Är kärleken blind i Spanien?

PREMIUM CARIN OSVALDSSON Love is Blind är en ganska beroendeframkallande serie som inte bara är ett romantiskt experiment som får en att fundera på relationer och parkommunikation, utan även på hur olika nationaliteter fungerar i dessa situationer; dejting, lära känna varandra-fasen, fysiska närmanden, djupa samtal, familjens inblandning och konflikthantering. Hur skulle Love is Blind Spanien se ut?

Jag har sett alla tio säsonger av Love is blind från USA och de tre svenska. Jag har alltid gillat programmet som lättsam underhållning och även funnit det intressant att utifrån få följa kurvan i hur en relation utvecklas och hur man ofta kan se att de par som kommer in på lite tuffare samtal och lyckas ta sig igenom dem och ut på andra sidan, ofta verkar vara tryggare att sedan ta steget att gifta sig. De som inte klarar av att ta sig så djupt känner ofta att något saknas och vågar inte säga ja.

Nu när det har kommit en mängd LiB från olika länder, är det dessutom väldigt kul att jämföra nationaliteterna mellan varandra. Men jag saknar en spansk version! Jag har tillsammans med AI gjort en snabb jämförelse mellan några av länderna (de jag sett) och funderat på hur det skulle kunna se ut i Spanien.

Love Is Blind är nästan lika mycket ett sociokulturellt experiment som ett romantiskt, och varje version avslöjar en hel del av respektive lands emotionella DNA. För er som inte sett programmet, så går det ut på att ett antal tjejer och killar dejtar varandra under tio dagar utan att se varandra. De möts i så kallade kapslar och är separerade av en vägg. De som faller för varandra och vill fortsätta experimentet, friar och först därefter får de se varandra för första gången. Nästa steg är en romantisk semesterresa och därefter väntar tre veckors samboskap före bröllopet hålls. Långt ifrån alla de som når så långt, säger ja vid altaret.

Det är intressant att följa utvecklingen, från nyfiket och positivt, ibland relativt ytliga och ibland mycket djupa samtal, till blygt, stelt, förvirrat och ibland passionerat när de får se varandras ansikten och kroppar. Smekmånaden. Vidare till de första konflikterna och hur paren lyckas eller inte ta sig igenom sina olikheter och triggers för att ta sig till nästa nivå i relationen. Min stor undran - som jag hoppas få svar på någon dag - är hur en spansk version skulle vara?

Enligt Chattis skulle Love Is Blind Spanien troligen ha en ganska karakteristisk blandning. Roboten gissar på emotionell kommunikation då spanjorer oftast är mer uttrycksfulla än svenskar, men mindre benägna att spela en roll ”för showens skull”, än amerikaner. Det skulle finnas emotionell öppenhet, men inte alltid direkt: först humor, ironi och därefter tillit. Det är vanligt att prata om känslor, men mer indirekt genom historier, skämt eller antydningar innan man går rakt på kärnan.

De två sista påståenden tror jag 100 procent på. Jag har ärligt talat svårt att se framför mig spanjorer i denna situation och just därför längtar jag så efter att få se det. Spanjorer är flirtiga och anspelar mycket på det fysiska - hur hanterar de om de inte har något utseende att relatera till?

Enligt ChatGPT har spanjorer förmåga att prata om mer djupa saker såsom familj, rädslor och relationer, men inte alltid i “terapiformat” som i USA. Autenticitet visar sig oftast först när det finns verklig tillit. Det kan förekomma viss emotionell undvikande via humor eller lättsamhet i början. Jag tror det är ganska träffsäkert även om det såklart är en enkel och ytlig analys. Men jag tror definitivt spanjorerna skulle använda humorn och att vi skulle få se mycket av den mer roliga men lättsamma typen av samtal i första delen av experimentet.

Sannolikt skulle det leda till en del konfrontationer med dem som har förväntningar på djupare konversationer. Jag har själv ofta blivit ”kritiserad” för att vara för ”seria”, det vill säga för allvarlig och för att inte ha humor. Det har jag, om ni frågar mig. Och jag vill inte alltid ha djupa samtal, jag kan vara lättsam också. Men jag är föga intresserad av en slags pingpongmatch där man kastar skämt och roliga historier fram och tillbaka. Det tråkar ut mig något oerhört. Som tur är har jag nu träffat min själsfrände och behöver inte känna mig som en utomjording längre. Inte heller behöver jag anmäla mig till Love is Blind!

När man sett många säsonger från olika länder ser man ett mönster i hur de valt ut olika stereotyper från varje land. Vilka skulle de vara i Spanien? Enligt Chattis skulle det vara den “roliga” personen som använder humor till allt, den “intensiva” som öppnar sig väldigt mycket (ja, de finns tydligen), väldigt familjeorienterade personer som tidigt skulle prata om föräldrar, mor- och farföräldrar och värderingar relaterade till familjelivet samt de med fokus på heta frågor som svartsjuka, otrohet och könsroller.

Hur snabbt skulle spanjorerna förälska sig? Troligen långsammare än i USA, mindre “jag älskar dig” efter tre dagar. Men snabbare och mer emotionellt än i Sverige. Personligen tror jag att spanjorerna ganska snabbt kommer till den första förälskelsefasen, men att den är ganska långt ifrån den mer seriösa nivån du vill nå för att ta beslutet att gifta dig.

Jag tyckte även det var roligt att låta ChatGPT göra en enkel kulturell jämförelse mellan de nationaliteter som jag själv sett i Love is Blind och detta var resultatet:

Sverige:
• Väldigt reserverade i början.

• Stor förmåga till introspektion, men uttryckt lugnt och rationellt.

• Mindre drama, mer obekväm tystnad.
Sverige är det land som enligt mig bjuder på de bästa samtalen i kapslarna.

USA

• Väldigt öppna från minut ett.

• Välutvecklat emotionellt språk (“I feel…”, “I’m vulnerable…”).

• Men upplevs ibland som mer ytligt eller forcerat.
USA är det land som gör detta program proffsigast, men ibland är inte det ett plus då det kan kännas väldigt regisserat, tillrättalagt och planerat.

Mexiko

• Väldigt emotionella och uttrycksfulla.

• Stark koppling till familj och värderingar.

• Lätt att prata om kärlek, men också viss idealisering.
Mexiko var intressant att se då det är det land som ligger närmast Spanien kulturellt sett av dem jag sett, men samtalen i kapslarna var tyvärr väldigt ytliga.

Italien

• Intensiva, passionerade, teatrala.

• Direkt emotionell kommunikation, men också stolthet.

• Stort fokus på attraktion, kemi och personlig stolthet.
Oj, oj, ja här är det passion på hög nivå, mycket känslor av alla de slag, högljudda diskussioner, dramatiska uppbrott och kärlek som får mig att nästan dregla.

Spanien (hypotetiskt)

• En intressant mellanvariant.

• Mer uppriktigt och mindre konstgjort än USA över tid.

• Mer öppet och emotionellt än den svenska i vardagssituationer.

• Mindre idealistiskt än i Mexiko - mer realistiska förväntningar och mindre av att sätta den andre på en piedestal.

• Mindre teatrala än italienare.

• Med humor som emotionell mekanism och inte så anpassat till kamerorna utan med autenticitet med samtal som skulle förekomma i verkliga livet och utan en känsla av skådespeleri och med ett djup som får växa gradvis efter hand tilliten byggs upp.

Jag har en känsla av att familjerna skulle få en viktig roll i slutfasen också, mycket större än i Sverige där det mer är kompisar som får träffa och uttala sig om den potentiella framtida livspartnern. Jag är nyfiken på hur de skulle klara av att locka fram konfliktsituationer för att lära sig av dem då jag upplever spanjorer som generellt ganska konflikträdda. Samt på hur de skulle hantera det fulla fokuset under tio dagar på enbart kommunikation där det är lika viktigt att lyssna som att våga öppna sig och där det liksom inte går att komma undan. Jag tror faktiskt att det skulle locka fram deras bästa sidor.

Så återstår den slutliga stora frågan - kommer Love Is Blind Spanien? Det finns ännu ingen officiell bekräftelse, men Netflix har expanderat formatet till många länder såsom Brasilien, Japan och Tyskland. Spanien är en viktig marknad och har redan starka realityformat. Så det är ganska troligt att det kommer. Någon gång. Jag hoppas det kommer snart! Tänk så mycket vi skulle ha att snacka om då!

Carin Osvaldsson