Det är inget nytt att kustskandinaver vill ha soligt och vackert medan vi som bor här året runt ber högre makter om regn. Torkperioderna har avlöst varandra i södra Spanien genom åren, men i år är det värre än någonsin. Det är inte bara fråga om vattenbrist, utan vi har haft extremt höga temperaturer extremt länge. Varje gång jag gått ut på gatan från min port har värmen slagit mig i ansiktet. Då det är betydligt svalare inne i mitt hem har jag i höst ett otal gånger haft för mycket kläder på mig när jag gått ut för att uträtta ärenden. Huvudet säger att det är den tiden på året när man måste klä sig varmare, hur mycket verkligheten än insisterar på motsatsen.

Naturligtvis är det en underbar känsla att kunna sitta på Costa del Sol en bra bit in i november i kortbyxor och kortärmat på en terrass till sent på kvällen, men det är något som ska vara Kanarieöarna förunnat så här års, inte spanska fastlandet. Här i södra Andalusien är det oftast vackert väder året runt, men maxtemperaturen ska endast överstiga tjugostrecket med några grader om hösten. Tidigt på morgonen och på kvällen ska man behöva ta på sig en tröja eller tunn jacka.

I år är det som om sommaren aldrig velat ta slut. Om den var extrem rent klimatmässigt är det inget mot vad hösten varit. På flera håll i Andalusien, och vid ett flertal tillfällen, har termometern överstigit 30 grader. Det är svårt att förmedla hur allvarligt detta är, när det ju faktiskt uppfattas som ytterst behagligt.

Bra väder är inte liktydigt med soligt och varmt. Åtminstone inte i Spanien alla dagar på året. Vattenbristen är den förmodligen tydligaste negativa konsekvensen av klimatförändringarna, men inte den enda. De ovanligt höga temperaturerna, som i höst legat upp till tio grader över det normala, ställer stora delar av den ekologiska balansen på huvudet. Många av höstens skördar väntas bli avsevärt sämre än normalt. Oliverna på många träd ser ut som torra russin och är inte ens värda att skördas. Såväl citrusfrukter som mango och avokado är mindre än någonsin.

Man uppfattas som en glädjedödare när man betonar det faktum att snarare än att glädjas åt sommarväder på hösten borde vi vara allvarligt bekymrade. Sedan många år har forskare varnat oss för klimatförändringarna, som inte länge är ett framtidshot utan i högsta grad verklighet. Frågan är hur vi bemöter detta faktum. Njuter av att kunna fira första advent i kortbyxor eller gör allt som står i vår makt för att vända trenden? Förhoppningsvis väljer en majoritet det senare alternativet och samtidigt måste vi hålla tummarna för att det inte är för sent.