Den 7 december 1965 lyfte en DC-3:a tillhörande det spanska flygbolaget Spantax vid 19.30-tiden på kvällen. Ombord fanns 28 passagerare och fyra spanska besättningsmän. De flesta passagerare var svenska turister från olika researrangörer som var på väg tillbaka till Las Palmas, efter att ha deltagit i en dagsutflykt. Planet fick problem omedelbart vid starten och efter att ha kretsat ett par varv i luften slog det in i ett berg cirka två kilometer från flygplatsen. Alla ombord omkom omedelbart.

Diktatorn Francisco Franco styrde fortfarande 1965 och i många bemärkelser var Spanien ett U-land. Flygplatsen Los Rodeos hade redan dåligt rykte. Förutom svårigheten för piloterna att starta och landa mellan bergen och den frekventa dimman i dalen, förekom regelbundna jordskred som drog med sig stora stenbumlingar till startbanan. Det är oklart exakt vad som orsakade olyckan med DC-3:an, men kanske var det någon sten som skadade planets ena eller båda propellrar vid starten.

Flera av de omkomna passagerarna var charterturister som reste med Kontur, en arrangör för kyrkliga- och nykterhetsorganisationer. Prästen i gruppen Nils-Axel Enefeldt och hans hustru Märta var inte med på dagsresan och tvingades hålla en minneshögtid för sina förolyckade reskamrater.

Ytterligare tre personer i det kristna resesällskapet, ungdomar från Styrsö i Göteborgs skärgård, klarade livet efter att en av dem vägrat gå ombord på Gran Canaria. Han hette Pelle Christensson och var en 25-årig yrkesfiskare.
–När de skulle checka in fick pappa en stark inre känsla som uppmanade honom att inte åka med det flyget. Det väckte ganska stor uppståndelse då de hade bokat in sig och just skulle till att gå ombord, men han stod tack och lov på sig, berättar Pelles son Sven Christensson för Sydkusten. Han föddes några år senare och fick senare i livet höra av sin pappa historien om hur Pelles intuition räddade livet på de tre kamraterna.

När nyheten om flygolyckan nådde Sverige befarade anhöriga att ungdomarna fanns bland de omkomna. De hade nämligen berättat att de skulle med på dagsturen. Ett telefonsamtal från Gran Canaria några timmar efter tragedin förmedlade slutligen den glädjande nyheten att kamraterna befann sig välbehållna på Gran Canaria.

Fiskaren Pelle Christensson levde tills hans blev 80 år och kunde två år efter olyckan på Tenerife gifta sig och sedermera njuta av såväl barn, barnbarn som barnbarnsbarn.
–Pappa var en djupt troende person som förstod att Gud själv manar och förmanar, så han tog allvarligt på dessa små tilltal. Flera sådana här mirakel följde honom genom livet, berättar sonen Sven.

Sven Christensson har tillsammans med hustrun Veronica skaffat eget boende i Marbella och de tillbringar numera så mycket tid de kan i Spanien. Pappans tro har Sven ärvt, vilket kanske inte är så konstigt.
–Vi är vana kyrkobesökare, så på söndagsförmiddagarna blir det The Wave Church i San Pedro Alcántara.

DC-3:an från Spantax var inte det enda planet med skandinaviska passagerare ombord som förolyckades på Los Rodeos 1965. Den 8 januari samma år lyfte SAS DC-7:a Stig Viking från norra Tenerife med destination Kastrup, men tappade omedelbart höjd och tvingades buklanda. Planet fattade eld och mirakulöst nog kunde samtliga 91 personer ombord evakueras och endast sex passagerare skadades lindrigt.

SAS-piloten Jan Löf kom att hjälteförklaras och framför allt imponerades alla ombord av hans sinnesnärvaro. Efter att planet slagit i marken och börjat brinna ska Löf enligt dåtidens press ha utdelat följande order i högtalarna:
”Mina damer och herrar. Nu är det bråttom! Lämna planet så snabbt som möjligt. Öppna nödutgångarna, men ta det lugnt!”


Den mest kända tragedin på Los Rodeos

Som i de flesta flygolyckor bidrog en rad olika omständigheter till tragedin på Los Rodeos 27 mars 1977, som fortfarande är den som skördat flest liv i trafikflygets historia.

Jumboplan som normalt inte landade på norra Tenerife hade omdirigerats på grund av ett bombhot från ETA mot flygplatsen i Las Palmas. En överbelastad flygplats, dålig sikt samt ett bristfälligt kommunikationssystem mellan flygledartornet och piloterna gjorde resten.

KLM-planet påbörjade starten när Pan Am-maskinen fortfarande befann sig på plattan. Den holländske piloten insåg situationen för sent och lyckades inte få upp jumboplanet tillräckligt för att undvika kraschen. Sammanlagt 583 människor omkom, samtliga i KLM-planet och en majoritet av passagerarna i Pan Am-flyget.

Länge utpekades den spanske trafikledaren som ansvarig för olyckan, men ingående undersökningar har påvisat att han bad piloten på KLM-planet att invänta klartecken. Ett minimalt avbrott i radiokommunikationen gjorde dock att piloten aldrig uppfattade ordern.