Vårt 30-årsfirande

PLUS BENGT SÄNDH Vid flera tillfällen under den senaste veckan har min hustru Barbro talat om att vi varit ett par i exakt 30 år i dag och att vi borde fira detta på något sätt. Nu har klockan blivit 22.57 så det är väl lite sent att påbörja något större firande.

PLUS BENGT SÄNDH Vid flera tillfällen under den senaste veckan har min hustru Barbro talat om att vi varit ett par i exakt 30 år i dag och att vi borde fira detta på något sätt. Nu har klockan blivit 22.57 så det är väl lite sent att påbörja något större firande.

I går föreslog hon att vi skulle låsa till huset och ta en taxi ner till Fuengirola och ta in på det hotell där vi bodde de sista nätterna innan vi fick tillgång till huset. Vi skulle ta en liten promenad längs paseon för att sedan ta en drink i lobbyn och därpå skulle vi gå runt hörnet och in på en thailändsk restaurang och äta middag. Jag skulle vara iförd min röda kostym och hon en klänning med dubbel volang längst ner och en tunn stickad kofta.

Vi skulle tillbringa kvällen i hotellets bar för att sedan uppsöka vårt hotellrum för övernattning. Kanske med en liten butelj fransk champagne på sängkanten. Ingen jävla cava. I morgon skulle vi sova ut i lugn och ro för att sedan checka ut och ta en taxi hem. Så var det tänkt.

Jag hade ingenting att erinra mot dessa hennes planer men efter frukosten i dag kände jag mig lite trött och tänkte som så att jag kan vila en stund på sängen innan vi gör oss i ordning. Där somnade jag och vaknade inte förrän klockan var 20.15. Jag reste mig utvilad och pigg och sa:
– Jag skall bara duscha innan vi sticker till hotellet.
– Det är för sent, det skulle vi gjort före klockan 17, fick jag till svar.
– Ja, men hotellet finns väl kvar. Vi har hela natten på oss.
– Nej, nu är det för sent. Jag vill inte åka vid den här tiden.

Så blev det. Vi satte oss i stället vid köksbordet och gjorde varsin smörgås på några överblivna köttbullar från gårdagens middag. Sedan blev det Rapport och ett egendomligt program där Sveriges Television gifter ihop människor som inte känner varandra. Det är egentligen inte så konstigt. Det gjorde inte Barbro och jag heller innan vi träffades på Grand Hotel i Lund.

Barbro och jag tar vår lilla fadäs med jämnmod. Vi kan hyra hotellrum när fan vi vill och det kommer att ske i största hemlighet för vi vill inte veta av några gratulanter som står och flinar.

Vårt äktenskap har inte varit någon lugn seglats. Det har gått över stormigt hav med två lika dominanta personer med varsitt roder, broms och gasreglage. Det är ju försoningsstunderna som är de lyckligaste. Sådana där mesiga harmoniska äktenskap är dötrista. Där händer ju ingenting.

Bengt Sändh