Den senaste tidens razzia mot Marbellas borgmästare och andra inom kommunledningen kommer naturligtvis inte att höja politikernas anseende. Alltsedan Jesus Gils inträde på borgmästararenan har den ena ”Alcalden” efter den andra schavotterat och sällat sig till gruppen avlidna, dömda eller häktade. Övriga kommuntjänstemän får man väl klassificera som ”ännu ej häktade...”!

Nu är inte Marbellas högsta styrande de enda syndarna, men förmodligen de största. Jag kan inte befria mig från misstanken att även borgmästarna i övriga kommuner här nere har stoppat fingrarna i syltburken.
Otaliga höghus kan komma att ge provisioner från tilltänkta byggbolag, Nya varuhus som kräver utbyggd infrastruktur kräver också stora investeringar och litet har väl kommit en och annan borgmästare till del.

Ett annat fenomen är en fullkomlig explosion av gaturenoveringar, som gjort samhällen till labyrinter, utan vare sig utgångar eller genomfartsmöjligheter. Dessa arbeten har väl knappast heller försämrat beslutsfattarnas privatekonomi.
Ibland förefaller det dessutom som om byggivern infaller ju närmare en borgmästare kommer slutet på sin karriär? Allt detta är mina personliga funderingar, men uppgifter från min frisör och åtskilliga taxichaufförer styrker mina påståenden.

Går man ännu längre nedåt i korruptionsspiralen hamnar man i bostadsrättsföreningarna, där medlen att slå vakt om sin makt (och därigenom inkomstmöjligheter vid anlitandet av leverantörer och entreprenörer) är många. I min egen ”Comunidad” upphörde trädgårdsmästaren med det egentliga arbetet tre veckor före årsmötet och ägnade all tid åt insamling av fullmakter till förmån för ”presidenten”. Denne fick därigenom ”egen majoritet” för att kunna rösta igenom de frågor han fann passa sina syften.

Presidentens” motto verkar vara ”Ändamålet helgar medlen”, ett valspråk som skulle kunna skrivas på de pampiga portalerna vid Marbellas entréer och som är giltigt för de flesta borgmästare på Solkusten. Häktade och dömda kommuntjänstemän ångrar nog att de inte valde ”Ärlighet varar längst”!