Soppa

PLUS BENGT SÄNDH När vi bodde i Skåne handlade vi våra livsmedel i Konsum, Tollarp. En dag när jag la upp varor på bandet framför en ung söt kassörska höll hon upp en grönsak och frågade: – Vad är det här? – Det är en palsternacka, svarade jag. Hon sökte upp ordet i en lista, vägde grönsaken och slog in beloppet. En stund senare höll hon upp en annan grönsak med frågan: – Och vad är det här? – Det är en rotselleri, svarade jag. En äldre dam, bakom mig i kön, gav mig en blick och ruskade bekymrat på sitt vita och välfriserade huvud.

PLUS BENGT SÄNDH När vi bodde i Skåne handlade vi våra livsmedel i Konsum, Tollarp. En dag när jag la upp varor på bandet framför en ung söt kassörska höll hon upp en grönsak och frågade: – Vad är det här? – Det är en palsternacka, svarade jag. Hon sökte upp ordet i en lista, vägde grönsaken och slog in beloppet. En stund senare höll hon upp en annan grönsak med frågan: – Och vad är det här? – Det är en rotselleri, svarade jag. En äldre dam, bakom mig i kön, gav mig en blick och ruskade bekymrat på sitt vita och välfriserade huvud.

Jag tycker inte alls att det är konstigt att ungdomar inte känner till nämnda grönsaker. Matkulturen utarmas. Kassörskan var kanske, som många andra, uppfödd på prefabricerad föda som falukorv med makaroner, korv Stroganoff, fiskpinnar, upptinade köttbullar med pulvermos och stekfärdiga hamburgare.

Vår kost blir alltmer fabrikstillverkad, fantasilös och tråkig. Det upptäckte redan statsrådet Ulla Lindström på sin tid. Hon satt med i Erlanders regering åren 1954-66. Hon ryade om att svenska folket äter för dålig mat i form av bland annat falukorv.

Willy Maria Lundberg, som var en skarp matskribent i Dagens Nyheter, höll med Ulla. Hon skrev: ”Falukorv består till 65 procent av fett, 25 procent är vatten. Det enda som skiljer falukorv från Brylcreem är de återstående tio procenten”. Brylcreem var hårpomada på tub som gubbar smetade i håret för att kunna göra det vågigt. Nu försökte man få folk att äta rent kött istället och så fick vi broilerfabrikerna, men falukorven överlevde.

I Sverige ges det ut en ny kokbok varje dag, alltså cirka 370 stycken per år. Det är våra minst lästa böcker, en slags ”Table books” som ligger framme som prydnader för att imponera på besökare. Ordet kokbok har vi från Cajsa Wargs tid, men i dag steker man nästan alla sina processade halvfabrikat varför vi borde ändra ordet kokbok till stekbok. Nog om.

Själv kokar jag mycket av vår föda i form av soppor och grytor. Grönsaker och kött är det minst processade i vår föda. Kanske att grönsakerna besprutats i landen. När jag skall göra en smaskig köttsoppa köper jag en rejäl bit nötkött som jag skär i tärningar. Jag låter köttet koka upp i en rymlig kastrull och där skummar jag det noga. Sedan fyller jag på med vatten, hackar i palsternacka och rotselleri, en bit kålrot, morötter, majrova, purjolök, gul lök eller de grönsaker man har hemma. Sedan skalar jag och krossar några vitlöksklyftor som jag slänger i tillsammans med ett par tärningar hönsbuljong som innehåller salt, men det kan behövas lite extra salt.

Socker skall man väl ändå inte ha med? Jo, svarar jag. När jag smakar på soppan och inte är sådär riktigt nöjd häller jag i en struken matsked socker. Ett gammalt kockknep. Soppan blir inte söt, men det lilla sockret höjer smaken betydligt.

Grönsaker och rotfrukter kan jag blanda hej vilt. Deras smaker gifter sig alltid med varandra. Det är det enda månggifte jag tror på. Låt gärna soppan stå kvar på spisen över natten. Soppa är godast andra dagen. Klipp över lite persilja före servering. Byter du köttet mot fisk så får du fisksoppa och undviker du båda så får du grönsakssoppa.

Ibland gör jag en rysk soppa som heter Borsjtj. Det stavas nämligen så på ryska där man har en bokstav som ser ut som ett w med en liten krok bakom och uttalas sjtsj. Borsjtj är en soppa på strimlade rödbetor och vitkål, som serveras med en klick smetana. Vilket är ungefär detsamma som crème fraîche. Men även här har jag i en buljongtärning, svartpeppar och salt. Mycket gott när man vant sig.

Soppa torde vara en av våra allra äldsta rätter. Antropologerna påstår att det var våra förfäder Homo Habilis som levde i Afrika för två miljoner år sedan som lärde sig hantera eld. Men jag tror inte de gjorde soppa, då det var brist på kastruller. Möjligen grillade de. Homo erectus som levde till för 50.000 år sedan hade säkert kastruller i vilka de kunde koka sin föda.

Vad jag vill ha sagt är att soppor och grytor var den tidigaste födan för oss människor. Det är den mest naturliga och nyttiga maten. Det är perfekt för nutritionen, så tarmarna jublar när de får soppa. Massor med fibrer, vitaminer, vätska och nyttiga mineraler. Helt enkelt den perfekta födan.

Bengt Sändh