Den genomsnittliga maxtemperaturen sommartid stiger med omkring 0,4 grader per årtionde. Samtidigt stiger även tröskelvärdet för när värmen börjar döda, med omkring 0,6 grader per decennium. Det krävs alltså allt högre temperaturer för att folk ska dö. Hur kommer det sig?

Epidemiologen Julio Díaz sammanfattar det enligt följande; det är inte kulan som tar död på oss utan hastigheten på den och Spanien springer just nu snabbare än kulan. Díaz och hans kollega Cristina Linares leder den nya referensenheten för klimatförändringar, hälsa och stadsmiljö, vid hälsovårdsinstitutet Carlos III i Madrid. Deras forskning visar att mellan 1983 och 2003 steg dödligheten med 14 procent, för varje grad över den temperatur som räknas som extremvärme.

Vad som klassas som extremvärme skiljer sig beroende på var i landet det är. I Madrid är det 36 grader, i Córdoba är det 40 grader och i La Coruña endast 26 grader. Mellan 2004 och 2013 förändrades dock situationen. Dödligheten ökade med mindre än två procent för varje grad. Det skriver tidningen El País.

Vad var det som hände? År 2003 drabbades Spanien av en våldsam värmebölja. Det dog 6.600 personer på två veckor. I Europa avled totalt 70.000 människor och fläktarna tog helt slut i butikerna i många stora städer. Året efter lanserade spanska hälsovårdsdepartementet en nationell plan med ett antal förebyggande åtgärder, som sedan dess har aktiverats varje sommar.

Några av rekommendationerna kan verka självklara, som att dricka mycket vatten och undvika fysisk ansträngning i solen, men de fungerar. Numera dödar extremhetta omkring 1.300 personer varje år, vilket är ungefär lika många liv som perioder med kraftig kyla skördar, omkring 1.050 varje år.

Linares poängterar den förvandling som Spanien har genomgått de senaste årtiondena. Med ekonomisk tillväxt, modernisering av hälsovårdssystemet, renovering av byggnader, spridningen av luftkonditionering, utbyggnaden av grönområden och förebyggande informationskampanjer. Allt detta har bidragit till att Spanien har anpassat sig till de extrema temperaturerna.
– Vi har anpassat oss, men vi kan inte bromsa nu. Det värsta är att vi måste fortsätta springa i samma takt de närmaste 80 åren, citeras Díaz i El País.

Forskarnas beräkningar antyder att om anpassningsåtgärderna skulle tas bort, skulle nästan 13.000 personer avlida varje år i värmeböljor under perioden 2050 till 2100. Om befolkningen fortsätter med den nuvarande anpassningen, kommer dödsfallen däremot att begränsas till omkring 1.400 varje år. Forskarna påpekar att det rör sig om ungefärliga siffror, men det viktiga är att dödsfallen tiodubblas utan anpassningsåtgärder.

Ett av målen för den nya forskningsenheten är att förstå vad som händer i städerna, för att optimera anpassningen och undvika att de beräknade 13.000 dödsfallen inträffar. Gruppen har påbörjat forskningen i Madrids kommun.
– Det vi ser är att flest personer dör i de områden där inkomsterna är som lägst, citeras Díaz. Värst utsatta är områden som Carabanchel, Puente de Vallecas och Tetuán.

De låga inkomsterna påverkar än mer utfallet i den äldre befolkningen. Och fenomenet upprepar sig, kvarter för kvarter över hela Spanien. Stiftelsen Fisabios karta över dödligheten i landet visade i februari enorma skillnader när det gäller risk att dö i exempelvis lungcancer och diabetes, till och med mellan två sidor av samma gata.

Det handlar inte bara om att ha en luftkonditionering. För att sätta på den måste du ha råd att betala elräkningen. Studierna visar även stora skillnader mellan provinser. Tröskelvärdet för när folk börjar dö i en värmebölja har ökat i snitt med 0,6 grader på ett decennium i Spanien. Men i Córdoba är anpassningen mycket större, 1,8 grader per årtionde. I Ciudad Real är det dock tvärtom, där sjunker tröskelvärdet med 0,27 grader per decennium.

Enligt forskarna är döden mycket sällan en direkt konsekvens av värmen. Under värmeböljan 2003 exempelvis, uppges knappt 140 personer av totalt 6.600 dödsfall ha berott på värmeslag. Majoriteten av dödsfallen var äldre personer med andra sjukdomar, som förvärrades av de höga temperaturerna. En del mediciner som exempelvis de mot Parkinson eller Alzheimer kan bidra till uttorkning.

Tack vare sina fysiologiska förutsättningar, påverkar värmen inte barnen i lika stor utsträckning som de äldre. Men att de drabbas i mindre omfattning är även för att det finns vuxna som ser till att de inte torkar ut. Om en äldre person bor ensam är det ingen som ser till att hen får i sig tillräckligt med vätska.

Målet för forskarteamet är att ta fram en karta som indikerar de platser i landet som sämst anpassar sig till den extrema värmen och som inkluderar sociala, ekonomiska och demografiska faktorer som kan förklara skillnaderna. Kartan ska fungera som språngbräda för att genomföra nödvändiga åtgärder för att bättre förbereda hela landet på vad som väntar.

Forskarna poängterar dock att klimatförändringarna inte bara innebär högre temperaturer, med de konsekvenser detta får. De inkluderar även torrperioder, översvämningar, ökad mängd dammpartiklar i luften från Sahara, ozonföroreningar i troposfären samt skogsbränder. Problemet är knappast begränsat till dödstalen orsakade av extremvärme.