Magiska Cabo de Gata

PLUS CARIN OSVALDSSON Det är otroligt vilken rikedom Andalusien bjuder på. Jag har bott här i 23 år och upptäcker ständigt nya platser som får mig att förundras över skönheten och variationen i kulturen och naturen. Min senaste upplevelse är Cabo de Gata, i Almería, där vi var med på en guidad kayaktur i veckan.

PLUS CARIN OSVALDSSON Det är otroligt vilken rikedom Andalusien bjuder på. Jag har bott här i 23 år och upptäcker ständigt nya platser som får mig att förundras över skönheten och variationen i kulturen och naturen. Min senaste upplevelse är Cabo de Gata, i Almería, där vi var med på en guidad kayaktur i veckan.

Naturparken Parque Natural Cabo de Gata-Níjar omfattar idag ungefär 49.500 hektar, varav cirka 37.500 hektar är land och 12.000 hektar är hav. Det sträcker sig över kommunerna Almería, Níjar och Carboneras. Naturparken bildades 1987, vilket betyder att området har varit formellt skyddat i nästan 40 år. Det är dessutom Andalusiens första marina–terrestra naturpark. Kuststräckan är omkring 63 km och beskrivs av regionalmyndigheten Junta de Andalucía som den bäst bevarade kuststräckan i det andalusiska Medelhavet.

Min pojkvän är från Almería och jag har nu besökt staden ett antal gånger och blivit väldigt förtjust i den. Jag har varit sugen på Cabo de Gata i flera månader, problemet är att det ligger för långt bort för att köra över dagen från Benalmádena och vi har inget bra ställe att bo över med hunden tyvärr. Men så blev ett av rummen i Casa Azul klart. Minns ni projektet som jag berättat om? Huset i Almería som mina kompanjoner köpte och min kille ansvarar för renoveringen av. Det ska hyras ut till studenter när det blir färdigt i höst, men redan nu står ett rum klart med möbler och allt. Så då hade vi boende kirrat utan att behöva ta in på hotell.

Det var en upplevelse i sig att bo i ett rum fint som på hotell men mitt i ett renoveringssmutsigt och ganska kaotiskt hus i övrigt. Vi körde till Almería i måndags förmiddag och kom fram vid lunchtid. Det var feria i Almería och efter att ha intagit en ”barra de pan” delad i tre (nåväl fyra, hunden Pipo satt fint ända till sista smulan var uppäten) med jamón, salchichón, queso och tortilla de patata, drog vi ut på stan i jakt på glass.

En av anledningarna till att jag tycker så mycket om Almería är att staden är så lagom på så många vis. Det är en lagom stor stad med lagom mycket folk, lagom mycket turister och lagom mycket sevärdheter. Allt är lagom. Till och med dagferian i centrum tycktes lagom. Festligt och glatt men utan att man behövde känna sig överväldigad. Det gick att gå omkring på gatorna med hund och son utan att känna det som att man befann sig mitt i en macrobotellón.

Vi fick vår glass och åkte sedan till stranden där det var rejäla vågor, perfekta att hoppa i, lagom varmt och alldeles rent vatten. På kvällen var vi på La Pérgola och åt tapas och promenerade sedan genom stan tillbaka till huset, förbi uteserveringar och uppträdanden på Plaza de la Constitución. Lagom och stämningsfullt. Vi skulle dock upp tidigt och var tvungna att sova.

Vi började tisdagmorgonen med frukost på ett café som öppnade klockan sju och begav oss sedan iväg mot Las Negras. När man lämnar Almería stad österut är landskapet till en början ganska präglat av människan. Vi passerade bebyggelse och framför allt flera enorma växthusområden som är så karakteristiska för Almería. Men så plötsligt förändras omgivningarna dramatiskt. Den mänskliga påverkan försvinner och naturen tar över. Vyerna går i ockra, beige, grått och rödbrunt – öken och stäpp – med det blå Medelhavet till höger.

Sierra de Cabo de Gata är vulkanisk och har formats för miljontals år sedan - mörka lavaberg och klippor med skarpa formationer så typiska för området. Det är att befinna sig någon helt annanstans, nästan som på en annan planet. I alla fall som på en annan kontinent. Och det är mäktigt, speciellt och vackert. Vi körde ned till byn Las Negras och följde vägbeskrivningen till stranden och den uttorkade flodbädden där vi skulle kunna parkera.

Det finns ganska många kayakföretag i Las Negras, det går att hyra egen kayak, åka med på guidad tur och även att åka på båttur i en zodiak. Vi hade valt Zonaktiva och var väldigt nöjda med deras bemötande och genomförande. Vi fick en kort genomgång och sedan gav vi oss ut på havet. Vi tog en familjekayak och jag fick sitta i mitten med Pipo. Han betedde sig exemplariskt men var inte särskilt nöjd över att behöva sitta med rumpan på något blött och hårt. Han är mer en naturlig soffliggare om man säger så. Han är inte heller särskilt förtjust i vatten, men tog det hela med värdighet.

Iván och Luis fick paddla och det blev ett rejält träningspass. Det häftiga med det här området är att det finns vikar och grottor som bara går att nå från havet. Vattnet var kristallklart och turen var verkligen en unik upplevelse. Det ingick 30 minuters snorkling också men det var lite för kallt i vattnet för att det skulle gå att njuta av det. Jag fegade ur med ursäkten att jag var tvungen att stanna i båten med Pipo…

Efter paddlingen, som jag varmt rekommenderar, åkte vi först till utsiktsplatsen Mirador de la Amatista, sedan till lilla byn La Isleta del Moro för att fylla på matsäcken lite och slutligen till Los Escullos för att njuta av några timmar på stranden. Vi gick förbi och bort från delen där det var som mest folk, med tanke på att vi hade hunden med oss och hamnade på en strand med ganska stora runda stenar och en havsbotten full av spännande saker. Inte så bra att gå på men perfekt för snorkling. Och vilken plats alltså, svårbeskrivbar, den måste upplevas.

När man bor på överexploaterade Costa del Sol med en extrem massturism i juli och augusti, är det en lisa för själen att se att det finns vidsträckt, orörd natur. Att inte hela Spaniens kustremsa är bebyggd och kontrollerad av människan. Det är fint att uppleva och att tänka på. Att veta att det finns. Synd att det inte ligger närmare. Men det är ju själva räddningen, att det är en spansk outback, för torr och för otillgänglig för att förstöras.

Carin Osvaldsson