Det kulliga landskapet är spräckligt som ett lapptäcke. Explosioner av färg - rosa oleander, lila jakaranda, gul ginst, röd blodbok och gröna olivträd - skapar en hel regnbåge tillsammans och gör vägen till en ren fröjd för ögat. I fjärran hörs dånet från en lokal feria, som de tjirpande sparvarna i träden glatt gör sitt bästa för att överrösta. Därutöver råder ett orubbligt lugn på Olveras tågstation, idag omgjord till restaurang och vandrarhem. Det är i den hänförande byn Olvera den börjar, Vía Verde de la Sierra: Spaniens allra äldsta Vía Verde (”Grön Väg”), men också den kanske allra vackraste, då den har tilldelats diverse internationella pris.

Men låt oss backa drygt hundra år för att riktigt få grepp om denna gamla järnvägsled, eller vad man nu skall kalla den väg som trots sin popularitet i vår tid egendomligt nog aldrig kom att trafikeras av ett enda tåg.

Det var under slutet av 1800-talet som man började smida planer för att dra en järnväg från Jerez till Seteníl och vidare till Grazalema. Det planerades, sprängdes och bereddes terräng, men det dröjde ända till 1926 innan planerna på den nya järnvägsleden till fullo godkändes. Och då var det för sent. Nationell instabilitet under diktatorn Miguel Primo de Rivera, vilket sedermera ledde till det spanska inbördeskriget och brist på allt från finansiering till råvaror - så som järn - satte stopp för planerna. Den förberedda vägen övergavs, sjönk i glömska och nyttjades snart enbart av rävar, bergsgetter och en och annan gam.

Tills 1985. För då grundades Fundación de los Ferrocarriles Españoles (Organisationen för Spanska Järnvägar), med föresatsen att bevara, sprida kunskap kring samt öka allmänhetens intresse för tåg- och järnvägsrelaterade ämnen. Denna organisation drog i sin tur 1993 igång initiativet Programa Vías Verdes, med målsättningen att kartlägga de spanska järnvägar som inte längre nyttjades av några tåg, eller där tåg aldrig ens har rullat (så som i Vía Verde de la Sierras fall).

Idag, 25 år senare, har organisationen kartlagt över 7 600 kilometers övergiven järnväg och öppnat upp hela 119 olika ”Gröna Vägar” för allmänheten.
Det är en klar fördel att inte färdas snabbare än i promenadfart längs Vía Verde de la Sierra, för det finns mycket att se längs de 36 kilometerna. Berg och dalar som höjer och sänker sig längs vägen avlöses av råskalade klippor och ett och annat moriskt vakttorn. Förutom hela 30 tunnlar, fyra viadukter och ett flertal floder, passerar man också den spännande klippan Peñón de Zaframagón, där en av Europas största gampopulationer huserar. Gåsgamar har en vingbredd på 2,5 meter och att ha de stora flockarna kretsande ovanför, som om de bara väntade på att någon vandrare utmattad skall segna ned längs vägen, är både respektingivande och fascinerande.

Det gäller att komma förberedd om man vill ge sig på den 36 km långa vägen, rejält med vatten och en hatt eller keps är ett absolut måste då man vandrar utan något skydd mot solen större delen av tiden, men också en jacka för de ibland kyliga tunnlarna. Ett antal vattenhål och logier finns till hands längs vägen, men långa stycken är man helt på egen hand i naturen. Det finns dock också flera tillfarter med bil om man vill uppleva äventyret i kortare etapper, så med lite fusk kan Via Verde de la Sierra också utgöra en härlig dagsutflykt (eller flera!) med småpromenader. Parkera exempelvis vid tågstationen i Coripe, som ligger någotsånär halvvägs längs leden, och idag inhyser hotel och restaurang. Om försommaren kan man med lite tur sikta biätare vid floden Guadalporcún, medan svalor våghalsigt kastar sig av och an genom luften. Inom räckhåll från tågstationen finns den längsta av ledens alla tunnlar, som sträcker sig 990 meter genom Cerro del Castillo (medtag en tröja för den kyliga vinden i berget!). Omkring 2 kilometer bort ligger ett litet kapell tillägnat Jungfrun av Fatima, intill en äng med ett av Andalusiens största träd, El Chaparro de la Vega. Denna ofantliga ek har en krona så bred att hela byn, med sina 2 000 invånare, sägs få plats under dess grenar. Hur det än är med den saken, är det en perfekt plats för en picknick.

Vill man ta sig fram något snabbare längs vägen, men slippa bil, är även cykel är ett härligt mellan-alternativ. Vägen är väl anpassad för tvåhjulingar. Vilket färdmedel du än väljer, är vägen en garanterad njutning för såväl natur- som kulturintresserade. Och när du har tagit dig i mål - ja, då kan du glädja dig åt att ytterligare 118 Vías Verdes kvarstår att utforska!

FAKTA

Vía Verde de la Sierra
Sträckning: Olvera - Puerto Serrano.
Längd: 36 kilometer. Rutten kan dock kortas ned betydligt genom diverse tillfarter med bil.
Typ av väg: Olvera - Navalagrulla (8 km), asfalt. Navalagrulla - Coripe (12 km), sand/grusväg med inslag av asfalt. Coripe - Puerto Serrano (16 km), sand/grusväg.
Viadukter: 4.
Tunnlar: 30.
Tågstationer: 5. Stationerna i Puerto Serrano, Coripe och Olvera har hotel och restaurang. Kolla upp i förväg då öppettider varierar efter säsong.

Programa Vías Verdes
Grundades: 1993
Antal vandringsleder: 119, varav 30 i Andalusien ( 3 i Almeria, 4 i Cádiz, 7 i Cordoba, 2 i Granada, 3 i Huelva, 5 i Jaen, 6 i Sevilla).
Hitta alla Vías Verdes på internet: http://www.viasverdes.com

Text & foto: Kristin & David Pineda Svenske / Wordbrew.se