- - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 06.09.2022 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es - - -

En vacker sommardag, året efter faderns kremering, hade min bordsdam suttit hemma och läst en veckotidning, inför öppet fönster. Då hade det kommit en stor färggrann fjäril av ett slag hon aldrig förr eller senare skådat. Den flög in genom fönstret och satte sig på en tavelram och inte på vilken tavla som helst utan på faderns porträtt. Hon anade genast vem det var och gick fram till tavlan och tilltalade fjärilen: ”Är det du pappa?” Fjärilen fällde då upp sina vackra vingar tre gånger innan den flög sin kos. Nu var hon övertygad.

Av ren pietet lät jag henne hållas, utan invändningar, varför hon fortsatte. Hon berättade att när hennes övriga familj, som bestod av två bröder och modern, besökte henne för första gången efter faderns död så hade man ätit söndagsmiddag. Måltiden avslutades med kaffe med dopp då sörplandet plötsligt blandades med ett ljudligt pipande. Det pep ute i köket! Man förstod att man fått in en liten fågel och gick dit för att se efter. Alla samlades i köket och lyssnade till ett ynkligt pipande som var svårt att lokalisera men till slut enades man om att det kom från köksfläkten.

En av bröderna böjde sig över spisen och försökte titta upp i röret men såg ingenting. Bröderna hjälptes åt att montera bort alla lösa delar på fläktkåpan för att undersöka kanalen. Då sa systern ”Det är säkert pappa!” I samma ögonblick upphörde pipandet. Ytterligare ett bevis. Det var pappa! För att inte förlänga samtalsämnet undvek jag att kommentera hennes berättelse.

En stund senare skiljdes vi sedan hon föreslagit att vi skulle träffas på samma krog följande dag och äta middag tillsammans. Så blev det inte. I stället hyrde jag en bil och for runt på ön där jag övernattade på små hostal. En vecka senare råkade jag möta den blonderade på en uteservering och fick då veta att hon väntat mig kvällen efter vårt första möte. Hon verkade något besviken och förebrående. Jag skyllde på snuva. Jag hade i alla fall ingen lust att säga som det var – att jag har vissa betänkligheter mot att umgås med en kvinna vars döda pappa sitter och piper i köksfläkten. Reinkarnation – vadå?