Pedro Moreno Brenes arbetar numera som lärare i arbetsrätt på universitetet i Málaga. Idag kan han se tillbaka på sin första anställning i Marbella kommun, med viss distans. Men då, bara 26 år gammal, gick han igenom en mycket jobbig period. Anställningen varade endast i ett och ett halvt år. Han rapporterade de oegentligheter han stötte på och konfrontationen med borgmästaren Jesús Gil blev omedelbar. Pedro var dock anställd av staten, Gil kunde inte sparka honom men tvingade honom att ta fem månaders semester.
—Olagligheterna var systematiska, min uppgift var att garantera att saker och ting sköttes korrekt och jag kunde omöjligt se mellan fingrarna.
Pedro är övertygad om att han skulle gjort samma sak idag, femton år senare.

Gil lurade ingen
Hans åsikt är, liksom de flesta andras, att tillslaget mot kommunen kom väldigt sent.
—Mycket kan man säga om Gil, men han lurade ingen, säger Pedro. Han var tydlig med sina syften och alla kände till att hans projekt var att tömma kommunkassan och blanda sina privata intressen med kommunens.
Därefter har många människor gjort sig medskyldiga till brotten som begåtts. De direkt skyldiga är förstås de som ligger bakom de kriminella handlingarna. Men det finns också många indirekt ansvariga för det inträffade.
—De som valde att vända bort blicken, som inte reagerade.

Toleransen för hög
Pedro anser att även media har viss skuld till att så lång tid fått gå utan att de skyldiga ställts till svars. Framför allt för sin mjuka inställning till Jesús Gil.
—En del var rädda för att konfrontera honom, andra såg att Gils strategi gynnade deras egna intressen. Oavsett vilka motiv som låg bakom, var toleransen generellt mycket hög.
—Och vi bör aldrig någonsin visa tolerans inför kriminella handlingar.

Marbellas borgmästare Marisol Yagües försvar, att hon skulle utnyttjats och förts bakom ljuset, fnyser Pedro bokstavligen åt. Enligt honom finns inga ursäkter. Hon började som kommunalråd för GIL-partiet och har de senaste åren verkat på en mycket hög nivå med bra betalt.
—Att hävda att hon inte visste är ett mycket fattigt argument, säger Pedro. Det är att fördumma sig själv.

Risken för straff mycket liten
Vad som fallerat är rättssystemet och bristen på kontroller. Slapphäntheten skapade en miljö där alla visste att de kunde göra vad de ville, risken för straff var i princip obefintlig.
Korruption existerar överallt. Spanien är varken bättre eller sämre än andra länder menar Pedro. Att en del personer låter sig korrumperas är ett mänskligt drag och i sig inte problemet.
—Det verkliga problemet är när det inte finns kontroller, säger Pedro. Att det finns människor som faller för frestelsen att låta sig korrumperas gör inget, bara rättssystemet ingriper och stoppar det i tid.

Feudalherrar
Framför allt måste rättsväsendet och rikspolisen få maximalt med stöd och resurser så att de kan göra sitt jobb. Pedro efterlyser också en tydligare lagstiftning som omöjliggör tolkningar. Särskilt gällande kommunala bolag, som det finns många av i Marbella. Dessa måste innefattas i kontrollerna för att förhindra att de blir en tillflykt för de olagligheter som begås.
—Och så måste det till åtgärder som garanterar att samhället reagerar med snabbhet och omedelbart straffar eventuella oegentligheter.

Att det skulle vara den kommunala självständigheten som är problemet går Pedro dock emot. Nej, det är när ”autonomía local iguala a cortijo”, det vill säga att lokalpolitikerna driver kommunen som feudalherrar och allmänhetens intressen blandas friskt med privata, som skandaler som den i Marbella uppstår.

Återta etiska värden
Pedro tror att det blir mycket svårt för Marbella att sig ur den situation kommunen hamnat i. Många år av olagligheter ska redas upp. Men han är förstås övertygad om att det går att rädda Marbella.
—Jag hoppas att man ser framåt, dock utan att glömma sin historia.
—Och samhället måste återta etiska värden som ärlighet och hederlighet. Det är ingen lyx utan grundläggande för att en kommun ska fungera.