Fuengirola
Troligt beslut om Svenska skolans tillstånd
30 maj 2025
ANNIKA ELWING. Tidigare hände det ibland att jag anmärkte på spanjorers sätt att framföra motorfordon. Tills jag erfor hur italienarna kör, efter det har jag hållit tyst. Men det är lite speciellt att köra i Spanien.
ANNIKA ELWING. När jag jobbade som svensklärare i andraspråk på distans hade eleverna en konversationsuppgift som handlade om traditioner. De fick berätta om en tradition som de brukade fira i hemlandet. Eleverna var vuxna, kom från alla delar av världen och berättelserna skilde sig åt, men alla innehöll både glädje och vemod. Vemod över att befinna sig i fel land när alla vänner och släktingar firade tillsammans på en plats som i deras hjärtan alltid skulle vara hemma. En del hittade landskamrater i Sverige och försökte fira ihop, men det blev aldrig detsamma. Det gör ju inte det när övriga samhället inte är med på noterna. Jag, på mitt spanska kontor, tänkte på den svenska julen och förstod dem fullkomligt.
ANNIKA ELWING. Kackerlacksmannen som skulle utrota odjuren i golvbrunnen var skicklig, men han pratade för mycket. På grund av honom gjorde svärfar inte en enda skaldjurspaella på fem år, eftersom sonen plötsligt slutade att äta räkor.
ANNIKA ELWING. Det ryker från faten som just har burits ut av servitrisen. De små randiga snigelskalen glänser av het buljong och de bruna djuren är stela och orörliga med antennerna ute. Femåringen ser skeptisk ut. –Är de döda, mamma? –Ja, de är döda. –Hur dog de? –De kokades. –Åt jag sniglar när jag var liten? – Ja, det gjorde du. Du tyckte att det var jättegott, ljuger jag.