- - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 10.01.2021 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es - - -

Det är tveklöst något mytiskt med vulkaner. De är läskiga och spännande. Den oförlåtande lavan döljer tusentals, miljontals år gamla hemligheter. De är spektakulära och dramatiska. Kanske för att det så tydligt är något vi människor inte rår över, en kraft vi inte kan styra eller kontrollera. Samtidigt är ett vulkanutbrott bland det mest destruktiva geologiska fenomen som existerar. På jorden finns omkring 1.500 aktiva vulkaner. I Spanien finns många vulkaner, framför allt på Kanarieöarna. De allra flesta är dock inaktiva. Den mest kända är förstås Teide med sina 3.718 meter, vars senaste utbrott inträffade 1909. Men det är inte den enda.

Teneguía, La Palma, Kanarieöarna
La Palma, som bildades för tre miljoner år sedan, är den av Kanarieöarna som har den högsta vulkaniska aktiviteten. Den yngsta vulkanen är Teneguía som bildades 1971. Den 20 oktober det året började marken skaka, vilket förvarnade invånarna i byn Fuencaliente om vad som var på väg att hända. Utbrottet startade klockan 16.25 sex dagar senare och pågick till den 18 november samma år. Det var ett relativt kort utbrott, det kortaste i ögruppens historia. Framför allt jämfört med det som varade i sex år på 1700-talet i vad som idag är nationalparken Timanfaya på Lanzarote.

Vulkanen orsakade materiella skador på vinodlingarna i området samt förstörde en av stränderna. Samtidigt skapades dock nya. Förlusterna beräknades uppå till sex miljoner pesetas (ca 36.000 euro), främst berördes vägar, odlingar och några få bostäder. Utbrottet drabbade inget befolkat område och lavan som rann ned i havet fick ön att växa. Så småningom förvandlades vulkanen till en turistattraktion samt uppmärksammades av dåtidens forskare.

Tagoro, El Hierro, Kanarieöarna
Tagoro är den vulkan som haft den senaste eruptionen i Spanien, som startade 10 oktober 2011. Ända sedan juni samma år, hade ett otal skakningar känts av fram till dess att lavan till slut nådde havsbotten på södra sidan av ön i oktober. La Restinga, som är det närmaste samhället, evakuerades flera gånger. I februari 2012 minskade vulkanens aktivitet och 5 mars förklarades utbrottet vara över. Sex månaders eruption skapade en vulkanisk formation på 312 meter, på 400 meters djup i havet, vars topp nådde upp till 89 meter under havsytan. Vulkanen döptes officiellt till Tagoro, i maj 2016.

Timanfaya, Lanzarote, Kanarieöarna
Landskapet på Lanzarote är lika imponerande som märkligt. 1730 drabbades ön av ett vulkanutbrott som varade i nästan sex år. Lavan kom att täcka 25 procent av öns yta och tio byar begravdes fullständigt. Hundra nya vulkaner hade skapats i området omkring Montañas del Fuego (Eldsbergen) som fick sitt namn av katastrofen. Området utsågs till nationalpark, med namnet Timanfaya 1974, den enda i sitt slag i Spanien. Avsaknaden av vegetation, formationerna, vulkanernas siluetter, färgkombinationerna och den dramatiska kuststräckan har givit Timanfaya en unik skönhet.

Santa Margarita, La Garrocha, Katalonien
Vulkanen Santa Margarita är en gammal vulkan i Santa Pau, La Garrocha, även det ett naturreservat. Den är en av de största i detta vulkaniska område, 682 meter hög och med en öppning på två kilometer i omkrets. Mitt i kratern ligger kyrkan Santa Margarita, som är av romanskt ursprung. Vulkanens senaste utbrott dateras till omkring 11.000 år sedan. Den ingår i naturparken “Zona Volcánica de la Garrotxa”.

Croscat, La Garrocha, Katalonien
Croscat är en strombolisk vulkan nordost om Santa Pau, i La Garrocha, Girona. Även den ligger i naturreservatet “Zona Volcánica de la Garrotxa”. Croscat är den yngsta vulkanen i La Garrocha. Den har haft två utbrott, den första och största för 17.000 år sedan och den andra för 11.500 år sedan. Utsläppen av flytande lava och en serie våldsamma explosioner resulterade i en hästskoformad krater, cirka 160 meter hög, 600 meter lång och 350 meter bred. I den översta delen av kratern finns rester av ett gammalt försvarstorn, som idag fungerar som kommunikationstorn. Lavan och kratern upptar ett område på 20 kvadratkilometer och ovanpå lavan växer bokskogen Jordá.

Cerro Gordo, Ciudad Real, Castilla-La Mancha
Vulkanen Cerro Gordo har bildats av flera vulkanutbrott och dess ursprung är relaterat till bildandet av vulkanmassivet i Campo de Calatrava. Inom området finns minst 332 vulkanöppningar. Cerro Gordo uppstod som vulkaniskt massiv i två faser. Den första för mellan 6,4 och 8,7 miljoner år sedan, följt av en inaktiv fas och därefter en andra fas för mellan 1,5 och 4,5 miljoner år sedan. Studier visar dock att de senaste eruptionerna ägt rum för mellan fem och tio tusen år sedan, vilket innebär att vulkanerna enligt internationella kriterier inte ska betraktas som släckta. Invånarna i Campo de Calatrava har sedan hundratusentals år levt sida vid sida med detta spektakulära vulkaniska landskap, vittnen till de senaste tecknen av vulkanisk aktivitet som i mångt och mycket påverkat livet direkt eller indirekt för de folk som passerat förbi.

Hoyazo de Níjar, Almería, Andalusien
El cerro del Hoyazo, även känd som vulkanen Granatilla eller Hoyazo de Níjar är en stratovulkan belägen i Alhamillabergen, i södra Almeríaprovinsen, tre kilometer öster om staden Níjar. Den har sitt ursprung i den geologiska tidsperioden Messinien för 6,2 miljoner år sedan. Dalen som ligger väster om kullen är i själva verket kratern av den gamla vulkanen. Dess gamla lavaflöden är omfattande och upptar hela Tabernasöknen. Det har även givit upphov till termalbadet Baños de Sierra Alhamilla med, vatten som har en temperatur på 58 grader. Det gör det till den varmaste källan i Andalusien.