En konfliktfylld morgon vid stranden
25 maj 2026 | 04:00PREMIUM MATS BJÖRKMAN Sommaren nalkas. För många av oss som har förmånen att bo permanent på en plats som Marbella klingar dessa ord inte fullt så lockande som för de flesta andra. I veckan hade jag dessutom en upplevelse som ger oss som bävar inför sommarsäsongen vatten på vår kvarn.
Det var i lördags morse som jag skulle ta min dotter Sara till stranden. Sedan flera år deltar hon i anpassad handikappsurf, en aktivitet som hon älskar. Jag passar på att lägga in nederst en video som vi gjorde för några år sedan om denna aktivitet, som är möjlig tack vare en massa fantastiska volontärer.
Surfskolan pågår året runt, och trots att det ibland kan råda kyla och rusk föredrar jag den under lågsäsong. På sommaren och kring påsk är det nämligen hysteriskt mycket folk på stranden.
Det var det också nu i lördags, trots att maj på pappret är mellansäsong. Vi var vid stranden redan strax före tio på morgonen, men den stora parkeringen en bit från stranden började redan bli full. Jag körde som vanligt vidare ner till bommen, där det finns fyra handikapplatser, men fann till min förfäran att samtliga var upptagna. Flera bilar som förgäves hoppats på en ledig plats nära stranden höll på att mödosamt vända och det var trångt om saligheten mellan de parkerade bilarna. Jag fick manövrera väldigt nära en bil som stod på min högra sida för att släppa förbi en stor stadsjeep som höll på att vända tillbaka.
Jag kunde inte förstå att samtliga fyra handikapplatser var tagna så tidigt på morgonen och klev ur bilen med mitt parkeringskort i handen, för att se om alla som stod där hade giltigt handikappkort. I en av bilarna satt föraren och det syntes inte till någon dekal. I en annan intill höll två medelålders utländska par på att kliva ur bilen, utan några synliga handikapp.
Då jag hade den ensamme mannen närmast mig och med vindrutan åt mitt håll frågade jag honom på spanska om han hade handikappkort, varpå följande konversation uppstod:
– Hur så? Är du polis?
– Nej, jag undrar bara om du har rätt att ställa din bil där.
– Om du inte är polis så har du ingen rätt att fråga mig om detta. Har du kort?
– Ja, det har jag, svarade jag och viftade med det blåa inplastade kortet som jag hade i handen.
– Är du handikappad? frågade mannen skeptiskt.
– Nej, men min dotter som sitter i bilen.
Jag minns inte exakt de följande meningarna som utbyttes, men väl att mannen plötsligt böjde sig ner och tog fram ett handikappkort. Han hade alltså det, men istället för att bara svara ja på min första fråga så verkade han ha sökt konflikten avsiktligt.
Med en suck gick jag vidare till den andra bilen. Den stod parkerad i andra riktningen så jag fick gå runt den för att se framrutan. Där fanns ett vitt kort med några rader text på tyska.
– Har ni handikapparkering? frågade jag de två paren på engelska.
– Ja, tysk sådan, blev svaret.
Jag kände en impuls att diskutera hur ett kort enbart på tyska ska gälla i Spanien – mitt spanska kort är på flera språk och med EU-symbol – men avstod.
Mitt i allt detta var det en ung kvinna som kom ropandes på spanska mot mig.
– Du, du har kört över min surfbräda!
Jag förstod ingenting, men såg att hennes bräda låg på marken precis i det hörn där jag precis innan tvingats manövrera undan en mötande bil.
– Oj, är det sant. Har den någon skada?
– Vi böjde oss bägge över brädan och jag kunde tydligt se ett däckspår över ena hörnet…
– Jag vet inte, den ser hel ut, svarade hon.
Kanten på brädan var lite naggad, men det såg gammalt ut.
– Det där måste vara från en haj, utbrast jag.
– Kvinnan fnittrade och med hjälp av humor lyckades jag lirka mig ur en komprometterande situation.
Jag släppte ut min dotter Sara ur bilen och följde henne halva vägen ner mot stranden, tills jag såg att hon fortsatte att gå bort mot surfgänget som samlats vid vattenbrynet. Sedan skyndade jag tillbaka till min dubbelparkerade bil, vände tillbaka extra noga med att denna gång undvika såväl surfbrädor som andra föremål, och åkte upp och ställde bilen vid den nu nästan helt fulla stora parkeringen.
Detta var med all säkerhet det sista surfpasset för oss tills en bra bit in i september.
Se SK-tv från surfskolan:
|
Mats Björkman |
Kommentarer