Bilresor genom Europa skapar minnen för livet

SPANIEN RIKS Det går fort att flyga mellan Sverige och Spanien, men många föredrar att ta bilen i stället. – Jag tycker att det är roligare att bila än att flyga ner. Flyg är så enformigt. Om man tar bilen får man se så mycket mer och bestämmer själv var man ska stanna, säger Tony Averstedt, vars sambo startade Facebookgruppen ”Bila mellan Spanien och Sverige” med över 26.000 medlemmar.

–Mamma, kommer vi fram till Sverige till midsommar?
– Nej, tyvärr älskling, det är midsommar idag.

Det här var året då jag, artikelförfattaren, skulle ta med mina barn på deras livs första midsommarfirande. Fem och nio år gamla var de och vi skulle göra resan med bil. Från bostaden i det sydvästra hörnet av Spanien till Sverige är det drygt 300 mil, en sträcka som vi lätt borde klara av på de fem dagar som vi hade på oss till midsommarafton.

Bilen packades full av tält, sovsäckar, campingkök, kläder och mat, och till slut fick de båda barnen krypa in i varsitt litet utrymme i baksätet, omgärdade av så mycket pryttlar att de knappt såg varandra. Takboxen som vi hade beställt hade inte kommit.

Det var en allt annat än välplanerad resa. Men vad behöver planeras egentligen, när man har sin bil? Det är ju då man har möjlighet att vara spontan! Vi skulle tälta för att hålla kostnaderna nere, men just den juniveckan slogs regnrekord i hela Europa, vi fick sova på budgethotell alla nätter utom en.

Det blev inte den mysiga biltur jag föreställt mig, med musiksagor, fika och samtal. Redan andra dagen gjordes ett längre stopp i Valladolid för att köpa surfplatta till yngsta dottern som inte hade någon. Därefter blev alla på bättre humör.

Alla motorvägar mot Sverige tycktes gå genom Paris. Staden kräver en miljömärkning som vi inte har, så vi tog oss fram på mindre vägar för att undvika den franska huvudstaden. Två olika gps:er skulle leda oss rätt, men förde oss bara vilse. Den ena pratade spanska, den andra svenska, båda pratade i munnen på varandra och de ville alltid åt olika håll. Efter tredje dagen i en fransk skog, då vi egentligen skulle ha dansat runt midsommarstången, började det kännas hopplöst. Skulle vi någonsin komma fram?

Det var en kaotisk, tröttsam och mycket lång bilresa, och samtidigt rolig, med minnen från en underbar strand vid franska gränsen, en urmysig campingplats i bergen och en sagoby som vi bara råkade hamna i. Och det var definitivt trevligare än att ta flyget.

Något som inte var kaotiskt och oplanerat, det var Nina Frodins och Tony Averstedts bilresa från Stockholm till Torrevieja för sju år sedan. De planerade och bokade hotell redan ett år i förväg för att skapa den ultimata resan söderut.
– Det är faktiskt en av de bästa resor vi gjort med våra barn, säger Nina Frodin nu efteråt.

Den resan bidrog till att Nina startade den populära Facebook-gruppen ”Bila mellan Spanien och Sverige” år 2020. Idag har gruppen fler än 26.000 medlemmar.
– När pandemin kom tänkte vi att nu kommer folk inte flyga utan åka bil. Det fanns ett behov av den här gruppen, därför startade vi upp den. Det blev ju en hit, vi har väldigt många medlemmar nu, konstaterar Nina.
– Det verkar finnas ett stort intresse. Jag trodde att det skulle avta efter covid, men det kommer nya medlemmar hela tiden, säger Tony.

I gruppen kan man be om råd, tipsa om färdvägar och hotell, bästa rutter eller hur man reser med hund, bland mycket annat.
– När vi började under pandemin handlade det mycket om vägar där man inte behövde visa covidpass. Det vill man inte upppmuntra. Det är en bra grupp, medlemmarna är jättekunniga och hjälper verkligen varandra och har koll. Vi uppmuntrar inte till att man kör ner på 17 timmar, utan att man kör tryggt och säkert, betonar Nina.

Nina och Tony bor i Stockholm men har också en bostad i Torrevieja. De brukar flyga, men när de 2018 skulle köra ner en bil att ha i Spanien bestämde de sig för att göra en ordentlig resa av det. Två av familjens tre barn, då tre och tio år gamla, följde med.

Tio dagar skulle resan ta och de gjorde dagsetapper om fem-sex timmar som inte skulle vara tröttande för de yngsta. Dagarna skulle avslutas med trevliga boenden, gärna med pool, där barnen kunde leka av sig efter alla timmar i bilen. Ett besök på en dinosauriepark med den dinosaurietokige treåringen blev det också. I bilen fanns en kylväska med uppfriskande drycker och smörgåsar, men lunch intogs ofta på olika restauranger längs vägen.

Första dagen blev det bil till Göteborg där de gick på färjan till Kiel, sedan gick resan vidare genom Belgien och Frankrike. Längs vägen samlade de på sig minnen.
– I Pyrenéerna ville vi hitta ett ställe som sålde ost, så när vi såg en skylt där det stod ”fromage” ropade jag ”Stanna!” Det var en liten fransk stuga som hade osttillverkning. Vi provade fyra - fem sorter och köpte baguette. Det var precis vad vi hade drömt om, berättar Nina.

Ett annat minne är från ett trevligt boende i Frankrike:
– Vi bodde hemma hos en familj som hade ett bed and breakfast. Vi hyrde deras uthus. Det var jättefint! Det fanns pool, djur, barn att leka med… Där hade vi kunnat stanna länge, det var jättetrevligt. När vi kom upp till frukostrummet hade de mer än på värsta lyxhotellet.

Nina var kartläsare, Tony körde. Han är van att åka långt i bil.
– Vi bilade mycket när jag var liten. Vi åkte till Italien nästan varje sommar och pappa var flygrädd. Jag flög första gången när jag var 18 år, då släppte hans flygrädsla. Jag tyckte att det var jättetråkigt att åka bil när alla kompisar flög, men i dag är jag tacksam. Vi såg så mycket. Man får mer minnen för livet än när man flyger, säger han och fortsätter:
– Vänner och familj frågar hur vi orkar köra så långt, men med trevligt sällskap och bra musik går det. När jag var liten fanns ingen Ipad utan kassettband, nu kan man se filmer, spela spel och lyssna på musik. Vi skaffade mobil router så barnen kunde surfa, det var jättebra.

Den långa resan till Spanien gav mersmak, och i mitten av juni åker familjen igen. Inför den bilresan har inte mycket planerats. Barnen är nu tio och 17 år gamla, dessutom följer den ettåriga hunden Molly med, vilket gör det till en annan slags resa.

Hur ser planen ut?
– Först åker vi till Helsingör för att gå på konstmuseet Louisiana, säger den konstintresserade Nina som driver ett galleri i Stockholm.
– Vi kommer att stanna på något ställe i Frankrike och i Andorra och sedan åker vi till Torrevieja. Hunden är ett år och vi vet inte hur hon tar det här, men det blir inte för långa rutter och ingen omväg som förra gången, utan nästan raka spåret.

Nina oroar sig lite över hur det kommer gå med hunden, men längtar efter resan.
– Jag vill bara sätta mig i bilen på morgonen i Stockholm, slappna av och känna att nu åker vi igenom Europa. Det ska bli jättekul!

För min egen del gick hemresan från Sverige till Spanien smidigare än ditresan, även om också den var oplanerad. Nu var vi två som delade på körningen. Sambon ville besöka tyska Bayreuth för att se Richard Wagners teater, jag ville åka till Comosjön i Italien. Vi hade tolv dagar på oss innan det var dags att jobba igen.

Det vi upplevde under den resan kommer nog stanna i minnet för alltid. En galet vacker väg genom Alperna, Tysklands längsta hängbro - en otäck konstruktion 100 meter över marken, en engångsgrill att laga tyska middagskorvar på som aldrig användes på grund av att inga rastplatser fanns, ett obemannat stånd med vackra pumpor, livets godaste tortellini som värmdes på campingköket. Eller den italienska campingen där vi kom att stanna längre än tänkt bara för att den var så mysig, där vi satt under lyktorna och lyssnade till konsert och åt glass. Mardrömmarna efter den livsfarliga bilkörningen runt Comosjön, eller den söta leksaksbutiken i sydfranska Perpignan där vi köpte nyföddpresenter till syskonbarn.

Så många minnen.

Om några veckor gör vi nästa bilresa. Ingenting är ännu bestämt, förutom att utnyttja motorvägarna i Frankrike, och att skapa en musiklista i förväg för att undvika samma tio låtar på repeat åtta dagar i sträck.

Annika Elwing