Ingen som bär ut posten längre

PLUS MATS BJÖRKMAN Jag vet att nedmonteringen av postverket i Sverige varit föremål för hård kritik. Tyvärr börjar situationen i Spanien bli liknande. Det är så pass allvarligt att anställda på Correos inte ens försöker förneka det längre.

PLUS MATS BJÖRKMAN Jag vet att nedmonteringen av postverket i Sverige varit föremål för hård kritik. Tyvärr börjar situationen i Spanien bli liknande. Det är så pass allvarligt att anställda på Correos inte ens försöker förneka det längre.

Den spanska postgången har aldrig fungerat särskilt tillfredsställande. Den har växlat i olika perioder mellan relativt dålig och usel. Nu verkar den dock slå bottenrekord och tyvärr utan några rimliga förhoppningar om en förbättring på sikt.

Det mesta har blivit bättre i Spanien de senaste decennierna. Jag har varit med så pass länge att jag minns när det krävdes mer än ett års väntetid för att få en fast telefon installerad. När man ringde på 1980-talet fick man ofta göra flera försök för att ens få en kopplingston.

Beträffande den spanska posten utgjorde den en stor utmaning för Sydkustens etablering i Spanien. Hösten 1992 startade veckotidningen Sverige Nytt en redaktion i Marbella, som skulle producera lokala nyheter till sina läsare i landet. Sverige Nytt postades från Åland till prenumeranter i mer än 150 olika länder och tanken var att medlemsantalet skulle öka kraftigt i Spanien med satsningen på Sverige Nytt/Sydkusten.

Snart visade det sig att distributionen i Spanien inte höll måttet. Posten från Åland tog mer än en vecka att nå fram, oftast närmare fjorton dagar, vilket alltså innebar att läsarna fick sin tidning efter att nästa gått i tryck och postats.

Detta var en ohållbar situation för verksamheten. Lösningen blev att vi fick buda tidningar i lådor med flyg till Málaga. Varje vecka hämtade vi själva lådorna på lasthangaren på flygplatsen, satte spanska frimärken på dem och postade dem lokalt i Marbella. Det var ett både dyrt och tidskrävande system, men det kortade ned leveranstiden med åtskilliga dagar. Detta system upprätthöll vi i flera år, tills Sydkusten blev en fristående gratistidning från Sverige Nytt och började tryckas i Spanien.

Detta var för 30 år sedan och precis som med telefonin borde vi ha kunnat se tillbaka på detta upplägg med en uppgiven nostalgi. Dessvärre fungerar Correos inte mycket bättre idag.

Tack och lov är Sydkustens verksamhet inte längre avhängigt av det spanska postverket. Däremot lider jag privat, liksom många andra i Spanien, av den bristfälliga postgången.

Där jag bor i Marbella anländer posten sporadiskt. Avier från postkontoret om väntande paket, som har en veckas tidsfrist innan försändelserna skickas tillbaka, är totalt meningslösa. Brev från banken med förnyade betalkort har en tendens att inte komma fram överhuvudtaget.

Dessa omständigheter har av naturliga skäl gjort att vi medvetet skurit ner på brevkorrespondensen till ett minimum. Det finns dock viktiga försändelser som fortfarande postas. Inför det andalusiska regionvalet i våras fick exempelvis samtliga i vårt hushåll sina röstkort först efter att valet hållits.

Nyligen kom det en klump brev på en gång, vilket vittnade om att de legat och samlat damm någonstans innan någon brevbärare fått för sig att leverera dem. Intressant nog innehöll inget av dussintalet försändelser någon datumstämpel som kunde bekräfta hur länge brevet varit på väg. Däremot fanns det flera försändelser som jag visste hade tagit mer än en månad att komma fram.

Några av breven var valpropaganda till riksdagsvalet som jag visste att bekanta fått åtskilliga veckor tidigare. I det här fallet kom de åtminstone fram före själva valet… Två andra brev innehöll de europeiska sjukvårdskort som min hustru och jag beställde i början av juli inför vår förestående kryssning. Korten anlände den 31 augusti, så du kan göra den matematiken själv.

Klumpleveransen motiverade mig att bege mig till det lokala postkontoret för att fråga vad som försiggår. Den vänliga expediten rekommenderade mig på stående fot att lämna in en reklamation, vilket vi gemensamt gjorde. Hon gav mig även telefonnumret till utdelningsavdelningen på postkontoret i Marbella för att klaga muntligen.

Efter att ha ringt flera gånger utan svar kom jag äntligen fram en eftermiddag. Samtalet blev helt annorlunda än jag väntat mig. Dels var det inte någon automatisk röst som svarade, dels försökte inte den fysiska personen förneka bristerna. Jag hann knappt förklara mitt ärende förrän hon svarade att de saknar brevbärare som kan dela ut posten inom en rimlig tidsram.

Kvinnan i andra änden av telefonlinjen uppmanade mig att lämna in en reklamation till konsumentkontoret i Marbella. Jag förklarade att jag precis reklamerat på det lokala postkontoret och hennes svar tog mig helt på sängen.
– Den bryr de sig inte om.

Situationen på Correos har alltså kommit till en punkt där personalen inte ens försöker dölja bristerna och tvärtom är de som är mest tacksamma över att några orkar reklamera. Det är deras enda återstående förhoppning om en förbättring av situationen på sikt.

Det ska i ärlighetens namn sägas att jag fick ett formell svar på min reklamation på mejl efter bara några dagar. Svaret var hövligt och förutom att beklaga incidenterna meddelade Correos att de sagt till den ansvariga för vår postutdelning att granska situationen.

Det kanske även blir ett besök till konsumentkontoret så småningom. Jag lär knappast skicka en reklamation via posten…

Mats Björkman Sydkusten