Sommarkväll 1

PLUS BENGT SÄNDH Så sitter jag i en fin gammal korgstol i en vacker trädgård. Himlen är klarblå med ett par helt orörliga cumulusmoln. Framför mig ser jag ett gammaldags svenskt staket med faluröda spjälor med vita toppar. Grönare gräs har jag aldrig skådat och björkarnas stammar är snövita och framför mig har jag bänkar i långa rader. Det är olidligt varmt. Publiken anländer och söker sig platser i bänkraderna.

PLUS BENGT SÄNDH Så sitter jag i en fin gammal korgstol i en vacker trädgård. Himlen är klarblå med ett par helt orörliga cumulusmoln. Framför mig ser jag ett gammaldags svenskt staket med faluröda spjälor med vita toppar. Grönare gräs har jag aldrig skådat och björkarnas stammar är snövita och framför mig har jag bänkar i långa rader. Det är olidligt varmt. Publiken anländer och söker sig platser i bänkraderna.

Vi befinner oss i ett jättestort magasin i Värtahamnen i Stockholm. Sveriges television har hyrt in sig och byggt hela sommaridyllen. Här skall spelas in ett 18-program med namnet Sommarkväll. Traditionell svensk television med publik i studion, artistframträdanden, mysiga samtal och intervjuer med gäster. Vi har även en orkester på fyra man.

Berndt Egerbladh, Finn Zetterholm, Pecka Langer, Cornelis med maka Bim och jag har bott på Vaxholms hotell i några dagar för att planera det hela. Berndt Egerbladh är producent. Första veckan skall Bim vara programledare och hennes make Cornelis skall agera hustrubadur. Andra veckan skall Berndt vara programledare och Finn trubadur. Tredje veckan skall Pecka Langer vara programledare och jag trubadur. Vi spelar in programmen på eftermiddagarna och de sänds redan samma kväll. Jag är på plats alla inspelningsdagar och kan därför berätta allt vad som hände.

Varför i all sin dar man har valt att göra inspelningarna i ett hamnmagasin är för mig obegripligt. Sveriges Television har massor av studios och varför gör vi inte programmen i en naturlig miljö? Man kanske är rädd för regn?

Cornelis populära visa ”Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” handlar om hur en äldre charmör förför en ung flicka. Flickan födde sedan ett barn, men detta nämns inte i visan. Charmören ifråga var en god vän till Cornelis och mig och hans namn var Nisse Gustafsson. Nu är Nisse inbjuden som gäst och Bim skall intervjua honom. Det visar sig att Bim är en riktig naturbegåvning så hon har ett avspänt samtal med Nisse. Cornelis däremot kommer i skymundan och jag ser hur han surnar till där han bevittnar intervjun.

Efter inspelningen drar Cornelis iväg ut på stan och super sig full. Han kommer hem mitt i natten när Bim sover. Så går han fram till hennes säng och ger Bim ett stenhårt knytnävsslag över ena ögat. Hennes normala sömn blir till medvetslöshet. Hur makarna lyckas försonas nästa förmiddag är för mig en gåta men de anländer till nästa dags inspelning och nu bär hon sotsvarta stora glasögon. Men dessa lyckas inte helt dölja blåtiran.

För att dölja verkligheten meddelar Sveriges Television att Bim drabbats av sminkförgiftning, så det kan man läsa i bladen. Men nu går televisionens sminkörer samman och meddelar pressen att ”sminkförgiftning får man bara av gammalt härsket smink och det använder vi aldrig”. De vill inte bli beskyllda. Ryktet om snytingen sprids snabbt, trots att alla inblandade försöker dölja sanningen.

Resten av veckan lyckas man hålla sams och Cornelis plågas av en fruktansvärd ånger och har minst hundra gånger bett sin fru om förlåtelse. Hela veckan gör vi television i äktsvensk anda.

Inspelning varje dag och sändning varje kväll. Nya gäster och gästartister till programmet. Soligt och varmt och de båda cumulusmolnen på exakt samma ställe på den alltid lika blå himlen.

Den andra veckan är Berndt Egerbladh programledare och Finn Zetterholm hustrubadur och vid hans sida sitter jag som egentligen inte har någon roll i programmet. I ett av programmen har vi besök av ledningen för Djurgårdens fotbollslag. Det talas fotboll och det är varken Finn eller jag intresserade av. Men plötsligt vänder sig Berndt till mig och Finn med frågan:

– Ni som är poeter kan inte ni skriva en ny hejaramsa till Djurgården?
– Jo visst, svarar jag och deklamerar:

Heja Djurgår’n friskt humör.
Det är det som gör susen.

– Ni är väl inte så intresserade av fotboll, undrar Egerbladh.
– Nej, svarar vi unisont. – Inte det minsta.

Då säger en av Djurgårdens representanter:
– Jo, men det är väl bättre att ungdomarna spelar fotboll än att de går runt på stan och slår ner folk?
– Ja, svarar Finn. – Om det bara finns dom två alternativen.

Fortsättning följer

Bengt Sändh