De tropiska stormarna som är så vanliga i början av hösten i Västindien brukar inte nå Spanien, men här har vi upplevt mer än en egen orkan. Mitt i konflikterna har det dessutom varit valkampanj till det fjärde riksvalet i Spanien på fyra år. Medan några väljare stannat hemma på grund av ett växande politikerförakt har andra röstat med höga doser galla. Det är utan tvekan en av förklaringarna till högerradikala Vox framgångar, som fördubblade sina tidigare mandat och fick drygt 15 procent av rösterna.

Upptakten till valet var som skräddarsytt för extremhögern. Flytten av Francisco Francos kvarlevor återuppväckte de gamla Franconostalgikerna, för att inte kalla dem fascister. Dessa röstar närmast uteslutande på Vox. Sedan skärptes oroligheterna i Katalonien med gatukravaller, efter domen mot de åtalade separatistledarna. Just krisen i Katalonien är det som givit Vox vingar, först i det andalusiska regionalvalet och senare på riksnivå. Bålen på Barcelonas gator fungerade som tändvätska för den spanska extremhögern.

För de mest radikala separatisterna i Katalonien är det bästa som kan ske att Spanien i sin tur radikaliserar sig. Då får de nämligen argument för sina påståenden att Spanien skulle vara en fascistisk förtryckarstat. Vox vill i praktiken införa undantagslagar i Katalonien och låta häkta regionalpresidenten Quim Torra.

Detta är nu inte aktuellt, då den enda möjliga regeringen alltjämt är en ledd av socialistledaren Pedro Sánchez. PSOE förlorade visserligen tre mandat, men är fortsatt det klart största partiet i Spanien. Deras blixtavtal med Unidas Podemos mindre än två dygn efter valet tyder på att det slutligen blir en koalitionsregering mellan de två, men det återstår att se vilket stöd de erhåller från övriga grupper.

Sánchez har länge anklagats av de konservativa för att söka stöd hos de katalanska separatisterna, i utbyte mot eftergifter. Några sådana finns dock ej dokumenterade. Socialistledaren skärpte dessutom tonen mot separatisterna under den senaste valkampanjen. Sant är visserligen att en vänsterregering skulle kunna stödja sig på katalanska ERC, men lika sant är att den inte skulle behöva förlita sig på separatisterna om liberala Ciudadanos gav Sánchez sitt stöd. Liberalerna har visserligen endast tio mandat kvar, efter sitt dramatiska ras (-47), men anmärkningsvärt nog räcker det. Faktum är att spillrorna av Ciudadanos har större vågmästarroll än Vox 52 ledamöter och det måste ändå ses som ett ljus i slutet av tunneln. Eller är det orkanens öga vi ser?