Efter två dagars debatt lördag och söndag, den första från klockan nio på morgonen till tio på kvällen, röstade slutligen 166 ledamöter för Sánchez utnämning och 165 emot. Ytterligare 18 lade ned sina röster, bland dem de katalanska separatisterna ERC liksom det baskiska självständighetspartiet EH Bildu. Då det krävs egen majoritet, 176 röster, för att bli vald i första omgången hålls en ny omröstning tisdag 7 januari. Debatten kommer att starta klockan 12.00 och omröstningen sker tidigast 12.45, det vill säga minst två dygn efter de första, som statuterna föreskriver.

I den andra omröstningen räcker det för Sánchez att han får fler ja-röster än nej-röster. Detta skulle garanteras med endast två rösters marginal, om ledamöterna röstar likadant som senast och den sjukfrånvarande ledamoten från Unidas Podemos närvarar eller lägger sin röst i förväg. Allt tyder på att så sker och att Spanien därmed får sin första koalitionsregering i modern demokratisk tid, men Sánchez kan inte ropa hej förrän omröstningen väl genomförts.

Katalanska ERC har slutligen valt att respektera överenskommelsen med PSOE om att lägga ned sina 13 röster, trots att valnämnden yrkat på att deras fängslade ledare Oriol Junqueras ej ska tillåtas ta sin plats som EU-ledamot i besittning. Det största hotet mot en väntad vänsterregering är nu istället eventuellt oväntade röster emot från de egna socialistledamöterna, då en del socialistiska talesmän uttryckt sitt missnöje över förhandlingarna med de katalanska separatisterna. Detta har den ställföreträdande ledaren för liberala Ciudadanos Inés Arrimadas försökt spinna på genom att öppet uppmana de socialistiska ledamöter att lyssna till sitt samvete och rösta emot sin egen kandidat.

Uppmaningen väcker minnen om en av en av de största skandalerna i spansk politik, som inträffade i Madrids regionalparlament 10 juni 2003. Då hölls omröstningen för att välja fram socialisten Rafael Simancas till ny regionalpresident, med stöd av vänsterpartiet Izquierda Unida. Två nyvalda socialistiska ledamöter, Eduardo Tamayo och Concepción Dancausa infann sig dock ej och möjliggjorde på så sätt att PP:s Esperanza Aguirre istället kom till makten i regionen. De två PSOE-ledamöterna åberopade senare påstådda samvetskval för avtalet med Izquierda Unida, men även om det ej kunnat styrkas i domstol finns ett flertal misstankar om att de mutades av Partido Popular.

Utnämningsdebatten i parlamentet blev som väntat hård, med hårda attacker från de konservativa partierna mot den väntade koalitionen. En av de talare som väckte störst protester var taleskvinnan för det radikala baskiska partiet EH Bildu, Mertxe Aizpurua, som bland annat fick uppleva hur Adolfo Suárez Illana (PP), son till Spaniens första regeringschef i demokratisk tid med samma namn, demonstrativt satte sig med ryggen åt henne under hela hennes framförande.

Tidningen El País har vidare publicerat namnen på de fem representanter för Unidas Podemos som uppges ingå i den väntade vänsterregeringen. Det har sedan tidigare varit klart att ledaren Pablo Iglesias kommer att inneha en av posterna som vice regeringschef och hans partner och tillika partiets talesman i parlamentet Irene Montero skulle få ansvaret för jämlikhetsdepartementet. El País uppger att ledaren för Izquierda Unida, som ingår i Unidas Podemos, Alberto Garzón kommer att utnämnas till minister på det nya konsumentdepartementet, galiciskan Yolanda Díaz från En Marea väntas få ansvaret för arbetsdepartementet och Manuel Castells från katalanska en Comú, det parti som styr i Barcelonas kommun under Ada Colau, blir universitetsminister. Det är en ministerpost mer än vad PSOE erbjöd Unidas Podemos i de första, misslyckade förhandlingarna i somras.