Även om separatisterna kallar domen för en ”hämnd” innehåller utfallet tydliga detaljer som motsäger dessa argument. Ett är att domstolen mot åklagarens yrkan ej ålagt särskild säkerhetsaspekt, som skulle ha medfört att minst halva straffet måste tjänas innan strafflättnader kan beviljas. Detta öppnar dörren för först permissioner och senare öppen anstalt, i form av frihet dagtid eller till och med permanent, med elektronisk fotboja.

Då de dömda suttit häktade i nära två år räknas detta som avtjänad tid. Det innebär enligt juridiska experter att de kan åtnjuta sina första permissioner redan nästa år. Det faktum att de tjänar sina straff i anstalter i Katalonien, som lyder under regionalstyret, gör att de flesta tar för givet att de fängslade separatistledarna kommer att hysa särskilda förmåner.

Ett annat faktum som motsäger separatisternas anklagelser om rättsövergrepp är att domstolen tillbakavisade både statsåklagarens och det privata åtalets yrkan på straff för revolt, som kunde ha lett till mer än dubbelt så långa fängelsestraff. Istället gick Högsta domstolen på statsadvokatens linje, som mottagit hård kritik för påstått lindriga straffyrkanden.