Katastrofer och loppmarknad

PETER WICKSTRÖM När den här dagen just hade börjat kändes det djupt i mitt hjärta att den borde ta slut omgående. Jag hade gått för att leta efter några fler bord till vår loppmarknad när jag stannade till utanför förrådet. Det liksom luktade något.

Till slut öppnade jag förrådsdörren för att fortsätta mitt letande därinne, då fick jag syn på det. Alla våra noggrant uppskruvade hyllor som varit fyllda till bristningsgränsen låg huller om buller. Underst syntes glasskärvor och doften jag känt var den av gamla gardiner indränkta i vin.
Min första tanke var att lugnt stänga dörren och gå hem och lägga mig. Men så gör man ju inte. Så istället började jag det mödosamma arbetet med att plocka, soppa och torka. Efter en god stunds arbete kunde jag se hur kaos hade förvandlats till kosmos och något lite förstod jag hur Gud en gång måste ha känt sig i tidens morgon.
Kan det vara just detta som är en del av att vara Guds avbild, att försöka åstadkomma något lite ordning i en värld som många gånger verkar sakna just detta? Tiden och livet rusar emot oss och vi har fullt upp med försöka hålla balansen. Någon djupare eftertanke blir det sällan. Sådan eftertanke som ger konturerna till livets mening och mål. Kanske vi faktiskt behöver en och annan katastrof för att stanna upp ett ögonblick i vår rusning mot ett mål vi inte har någon klar bild av.
Ganska nöjd med mig själv kunde jag ta itu med dagens egentliga huvudpunkt, vårens loppmarknad på Kyrkan. Loppmarknader är något vi svenskar tar mycket allvarligt. Redan innan vi egentligen öppnat dörrarna började folket strömma till för att få en överblick över vad som fanns till försäljning.
Det är överhuvudtaget något alldeles underbart med loppmarknader. På en sådan finns det bara vinnare! De som skänker saker känner sig glada över att äntligen ha blivit av med allt det där skräpet som bara är i vägen därhemma. De som köper tror inte sin ögon när de ser vilka fynd de har gjort. När man kommer hem prasslas det med påsar och fynden visas upp. Och vi, arrangörerna, är ju inte mindre glada över att det runnit in en och annan euro i kassan trots våra låga priser. Eller kanske är det tack vare dessa.
Varför inte skapa en folkrörelse med mottot ”Gör livet till en loppmarknad!” För sådant borde väl livet vara, en stund på jorden där vi alla känner oss som vinnare. Där jag delar med mig av det som jag inte längre behöver till någon som med glädje tar emot det. I varje sådan transaktion skapas en vinst av kärlek som går direkt till Guds hjärta och som sprider glädje och frid oss människor emellan. För det var ju precis så Gud tänkte att det skulle vara. Gör livet till en loppmarknad för du har så mycket i dig som andra behöver, mycket mer än du någonsin tror.
Så här efteråt känns det bra att jag inte gav upp för de inledande bekymren. Ur glasskärvorna steg en dag av glädje. Den kommer att bli något att minnas för jag stod kvar och gjorde det som behövde göras för att på nytt se ordningen segra. Idag var det så tydligt, imorgon är det inte säkert att jag ens märker det, men varje dag har vi just denna uppgift att genom våra ord och handlingar göra jorden till en bättre plats att leva på.

Peter Wickström