Akvedukten i Segovia byggdes av romarna för 2 000 år sedan, när det varken fanns byggkranar, lastbilar eller ens cement. Men den står där än i dag. Månghundraåriga romanska kyrkor används fortfarande runt om i Spanien.
Däremot verkar det omöjligt att idag köpa sig en nybyggd fastighet slippa så elementära problem som fuktskador eller bristfälligt material. Byggarbetaren som Sydkusten intervjuade i somras i serien ”på jobbet” skulle själv aldrig köpa något nybyggt. Skrämmande är ordet.

Idag har byggsektorn alla tänkbara hjälpmedel till sin hand, både för att rita fastigheterna som för att uppföra dem. Det borde med andra ord inte vara så svårt att bygga hus i dugligt skick. Detta verkar dock vara snarare undantagsfall än en regel. Antalet anmälningar från nyblivna husägare väller in. Trots att bevismaterialet är överväldigande, har många svårt att få upprättelse. Till råga på allt har fastighetspriserna de senaste åren stigit utan motstycke.

Byggfusket har naturligtvis en förklaring. Det handlar om att några få skor sig på andras olycka. Denna minoritet består inte enbart av skrupelfria byggföretagare utan även allt för många lokalpolitiker. Fallet Marbella är välbekant, men nu verkar det som om man äntligen fått upp ögonen för att byggkorruptionen ingalunda är något unikt för Costa del Sol. Jättelika fastighetsskandaler skakar regioner som Madrid och Valencia. I de flesta fall grundar sig skandalerna i mutor till politiker, som medvetet vänder bort blicken och möjliggör fusket.

Då byggsektorn är den som rör i särklass mest pengar i de enskilda kommunerna är det inte att förundras att det är där de stora korruptionsskandalerna nu uppdagas. Frågan är bara hur stor politikernas vilja verkligen är att komma tillrätta med problemet. Socialistpartiets senaste utspel mot korruptionen, där de gjorde sig av med av sina egna borgmästare, kan lätt ses som ett resultat av den kommande valkampanjen. Många tror att debatten kommer att ebba ut så snart valet är över. För i grunden är det få partier, om något, som har rent mjöl i påsen.

När korruptionen är så utbredd som i Spanien är det tydligt att problemet inte handlar om enskilda personers oärlighet. Det är systemet som felar, som möjliggör fusket och som lockar så många att sko sig på andras olycka.

För det som stinker allra värst när det gäller korruptionen är inte att enskilda personer stjäl från den allmänna förvaltningen. Det som är allra vidrigast är att de gör sig förmögna på bekostnad av den breda allmänheten, som tvingas bo med sina barn i mögelskadade hem eller utstå undermåliga tjänster från bolag som mutat till sig exploateringsrätten.