En lägesrapport
20 jan 2026 | 04:00PREMIUM BENGT SÄNDH Flyttade till Spanien julafton 1999. Hade köpt hus med pool. For runt i bil och kollade läget och spanade in omgivningarna. Frugan åkte med några gånger i början. En gång ända till Ojén. Då hade vi två Sankt bernhardshundar som inte kunde vara ensamma mer än fyra timmar.
Vi hade en stor tomt och många fruktträd, som vi utökade ytterligare; apelsin, mandarin, lime. Planterade egna fruktträd: blodgrape, avokado, persika, mandelträd, granatäpple, mullbär, paraguayos, litchi, valnöt. Två olika fikonträd och mango. Odlade vidare 42 sorters chili i sammanlagt 90 plantor
Samtidigt for jag runt i hela södra Spanien och utforskade byar som jag fotograferade. Stannade till och åt lite serranoskinka med oliver, ost och bröd. For ända upp till Pyrenéerna för att plåta lammgam. Reste runt överallt tills jag frekventerat snart sagt varenda asfalterad väg i Andalusien.
I Fuengirola utforskade vi kroglivet. Då i början, när det fanns lite svenska krogar med hålligång.
När jag flyttade till Spanien hade jag sett framför mig en massa kul människor som bjöd varandra på garden party, men det hände bara en gång.
Träffade en trevlig läkarfamilj i Benalmádena att umgås med. När vi besökte dem hade vi som traditionen kräver en flaska rödvin med oss till värdinnan. När dom besökte oss gav dom samma flaska tillbaks. Löjligt att köpa ny flaska varje gång. Flaskan for tur och retur många gånger utan att någonsin öppnas. Nu har ingen någon aning om vart den tog vägen. Sedan flyttade läkarfamiljen och kanske tog de buteljen med sig.
Det var då det. Nu får vi aldrig besök och besöker heller ingen. Allt har stannat av. Nästan alla fruktträd och chiliplantor är borta. Vi har haft folk anställda. Helt outbildade som kallar sig ”trädgårdsmästare”. En skulle rensa tomten och la alla stenar han kunde hitta i komposten. Andra stod bara stilla och höll i en slang och sprutade på samma apelsinträd. Andra grävde upp sällsynta växter som vi fått i present och trodde det var ogräs. En kom hit med skitiga verktyg och klippte träd så de vissnade ner på grund av smittsamma växtsjukdomar. En kunde inte klippa buskage då han sa sig vara allergiker. Nu har vi bara tre träd kvar.
För ett par år sedan fick vi inte vattna på grund av vattenbrist. Grannarna vattnade ändå. De har fina gräsmattor men inte vi. Skit samma. I stället för gräsmatta har vi nu Spaniens sista vildmark, ett naturreservat. Jag kallar den löväng.
Också denna pool. Ett evigt problem. Restaurerad ett par gånger och ständigt underhåll året om. Frugan tycker om den och säger att den ökar fastighetens värde med en miljon. Det är betydligt mindre än den kostat oss. Hon badar bara när den är över 30 grader varm. Det blir tre till fyra gånger per år. Själv doppar jag mig kanske 8–10 gånger. Duschar hellre. På en plats nära havet, där det ofta råder vattenransonering, har varenda villa en pool på 40–50 kubikmeter vatten. Rena vansinnet.
Vi har inget umgänge. Blir, som sagt, aldrig hembjudna och bjuder ingen till oss. Gäster finns av tre slag; 1. De som aldrig låter sig bjudas då de inte klarar att vara hemifrån. 2. De som kommer och äter men skall hem så fort som möjligt. De stoppar käften full med mat som de tuggar och sväljer på hemvägen. 3. De som sitter kvar och blir alltmer berusade så att jag på småtimmarna får bära dem till taxibilen.
Vi har utsikt över en stad med tusen krogar men min fru vill aldrig gå ut på restaurang. Jag som hade matlagning som ett stort intresse har ledsnat och lagar mat under protest och den blir bara tråkigare för varje dag. Kan inte längre laga mat. Avskyr att laga mat! Känns som att bo i ett kloster på en bergstopp.
Trädgården är i ett bedrövligt skick. Umgänget så gott som obefintligt. En gång i veckan har vi syjunta på en italiensk krog där jag blir uppdaterad på de övriga medlemmarnas sjukdomar.
Spinner lite på min spinnrock och virkar min 24:e baskermössa som ingen vill ha samt en och annan halsduk. Handarbete som terapi i tristessen.
|
Bengt Sändh |
Kommentarer