I år har det blivit extra viktigt att göra en höstlig nystart. För första gången sedan vi satte våra bopålar i marken på Costa del Sol så har väldigt lite gått min väg. Men vad gör vi när det trasslar som mest? Vi går till facebook och letar citat för att skapa mening (obs, sarkastiskt skämt). Min makes nya idol Lionel Richie facebookade här om dagen de bevingade orden ” Sometimes you win, sometimes you learn” och det får väl bli eftertexten till mina senaste sex månader.

Klyscha eller inte, jag tror dock att Lionel har en poäng. Utmaningar, vare sig vi väljer dem eller att de flyger på oss, kan ju på många sätt, med lite distans, bli till en källa att ösa kunskap ur. Man lär sig vad man vill ha och inte vill ha, vem man är och vem man inte vill vara. Men säg inte det till mig när jag är mitt inne i en livskris! Nå, i mitt och Lionels liv funderar vi tydligen just nu på vad tusan dessa utmaningar/ inspirationer ska lära oss. Jag föreställer mig att Lionel sitter vid en Steinwayflygel på en terrass och tänker medan jag håller mig till mitt elpiano i husets kontorsskrubb. Men kanske har vi kommit fram till ett par liknande hypoteser och slutsatser?

I detta skede i mitt liv funderar jag mycket över mänskligheten. Det är väl en del av att ha fyllt 40 år kanske? Min slutsats kring mänskligheten just idag är att vi människor är intressanta varelser som ofta söker enkla lösningar på komplexa problem. Våra lösningar är antingen att undvika eller närma oss. Beroende på sinnesstämning hemfaller vi åt det ena eller andra. Kanske är vi av personligheten som undviker situationer som hota status quo, vi kanske önskar en förändring men väljer bort den till fördel för den trygga vardagen. Eller så tillhör vi gänget som på en glidande skala i allt större frekvens tar oss an utmaningar och närmar oss nya situationer med viss nyfikenhet och glada fjärilar i magen. Inget är bättre än det andra, inga värderingar, bara funderingar. 

Just Costa del Sol välkomnar ju varje höst och terminsstart ett stort antal människor av det sistnämnda slaget. De kommer inte för att undvika (även om det finns de också söker sig hit när det trasar till sig i Sverige) utan oftast för att närma sig. Närma sig förändringar och utmaningar, mer familjetid, ökad livskvalitet och förhoppningar om nya vänner och sammanhang. Personer som vill göra livsstilsförändringar och testa på saker i en varmare miljö. Intentioner om att lära spanska och kanske få en eller två spanska vänner. Med deras härlig energi träffar vi dem på skolgårdar, i föreningar, på svenskaffären eller kanske på en restaurang. Vi kanske känner igen oss i känslan av nybyggaranda.

Efter ett antal år på kusten finns dock risken att ”närma-sig” inställningen byts ut till undvikandebeteende. Kanske orkar du inte fråga fler gånger om när någon flyttade ner och hur länge de tänker stanna. Finns det tillfällen då du upptäcker att du undviker att kolla med den nya mamman i barngruppen om hon vill följa med dig och vänner för att fika eftersom du hörde ju just att hon ”bara” är här för ett år? Hur mycket friare, öppnare och gladare många av oss än uttrycker att vi lever här så finns alltid risken att vi slutar att närma oss de saker som vi kom hit för att uppleva. Efter några år på kusten kanske vi även har gått igenom ett antal svackor i mående, vänner som flyttar, ett par elaka tungor och någon liten känsla av osäkerhet över valet att bo just här.

Så ett av mina terminsstartslöften blir att se upp för undvikanden och istället inta perspektivet att jag närmar mig en ny höst med nyfikenhet, glädje och öppenhet. Jag kommer fråga efter kunskap från förebilder som bott här länge och som kan känna igen sig i mina svackor. Jag önskar ta hjälp av nyinflyttade människor som har den där fantastiska auran av äventyrsenergi och förundran runt om sig. Jag kommer tillsammans med de som varit här ”ett tag” påminna oss om att det inte var så länge sedan vi själva var nya och sökande efter kontakter och sammanhang.

Med Lionels ord i ryggen så finns det ju inget att förlora, vi kommer vinna massor med nya upplevelser och förhoppningsvis lära oss en hel del om oss själva när vi närmar oss varandra. Jag sluter även upp bakom Lionels nästa citat: ”Positivt tänkande måste följas upp av positivt agerande”, så jag och Lionel får väl sluta att bara tänka, lämna våra pianon och flyglar ett tag, ge oss ut i stadslivet och närma oss lite härligt folk. Välkommen hösttermin 2019, jag är redo!