Spanska smultronställen, del 2

PREMIUM CARIN OSVALDSSON I början av mars skrev jag om boken ”1.000 sitios que ver en España al menos una vez en la vida” av Juan Eslava Galán. Tanken var att plocka ut platser i Andalusien som jag sett och vill rekommendera vidare, men jag kom inte längre än Cádiz. Så idag fortsätter vi med Málagaprovinsen!

Málagaprovinsen består av totalt 103 kommuner. Av dem är 14 stycken kustkommuner, från Manilva i väster till Nerja i öster. Och ungefär 60 stycken är bergskommuner. Visste ni att cirka 60 procent av Málagas kommuner har färre än 5.000 invånare? Bara 26 kommuner har fler än 10.000 invånare. Jag tycker det är intressant statistik för det säger något om hur mycket det finns att upptäcka här. Kusten har sin egen attraktionskraft med mixen av ganska stora städer med det stora utbud det innebär av restauranger, sport- och kulturliv, och stränder.

Men inlandet bjuder på ett oändligt antal helt fantastiska utflyktsmål i form av små charmiga byar, ofta uppe i bergen med magiska vyer och vacker natur med fina vandringsleder. Detta är i och för sig inte unikt för just Málaga, men här är det väl just kombinationen av och kontrasterna mellan det hektiska kustlivet och det lugnare inlandslivet, som gör att man känner sig så rik.

Boken ”1.000 sitios que ver en España al menos una vez en la vida” listar ett antal platser och kommuner som författaren valt ut och jag kommer gå igenom de flesta av dem för de är en bra början för dem som inte känner till provinsen så väl. Men i ärlighetens namn så kan - och bör - man själv göra en lista på de 103 kommunerna och bocka av dem en efter en. Samtliga är värda ett besök. Jag har varit i många av dem, men långt ifrån alla och känner mig lockad av att försöka lära känna fler. Några av mina favoriter har bara några hundra invånare, som Parauta och Pujerra. I ärlighetens namn är det inte rätt tid på året just nu att åka runt och besöka bergsbyar. Men det kommer som sagt ett liv efter sommaren.

Författaren inleder med att rekommendera en rundtur på Málagas gator. ”Málaga, Costa del Sols huvudstad, har bevarat sin lugna och borgerliga karaktär – en välmående stad med drag av både handels- och industristad, präglad av familjer som Larios, Heredia och andra framstående släkter under 1800- och 1900-talen.” Han beskriver hjärtat i form av Calle Larios, det mångfacetterade historiska och kulturella arvet - ett resultat av de många folk och kulturer som genom årtusenden bott i staden - såsom Teatro Romano och slottet Gibralfaro. Alla dess museer, nya och gamla, ett tiotal kyrkor, de gamla fiskekvarteren i El Palo och såklart krogen Antigua Casa de la Guardia. Påskveckan i Málaga har fått en egen sektion.

Med tanke på de senaste årens utveckling i Málaga - boken gavs ut 2012 - så skulle jag rekommendera er att våga er utanför de traditionella stråken. Min pojkväns dotter ska plugga på universitetet i Málaga till hösten. De är från Almería och hon behövde dels hitta ett rum att hyra, dels komma hit för att få en bild av universitetsområdet, fakulteten och potentiella bostadsområden. Jag ville så gärna visa henne något annat än gamla stan och det var såklart inte heller där hon skulle kunna hitta ett rum att hyra. Jag bjöd inte på någon komplett rutt, men vi körde till Teatinos och därefter in i Málaga västerifrån. Målet var den gången att hon skulle få en bild av bland annat Capuchinos och El Ejido.

Vi lyckades parkera gratis där och gick ned genom Victoria till Plaza de la Merced, sedan direkt Calle Alamos och tillbaka mot nordväst på Calle Ollerías till saluhallen Mercado de Salamanca där vi åt lunch på Kanival Kroqueteria. Detta var en liten juvel - en hyfsat prisvärd tapasbar som specialiserat sig på dels ”croquetas”, dels ”gildas” som är små minispett med huvudingredienserna oliver, ansjovis och guindillas (vinägerinlagd chili). Vi fortsatte sedan genom Capuchinos tillbaka till bilen. Det var en väldigt trevlig operfekt stadsvandring som gav Sofía en annan bild av Málaga. En som hon kunde relatera till.

Nu har hon hittat ett rum och det ligger i området Camino Suárez, strax bredvid La Trinidad. På en liten smal gata med låga radhus har hon fått ett rum av totalt fyra. Det känns som att befinna sig i en liten spansk by, men bara några minuter från stadens sus och dus, busshållplats, mataffärer, små torg och en märklig mix av gamla låga hus med trädgårdar och fula 80- och 90-talshöghus. En plats att känna sig hemma på med ett vanligt och verkligt liv. Jag rekommenderar er att utforska allt detta!

Om vi lämnar Málaga stad så nämner Eslava Galán grottorna i Nerja - där har jag varit flera gånger - däremot har jag aldrig besökt grottan Cueva del Tesoro i Rincón de la Victoria, Carratraca, Iglesia rupestre de mesas de Villaverde - en kyrka som delvis huggits direkt ur berget i Ardales, nordväst om Málaga och som är en del av en större arkeologisk plats från slutet av 800-talet. Vidare Casares, kyrkogården i Casabermeja, Archidona med särskild fokus på dess ”porra” (en slags tjockflytande gazpacho), flera platser i och runt Antequera, La Axarquía, Desfiladeros de los Gaitanes och Caminito del Rey, El castaño santo de Istán som sannolikt är det äldsta trädet i provinsen med sina uppemot tusen år på nacken. Ronda givetvis! Och de fyra kustkommunerna Torremolinos, Marbella, Estepona samt Mijas.

Torremolinos beskrivs för övrigt så här vilket jag tyckte var ganska roligt och kanske inte riktigt kände igen mig i: ”I Torremolinos har ingen tråkigt. Här finns fler nattklubbar än i New York, fler barer än i Madrid, fler pizzerior än i Neapel, fler kinesiska restauranger än i Peking, fler crêperier än i Bretagne, fler gatukonstnärer än på Rive Gauche och i Montmartre tillsammans, fler spelhallar än i Las Vegas, fler flamencotablaos än i Sevilla och Cádiz tillsammans och fler typiskt andalusiska smultronställen än i alla Andalusiens vitkalkade byar sammantagna.” Jag tror kanske ingen jag känner skulle beskriva Torremolinos på det viset. Men jag blir sugen på att ge staden en chans med just den utgångspunkten. Torremolinos har enligt mig gått från att vara överreklamerad till att bli undervärderad. Sanningen ligger nog någonstans mitt emellan.

Personligen älskar jag La Carihuela och hela strandpromenaden ända bort till Los Alamos för att det är som att gå igenom flera olika länder eller kanske snarare tidsepoker. Jag tycker om de lugnare, lite bortglömda bostadsområdena runt Parque de la Batería, det nyare moderna El Pinillo och La Colina. Ja, nästan allt utom de centrala delarna. Och det knäppa är att jag på något vis även gillar centrum, trots att jag tycker att det är fult och saknar charm. Men det har sin egen historia att berätta och ibland kan det vara skönt och uppfriskande just med ocharmiga miljöer som inte försöker göra sig till.

Marbella givetvis med sin Golden Mile, jetseten, lyxen, det snygga folket med mycket pengar, lyxvillor, lyxbilar, lyxbåtar… men även gamla stan och det breda både kulturella och gastronomiska utbudet. Mijas med sin Pueblo, stränderna, pinjeskogen och vandringslederna i bergen. Estepona och ”el pinsapar” (granskogen) - gamla stan, strandpromenaden, stränderna, havet, bergen, naturparkerna som kan upplevas till fots, på cykel eller på hästryggen och som bjuder på fantastiska vyer mot havet, Gibraltar och Marocko. Och såklart den enorma djurparken Parque Selwo.

Benalmádena nämns inte alls i boken. Personligen tycker jag att det är en av de bästa och mest kompletta kommunerna på kusten med ett av de mest strategiska lägena av dem alla. Men det kan ni läsa om här: https://www.sydkusten.es

Här kan du läsa Spanska smultronställen, del 1: https://www.sydkusten.es

Carin Osvaldsson

Kommentarer

Ingen kommentar ännu - bli först att kommentera!

Kommentera

Ingen kommentar ännu - eller boka någon av våra Plus-tjänster för att kunna kommentera!

Kommentar:Signatur