Skit inte i det blå skåpet om du avser att framgångsrikt sälja din fastighet. Foto: Wikimedia Commons

Vad man inte ska göra om man vill sälja en fastighet

14 mar 2026 | 06:59

PLUS CARIN OSVALDSSON Jag talar ofta (och skriver ibland) om vad man bör tänka på om man ska sälja sin bostad. Idag tänkte jag dock berätta ett par sedelärande anekdoter som visar på vad man absolut inte bör göra som husägare om man vill sälja sin bostad. I alla fall framgångsrikt.

För ett tag sedan visade jag ett par lägenheter för en svensk kund som precis påbörjat sökandet efter ett nytt hem i Spanien. Det var några bitar som skulle falla på plats innan hon kunde ta ett beslut, men hon blev väldigt förtjust i en av lägenheterna och såg sig själv leva där. Det var en mycket trevlig bostad, ljus med fantastisk utsikt och renoverat kök och badrum. Dessutom bra läge med nära till service och kommunikationer. Den hade bra vibbar helt enkelt.

Det var som det är ofta är, en så kallad splitvisning, vilket innebär att det var en annan mäklare som hade objektet och jag representerade alltså den potentiella köparen i detta fall. Min kund åkte hem och inledde processen. Vi visste båda att det fanns en risk att lägenheten skulle hinna säljas innan hon blev redo att ta nästa steg. Andra bud kom in, men omständigheterna föll sig så att bostaden fortfarande var tillgänglig när min kund kom tillbaka ett par månader senare. Nu med ett läge där hon skulle kunna lägga en reservation om hon bestämde sig för att hon ville gå vidare.

Under tiden hade jag en del kontakt med den andra mäklaren som hela tiden var mycket tillmötesgående och hade fått en bra och seriös känsla av min kund. Han lät mig dock förstå att säljaren var frustrerad över att de haft många visningar och till och med flera bud på bordet, men att ingen av kunderna hade kommit i mål och kunnat stänga affären. När vi närmade oss vår andra visning på plats, nämnde mäklaren att säljaren sannolikt skulle vara hemma vid tillfället och eftersom det är relativt vanligt i Spanien, reagerade jag inte direkt på det. Det borde jag ha gjort och jag planerar att vara betydligt strängare i framtiden.

Min kund var väldigt glad och entusiastisk över att vara tillbaka. Hon tyckte verkligen om både bostaden och området och var pirrig över att få se den igen för att förhoppningsvis kunna ta ett beslut. Men direkt vi kom innanför dörren lades sordin på glädjen. Ägaren var mycket riktigt på plats. Istället för att gå undan lite diskret och låta den potentiella köparen i lugn och ro känna in bostaden och fundera över sitt framtida liv där, stod han demonstrativt mitt i vardagsrummet och följde henne misstänksamt med en åskmulen blick. Han var inte bara besvärad utan verkade direkt ilsken.

Jag visste ju att han var frustrerad över att tidigare visningar inte lett fram till en försäljning och försökte lätta upp stämningen lite med några skämtsamma kommentarer. Det gick inte hem. Han såg bara förvirrad och arg ut. Min kund ställde några frågor om hur det var att bo i området samt gällande specifika detaljer i lägenheten. Han svarade motvilligt och med en skeptisk, mörk blick. Som att hon hade förolämpat honom. När hon till slut frågade om hon fick filma bostaden - detta för att kunna titta i efterhand och underlätta beslutsprocessen - var det som att han exploderade.

Han ifrågasatte vad hon hade för planer och vad hon hade tänkt sig, köpa nu eller längre fram, vad ville hon egentligen? Samtidigt som han stirrade henne provocerat rakt in i ögonen. Jag kunde se hur hon ryggade tillbaka och hur obehaglig till mods hon kände sig. Samtidigt ville jag inte göra situationen värre genom att gå in i konfrontation. Vi avslutade visningen och gick ut tillsammans med den andra mäklaren som inte sade någonting. När vi väntade på hissen gjorde jag klart för honom att min kund var seriös, men att man måste få lov att känna in en bostad i lugn och ro. Min kund brast och gjorde klart att det faktum att ägaren varit på plats och varit så arg och respektlös, hade förstört hela visningen.

Vi får se om hon lyckas tänka bort honom ur ekvationen och ta ett beslut utan att låta sig påverkas av detta märkliga och mycket olustiga möte. Han följer ju inte med bostaden tack och lov. Men energin han fyllde lägenheten med under visningen, var absolut tillräcklig för att skrämma bort den mest tolerante köparen. Dessutom, ett köp innebär ju en förhandling och en överenskommelse med den andra parten. Att det ska behöva ske med en person som inte klarat av att uppföra sig trevligt ens under femton minuter, underlättar inte precis.

Jag har sett mycket under mina 14 år i mäklarbranschen; smutsiga, mögliga bostäder, askfat med fimpar på diskbänken, obäddade sängar, till och med folk sovandes i sängarna… men detta var faktiskt det mest effektiva sättet hittills att skrämma bort en köpvillig kund. Och då råkar jag veta att säljaren egentligen är ganska angelägen om att få sålt bostaden.

En helt annan typ av besvärlig säljare som jag haft på halsen på sistone, är en mycket vänlig och extremt väluppfostrad spansk pensionär som tyvärr har mycket svårt för att lita på att vi mäklare kan vårt jobb. Han började för nästan 1,5 år sedan med att gå emot våra prisrekommendationer. Med råge. Bostaden publicerades följaktligen långt över marknadspriset och även om den hade en del visningar, så blev annonsen liggande för ingen tyckte ens det var lönt att lägga ett bud. Det kan ta tid att sälja en bostad på Costa del Sol. Många av köparna kommer inte härifrån, det dröjer innan eventuella spekulanter är på plats. Många tittar på ett ganska stort antal bostäder innan de tar ett beslut, jämför olika områden och typer av objekt och man måste ha tålamod.

Just denna specifika säljare, förutom ett för högt pris har han även haft väldigt svårt att bestämma sig för en tydlig och konsekvent strategi. Jag fick komma och fota, filma och ta del av dokumentationen. Vi fick bra kontakt och han älskade min video. Han valde trots det att ge exklusivitet till en annan mäklarfirma under den första perioden. Efter ett tag bröt han det samarbetet och valde istället att låta tre firmor marknadsföra hans bostad, däribland vår. Dock valde han vilka portaler vi fick använda oss av och begränsade därmed synligheten. Under 1,5 år har han gjort oss fullständig yra i bollen av att ringa regelbundet och prata om marknaden, priserna, höja priset, sänka priset, ta bort bostaden, lägga tillbaka den, begränsa marknadsföringen på olika vis. Etc, etc.

Till slut kände han att han hade bränt bostaden och valde att ta bort den helt. Precis lagom till att aktiviteten äntligen drog igång efter en ovanligt lång och regnig vinter som inte lockat till bostadsvisningar. Så bröt kriget i Iran ut och han fick panik och ville sälja snarast möjligt till ett betydligt lägre pris än tidigare. Dock utan att ge oss möjlighet att marknadsföra objektet...

Precis som i alla branscher fungerar det bättre när fackmän och fackkvinnor får göra sitt jobb i enlighet med de långsiktiga strategierna och inte enligt dagsformen på säljaren. Och till alla frustrerade säljare där ute, försäljning bygger delvis på statistik, ju fler visningar, desto större chanser till en försäljning. Man kan inte ta varje nej personligt. Och framför allt inte låta bitterheten gå ut över den kund som sannolikt hade kunnat vara den framtida nya ägaren. Då har man skitit i det blå skåpet. Och det är väldigt onödigt.