Julresa till Spanien

PLUS ANNIKA ELWING Tack vare Sverigeflytten skulle jag äntligen få ge barnen en äkta svensk, mysig jul. Trodde jag. Den efterlängtade resan till Spanien måste starta tidigare än tänkt, men det får gå. Nu lämnar vi den här svenska galenskapen och åker hem.

PLUS ANNIKA ELWING Tack vare Sverigeflytten skulle jag äntligen få ge barnen en äkta svensk, mysig jul. Trodde jag. Den efterlängtade resan till Spanien måste starta tidigare än tänkt, men det får gå. Nu lämnar vi den här svenska galenskapen och åker hem.

Julresan till Spanien planerades redan innan vi flyttade till Sverige i somras. Klart att vi skulle åka tillbaka och träffa alla under barnens jullov. Jag hade planerat det bra. Julafton skulle vi fira i Sverige, en riktigt härlig julafton med gran och julmat och paket, och på juldagen skulle vi mysa hemma, för att sedan åka till Spanien den 26 december och stanna till efter trettondagen. På trettondagen ska man inte befinna sig någon annanstans än i Spanien. Nej, då ska det vara Roscón de reyes, parader, julklappar och släktingar.

Bra plan, men det var inte så enkelt. Första hindret var om jag skulle få ledigt överhuvudtaget. Det oroade mig mer och mer ju längre tiden gick, och jag vågade inte köpa någon resa.

Till slut kom beskedet, jag får vara ledig tre dagar i nyårsveckan, vilket betyder att jag är ledig från julafton till den 4 januari, då jag måste vara på plats och jobba igen. Trettondagen är jag visserligen schemaledig, men då befinner jag mig inte längre i Spanien, så den spanska julen får ställas in i år.

Därefter kom nästa bekymmer. Som jag har berättat i ett tidigare inlägg hade min revisor gjort fel. Jag fick tillbaka pengar som inte var mina från det spanska Skatteverket. Jag frågade revisorn varför jag fick tillbaka pengar, men fick inget svar. Tänkte att det har nog att göra med att jag har avvecklat min lilla firma.

Det hade det inte.

När felet upptäcktes och pengarna måste betalas tillbaka försvann hela reskassan. Hur skulle vi nu få råd med resan?

Det kloka hade varit att ställa in planerna, men det kändes uteslutet. Den här resan har hållit oss uppe så länge. När vi har längtat tillbaka har vi sagt att till jul ska vi träffa alla igen, göra allt vi längtar efter. Ta med mina vinterskor, tröjor och sexåringens leksaker tillbaka till Sverige, det som inte fick plats i bilen. Nu hade jag svårt att se hur vi skulle ta oss dit.

Personligen hade jag så klart kunnat stanna i Sverige. Det hade känts mycket tråkigt, men inte mer än så. Sambon behövde åka, hans grupp var bokad till en spelning på en festival och de hade fått ställa in om inte han kom. Sexåringen hade blivit besviken, hon längtar efter sina vänner, men det hade gått över.

Så har vi elvaåringen med autism. Julresan är det som har hållit henne uppe. Medan sambon har anpassat sig bra och trivs med den nya tillvaron, och sexåringen stortrivs i sin nya skola, har elvaåringen slocknat totalt. Och hon har en intensiv hemlängtan. Det fanns inte på kartan att säga till den här ungen att hon inte skulle få åka till Spanien. Jag var tvungen att hitta ett sätt att ta oss dit, trots ekonomin.

Ett retroaktivt barnbidrag väntades, bara Försäkringskassan kunde fatta sitt beslut. Det skulle vi kunna använda, men vilken tid det tar att handlägga ett sådant ärende!

Under tiden letade jag efter resa. Jag har ägnat orimligt många timmar åt att söka billigaste möjliga alternativ. Bil, buss, tåg, flyg från Göteborg, Stockholm, Oslo, Köpenhamn till vilken flygplats som helst i Spanien samt Lissabon och Faro i Portugal. Och omvänt för returresan. Men julresor är dyra. Jag räknade på varenda kostnad. Resa till och från flygplatsen, parkering, mat som vi tar med hemifrån, övernattning, allt. Jag kom fram till att det allra billigaste alternativet vore att köpa interrailpass på Black Friday-rean. Även om man räknar in övernattningar och vissa sittplatser skulle det bli minst 3.000 kronor billigare än flyget. Nackdelen var att barnen bara skulle få fem dagar i Spanien på grund av den långa restiden. Om vi flög skulle de få minst två till. Fast det skulle bli 3.000 kronor dyrare.

Barnbidraget kom i tid, med få dagars marginal. Samtidigt dök det upp två billiga flyg på juldagsmorgonen - det ena från Oslo, det andra från Köpenhamn. Långt till båda huvudstäderna men Köpenhamn vann eftersom tågtrafiken dit känns mer pålitlig.

Det blir inte den lugna jul som jag hade tänkt mig, men det blir bra ändå. Sambon åkte förra veckan med anledning av konserten, barnen och jag åker strax, denna julafton. Julklappar på morgonen, moster på jullunch (ingen julmat, barnen äter för lite så det blir rester. Har pizzeriorna öppet på julafton?), Kalle klockan 15, och exakt när Benjamin Syrsa sjunger måste vi skynda oss att dra på skorna, ta väskan och gå till bussen. En halvtimmes bussresa till Falköping, därifrån tåg till Göteborg, nytt tåg till Malmö, övernatta på hotell, tåg till flygplatsen nästa morgon, flyg till Madrid, och sedan tåg till Sevilla.

Redan på juldagskvällen kommer vi att äta svärfars mat, på annandagen promenera på Sevillas gator, därefter ska vi träffa vänner i bergen, ha lunch med släkten på någon bar, gå på nyårsfest hos barnens kusiner, och kanske, kanske hinner vi med en tur till havet.

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva detta, men det känns som att vi lämnar galenskapen i Sverige och kommer hem till Spanien för att andas en vecka.

Annika Elwing