Undersökningar visar att spanska ungdomar och inte minst barn knappt vet vem Franco var. Det kan förvisso verka befriande, men samtidigt är det viktigt att kunna sin historia, både för att förstå dagens samhälle och inte minst för att undvika att vissa saker upprepas.

Det förtryck som utövades av Francoregimen och som inte minst präglades av inskränkta rättigheter hos kulturgrupper som den baskiska, katalanska och galiciska bär stor del av skulden till dagens regionalistiska splittringar. Även om diktatorn varit död i tre årtionden ser många fortfarande den spanska staten som en förtryckare, som till varje pris måste motarbetas. Ordet Spanien klingar illa i regionalisternas öron och den spanska fanan, oavsett emblem, sticker i mångas ögon.

För en svensk är det oförståeligt hur en nationalsymbol som landsfanan kan uppfattas så negativt, men den breda majoriteten av spanjorerna skulle aldrig ha en dekal av den spanska flaggan på sin bil - och än mindre en flaggstång i sin trädgård. Endast i samband med internationella idrottstävlingar verkar det legitimt att stolta med den rödgula fanan.

Om ens det. Kataloniens försök att få till egna landslag i bland annat landhockey speglar tydligt de anti-spanska vindar som fortfarande blåser i de tidigare förtryckta regionerna. Katalanernas senaste triumf har varit att få bort ordet "Española" från snabbtåget AVE (Alta Velocidad Española). Numera är det spanska snabbtåget endast snabbtåg (AV), åtminstone på den nya linjen till Katalonien.

Andra exempel på att spanskan förknippas med förtryck är fenomenet med att inhemska ortsnamn allt oftare uttalas enligt regionalspråket. Lérida heter numera Lleida, Gerona allt oftare Girona och La Coruña anmärkningsvärt nog "A Coruña", som ju ordagrant betyder "till Coruña". Snart slår väl baskiskan också igenom helt och vi får lära oss att säga Donosti och Gasteiz, istället för San Sebastián och Vitoria.

För den allmänna spanska folkhälsan vore det kanske önskvärt att man en gång för alla tar ut Francos spöke ur garderoben, ruskar om det ordentligt, tillåter en mer öppen debatt om den forna diktaturen och sedan definitivt förpassar Franco till hans rätta plats - historieböckerna.

Så, om katalaner, basker och galicier ursäktar, ska jag be att få önska Felices Fiestas y Próspero 2006!