Boken har ett vackert tecknat omslag och den fyndiga rubriken ”Bland kastanjer och kastanjetter - Glimtar från vår lilla vackra spanska stad”. Den är lite av ett mysterium, då författaren utelämnar en hel del uppgifter och inte nämner namnet Marbella en enda gång. Istället refererar han till ”staden” med dess gamla romerska namn ”Salduba”.

Författaren heter Leander Tell och bland de uppgifter han utelämnar är sin bakgrund. Hustrun nämns flera gånger, men utan namn, och är inte som man kanske kan gissa den Lillemor Tell som signerat de fina teckningarna i boken. Jag har googlat mig till att bildkonstnären Lillemor var dotter till författaren och att Leanders hustru hette Anna Wilhelmina.

Leander Tell var en av Sveriges mest kända grottforskare och även expert på språket esperanto. Författarens språkkunskaper förklarar hur han i boken kunnat återge ingående samtal med Marbellas dåvarande myndighetspersoner och lokalbefolkning, som knappast talade annat än spanska. På Wikipedia listas ett 20-tal verk som Tell givit ut under sin livstid (1895-1980) men märkligt nog står just den bok som jag läst inte med på listan och har föregått alla de övriga.

Boken utelämnar huvudpersonernas ursprung, ålder liksom viket exakt år det begav sig. Läsaren får veta att det är december månad - paret Tell firar både jul och nyårsafton på den spanska sydkusten - och då boken gavs ut 1953 är det troligaste att resan genomfördes 1951, eller möjligtvis året före eller efter. Det var i vilket fall drygt tio år efter det spanska inbördeskrigets slut och paret Tell bör ha varit närmare 60 år gamla.

Det svenska paret anländer till ”Salduba” i en gammal bil och får stor uppmärksamhet av byborna. De tar in på ett enkelt och gästtomt familjehotell, som inte heller namnges i boken, men som enligt en av Lillemor Tells teckningar torde ha hetat ”Miramar”. De har en begränsad reskassa, som inte hindrar dem från att leva som kungar men som slutligen tvingar paret Tell att avsluta vistelsen tidigare än vad de hade önskat.

Leander Tell beskriver inlevelsefullt deras dagar i detta för svenskar decemberparadis. Trots att det är mycket fattigt och romer bland annat är utfösta i ett ”reservat” skildras en idyll där lokalborna är älskvärda och gästvänliga. De öppnar upp sina hem för det svenska paret och Tells lär även känna namnkunniga personer från epoken, som prästen Rodrigo Bocanegra.

Totalt vistas paret Tell drygt en månad i det som de kallar ”deras spanska stad”, men av beskrivningen förefaller det som att de varit i Marbella i flera år. Stundtals undrar man som läsare om inte författaren kanske överdriver en aning, framför allt när han beskriver de hedersbetygelser de mottar i staden och den familjära kontakt de får med nästan alla lokalbor. Det är inte så att kustborna inte skulle vara älskvärda och gästvänliga, men hur många nära bekantskaper kan ett svenskt par verkligen hinna med på bara en månad?

Allt är dock inte beskrivet i ett rosa skimmer. Tell skildrar fattigdomen, hur många - såväl barn som vuxna, utför sina naturbehov på öppen plats, liksom hur djurmisshandeln är utbredd. Det beskrivs dock utan pekpinnar eller personliga moraliska reprimander. Paret Tell förstår att det är de som är de udda i staden och de respekterar lokalbornas sedvänjor, såväl de goda som mindre tilltalande.

Inbördeskriget nämns på ett par ställen, men temat är känsligt. De värderingar som författaren gör i sammanhanget förefaller vara färgade av den aktuella tidsandan, som ju dominerades av segrarna i kriget och som var de som ”befriade” Marbella från de barbariska kommunisterna.

Det som slår en läsare som känner dagens Marbella, är den svindlande utveckling som samhället upplevt de senaste 70 åren, sedan romanen skrevs. I början på 1950-talet led Spanien fortfarande hungersnöd och andra konsekvenser av inbördeskriget och Francoregimen var isolerad i världen. Varken Marbella eller andra spanska orter hade ännu börjat ta emot internationella turister. I boken nämns det projekt som 1954 kommer att förvandlas till hotellet Marbella Club och El Fuerte, inne i Marbella, slog upp sina dörrar först 1957.

Marbella och övriga Costa del Sol har upplevt inte en, utan flera omvälvande förändringar genom åren. Historien förtäljer inte om paret Tell återvände till sitt ”Salduba”, men om de besökt orten bara några år senare hade de nog knappt känt igen sig. Precis som de som lärde känna kusten på 1960-talet knappast identifierade sig med det som mötte dem efter Francos död 1975 - och så vidare.

Själv har jag fått uppleva utvecklingen på kusten i egen person i drygt ett halvsekel. Min referens från barndomen är sena 1960- och första halvan av 1970-talet. Det var en helt annan värld jämfört med 1990-talet när jag arbetade som reseledare i Marbella. Sedan kom en ny stor omvandling när Jesús Gil y Gil blev borgmästare, på gott och ont, och genom tidningen Sydkusten har vi bland annat bevittnat invigningen av de första stora köpcentrumen i Marbella, som La Cañada och Costa Marbella (El Corte Inglés).

Idag präglas Marbella av lyxhotell, exklusiva strandklubbar och internationella sommarfestivaler. Böcker som ”Bland kastanjer och kastanjetter” påminner oss dock om en svunnen tid, då ingen i samtiden ens hade kunnat drömma om den utveckling som väntade Salduba om hörnet.