Debatten uppstod när det blev känt att en 69-årig man i Madrid beviljat sin 61-åriga hustru sin långvariga sista önskan - att få dö. María José Carrasco led sedan 30 år av multipel skleros och var helt rörelsehindrad. Hon kunde dock tala tillräckligt för att kunna framföra att hon inte ville leva längre. Den 3 april filmade maken Ángel Hernández hur han gav sin hustru ett gift som hon själv beställt på Internet, att dricka. När han ringde larmtjänsten för att meddela att hon avlidit greps Hernández, även om han senare släpptes ovillkorligen. Med den nuvarande brottsbalken riskerar han att dömas för fängelsestraff och i en intervju har regeringschefen Pedro Sánchez ej uteslutit möjligheten att benåda honom.

Aktiv dödshjälp är en kontroversiell fråga, men sällan har det framkommit ett så tydligt exempel på när det kan befinnas befogat. Carrasco var inte döende, men led svårt sedan årtionden. Hon kunde dessutom tydligt framföra sin önskan att dö. Tragedin har förstärkts av uppgifter om att paret sedan mer än tio år väntat förgäves på en plats i ett hem och maken fick dessutom skjuta upp en viktig ryggoperation tre gånger, då myndigheterna ej gav honom den avlastning han behövde under de dagar han skulle vara konvalescent.

Ledarna för främst Partido Popular, Pablo Casado och Ciudadanos, Albert Rivera, överraskandes av en debatt som inte handlade om Spaniens enighet. Båda har dessutom tidigare varit kategoriskt emot aktiv dödshjälp. Albert Rivera trampade rejält i klaveret när han nu efterlyste bättre palliativ vård och därmed visade att han inte kan skilja på en patient som är döende och en som lider av en svår obotlig sjukdom.

Frågan är komplicerad, men det hade varit önskvärt att valkampanjen faktiskt handlade mer om verkliga problem som berör gemene man och som tvingar politikerna att bekänna färg och att visa om de är mogna uppgiften att styra landet.