Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 39908
            [sectionId] => 37
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Polisaktionen hade beordrats av den federala domstolen Audiencia Nacional, som handlägger misstänkta terroristbrott, och de gripna har enligt tidningen Málaga Hoy häktats och förts till Madrid. De två bröderna ska enligt utredningen ha radikaliserat sig på social medier och brukat krypterade appar för att kontakta med andra jihadister och planera terroristattentat.

Både amerikanska FBI och brasilianska myndigheter ska ha bistått Spanien i utredningen och de gripna uppges ha haft kontakter med jihadister i flera andra EU-länder. Tillslaget skedde efter att Guardia Civil spårat de nu gripna till en bostad i Estepona.

Video av gripandet.

#OperacionesGC
En operación conjunta con el FBI estadounidense, la Unidad Especial de Intervención (UEI) y el Grupo de Acción Rápida (GAR), han sido detenidos en Estepona (Málaga), 2 hermanos presuntamente vinculados a DAESHhttps://t.co/NtkFal0Dzj pic.twitter.com/b4lGh4odbx
— Guardia Civil (@guardiacivil) November 27, 2023
 
            [ingress] => Ett brasilianskt brödrapar har gripits av Guardia Civili Estepona, i ett tillslag samordnat med amerikanska FBI.
            [headline] => Misstänkta Daesh-anhängare gripna i Estepona
            [page] => 0
            [modified] => 20231205112406
            [created] => 20231129130901
            [publishStart] => 20231207170000
            [publishStop] => 20240527140959
            [fullArticle] => Misstänkta Daesh-anhängare gripna i Estepona Ett brasilianskt brödrapar har gripits av Guardia Civili Estepona, i ett tillslag samordnat med amerikanska FBI. Polisaktionen hade beordrats av den federala domstolen Audiencia Nacional, som handlägger misstänkta terroristbrott, och de gripna har enligt tidningen Málaga Hoy häktats och förts till Madrid. De två bröderna ska enligt utredningen ha radikaliserat sig på social medier och brukat krypterade appar för att kontakta med andra jihadister och planera terroristattentat.

Både amerikanska FBI och brasilianska myndigheter ska ha bistått Spanien i utredningen och de gripna uppges ha haft kontakter med jihadister i flera andra EU-länder. Tillslaget skedde efter att Guardia Civil spårat de nu gripna till en bostad i Estepona.

Video av gripandet.

#OperacionesGC
En operación conjunta con el FBI estadounidense, la Unidad Especial de Intervención (UEI) y el Grupo de Acción Rápida (GAR), han sido detenidos en Estepona (Málaga), 2 hermanos presuntamente vinculados a DAESHhttps://t.co/NtkFal0Dzj pic.twitter.com/b4lGh4odbx
— Guardia Civil (@guardiacivil) November 27, 2023
  Gripandet skedde i centrala Estepona. Foto: Guardia Civil. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 39917
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den nya prognosen från OECD för Spanien är 0,5 procentenheter lägre än tidigare, medan tillväxtprognosen för 2025 är på 2,0 procent. Justeringarna reflekterar de ekonomiska avmattningar som observeras globalt, speciellt i Europa som påverkas hårt av höjda räntor som begränsar kreditgivning och konsumtion.

Trots dessa utmaningar förutspås Spanien fortsätta vara en drivkraft inom EU, med en tillväxt som överträffar flera centrala europeiska ekonomier som Tyskland, Frankrike och Italien. Spanien förväntas även avsluta 2023 med en tillväxt på 2,4 procent, vilket är betydligt högre än genomsnittet för eurozonen. Det skriver El País.

OECD betonar vidare att Spaniens inflation har minskat avsevärt och löneökningarna har bidragit till att återställa den köpkraft som gick förlorad under pandemin. Dock varnas det för att tillväxten kommer att dämpas under 2024 på grund av en restriktiv penningpolitik och minskat statligt stöd, vilket väntas bromsa både offentlig och privat konsumtion samt investeringar.

Förutom tillväxtperspektiven, uppmanar OECD Spanien till en mer robust och hållbar finansiell konsolidering. Detta inkluderar att ta itu med den ökande utgiftsnivån för pensioner, som väntas öka sin andel av bruttonationalprodukten med 2,7 procentenheter mellan 2024 och 2040. OECD efterlyser också strategiska investeringar som främjar tillväxt och kompletterar europeiska återhämtningsfonder, samt förbättringar inom forskning och utveckling, utbildning och en skattereform som stödjer energiövergången. 
            [ingress] => Den internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, sänker sina tillväxtprognoser för Spanien för 2024 till 1,4 procent.
            [headline] => Sänkta tillväxtförväntningar för nästa år
            [page] => 0
            [modified] => 20231205112304
            [created] => 20231130113844
            [publishStart] => 20231207120000
            [publishStop] => 20240528123859
            [fullArticle] => Sänkta tillväxtförväntningar för nästa år Den internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, sänker sina tillväxtprognoser för Spanien för 2024 till 1,4 procent. Den nya prognosen från OECD för Spanien är 0,5 procentenheter lägre än tidigare, medan tillväxtprognosen för 2025 är på 2,0 procent. Justeringarna reflekterar de ekonomiska avmattningar som observeras globalt, speciellt i Europa som påverkas hårt av höjda räntor som begränsar kreditgivning och konsumtion.

Trots dessa utmaningar förutspås Spanien fortsätta vara en drivkraft inom EU, med en tillväxt som överträffar flera centrala europeiska ekonomier som Tyskland, Frankrike och Italien. Spanien förväntas även avsluta 2023 med en tillväxt på 2,4 procent, vilket är betydligt högre än genomsnittet för eurozonen. Det skriver El País.

OECD betonar vidare att Spaniens inflation har minskat avsevärt och löneökningarna har bidragit till att återställa den köpkraft som gick förlorad under pandemin. Dock varnas det för att tillväxten kommer att dämpas under 2024 på grund av en restriktiv penningpolitik och minskat statligt stöd, vilket väntas bromsa både offentlig och privat konsumtion samt investeringar.

Förutom tillväxtperspektiven, uppmanar OECD Spanien till en mer robust och hållbar finansiell konsolidering. Detta inkluderar att ta itu med den ökande utgiftsnivån för pensioner, som väntas öka sin andel av bruttonationalprodukten med 2,7 procentenheter mellan 2024 och 2040. OECD efterlyser också strategiska investeringar som främjar tillväxt och kompletterar europeiska återhämtningsfonder, samt förbättringar inom forskning och utveckling, utbildning och en skattereform som stödjer energiövergången.  Trots den sänkta prognosen väntas Spanien fortsätta att toppa tillväxten inom EU. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 39945
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Utbrytningen bekräftades den 5 december av ledaren för Podemos Ione Belarra, som motiverar det med att partiet behöver återta sin självständighet. Beslutet innebär att de fem parlamentsledamöterna från Podemos går över till den så kallade Grupo Mixto och inte längre rättar sig efter direktiven från Sumar. Partiet har exakt så många representanter som krävs för att blockera alla regeringsinitiativ, om de röstar emot tillsammans med högeroppositionen. Det innebär att den nya regeringen får brottas med ytterligare en grupp med vågmästarroll.

Relationerna mellan Podemos och ledningen för Sumar, med arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz i spetsen, har varit infekterade från första början. Podemos gick motvilligt med på att ingå i vänsterkoalitionen med anledning av det hastigt sammankallade nyvalet, men när de sedan inte fick behålla en enda representant i den nya regeringen reagerade ledningen kraftfullt.

Pedro Sánchez omvaldes som regeringschef med 179 röster mot 171. Om Podemos fem ledamöter röstar mot regeringen i enskilda frågor i parlamentet får oppositionen majoritet och i längden kan situationen bli ohållbar. Socialistpartiet PSOE räknar dock med att vänsterpartiet kommer att dra sig för att rösta med Partido Popular och Vox, hur stora meningsskiljaktigheter de än har med den nuvarande vänsterregeringen.
            [ingress] => Vänsterpartiet Podemos, som ingick i regeringen i den förra mandatperioden, bryter sig ur koalitionen Sumar och tvingar därmed regeringen att förhandla alla sina reformer med ytterligare ett parti i parlamentet.
            [headline] => Mandatperioden kompliceras ytterligare
            [page] => 0
            [modified] => 20231206091853
            [created] => 20231206091815
            [publishStart] => 20231207070000
            [publishStop] => 20240603101859
            [fullArticle] => Mandatperioden kompliceras ytterligare Vänsterpartiet Podemos, som ingick i regeringen i den förra mandatperioden, bryter sig ur koalitionen Sumar och tvingar därmed regeringen att förhandla alla sina reformer med ytterligare ett parti i parlamentet. Utbrytningen bekräftades den 5 december av ledaren för Podemos Ione Belarra, som motiverar det med att partiet behöver återta sin självständighet. Beslutet innebär att de fem parlamentsledamöterna från Podemos går över till den så kallade Grupo Mixto och inte längre rättar sig efter direktiven från Sumar. Partiet har exakt så många representanter som krävs för att blockera alla regeringsinitiativ, om de röstar emot tillsammans med högeroppositionen. Det innebär att den nya regeringen får brottas med ytterligare en grupp med vågmästarroll.

Relationerna mellan Podemos och ledningen för Sumar, med arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz i spetsen, har varit infekterade från första början. Podemos gick motvilligt med på att ingå i vänsterkoalitionen med anledning av det hastigt sammankallade nyvalet, men när de sedan inte fick behålla en enda representant i den nya regeringen reagerade ledningen kraftfullt.

Pedro Sánchez omvaldes som regeringschef med 179 röster mot 171. Om Podemos fem ledamöter röstar mot regeringen i enskilda frågor i parlamentet får oppositionen majoritet och i längden kan situationen bli ohållbar. Socialistpartiet PSOE räknar dock med att vänsterpartiet kommer att dra sig för att rösta med Partido Popular och Vox, hur stora meningsskiljaktigheter de än har med den nuvarande vänsterregeringen. Ledaren för Podemos Ione Belarra (till vänster) och tidigare jämställdhetsministern Irene Montero. Den senare har varken förnyat som minister eller parlamentsledamot. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 39767
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Con La Venia Crianza 2018 är producerad av Bodega Fernández Bolet i Ronda. De har använt druvorna cabernet sauvignon och syrah, och vinet har lagrats tolv månader på nya ekfat. Vinet är ofiltrerat för att få en förhöjd smak. Det bör därmed dekanteras innan vinet serveras, om man vill få bort de sediment som eventuellt bildats. Ett lite enklare tips är annars att låta flaskan stå upprätt och luftas lite längre. Sen ska man vara försiktig när man häller upp de sista dropparna.

Doften och smaken är fyllig och har tydliga drag av mognad. Man känner mörka bär, choklad och mjuka tanniner i en fyllig och rätt lång eftersmak.
Ett gott vin till ett rimligt pris.

Kostar sjutton euro i ”svenskbutiken” SPISA.


            [ingress] => Ronda har ju varit i ropet på sistone, inte minst här i Sydkusten.
Här är ett rött vin som jag köpt lokalt och visat sig vara både prisvärt och gott. Vingårdarna i Ronda är rätt små och vinproduktionen är riktigt hantverk. Priserna på vinerna tenderar att vara lite högre på grund av detta. Kvaliteten på vinerna är ofta mycket hög, så jag tycker att en del viner i alla fall kan klassificeras som prisvärda. Vinområdet Ronda benämns som D.O. Sierra de Málaga y Serranía de Ronda.
            [headline] => Gott vin från Ronda
            [page] => 0
            [modified] => 20231205112154
            [created] => 20231105192845
            [publishStart] => 20231207065900
            [publishStop] => 20230910132159
            [fullArticle] => Gott vin från Ronda Ronda har ju varit i ropet på sistone, inte minst här i Sydkusten.
Här är ett rött vin som jag köpt lokalt och visat sig vara både prisvärt och gott. Vingårdarna i Ronda är rätt små och vinproduktionen är riktigt hantverk. Priserna på vinerna tenderar att vara lite högre på grund av detta. Kvaliteten på vinerna är ofta mycket hög, så jag tycker att en del viner i alla fall kan klassificeras som prisvärda. Vinområdet Ronda benämns som D.O. Sierra de Málaga y Serranía de Ronda. Con La Venia Crianza 2018 är producerad av Bodega Fernández Bolet i Ronda. De har använt druvorna cabernet sauvignon och syrah, och vinet har lagrats tolv månader på nya ekfat. Vinet är ofiltrerat för att få en förhöjd smak. Det bör därmed dekanteras innan vinet serveras, om man vill få bort de sediment som eventuellt bildats. Ett lite enklare tips är annars att låta flaskan stå upprätt och luftas lite längre. Sen ska man vara försiktig när man häller upp de sista dropparna.

Doften och smaken är fyllig och har tydliga drag av mognad. Man känner mörka bär, choklad och mjuka tanniner i en fyllig och rätt lång eftersmak.
Ett gott vin till ett rimligt pris.

Kostar sjutton euro i ”svenskbutiken” SPISA.

  
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 39922
            [sectionId] => 168
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Statistik från det meteorologiska institutet Aemet anger att det inte föll en enda droppe regn mellan den 1 och 28 november vid Málaga flygplats, där den främsta mätstationen i provinsen ligger. Sedan de moderna mätningarna inleddes 1942 har det endast registrerats vid tre tillfällen total avsaknad av nederbörd vid flygplatsen i november. Det var 1948, 1950 och senast 1981. Det skriver tidningen Málaga Hoy,

Siffrorna speglar den allvarliga torka som råder i Málagaprovinsen, som till stor del tillskrivs klimatförändringarna. Det styrks av att temperaturerna varit onormalt höga i november i år. Vanligtvis rör sig termometern vid flygplatsen mellan 11,5 och 20,4 grader under årets näst sista månad, men i år registrerades den 12 november hela 28 grader. Rekordet slogs i Coín, där temperaturen steg till hela 33,2 grader, vilket är mer att förknippa med högsommar.
            [ingress] => Nederbörden på Costa del Sol har varit obefintlig i november, som är den normalt näst regnigaste månaden på året. Dessutom har det registrerats temperaturer som är mer sommarlika än som hör senhösten till.
            [headline] => Extremt varm och torr november
            [page] => 0
            [modified] => 20231205111656
            [created] => 20231201093441
            [publishStart] => 20231206170000
            [publishStop] => 20240529103459
            [fullArticle] => Extremt varm och torr november Nederbörden på Costa del Sol har varit obefintlig i november, som är den normalt näst regnigaste månaden på året. Dessutom har det registrerats temperaturer som är mer sommarlika än som hör senhösten till. Statistik från det meteorologiska institutet Aemet anger att det inte föll en enda droppe regn mellan den 1 och 28 november vid Málaga flygplats, där den främsta mätstationen i provinsen ligger. Sedan de moderna mätningarna inleddes 1942 har det endast registrerats vid tre tillfällen total avsaknad av nederbörd vid flygplatsen i november. Det var 1948, 1950 och senast 1981. Det skriver tidningen Málaga Hoy,

Siffrorna speglar den allvarliga torka som råder i Málagaprovinsen, som till stor del tillskrivs klimatförändringarna. Det styrks av att temperaturerna varit onormalt höga i november i år. Vanligtvis rör sig termometern vid flygplatsen mellan 11,5 och 20,4 grader under årets näst sista månad, men i år registrerades den 12 november hela 28 grader. Rekordet slogs i Coín, där temperaturen steg till hela 33,2 grader, vilket är mer att förknippa med högsommar. Endast tre gånger sedan 1941 har det inte regnat alls i november på Málaga flygplats. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 39941
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Trots en minskning av arbetslösheten sjönk även antalet sysselsatta, med omkring 12.000 personer. Per 1 december fanns 20,8 miljoner inskrivna hos försäkringskassan, Seguridad Social, vilket fortfarande är en rekordhög siffra för november.

Det var främst inom hotell- och restaurangbranschen som sysselsättningen föll, med 116.000 personer. Det motsvarade en nedgång med 7,7 procent. Det kompenserades av andra sektorer, som utbildning, där antalet anställda ökade med 38.000 personer. Detta förklaras med säsongsanställningar, där många lärare blir arbetslösa under sommaren och återvänder till arbetet vid läsårets början.
            [ingress] => Arbetslösheten i Spanien minskade i november med 24.573 personer, vilket innebär att det totala antalet arbetslösa sjönk till 2,73 miljoner. Det är den lägsta siffran för en novembermånad sedan 2007. 
            [headline] => Ovanligt bra jobbsiffror för november
            [page] => 0
            [modified] => 20231205112314
            [created] => 20231205111215
            [publishStart] => 20231206120000
            [publishStop] => 20240602121259
            [fullArticle] => Ovanligt bra jobbsiffror för november Arbetslösheten i Spanien minskade i november med 24.573 personer, vilket innebär att det totala antalet arbetslösa sjönk till 2,73 miljoner. Det är den lägsta siffran för en novembermånad sedan 2007.  Trots en minskning av arbetslösheten sjönk även antalet sysselsatta, med omkring 12.000 personer. Per 1 december fanns 20,8 miljoner inskrivna hos försäkringskassan, Seguridad Social, vilket fortfarande är en rekordhög siffra för november.

Det var främst inom hotell- och restaurangbranschen som sysselsättningen föll, med 116.000 personer. Det motsvarade en nedgång med 7,7 procent. Det kompenserades av andra sektorer, som utbildning, där antalet anställda ökade med 38.000 personer. Detta förklaras med säsongsanställningar, där många lärare blir arbetslösa under sommaren och återvänder till arbetet vid läsårets början. Trots 116.000 färre jobbkontrakt inom servicesektorn så sjönk arbetslösheten i Spanien i november. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 39944
            [sectionId] => 17
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Med hela 15.896 åskådare på läktarna, vilket är rekord för det spanska damlandslaget, besegrade Spanien topprankade Sverige för andra gången på mindre än tre månader. Publiken fick valuta för pengarna, efter att Sverige tagit ledningen genom Zigiotti-Olme i den första spelminuten. Visserligen kvitterade Salma för Spanien i den 11:e spelminuten, men Aslani och Blackstenius gav Sverige en 3-1 ledning i halvtid.

De regerande världsmästarna reagerade med besked i andra halvlek och både reducerade (genom Athenea, 51:a spelminuten), kvitterade (Mariona, 78:e) och sedan säkrade segern med ytterligare två mål (Ianuzzi 81, Mariona 89). Spanien hade redan före mötet säkrat en plats i Final Four i UEFA Nations League, men för Sverige innebar förlusten att de nu tvingas spela ett tufft kval för att undvika nedflyttning. Detta då Italien slog Schweiz i den andra gruppmatchen och därmed säkrade andraplatsen.
            [ingress] => FOTBOLL De regerande världsmästarna Spanien vände och vann den 5 december hemma mot Sverige med 5-3 i en rafflande match i Nations League, där det dessutom slogs publikrekord i Rosaledastadion.
            [headline] => Bitter fotbollsfest i Málaga för de svenska supportrarna
            [page] => 0
            [modified] => 20231206091724
            [created] => 20231206091646
            [publishStart] => 20231206092000
            [publishStop] => 20240603101659
            [fullArticle] => Bitter fotbollsfest i Málaga för de svenska supportrarna FOTBOLL De regerande världsmästarna Spanien vände och vann den 5 december hemma mot Sverige med 5-3 i en rafflande match i Nations League, där det dessutom slogs publikrekord i Rosaledastadion. Med hela 15.896 åskådare på läktarna, vilket är rekord för det spanska damlandslaget, besegrade Spanien topprankade Sverige för andra gången på mindre än tre månader. Publiken fick valuta för pengarna, efter att Sverige tagit ledningen genom Zigiotti-Olme i den första spelminuten. Visserligen kvitterade Salma för Spanien i den 11:e spelminuten, men Aslani och Blackstenius gav Sverige en 3-1 ledning i halvtid.

De regerande världsmästarna reagerade med besked i andra halvlek och både reducerade (genom Athenea, 51:a spelminuten), kvitterade (Mariona, 78:e) och sedan säkrade segern med ytterligare två mål (Ianuzzi 81, Mariona 89). Spanien hade redan före mötet säkrat en plats i Final Four i UEFA Nations League, men för Sverige innebar förlusten att de nu tvingas spela ett tufft kval för att undvika nedflyttning. Detta då Italien slog Schweiz i den andra gruppmatchen och därmed säkrade andraplatsen. Rosaledastadion i Málaga registrerade den 5 december publikrekord för det spanska damlandslaget, med 15.896 åskådare på läktarna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 39943
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Enligt ett flertal jurister som konsulterats av tidningen El País är blockaden av justitierådet CGPJ den allvarliga krisen i det spanska rättsväsendets historia. Partido Populars ovilja att avtala förnyelsen med regeringen innebär att den konservativa majoriteten består, långt efter att PP förlorat makten.

Konflikten har med tiden lett till avgångar och de 16 kvarvarande ledamöterna har nu tjänstgjort dubbelt så lång tid som de ursprungligen utsågs till, vilket strider mot lagen som förbjuder två på varandra följande mandatperioder. Denna brist på förnyelse har lett till att 85 lediga poster i landets främsta juridiska organ inte kunnat förnyas, bland annat i Högsta domstolen, vilket kraftigt hämmar rättsväsendets funktioner och effektivitet.

Situationen har lett till hårda spänningar mellan den rättsliga och den politiska makten, särskilt efter förslaget om en amnesti för de katalanska separatisterna. Den konservativa majoriteten i CGPJ, som alltså borde ha bytts ut för nu fem år sedan, har öppet uttalat sig mot regeringens lagförslag innan denna ens hade utformats.

Amnestin är det senaste argumentet som brukas även av Partido Popular för att motivera varför de inte går med på en förnyelse av styrelsen, trots att det stipuleras i grundlagen. Antalet olika skäl till PP:s motstånd är uppe i mer än 30 de senaste fem åren. Samma dag som det gått fem år sedan CGPJ borde ha förnyats uppgav PP:s talesman Borja Semper att de inte kommer att möjliggöra en förnyelse innan socialistpartiet PSOE accepterar en reform av rättsväsendet som enligt PP ska förhindra politisk styrning. Enligt Semper vore en förnyelse enligt nuvarande stadgar med PSOE vid makten som att ”låta vargen valla fåren”.
            [ingress] => Den 4 december var det exakt fem år sedan som medlemmarna i justitierådet Consejo General del Poder Judicial borde ha förnyats. Samma dag presenterade Partido Popular ett nytt argument för att blockera förnyelsen och det har nu brukats mer än 30 olika skäl, som alla bidrar till att behålla den konservativa majoriteten från 2013.
            [headline] => Partido Popular fortsätter att blockera rättsväsendet
            [page] => 0
            [modified] => 20231205111537
            [created] => 20231205111431
            [publishStart] => 20231206070000
            [publishStop] => 20240602121459
            [fullArticle] => Partido Popular fortsätter att blockera rättsväsendet Den 4 december var det exakt fem år sedan som medlemmarna i justitierådet Consejo General del Poder Judicial borde ha förnyats. Samma dag presenterade Partido Popular ett nytt argument för att blockera förnyelsen och det har nu brukats mer än 30 olika skäl, som alla bidrar till att behålla den konservativa majoriteten från 2013. Enligt ett flertal jurister som konsulterats av tidningen El País är blockaden av justitierådet CGPJ den allvarliga krisen i det spanska rättsväsendets historia. Partido Populars ovilja att avtala förnyelsen med regeringen innebär att den konservativa majoriteten består, långt efter att PP förlorat makten.

Konflikten har med tiden lett till avgångar och de 16 kvarvarande ledamöterna har nu tjänstgjort dubbelt så lång tid som de ursprungligen utsågs till, vilket strider mot lagen som förbjuder två på varandra följande mandatperioder. Denna brist på förnyelse har lett till att 85 lediga poster i landets främsta juridiska organ inte kunnat förnyas, bland annat i Högsta domstolen, vilket kraftigt hämmar rättsväsendets funktioner och effektivitet.

Situationen har lett till hårda spänningar mellan den rättsliga och den politiska makten, särskilt efter förslaget om en amnesti för de katalanska separatisterna. Den konservativa majoriteten i CGPJ, som alltså borde ha bytts ut för nu fem år sedan, har öppet uttalat sig mot regeringens lagförslag innan denna ens hade utformats.

Amnestin är det senaste argumentet som brukas även av Partido Popular för att motivera varför de inte går med på en förnyelse av styrelsen, trots att det stipuleras i grundlagen. Antalet olika skäl till PP:s motstånd är uppe i mer än 30 de senaste fem åren. Samma dag som det gått fem år sedan CGPJ borde ha förnyats uppgav PP:s talesman Borja Semper att de inte kommer att möjliggöra en förnyelse innan socialistpartiet PSOE accepterar en reform av rättsväsendet som enligt PP ska förhindra politisk styrning. Enligt Semper vore en förnyelse enligt nuvarande stadgar med PSOE vid makten som att ”låta vargen valla fåren”. PP:s talesman Borja Semper uppger att den nuvarande regeringen inte kan förtros att förnya det högsta justitierådet, trots att fristen gick ut för fem år sedan. Foto: PP 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 39940
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Jag vet inte hur många som gillar att gå till frisören. Jag är inte bekväm med det. I huvudet har jag alltid en klar bild av hur jag kommer att se ut när jag går därifrån, men frisören och jag verkar aldrig dela den bilden. 

En gång i början av tjugoårsåldern hamnade jag i en ung frisörs våld. Jag tänkte passa på med en snabb klippning mellan två jobb. Istället blev jag kvar i tre och en halv timme, för att frisören skulle prova ett helt nytt sätt att klippa på mig, ett sätt som förmodligen självdog eftersom det tog så lång tid. Det kan inte vara ekonomiskt försvarbart att bara hinna med två, max tre kunder per dag. Frisören förvandlade mitt tjugoåriga jag till tant med den klippningen, och jag fick gömma mig under en bylsig mössa när jag äntligen kom ut. Den mössan var på inne på jobbet också, kan jag berätta.

Jag tycker att min nuvarande frisör och jag har förstått varandra på ett annat plan, ända sedan hon i slutet av första klippningen lockade mitt hår mjuka vågor. Jag har aldrig varit så fin som den dagen, varken förr eller senare. Jag började lita på henne, tänkte till och med, att om jag någonsin skulle gifta mig skulle jag gå hit först och låta henne göra de där underbara vågorna med plattången.

Jag brukar göra slingor hos henne, men efter hand blev mitt hår bara ljusare och ljusare. Till slut var det så onaturligt ljust att jag tyckte att jag borde säga något. Så jag förklarade att jag saknade min vanliga hårfärg och pekade på en bild. Kunde vi få tillbaka den? Vi tittade tillsammans på en färgkarta och hittade min egen ton, en gyllene blond som påminde om gammaldags guld.

Min frisör är ung. Det är lätt att prata med henne. Nu hade hon varit på en efterlängtad ensamresa till en ö, och skulle nu på första träffen med en man som hon lärt känna på nätet. Jag blev glad över hennes glädje.

Frisören grejade och höll på med mitt hår, därefter fick jag en underbar stund ostörd läsning, bland det bästa som finns som förälder. Livet kändes gott och härligt. Inte ens massagestolen under hårtvätten kunde störa mitt goda humör.

Men efter hårtvätten blev jag orolig. I spegelbilden såg håret oroväckande mörkt ut. Fast mörkt blir det ju alltid när det är vått, försökte jag trösta mig själv.

Ju mer håret torkade desto mörkare blev det däremot. När håret var helt torrt var det bara att inse, att den där gyllene färgen som borde ha varit min nu, befann sig någon annanstans. På mitt huvud låg istället något brunaktigt som skiftade i mörkröda, lila toner. Drog det inte åt svart också? Var detta jag mitt hår??
–Det blev bra, sa frisören.
–Ja, sa jag och log det där falska leendet som man bara ler mot en frisör som har förändrat ens utseende på ett oönskat sätt. Vem säger någonsin vad man egentligen tycker till sin frisör?

Jag betalade, gick ut till bilen och granskade mig själv i backspegeln. Var detta jag nu? Vad skulle jag göra? Jag kunde inte visa mig ute mer. 

I tjugo minuter satt jag i bilen och sökte på nätet efter misslyckade färgningar och hur man blir av med dem, ända tills jag var tvungen att åka och hämta äldsta dottern i skolan.

Jag drog på mig en solhatt, trots att det var mulet och kallt, och vägrade gå ur bilen och gå och prata med de andra föräldrarna när jag kom fram, väl medveten om hur underligt jag betedde mig i deras ögon. En del av nöjet med skolan är att stanna och prata med de andra föräldrarna vid hämtning och lämning. Men jag ville inte visa mig innan jag åtminstone försökt få tillbaka min hårfärg. När dottern kom ut försökte jag ropa till mig henne, men hon sprang bara vidare till lekplatsen, där barnen alltid leker när skolan är slut. Men idag gick inte detta.

Jag tog mig ut med solhatten nedtryckt på huvudet, undvek ögonkontakt med de andra och skyndade bort till gungorna för att få med dottern hem så snabbt som möjligt. 
–Varför då, undrade hon.
Ja, varför var det så bråttom? Jag ljög ihop någonting och motvilligt följde hon till slut med, utan att ha hunnit leka med de andra.

Det är tydligen vanligt att håret färgas fel, framför allt om man gör det själv, men även hos frisören kan det ske, hade jag läst mig till. Men det är ingen fara, det går att ordna, lovade internet. Det finns många mirakelkurer mot misslyckade färgningar!

Jag valde två av mirakelkurerna. Sambon fick åka och skaffa mjällschampo, som var huvudingrediens i båda kurerna, oklart varför.

På eftermiddagen stängde jag in mig i badrummet. Den första metoden som utlovade resultat mot för mörk hårfärgning var diskmedelskuren. Jag blandade mjällschampo och grönt diskmedel till en äcklig sörja i handen, och gnuggade in det i håret. Noggrann var jag, tvättade och tvättade, och badkaret fylldes av tjockt, fint skum från diskmedlet. Lätt var det inte att skölja ur.

Men jag visste inte om det skulle räcka, så jag körde bakpulvermetoden också. Mjällschampo och en massa bakpulver blandades i handen, och det kändes urdumt att stå och greja med bakpulver i duschen, blandningen började dessutom påminna om rakskum och jag tyckte att det pyste lite från den, sedan gnuggades också den in i håret.

Nu kunder jag inte göra mer. Tvättade bara en extra gång med mitt vanliga schampo och hoppades på resultat.

Det blev inget sådant. När håret var torrt igen efter två vanliga tvättar samt en med diskmedel och en med bakpulver, var det precis lika illa som innan.

Jag gav upp. Jag får gå lila-röd-svart-brun i håret ganska lång tid framöver, det var bara att acceptera. Samt att min frisör och jag nu går skilda vägar.
            [ingress] => ANNIKA ELWING  Frisörbesök slutar sällan glatt, men vissa gånger blir det värre än vanligt. Speciellt om man i förväg inte kommit överens om att det ljusa håret ska byta till en mörkbrun färg som går i rött, lila och svart.
            [headline] => En hårresande historia
            [page] => 0
            [modified] => 20231204155539
            [created] => 20231204155521
            [publishStart] => 20231206065900
            [publishStop] => 20240525205159
            [fullArticle] => En hårresande historia ANNIKA ELWING  Frisörbesök slutar sällan glatt, men vissa gånger blir det värre än vanligt. Speciellt om man i förväg inte kommit överens om att det ljusa håret ska byta till en mörkbrun färg som går i rött, lila och svart. Jag vet inte hur många som gillar att gå till frisören. Jag är inte bekväm med det. I huvudet har jag alltid en klar bild av hur jag kommer att se ut när jag går därifrån, men frisören och jag verkar aldrig dela den bilden. 

En gång i början av tjugoårsåldern hamnade jag i en ung frisörs våld. Jag tänkte passa på med en snabb klippning mellan två jobb. Istället blev jag kvar i tre och en halv timme, för att frisören skulle prova ett helt nytt sätt att klippa på mig, ett sätt som förmodligen självdog eftersom det tog så lång tid. Det kan inte vara ekonomiskt försvarbart att bara hinna med två, max tre kunder per dag. Frisören förvandlade mitt tjugoåriga jag till tant med den klippningen, och jag fick gömma mig under en bylsig mössa när jag äntligen kom ut. Den mössan var på inne på jobbet också, kan jag berätta.

Jag tycker att min nuvarande frisör och jag har förstått varandra på ett annat plan, ända sedan hon i slutet av första klippningen lockade mitt hår mjuka vågor. Jag har aldrig varit så fin som den dagen, varken förr eller senare. Jag började lita på henne, tänkte till och med, att om jag någonsin skulle gifta mig skulle jag gå hit först och låta henne göra de där underbara vågorna med plattången.

Jag brukar göra slingor hos henne, men efter hand blev mitt hår bara ljusare och ljusare. Till slut var det så onaturligt ljust att jag tyckte att jag borde säga något. Så jag förklarade att jag saknade min vanliga hårfärg och pekade på en bild. Kunde vi få tillbaka den? Vi tittade tillsammans på en färgkarta och hittade min egen ton, en gyllene blond som påminde om gammaldags guld.

Min frisör är ung. Det är lätt att prata med henne. Nu hade hon varit på en efterlängtad ensamresa till en ö, och skulle nu på första träffen med en man som hon lärt känna på nätet. Jag blev glad över hennes glädje.

Frisören grejade och höll på med mitt hår, därefter fick jag en underbar stund ostörd läsning, bland det bästa som finns som förälder. Livet kändes gott och härligt. Inte ens massagestolen under hårtvätten kunde störa mitt goda humör.

Men efter hårtvätten blev jag orolig. I spegelbilden såg håret oroväckande mörkt ut. Fast mörkt blir det ju alltid när det är vått, försökte jag trösta mig själv.

Ju mer håret torkade desto mörkare blev det däremot. När håret var helt torrt var det bara att inse, att den där gyllene färgen som borde ha varit min nu, befann sig någon annanstans. På mitt huvud låg istället något brunaktigt som skiftade i mörkröda, lila toner. Drog det inte åt svart också? Var detta jag mitt hår??
–Det blev bra, sa frisören.
–Ja, sa jag och log det där falska leendet som man bara ler mot en frisör som har förändrat ens utseende på ett oönskat sätt. Vem säger någonsin vad man egentligen tycker till sin frisör?

Jag betalade, gick ut till bilen och granskade mig själv i backspegeln. Var detta jag nu? Vad skulle jag göra? Jag kunde inte visa mig ute mer. 

I tjugo minuter satt jag i bilen och sökte på nätet efter misslyckade färgningar och hur man blir av med dem, ända tills jag var tvungen att åka och hämta äldsta dottern i skolan.

Jag drog på mig en solhatt, trots att det var mulet och kallt, och vägrade gå ur bilen och gå och prata med de andra föräldrarna när jag kom fram, väl medveten om hur underligt jag betedde mig i deras ögon. En del av nöjet med skolan är att stanna och prata med de andra föräldrarna vid hämtning och lämning. Men jag ville inte visa mig innan jag åtminstone försökt få tillbaka min hårfärg. När dottern kom ut försökte jag ropa till mig henne, men hon sprang bara vidare till lekplatsen, där barnen alltid leker när skolan är slut. Men idag gick inte detta.

Jag tog mig ut med solhatten nedtryckt på huvudet, undvek ögonkontakt med de andra och skyndade bort till gungorna för att få med dottern hem så snabbt som möjligt. 
–Varför då, undrade hon.
Ja, varför var det så bråttom? Jag ljög ihop någonting och motvilligt följde hon till slut med, utan att ha hunnit leka med de andra.

Det är tydligen vanligt att håret färgas fel, framför allt om man gör det själv, men även hos frisören kan det ske, hade jag läst mig till. Men det är ingen fara, det går att ordna, lovade internet. Det finns många mirakelkurer mot misslyckade färgningar!

Jag valde två av mirakelkurerna. Sambon fick åka och skaffa mjällschampo, som var huvudingrediens i båda kurerna, oklart varför.

På eftermiddagen stängde jag in mig i badrummet. Den första metoden som utlovade resultat mot för mörk hårfärgning var diskmedelskuren. Jag blandade mjällschampo och grönt diskmedel till en äcklig sörja i handen, och gnuggade in det i håret. Noggrann var jag, tvättade och tvättade, och badkaret fylldes av tjockt, fint skum från diskmedlet. Lätt var det inte att skölja ur.

Men jag visste inte om det skulle räcka, så jag körde bakpulvermetoden också. Mjällschampo och en massa bakpulver blandades i handen, och det kändes urdumt att stå och greja med bakpulver i duschen, blandningen började dessutom påminna om rakskum och jag tyckte att det pyste lite från den, sedan gnuggades också den in i håret.

Nu kunder jag inte göra mer. Tvättade bara en extra gång med mitt vanliga schampo och hoppades på resultat.

Det blev inget sådant. När håret var torrt igen efter två vanliga tvättar samt en med diskmedel och en med bakpulver, var det precis lika illa som innan.

Jag gav upp. Jag får gå lila-röd-svart-brun i håret ganska lång tid framöver, det var bara att acceptera. Samt att min frisör och jag nu går skilda vägar. Ibland går det inte riktigt som man önskat sig hos frisören. (Detta är en arkivbild, då skribenten inte vill visa sig..) 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 39930
            [sectionId] => 36
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Motiveringen som regionmyndigheterna brukat för att sätta punkt för bosättningen är att den ligger på en plats som kan drabbas av våldsamma översvämningar, vid río Sucio. Uppemot hundra personer har bott här i både husbilar och tält sedan årtionden. Borgmästaren i Órgiva, Raúl Orellana, betonar att det är farligt för dessa människor att bo i bädden av en ravin, där kraftiga regn och flodvågor kan svepa bort dem. Det skriver Granada Digital.

Hippiekommunen i området, som heter Beneficio, hamnade nyligen i nyheterna när det blev känt att en av de gripna i den närliggande staden Lanjarón för mordförsök på den tidigare ordföranden för PP i Katalonien och medgrundaren av Vox, Alejo Vidal-Quadras, hade vuxit upp där. Informationen som framkommit är att denna mans mor bodde i lägret och, efter hennes död, uppfostrades den nu gripne av en annan person i bosättningen. Under årens lopp har det registrerats flera incidenter i området, bland annat gripandet av en annan man som de franska myndigheterna sökte för misstänkt mord.

Kommunledningen i Órgiva har länge efterlyst att det olagliga lägret rivs upp. De regionala myndigheterna varslade så i slutet av november om åtgärder som syftar till slutgiltig avhysning, med en budget på över 50 000 euro. Det inkluderar återställning av området och rengöring av flodbädden, där det förutom avfallsproblem, brandrisk och utsatthet för översvämningar, finns många illegala vattentag från bäcken.
            [ingress] => De boende i en olaglig campingplats i Órgiva, vid Alpujarras, har varslats om vräkning. Lägret har sedan årtionden utgjort Spaniens största hippiekommun, med nästan hundra invånare av olika nationaliteter.
            [headline] => Mångårigt hippie-läger rivs upp
            [page] => 0
            [modified] => 20231204163103
            [created] => 20231202180015
            [publishStart] => 20231205170000
            [publishStop] => 20240530190059
            [fullArticle] => Mångårigt hippie-läger rivs upp De boende i en olaglig campingplats i Órgiva, vid Alpujarras, har varslats om vräkning. Lägret har sedan årtionden utgjort Spaniens största hippiekommun, med nästan hundra invånare av olika nationaliteter. Motiveringen som regionmyndigheterna brukat för att sätta punkt för bosättningen är att den ligger på en plats som kan drabbas av våldsamma översvämningar, vid río Sucio. Uppemot hundra personer har bott här i både husbilar och tält sedan årtionden. Borgmästaren i Órgiva, Raúl Orellana, betonar att det är farligt för dessa människor att bo i bädden av en ravin, där kraftiga regn och flodvågor kan svepa bort dem. Det skriver Granada Digital.

Hippiekommunen i området, som heter Beneficio, hamnade nyligen i nyheterna när det blev känt att en av de gripna i den närliggande staden Lanjarón för mordförsök på den tidigare ordföranden för PP i Katalonien och medgrundaren av Vox, Alejo Vidal-Quadras, hade vuxit upp där. Informationen som framkommit är att denna mans mor bodde i lägret och, efter hennes död, uppfostrades den nu gripne av en annan person i bosättningen. Under årens lopp har det registrerats flera incidenter i området, bland annat gripandet av en annan man som de franska myndigheterna sökte för misstänkt mord.

Kommunledningen i Órgiva har länge efterlyst att det olagliga lägret rivs upp. De regionala myndigheterna varslade så i slutet av november om åtgärder som syftar till slutgiltig avhysning, med en budget på över 50 000 euro. Det inkluderar återställning av området och rengöring av flodbädden, där det förutom avfallsproblem, brandrisk och utsatthet för översvämningar, finns många illegala vattentag från bäcken. Órgiva ligger vid Sierra Nevadas södra sluttningar, i området Alpujarras. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 39929
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det var i mars 2021 som polisen lokaliserade en olaglig folksamling i bostaden och beslutade att slå in dörren, efter att de som befann sig där vägrat öppna och identifiera sig. Juryns slutsats är att polisernas ingripande var berättigat, då det under rättegången fastställdes att personerna på festen begick ett uppenbart brott. Enligt artikel 18.2 i grundlagen får hemfrid brytas utan ägarens samtycke eller domstolsbeslut, endast om det föreligger misstanke om just uppenbart brott. Utfallet innebär att de åtalade polismännen frias från anklagelserna om egenmäktigt förfarande och hemfridsbrott.

Festen pågick i en inhyrd bostad i det exklusiva kvarteret Salamanca, i Madrid. Videon som togs på poliserna när de bröt upp dörren blev viral och förstärkte debatten om restriktionerna under pandemin. Polisaktionen anmäldes av den brittiske värden till lägenheten, som anklagade polisen för att ha använt  oproportionerligt våld och gjort intrång på hans bostad utan legitim orsak.
            [ingress] => En enhetlig jury har friat de nationalpoliser som under gällande pandemirestriktioner slog in dörren till en privat bostad i Madrid där det hölls en olovlig fest. Aktionen filmades inifrån bostaden och videon blev viral.
            [headline] => Poliser som slog in dörr under pandemin frias
            [page] => 0
            [modified] => 20231203160703
            [created] => 20231202175923
            [publishStart] => 20231205120000
            [publishStop] => 20240530185959
            [fullArticle] => Poliser som slog in dörr under pandemin frias En enhetlig jury har friat de nationalpoliser som under gällande pandemirestriktioner slog in dörren till en privat bostad i Madrid där det hölls en olovlig fest. Aktionen filmades inifrån bostaden och videon blev viral. Det var i mars 2021 som polisen lokaliserade en olaglig folksamling i bostaden och beslutade att slå in dörren, efter att de som befann sig där vägrat öppna och identifiera sig. Juryns slutsats är att polisernas ingripande var berättigat, då det under rättegången fastställdes att personerna på festen begick ett uppenbart brott. Enligt artikel 18.2 i grundlagen får hemfrid brytas utan ägarens samtycke eller domstolsbeslut, endast om det föreligger misstanke om just uppenbart brott. Utfallet innebär att de åtalade polismännen frias från anklagelserna om egenmäktigt förfarande och hemfridsbrott.

Festen pågick i en inhyrd bostad i det exklusiva kvarteret Salamanca, i Madrid. Videon som togs på poliserna när de bröt upp dörren blev viral och förstärkte debatten om restriktionerna under pandemin. Polisaktionen anmäldes av den brittiske värden till lägenheten, som anklagade polisen för att ha använt  oproportionerligt våld och gjort intrång på hans bostad utan legitim orsak. Poliserna brukade en slägga för att få upp dörren till bostaden. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 39928
            [sectionId] => 146
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Storsatsningen har annonserats av bland annat den spanske regeringschefen Pedro Sánchez, vid klimatmötet COP28 i Dubai (Förenade Arabemiraten). Planerna är att uppföra den största anläggningen i Europa, och en av de fem största i världen, för produktion av grön metanol. Med en årlig produktionskapacitet på 300.000 ton ska satsningen spela en avgörande roll i minskningen av fossila utsläpp från godstransporter, såväl till havs, på land som i luften. Det skriver tidningen El Diario.

Maersk offentliggjorde förra året planer på att investera tio miljarder euro på att producera metanol från grönt väte, vilket ska användas som bränsle för deras fartyg. Enligt Cepsa kommer projektet i Huelva att skapa upp till 2.500 arbetstillfällen, både direkt och indirekt, och positionera Andalusien och Spanien som en global ledare inom hållbara energier för produktion av gröna molekyler. En viktig del av det förnybara väte som krävs för produktionen av metanol kommer att tillgås från den gröna vätgasdal som håller på att utvecklas i just Huelva och Cádiz.

Regeringschefen Pedro Sánchez har i Dubai framhållit projektets betydelse. "Detta innebär inte bara en betydande minskning av koldioxidutsläppen, utan den gröna metanolen kommer även att möjliggöra viktiga framsteg i hållbarheten för sektorer som är svåra att avkarbonisera, såsom sjöfart och kemisk industri.” Han tillade att detta är ett viktigt steg mot en framtid fri från fossila bränslen och placerar Spanien som en global referenspunkt.
            [ingress] => Bränslebolaget Cepsa och den danska sjöfartsjätten Maersk investerar tillsammans en miljard euro för att upprätta Europas största gröna metanolfabrik i Huelva, i sydvästra Spanien. Projektet uppges utgöra ett betydande steg i strävan efter hållbar sjöfart och kemisk industri.
            [headline] => Europas största metanolfabrik uppförs i Huelva
            [page] => 0
            [modified] => 20231204162744
            [created] => 20231202175814
            [publishStart] => 20231205070000
            [publishStop] => 20240530185859
            [fullArticle] => Europas största metanolfabrik uppförs i Huelva Bränslebolaget Cepsa och den danska sjöfartsjätten Maersk investerar tillsammans en miljard euro för att upprätta Europas största gröna metanolfabrik i Huelva, i sydvästra Spanien. Projektet uppges utgöra ett betydande steg i strävan efter hållbar sjöfart och kemisk industri. Storsatsningen har annonserats av bland annat den spanske regeringschefen Pedro Sánchez, vid klimatmötet COP28 i Dubai (Förenade Arabemiraten). Planerna är att uppföra den största anläggningen i Europa, och en av de fem största i världen, för produktion av grön metanol. Med en årlig produktionskapacitet på 300.000 ton ska satsningen spela en avgörande roll i minskningen av fossila utsläpp från godstransporter, såväl till havs, på land som i luften. Det skriver tidningen El Diario.

Maersk offentliggjorde förra året planer på att investera tio miljarder euro på att producera metanol från grönt väte, vilket ska användas som bränsle för deras fartyg. Enligt Cepsa kommer projektet i Huelva att skapa upp till 2.500 arbetstillfällen, både direkt och indirekt, och positionera Andalusien och Spanien som en global ledare inom hållbara energier för produktion av gröna molekyler. En viktig del av det förnybara väte som krävs för produktionen av metanol kommer att tillgås från den gröna vätgasdal som håller på att utvecklas i just Huelva och Cádiz.

Regeringschefen Pedro Sánchez har i Dubai framhållit projektets betydelse. "Detta innebär inte bara en betydande minskning av koldioxidutsläppen, utan den gröna metanolen kommer även att möjliggöra viktiga framsteg i hållbarheten för sektorer som är svåra att avkarbonisera, såsom sjöfart och kemisk industri.” Han tillade att detta är ett viktigt steg mot en framtid fri från fossila bränslen och placerar Spanien som en global referenspunkt. Maersk och Cepsa investerar tillsammans en miljon euro i den planerade anläggningen. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 39938
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Mamma bor i det lilla rummet och Waltraud och jag disponerar stora bäddsoffan i vardagsrummet. En natt börjar hon skaka så hon väcker mig. Som jag arbetat en tid på ett mentalsjukhus förstår jag genast att hon är epileptiker och att hon har ett anfall som kallas grand mal. När hon väl vaknar vägrar hon först att tro mig, då detta var hennes första epilepsianfall. När hon väl förstår så går vi till Sabbatsbergs sjukhus, där vi hänvisas till S:t Görans sjukhus som i sin tur hänvisar till Serafimerlasarettet. Där  hon får medicin som heter Phenemal. Hon berättar att hon strax efter fredsslutet blivit påkörd av en amerikansk militärjeep, slagit huvudet i gatan och legat medvetslös några dygn. Troligen är det detta som resulterat i epilepsi. 

Hon har en väninna som heter Ria och när Andra världskriget kommer på tal tjatar Ria om att Waltraud skall visa ett fotografi. Till slut visor hon mig en bild på Adolf Hitler som sitter med ett litet flickebarn i knäet. Bilden som hon har bland lite andra papper i ett kuvert är ett svartvitt foto på fem gånger fem centimeter med bred vit kant. Hitler hade ju som alla andra diktatorer för vana att ta upp ett litet barn i sitt knä när det fanns fotografer i närheten.
–Tänk att jag suttit i knäet på detta verdamte svin, löd Waldtrauds kommentar.  

När Waldtraud sluppit menstruationen i tre månader är hon säker på att hon är med barn. Jag tror henne och resonerar som så att har jag gjort henne på tjocken så måste vi gifta oss. Hon har slutat sitt arbete på grillbaren, där hon blivit utsatt för sexuella trakasserier av sin chef. Jag har slutat min anställning på Beckomberga, så vi är båda arbetslösa och detta samtidigt som vi inser att vi inte kan bo i ett rum hemma hos min mamma. 

Vi besöker arbetsförmedlingen och där i väntrummet hittar jag ett litet häfte med lediga anställningar i hela Sverige. I Ångermanland finns ett äldreboende med lantbruk som annonserar efter en lantarbetare och ett vårdbiträde, så här kan vi båda få jobb och tjänstebostad. Vi ringer föreståndarinnan och därefter rättaren och så är vi anställda. Jag är nöjd med mig själv över att ha ordnat allt till det bästa, men Waldtraud vill komma lite senare då hon först vill resa till Hamburg och hälsa på sin mor. Hon följer med och vinkar av mig vid Stockholms central. 

Från Örnsköldsvik åker jag buss ett par mil och är framme vid Bjästa vid solnedgången. En leende man i 40-årsåldern kommer emot mig ledande en cykel.
–Heter du Bengt?
–Ja!
–Ja, det är jag som är rättaren. Välkommen då! Det är inte så långt att gå.
Han tar till orda:
–Det hade jag väl aldrig kunnat tro att vi skulle rekvirera en bonddräng från Stockholm. 
–Jag har jobbat på bondgårdar förr.
–Jasså, var då nånstans?
–På Mälaröarna och hos en bonde i Torsåker och utanför Eksjö i Småland.
 
Väl framme vid ålderdomshemmet blir vi sittande i matsalen. Jag får en portion med fläsk och bruna bönor som man tagit undan från dagens middag. En medelålders bastant kvinna visar mig min bostad och jag har egen ingång från ena gaveln med en trappa upp till mitt rum som är kvadratiskt och stort som ett vardagsrum. Här finns en ganska bred säng, ett köksbord med tre stolar, en garderob, en byrå och en toalett med handfat. Vad mer behöver jag?
–Här ska du nog trivas!
–Det gör jag redan, svarar jag.

Jag vill berätta för Waldtraud men hon är väl på väg till Tyskland. Jag har inte hennes telefonnummer men väl en adress:

Waldtraud Hansen
Am Bollweg 9
Hamburg-Altona

Till den adressen kommer jag att skriva åtskilliga brev men har ännu inte fått svar fast det gått 67 år. 
Posten är bedrövlig.
  
I Bjästa har jag det väldigt fint och bekvämt. Jag vaknar av väckarklockan. Klär mig och går till matsalen där jag sitter vid personalens långbord. Jag arbetar några timmar, har lunch och kafferast och vid femtiden serveras huvudmålet. Husmanskost lagad av riktiga matmammor. En dag kan det vara falukorv, nästa surströmming och dagen därpå fläsklägg med rotmos. 

Surströmming är ingen partymat som i dagens Stockholm där innekockar utser sig själva till experter och här finns ingen surströmmingsakademi. Till strömmingen dricker vi mjölk. När jag kommer hem till mitt rum första kvällen finner jag min säng bäddad. Det har flickorna från ålderdomshemmet fixat. Här behöver jag inte ens bädda min säng.

Jag arbetar med allt som hör en bondgård till förutom mjölkningen som sköts av rättaren och en kvinna från ålderdomshemmet. Jag spänner en häst för vagnen och kör mjölkflaskorna till pallen, röjer diken rena från sly, hässjar hö och gullar med tjuren.  
 
I början är det lite ensamt då jag inte känner någon i byn. Jag sitter ibland på det lilla konditoriet i kommunhuset innan det är läggdags. Jag träffar ungdomar som är med i SLU, vilket står för Svensk lantmannaungdom som är Bondeförbundets ungdomsorganisation. Vi är fem killar och åtta tjejer. En av de sistnämnda har jag ett förhållande med ett par veckor. Hennes namn har jag glömt, men jag minns att hon bodde med sina gamla föräldrar på en gård i byns utkant och att hon åt all sin föda med sked då hon led av aikmofobi, det vill säga knivskräck. 

De flesta är mäkta förvånade över att träffa en bonddräng från Stockholm. Några dagar senare träffar jag dem igen och nu har jag gitarren med mig. Vi sjunger lite tillsammans och jag drar ett par visor av Ruben Nilsson innan jag kör ett par låtar på munspel och gitarr. Så är SLU i Bjästa inbjudna att gästa SLU i Ramnäs till en smärre festlighet i deras Folkets hus. Där skall det hållas lite scenframträdanden, så nu ber man mig att jag skall följa med. Jag gör så och en lördag sitter vi i en förhyrd buss. Det blir en alkoholfri sammankomst med diverse amatörframträdanden och utan skryt gör jag succé. En ung bonde på så där trettio vårar kommen fram och hälsar. Han verkar vara den som bestämmer och har största ansvaret för tillställningen. Han presenterar sig som Torbjörn. Senare får jag veta att hans efternamn är Fälldin.   

(Fortsättning följer)
            [ingress] => BENGT SÄNDH  Den 17:e februari 1956 när jag fyller 18 år, bor jag med min mor på Drottninggatan i Stockholm och jag har sedan tre månader arbetat som vårdare på Beckomberga mentalsjukhus. I Klarakvarteren, närmare bestämt på Herkulesgatan, ser jag mitt livs första grillbar. Där arbetar en tysk flicka som jag börjar flirta med och strax är vi ett par. Hon är tio år äldre än jag och pratar en fullt förståelig svenska.
            [headline] => Hur jag får en flickvän som suttit i Hitlers knä och hur jag blir bonddräng i Ångermanland och träffar en blivande statsminister
            [page] => 0
            [modified] => 20231204072955
            [created] => 20231204072940
            [publishStart] => 20231205065900
            [publishStop] => 20240601082559
            [fullArticle] => Hur jag får en flickvän som suttit i Hitlers knä och hur jag blir bonddräng i Ångermanland och träffar en blivande statsminister BENGT SÄNDH  Den 17:e februari 1956 när jag fyller 18 år, bor jag med min mor på Drottninggatan i Stockholm och jag har sedan tre månader arbetat som vårdare på Beckomberga mentalsjukhus. I Klarakvarteren, närmare bestämt på Herkulesgatan, ser jag mitt livs första grillbar. Där arbetar en tysk flicka som jag börjar flirta med och strax är vi ett par. Hon är tio år äldre än jag och pratar en fullt förståelig svenska. Mamma bor i det lilla rummet och Waltraud och jag disponerar stora bäddsoffan i vardagsrummet. En natt börjar hon skaka så hon väcker mig. Som jag arbetat en tid på ett mentalsjukhus förstår jag genast att hon är epileptiker och att hon har ett anfall som kallas grand mal. När hon väl vaknar vägrar hon först att tro mig, då detta var hennes första epilepsianfall. När hon väl förstår så går vi till Sabbatsbergs sjukhus, där vi hänvisas till S:t Görans sjukhus som i sin tur hänvisar till Serafimerlasarettet. Där  hon får medicin som heter Phenemal. Hon berättar att hon strax efter fredsslutet blivit påkörd av en amerikansk militärjeep, slagit huvudet i gatan och legat medvetslös några dygn. Troligen är det detta som resulterat i epilepsi. 

Hon har en väninna som heter Ria och när Andra världskriget kommer på tal tjatar Ria om att Waltraud skall visa ett fotografi. Till slut visor hon mig en bild på Adolf Hitler som sitter med ett litet flickebarn i knäet. Bilden som hon har bland lite andra papper i ett kuvert är ett svartvitt foto på fem gånger fem centimeter med bred vit kant. Hitler hade ju som alla andra diktatorer för vana att ta upp ett litet barn i sitt knä när det fanns fotografer i närheten.
–Tänk att jag suttit i knäet på detta verdamte svin, löd Waldtrauds kommentar.  

När Waldtraud sluppit menstruationen i tre månader är hon säker på att hon är med barn. Jag tror henne och resonerar som så att har jag gjort henne på tjocken så måste vi gifta oss. Hon har slutat sitt arbete på grillbaren, där hon blivit utsatt för sexuella trakasserier av sin chef. Jag har slutat min anställning på Beckomberga, så vi är båda arbetslösa och detta samtidigt som vi inser att vi inte kan bo i ett rum hemma hos min mamma. 

Vi besöker arbetsförmedlingen och där i väntrummet hittar jag ett litet häfte med lediga anställningar i hela Sverige. I Ångermanland finns ett äldreboende med lantbruk som annonserar efter en lantarbetare och ett vårdbiträde, så här kan vi båda få jobb och tjänstebostad. Vi ringer föreståndarinnan och därefter rättaren och så är vi anställda. Jag är nöjd med mig själv över att ha ordnat allt till det bästa, men Waldtraud vill komma lite senare då hon först vill resa till Hamburg och hälsa på sin mor. Hon följer med och vinkar av mig vid Stockholms central. 

Från Örnsköldsvik åker jag buss ett par mil och är framme vid Bjästa vid solnedgången. En leende man i 40-årsåldern kommer emot mig ledande en cykel.
–Heter du Bengt?
–Ja!
–Ja, det är jag som är rättaren. Välkommen då! Det är inte så långt att gå.
Han tar till orda:
–Det hade jag väl aldrig kunnat tro att vi skulle rekvirera en bonddräng från Stockholm. 
–Jag har jobbat på bondgårdar förr.
–Jasså, var då nånstans?
–På Mälaröarna och hos en bonde i Torsåker och utanför Eksjö i Småland.
 
Väl framme vid ålderdomshemmet blir vi sittande i matsalen. Jag får en portion med fläsk och bruna bönor som man tagit undan från dagens middag. En medelålders bastant kvinna visar mig min bostad och jag har egen ingång från ena gaveln med en trappa upp till mitt rum som är kvadratiskt och stort som ett vardagsrum. Här finns en ganska bred säng, ett köksbord med tre stolar, en garderob, en byrå och en toalett med handfat. Vad mer behöver jag?
–Här ska du nog trivas!
–Det gör jag redan, svarar jag.

Jag vill berätta för Waldtraud men hon är väl på väg till Tyskland. Jag har inte hennes telefonnummer men väl en adress:

Waldtraud Hansen
Am Bollweg 9
Hamburg-Altona

Till den adressen kommer jag att skriva åtskilliga brev men har ännu inte fått svar fast det gått 67 år. 
Posten är bedrövlig.
  
I Bjästa har jag det väldigt fint och bekvämt. Jag vaknar av väckarklockan. Klär mig och går till matsalen där jag sitter vid personalens långbord. Jag arbetar några timmar, har lunch och kafferast och vid femtiden serveras huvudmålet. Husmanskost lagad av riktiga matmammor. En dag kan det vara falukorv, nästa surströmming och dagen därpå fläsklägg med rotmos. 

Surströmming är ingen partymat som i dagens Stockholm där innekockar utser sig själva till experter och här finns ingen surströmmingsakademi. Till strömmingen dricker vi mjölk. När jag kommer hem till mitt rum första kvällen finner jag min säng bäddad. Det har flickorna från ålderdomshemmet fixat. Här behöver jag inte ens bädda min säng.

Jag arbetar med allt som hör en bondgård till förutom mjölkningen som sköts av rättaren och en kvinna från ålderdomshemmet. Jag spänner en häst för vagnen och kör mjölkflaskorna till pallen, röjer diken rena från sly, hässjar hö och gullar med tjuren.  
 
I början är det lite ensamt då jag inte känner någon i byn. Jag sitter ibland på det lilla konditoriet i kommunhuset innan det är läggdags. Jag träffar ungdomar som är med i SLU, vilket står för Svensk lantmannaungdom som är Bondeförbundets ungdomsorganisation. Vi är fem killar och åtta tjejer. En av de sistnämnda har jag ett förhållande med ett par veckor. Hennes namn har jag glömt, men jag minns att hon bodde med sina gamla föräldrar på en gård i byns utkant och att hon åt all sin föda med sked då hon led av aikmofobi, det vill säga knivskräck. 

De flesta är mäkta förvånade över att träffa en bonddräng från Stockholm. Några dagar senare träffar jag dem igen och nu har jag gitarren med mig. Vi sjunger lite tillsammans och jag drar ett par visor av Ruben Nilsson innan jag kör ett par låtar på munspel och gitarr. Så är SLU i Bjästa inbjudna att gästa SLU i Ramnäs till en smärre festlighet i deras Folkets hus. Där skall det hållas lite scenframträdanden, så nu ber man mig att jag skall följa med. Jag gör så och en lördag sitter vi i en förhyrd buss. Det blir en alkoholfri sammankomst med diverse amatörframträdanden och utan skryt gör jag succé. En ung bonde på så där trettio vårar kommen fram och hälsar. Han verkar vara den som bestämmer och har största ansvaret för tillställningen. Han presenterar sig som Torbjörn. Senare får jag veta att hans efternamn är Fälldin.   

(Fortsättning följer)  
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 39693
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Spanien antog i december 2022 en ny lag om startupbolag vilken även innehåller regler om digitala nomader. Syftet med lagen är att attrahera och främja entreprenörskap och teknisk innovation och att leva upp till ”EU startup nation standard”, ett initiativ som strävar efter att göra Europa till den mest attraktiva start- och expansionskontinenten. Den effektiva tillämpningen av lagen har dock varit trögstartad och dröjde till juli 2023, då ett ministerbeslut publicerades med genomförandebestämmelser för certifieringen av startupbolag.

Begreppet startupbolag (på spanska ”empresa emergente”) definieras i lagen och bygger på att bolaget ska uppfylla ett antal kriterier. Bolaget ska ha bildats för max fem år sedan (eller max sju år sedan om bolagets verksamhet tillhör vissa strategiska sektorer). Det ska ha sitt registrerade säte eller fasta driftsställe i Spanien. Minst 60 procent av bolagets anställda ska ha ett spanskt anställningsavtal. Bolaget ska inte vara börsnoterat, det ska inte ha betalat ut vinst och dess omsättning får inte överskrida tio miljoner euro. Sist men inte minst ska bolagets verksamhet vara innovativ och uppskalbar.

För att klassificeras som ett startupbolag och dra nytta av skatterättsliga fördelar måste en ansökan skickas in till den offentliga institutionen ENISA (Empresa Nacional de Innovación S.A.), som granskar och intygar att bolaget i fråga uppfyller kriterierna. Handläggningstiden hos ENISA är max tre månader och så snart ett intyg har erhållits, som styrker att företaget är ett startupbolag gäller ett antal skatterättsliga fördelar jämfört med andra bolag. Bland de viktigaste fördelarna kan nämnas följande:

• Bolagsskatten (Impuesto de Sociedades) är 15 procent för startupbolag under det första beskattningsåret som bolaget går med vinst och de tre efterföljande åren. Detsamma gäller bolag som inte har sitt säte i Spanien, men som har fast driftsställe i Spanien och därmed deklarerar ”Impuesto sobre la Renta de No Residentes” i Spanien. Startupbolag har även fördelaktiga regler för att skjuta upp betalning av skatt.

• Privata aktiebolag (”sociedad de responsabilidad limitada, S.L.”) kan under vissa förutsättningar tillåtas förvärva sina egna aktier, upp till 20 procent av aktiekapitalet samt ge aktierna till bolagets styrelseledamöter, anställda eller samarbetspartners, i syfte att genomföra ett belöningssystem.

• Anställda i ett startupbolag kan ta emot aktieoptioner (”stock options”) till ett värde upp till 50.000 euro per år, skattefritt.

Distansarbetare och digitala nomader har ofta en komplex skattesituation som beror på en rad olika faktorer. Detta behandlades också av Ruben Larsen på Haga Kapital, i en tidigare artikel som publicerats av Sydkusten. 

Kommer dina inkomster beskattas i Sverige eller i Spanien om du som svensk medborgare vistas ungefär hälften av året i vartdera landet? Troligtvis kommer du anses vara obegränsat skattskyldig i Sverige. Under fem år från det att du lämnar Sverige anses du ha väsentlig anknytning till Sverige, om du inte kan bevisa motsatsen. Samtidigt är det möjligt att Spanien anser att du har din skatterättsliga hemvist i Spanien, om du vistas i landet mer än 183 dagar om året eller om du har dina främsta levnadsintressen eller ekonomiska intressen i Spanien, direkt eller indirekt.

Om den nationella lagstiftningen i respektive land resulterar i att du har skatterättslig hemvist i både Spanien och Sverige och du drabbas av dubbelbeskattning, kan detta i de flesta fall lösas enligt dubbelbeskattningsavtalet som tecknades 1976 mellan Spanien och Sverige. Att undanröja dubbelbeskattning i efterhand kan dock bli en långdragen och kostsam procedur. Förebyggande åtgärder är oftast mer fördelaktiga. 

För att attrahera distansarbetare och digitala nomader till Spanien har det särskilda regelverket för inflyttade arbetstagare, entreprenörer och investerare fått ett utökat tillämpningsområde. Detta regelverk kallas ibland ”Ley Beckham”, eftersom fotbollsstjärnan David Beckham var en av de första som drog nytta av det. Numera omfattas distansarbetare i Spanien, oavsett om de är utstationerade av sin arbetsgivare eller distansarbetar på eget initiativ. Även styrelseledamöter i startupbolag kan dra nytta av regelverket. En förutsättning är dock att personen inte erhåller inkomster från ett fast driftsställe i Spanien. 

Den främsta fördelen med ”Ley Beckham” är att förvärvsinkomst (lön) beskattas med 24 procent upp till 600.000 euro per år upp till sex år. ”Ley Beckham” är ett frivilligt alternativt regelverk och den som önskar tillämpa detta ska ansöka hos den spanska statliga skattemyndigheten (Agencia tributaria) och bevisa att man uppfyller ett antal kriterier. Om ansökan beviljas anses personen vara ”icke resident” och Spanien har endast beskattningsanspråk på de inkomster som genereras när personen befinner sig i Spanien. Detta medför i sin tur att Spanien inte kan utfärda intyg om skatterättslig hemvist i landet.

Ett annat incitament gäller för den som redan har en anställning i Spanien och parallellt med anställningen bildar ett startupbolag och blir egenföretagare (”autónomo”). Dessa personer slipper betala egenavgifter under de första tre åren.

Distansarbetare och digitala nomader är inte någon homogen grupp med ett gemensamt regelverk. Därför bör möjligheter och risker bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. 

Text: Charlotte Andersson
Jurist och abogada (medlem i Sevillas advokatsamfund). Hon driver juristfirman Linguaiuris sedan 2008 och samarbetar med Abbantia Law Firm i frågor som gäller global rörlighet och beskattning.

https://www.linguaiuris.com
https://abbantia.com/en/global-mobility-desk/
            [ingress] => Den digitala utvecklingen har som bekant skapat nya möjligheter på arbetsmarknaden. Spanien är en populär destination för digitala nomader, alltså personer som reser mellan olika länder och kan arbeta i princip var som helst, bara det finns internetuppkoppling. Vissa är anställda i sitt hemland och tillbringar kortare perioder på resande fot. Andra är entreprenörer som tar med sig arbetsplatsen runtom i världen. Denna artikel fokuserar på personer som främst vistas i Sverige och Spanien och entreprenörer som funderar på att bilda bolag i Spanien.
            [headline] => Ny spansk lag främjar distansarbete över gränserna
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180628
            [created] => 20231025160047
            [publishStart] => 20231204170000
            [publishStop] => 20240422160059
            [fullArticle] => Ny spansk lag främjar distansarbete över gränserna Den digitala utvecklingen har som bekant skapat nya möjligheter på arbetsmarknaden. Spanien är en populär destination för digitala nomader, alltså personer som reser mellan olika länder och kan arbeta i princip var som helst, bara det finns internetuppkoppling. Vissa är anställda i sitt hemland och tillbringar kortare perioder på resande fot. Andra är entreprenörer som tar med sig arbetsplatsen runtom i världen. Denna artikel fokuserar på personer som främst vistas i Sverige och Spanien och entreprenörer som funderar på att bilda bolag i Spanien. Spanien antog i december 2022 en ny lag om startupbolag vilken även innehåller regler om digitala nomader. Syftet med lagen är att attrahera och främja entreprenörskap och teknisk innovation och att leva upp till ”EU startup nation standard”, ett initiativ som strävar efter att göra Europa till den mest attraktiva start- och expansionskontinenten. Den effektiva tillämpningen av lagen har dock varit trögstartad och dröjde till juli 2023, då ett ministerbeslut publicerades med genomförandebestämmelser för certifieringen av startupbolag.

Begreppet startupbolag (på spanska ”empresa emergente”) definieras i lagen och bygger på att bolaget ska uppfylla ett antal kriterier. Bolaget ska ha bildats för max fem år sedan (eller max sju år sedan om bolagets verksamhet tillhör vissa strategiska sektorer). Det ska ha sitt registrerade säte eller fasta driftsställe i Spanien. Minst 60 procent av bolagets anställda ska ha ett spanskt anställningsavtal. Bolaget ska inte vara börsnoterat, det ska inte ha betalat ut vinst och dess omsättning får inte överskrida tio miljoner euro. Sist men inte minst ska bolagets verksamhet vara innovativ och uppskalbar.

För att klassificeras som ett startupbolag och dra nytta av skatterättsliga fördelar måste en ansökan skickas in till den offentliga institutionen ENISA (Empresa Nacional de Innovación S.A.), som granskar och intygar att bolaget i fråga uppfyller kriterierna. Handläggningstiden hos ENISA är max tre månader och så snart ett intyg har erhållits, som styrker att företaget är ett startupbolag gäller ett antal skatterättsliga fördelar jämfört med andra bolag. Bland de viktigaste fördelarna kan nämnas följande:

• Bolagsskatten (Impuesto de Sociedades) är 15 procent för startupbolag under det första beskattningsåret som bolaget går med vinst och de tre efterföljande åren. Detsamma gäller bolag som inte har sitt säte i Spanien, men som har fast driftsställe i Spanien och därmed deklarerar ”Impuesto sobre la Renta de No Residentes” i Spanien. Startupbolag har även fördelaktiga regler för att skjuta upp betalning av skatt.

• Privata aktiebolag (”sociedad de responsabilidad limitada, S.L.”) kan under vissa förutsättningar tillåtas förvärva sina egna aktier, upp till 20 procent av aktiekapitalet samt ge aktierna till bolagets styrelseledamöter, anställda eller samarbetspartners, i syfte att genomföra ett belöningssystem.

• Anställda i ett startupbolag kan ta emot aktieoptioner (”stock options”) till ett värde upp till 50.000 euro per år, skattefritt.

Distansarbetare och digitala nomader har ofta en komplex skattesituation som beror på en rad olika faktorer. Detta behandlades också av Ruben Larsen på Haga Kapital, i en tidigare artikel som publicerats av Sydkusten. 

Kommer dina inkomster beskattas i Sverige eller i Spanien om du som svensk medborgare vistas ungefär hälften av året i vartdera landet? Troligtvis kommer du anses vara obegränsat skattskyldig i Sverige. Under fem år från det att du lämnar Sverige anses du ha väsentlig anknytning till Sverige, om du inte kan bevisa motsatsen. Samtidigt är det möjligt att Spanien anser att du har din skatterättsliga hemvist i Spanien, om du vistas i landet mer än 183 dagar om året eller om du har dina främsta levnadsintressen eller ekonomiska intressen i Spanien, direkt eller indirekt.

Om den nationella lagstiftningen i respektive land resulterar i att du har skatterättslig hemvist i både Spanien och Sverige och du drabbas av dubbelbeskattning, kan detta i de flesta fall lösas enligt dubbelbeskattningsavtalet som tecknades 1976 mellan Spanien och Sverige. Att undanröja dubbelbeskattning i efterhand kan dock bli en långdragen och kostsam procedur. Förebyggande åtgärder är oftast mer fördelaktiga. 

För att attrahera distansarbetare och digitala nomader till Spanien har det särskilda regelverket för inflyttade arbetstagare, entreprenörer och investerare fått ett utökat tillämpningsområde. Detta regelverk kallas ibland ”Ley Beckham”, eftersom fotbollsstjärnan David Beckham var en av de första som drog nytta av det. Numera omfattas distansarbetare i Spanien, oavsett om de är utstationerade av sin arbetsgivare eller distansarbetar på eget initiativ. Även styrelseledamöter i startupbolag kan dra nytta av regelverket. En förutsättning är dock att personen inte erhåller inkomster från ett fast driftsställe i Spanien. 

Den främsta fördelen med ”Ley Beckham” är att förvärvsinkomst (lön) beskattas med 24 procent upp till 600.000 euro per år upp till sex år. ”Ley Beckham” är ett frivilligt alternativt regelverk och den som önskar tillämpa detta ska ansöka hos den spanska statliga skattemyndigheten (Agencia tributaria) och bevisa att man uppfyller ett antal kriterier. Om ansökan beviljas anses personen vara ”icke resident” och Spanien har endast beskattningsanspråk på de inkomster som genereras när personen befinner sig i Spanien. Detta medför i sin tur att Spanien inte kan utfärda intyg om skatterättslig hemvist i landet.

Ett annat incitament gäller för den som redan har en anställning i Spanien och parallellt med anställningen bildar ett startupbolag och blir egenföretagare (”autónomo”). Dessa personer slipper betala egenavgifter under de första tre åren.

Distansarbetare och digitala nomader är inte någon homogen grupp med ett gemensamt regelverk. Därför bör möjligheter och risker bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. 

Text: Charlotte Andersson
Jurist och abogada (medlem i Sevillas advokatsamfund). Hon driver juristfirman Linguaiuris sedan 2008 och samarbetar med Abbantia Law Firm i frågor som gäller global rörlighet och beskattning.

https://www.linguaiuris.com
https://abbantia.com/en/global-mobility-desk/ Termen digitala nomader syftar på personer som reser mellan olika länder och kan arbeta i princip var som helst, bara det finns internetuppkoppling. Bland svenskar blir det allt populärare att arbeta kortare eller längre perioder i Spanien. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 39786
            [sectionId] => 390
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => För 29 år sedan nådde den första flyktingbåten de kanariska öarna. Det första året anlände totalt tio personer. Bara i augusti i år nådde nästan 3.000 båtflyktingar, i närmare 200 båtar, de kanariska ständerna. Det var nästan tre gånger så många som samma månad förra året. Under ett enda dygn steg 634 personer iland. Av dem var 126 barn. Enligt tidningen El País har nästan 32.000 migranter stigit i land på öarna fram till början av november 2023. Ögruppen tar i dagsläget emot 70 procent av de flyktingar som anländer via havet till Spanien. Bara i oktober ankom närmare 15.000 flyktingar, vilket var lika många som under de föregående nio månaderna totalt.

Migranterna kommer som regel i pateras, en slags plattbottnad båt, eller cayucos, en typ av stockbåt. Människosmugglarna använder större gummibåtar av zodiactyp, för att få plats med fler personer. Alla når inte land. Salvamento Marítimo, den spanska sjöräddningen, plockar upp många kroppar ur havet, kvarlevor av människor som inte klarat resan över havet, skriver radiostationen Onda Cero. 

De flesta flyktingbåtar brukar anlända till Gran Canarias stränder under det sista kvartalet på året, då väderförhållandena under denna period gör båtresan mindre riskabel. De flesta som stiger iland idag är subsaharianos, som syftar på att de har sitt ursprung i de afrikanska länder som ligger söder om Sahara.

Jose Antoni Rodríguez Verona är Röda Korsets regionchef för akutinsatser för immigranter och en av de första som möter båtflyktingar när de når de kanariska stränderna. 

– Ofta handlar det primärt om att berätta vart de har kommit och att söka efter någons familjemedlem som har ramlat av båten. De som är blöta får torra kläder och vi förklarar för dem vad som kommer att hända. Behovet av akut sjukvård inventeras och sedan görs identitetskontroll hos Policía Nacional, den spanska rikspolisen, innan migranterna transporteras till en förläggning på norra delen av ön där de får duscha, byta kläder och äta. 
När alla har tak över huvudet börjar arbetet med att identifiera språk och etablera advokatkontakter. Därefter vidtar en väntan på upp till sex månader innan de förflyttas till spanska fastlandet.

Sedan 1979 arbetar Spanska kommissionen för flyktinghjälp, CEAR, på Gran Canaria. Deras fokus ligger på att säkerställa att migranter behandlas enligt mänskliga rättigheter och får det skydd de behöver. 

– Media har fokus på de flyktingar som kommer sjövägen, kanske på grund av den riskabla resa de gör, men majoriteten av de migranter som anländer till ön kommer med flyg från främst Colombia, Peru och Venezuela, berättar Miriam Suárez, som representerar CEAR på de kanariska öarna.

Enligt Suárez har alla flyktingar rätt till internationellt skydd. Det innebär bland annat att de inte kan bli tillbakaskickade under tiden som asylprocessen pågår, liksom att de har rätt till kostnadsfri advokat, tolk, sjukvård och utbildning. Som asylsökande har man även rätt att arbeta efter sex månader och om ekonomiska resurser saknas ska grundläggande behov tillgodoses.

Borgmästaren i Mogán, Onalia Bueno García, förklarar de problem Gran Canaria upplever på grund av flyktingströmmen. 

– Ett och ett halvt år innan krisen uppstod fanns det kännedom om att en liknande situation kunde uppstå, men myndigheterna vidtog inga åtgärder. Den politik som nu bedrivs i den här frågan är rena hyckleriet. När vi efterlyste en mando único, det vill säga en enhetlig sambandsledning, fick vi som svar av regeringschefen Pedro Sánchez att det är ett lokalt problem, säger Bueno García till Sydkusten.


Mando único syftar på en samordnad ledning av offentliga resurser på statlig, federal och lokal nivå, i syfte att förena insatser och ta fram strategier. Kommunen Mogán står fortfarande utan den hjälp de behöver i form av samordning vid hjälpinsatser.

Ett annat problem är att ta hand om alla underåriga som stiger i land på ön.
– Lagen är gjord för familjer, alltså för föräldrar som behöver hjälp att ta hand om sina barn, inte för minderåriga som kommer ensamma. Hälften av de som vid ankomst uppger att de är underåriga är egentligen vuxna men det tar upp till ett halvår att fastställa ungefärlig ålder förklarar Onalia Bueno García. 

Åldern fastslås via medicinsk bedömning av individens händer. Eftersom processen tar så lång tid uppstår andra problem. Borgmästaren fortsätter:

– Det finns inte resurser att ta hand om de som betraktas som minderåriga tills den medicinska bedömningen är klar. Kostnaden för en ensamkommande minderårig är 3.000 euro per månad och många autonoma regioner vägrar att ta emot dem. 

Till kommunen Mogán hör bland annat de kända turistorterna Puerto Rico och Arguineguín. Behovet av hjälp utifrån var redan för några år sedan akut, när en stor skara marockanska och subsahariska flyktingar nådde Arguineguíns strand. Resurser att ta hand om alla saknades, vilket resulterade i stort lidande. Gravida kvinnor och små barn tvingades under en hel vecka bo i tält på piren. Männen gick runt på gatorna, utan mat och pengar, och begärde att få åka till Las Palmas. Efter några dagar transporterades de till den kanariska huvudstaden i bussar och väl där krävde de att få fortsätta till spanska fastlandet och vidare upp i Europa.

Den lokala öbefolkningen uppges i media visa förståelse för och lojalitet med de människor som har slitit sina rötter för att via la Ruta Canaria de Migración, den kanariska migrationsvägen, söka drömmen om ett bättre liv. José Antoni Rodríguez Verona på Röda Korset vittnar för Sydkusten om lokalbefolkningens solidaritet. 
– Det är många som erbjuder en hjälpande hand nere på stranden.

Borgmästaren Bueno García beskriver den kanariska befolkningen som gästvänlig och har själv inte sett uttryck för främlingsfientlighet eller rasism. Hon menar att flyktingströmmen faktiskt kan vändas till något positivt. 

– De subsaharianos som kommer är generellt respektfulla och vill jobba. Behovet av arbetskraft på de kanariska öarna ökar och vi bör ta vara på det yrkeskunnande som migranterna besitter. Gran Canaria lever av turism och majoriteten av hotellstäderskorna är latinamerikanskor, afrikanskor och muslimer.  Det viktigaste är att man integreras i den spanska kulturen. Det som kan bli problematiskt är när migranterna kommer från en kultur där kvinnan har en annorlunda roll än de spanska kvinnorna.


Miriam Suárez på CEAR beskriver för Sydkusten att situationen är komplicerad och menar att det finns både empati och motstånd i frågan.

– Empatin kan relateras till att det kanariska folket själva har ett förflutet som migranter. Motståndet från en del kanariebor riktar sig främst mot båtflyktingar och är grundat i en rädsla för kriminalitet och ekonomiska problem. De som är mest utsatta för främlingsfientlighet är marockanska och afrikanska män. Det tar sig till exempel uttryck i rättfärdigande av de som inte överlever resan över havet, som skylls en högre makt. Fokus bör läggas på att interkulturalitet kan berika och att se ett värde i de som kommer för att förbättra sina familjers liv. 

Enligt Röda Korsets José Antoni Rodríguez Verona tar sig rasism och främlingsfientlighet främst uttryck i sociala medier. På Gran Canaria finns runt tusen bofasta svenskar och flera tusen som lever här under vintermånaderna. Många av dessa är aktiva på exempelvis Facebook. På den anonyma frågan ”Har ni märkt av ökningen av migranter på ön?” varierar svaren från humoristiska kommentarer om att man har sett många svenskar till rena rasistiska påhopp om att ”de” går i grupp och att man inte kan vistas ute av rädsla för att bli attackerad.

För två år sedan gick Anita Svensson, 67, i pension och flyttade till Playa del Inglés. Hon lämnade ett mångkulturellt Malmö och menar att hon känner sig tryggare på Gran Canaria. I det område där hon bor finns många försäljare från andra länder men i övrigt märker hon inte så mycket av den ökade invandringen. 

– När jag promenerar mellan Playa del Inglés och San Agustín har jag sett polisbåtar som patrullerar och i Puerto Rico vakar poliser längst stranden.

Hon har hört talas om hotell som användes som flyktingboenden under pandemin och att det förekom bråk som kanske berodde på att de båtflyktingar som kommer till ön inte vill stanna där, utan fortsätta vidare upp i Europa. 
Samtidigt reflekterar Anita över de många svenskar som bor på ön under delar av året eller på heltid. 

– Man undrar ju vad spanjorerna tycker om oss. Vi är också invandrare på ön och det är inte alla svenskar som tar ansvar och följer regler om NIE-nummer och residencia (hemvist).

En grupp svenskar som jag träffar på ett kafé i San Agustin ger uttryck för den stora skillnaden mellan svenskar som kommer till ön och bidrar med sina pengar, till skillnad från immigranterna som de menar är en ekonomisk belastning. 

De kanarier jag har pratat med uttrycker gärna sina åsikter om den ökade invandringen, men vill vara anonyma. Flera hävdar att man inte längre kan bo i exempelvis Vecindario som det är nu. Det är fullt av moros, ett nedlåtande uttryck för muslimer, och negros, som också är en föga smickrande hänvisning till i det här fallet mörkhyade, på gatorna. Många kanarier har valt att flytta norrut på ön vilket har gjort att det är bostadsbrist i bland annat Telde. Som en följd av det har hyrorna trissats upp. Det finns en rädsla för att hyrorna ska fortsätta stiga, eftersom en stor del av immigranterna bor många tillsammans i en lägenhet. En annan farhåga är att arbetslösheten bland kanarier ska öka, då invandrarna anklagas för att acceptera lägre löner och sämre arbetsvillkor.

En kvinna i Telde undrar hur det är möjligt att det går subsahariska ungdomar i henne sons klass, i en privat skola som man måste betala för att studera i. En man boende på norra delen av ön berättar å sin sida att han har ändrat inställning sedan han började jobba på ett hotell i Playa del Inglés. 

– Nästan alla i köket är marockaner och i matsalen är vi en salig blandning. Jag har fått nya vänner och insett att vi har mer saker gemensamt än som skiljer oss åt. Vi är ju i grund och botten alla människor med behov av trygghet, kärlek och en önskan om ett gott liv.

Text: Catarina Barrameda
            [ingress] => På den på öde stranden i Arguineguín hörs rasslet av stenar när vågorna sakta väller in och drar sig tillbaka. Det är mörkt. Svagt lyser månljuset upp det vackra landskapet som fridfullt väntar in natten. Men så bryts idyllen av röster som skär genom mörkret. En båt med flyktingar glider in mot stranden.
            [headline] => Svår samlevnad på Gran Canaria
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180645
            [created] => 20231109124335
            [publishStart] => 20231204120000
            [publishStop] => 20240507134359
            [fullArticle] => Svår samlevnad på Gran Canaria På den på öde stranden i Arguineguín hörs rasslet av stenar när vågorna sakta väller in och drar sig tillbaka. Det är mörkt. Svagt lyser månljuset upp det vackra landskapet som fridfullt väntar in natten. Men så bryts idyllen av röster som skär genom mörkret. En båt med flyktingar glider in mot stranden. För 29 år sedan nådde den första flyktingbåten de kanariska öarna. Det första året anlände totalt tio personer. Bara i augusti i år nådde nästan 3.000 båtflyktingar, i närmare 200 båtar, de kanariska ständerna. Det var nästan tre gånger så många som samma månad förra året. Under ett enda dygn steg 634 personer iland. Av dem var 126 barn. Enligt tidningen El País har nästan 32.000 migranter stigit i land på öarna fram till början av november 2023. Ögruppen tar i dagsläget emot 70 procent av de flyktingar som anländer via havet till Spanien. Bara i oktober ankom närmare 15.000 flyktingar, vilket var lika många som under de föregående nio månaderna totalt.

Migranterna kommer som regel i pateras, en slags plattbottnad båt, eller cayucos, en typ av stockbåt. Människosmugglarna använder större gummibåtar av zodiactyp, för att få plats med fler personer. Alla når inte land. Salvamento Marítimo, den spanska sjöräddningen, plockar upp många kroppar ur havet, kvarlevor av människor som inte klarat resan över havet, skriver radiostationen Onda Cero. 

De flesta flyktingbåtar brukar anlända till Gran Canarias stränder under det sista kvartalet på året, då väderförhållandena under denna period gör båtresan mindre riskabel. De flesta som stiger iland idag är subsaharianos, som syftar på att de har sitt ursprung i de afrikanska länder som ligger söder om Sahara.

Jose Antoni Rodríguez Verona är Röda Korsets regionchef för akutinsatser för immigranter och en av de första som möter båtflyktingar när de når de kanariska stränderna. 

– Ofta handlar det primärt om att berätta vart de har kommit och att söka efter någons familjemedlem som har ramlat av båten. De som är blöta får torra kläder och vi förklarar för dem vad som kommer att hända. Behovet av akut sjukvård inventeras och sedan görs identitetskontroll hos Policía Nacional, den spanska rikspolisen, innan migranterna transporteras till en förläggning på norra delen av ön där de får duscha, byta kläder och äta. 
När alla har tak över huvudet börjar arbetet med att identifiera språk och etablera advokatkontakter. Därefter vidtar en väntan på upp till sex månader innan de förflyttas till spanska fastlandet.

Sedan 1979 arbetar Spanska kommissionen för flyktinghjälp, CEAR, på Gran Canaria. Deras fokus ligger på att säkerställa att migranter behandlas enligt mänskliga rättigheter och får det skydd de behöver. 

– Media har fokus på de flyktingar som kommer sjövägen, kanske på grund av den riskabla resa de gör, men majoriteten av de migranter som anländer till ön kommer med flyg från främst Colombia, Peru och Venezuela, berättar Miriam Suárez, som representerar CEAR på de kanariska öarna.

Enligt Suárez har alla flyktingar rätt till internationellt skydd. Det innebär bland annat att de inte kan bli tillbakaskickade under tiden som asylprocessen pågår, liksom att de har rätt till kostnadsfri advokat, tolk, sjukvård och utbildning. Som asylsökande har man även rätt att arbeta efter sex månader och om ekonomiska resurser saknas ska grundläggande behov tillgodoses.

Borgmästaren i Mogán, Onalia Bueno García, förklarar de problem Gran Canaria upplever på grund av flyktingströmmen. 

– Ett och ett halvt år innan krisen uppstod fanns det kännedom om att en liknande situation kunde uppstå, men myndigheterna vidtog inga åtgärder. Den politik som nu bedrivs i den här frågan är rena hyckleriet. När vi efterlyste en mando único, det vill säga en enhetlig sambandsledning, fick vi som svar av regeringschefen Pedro Sánchez att det är ett lokalt problem, säger Bueno García till Sydkusten.


Mando único syftar på en samordnad ledning av offentliga resurser på statlig, federal och lokal nivå, i syfte att förena insatser och ta fram strategier. Kommunen Mogán står fortfarande utan den hjälp de behöver i form av samordning vid hjälpinsatser.

Ett annat problem är att ta hand om alla underåriga som stiger i land på ön.
– Lagen är gjord för familjer, alltså för föräldrar som behöver hjälp att ta hand om sina barn, inte för minderåriga som kommer ensamma. Hälften av de som vid ankomst uppger att de är underåriga är egentligen vuxna men det tar upp till ett halvår att fastställa ungefärlig ålder förklarar Onalia Bueno García. 

Åldern fastslås via medicinsk bedömning av individens händer. Eftersom processen tar så lång tid uppstår andra problem. Borgmästaren fortsätter:

– Det finns inte resurser att ta hand om de som betraktas som minderåriga tills den medicinska bedömningen är klar. Kostnaden för en ensamkommande minderårig är 3.000 euro per månad och många autonoma regioner vägrar att ta emot dem. 

Till kommunen Mogán hör bland annat de kända turistorterna Puerto Rico och Arguineguín. Behovet av hjälp utifrån var redan för några år sedan akut, när en stor skara marockanska och subsahariska flyktingar nådde Arguineguíns strand. Resurser att ta hand om alla saknades, vilket resulterade i stort lidande. Gravida kvinnor och små barn tvingades under en hel vecka bo i tält på piren. Männen gick runt på gatorna, utan mat och pengar, och begärde att få åka till Las Palmas. Efter några dagar transporterades de till den kanariska huvudstaden i bussar och väl där krävde de att få fortsätta till spanska fastlandet och vidare upp i Europa.

Den lokala öbefolkningen uppges i media visa förståelse för och lojalitet med de människor som har slitit sina rötter för att via la Ruta Canaria de Migración, den kanariska migrationsvägen, söka drömmen om ett bättre liv. José Antoni Rodríguez Verona på Röda Korset vittnar för Sydkusten om lokalbefolkningens solidaritet. 
– Det är många som erbjuder en hjälpande hand nere på stranden.

Borgmästaren Bueno García beskriver den kanariska befolkningen som gästvänlig och har själv inte sett uttryck för främlingsfientlighet eller rasism. Hon menar att flyktingströmmen faktiskt kan vändas till något positivt. 

– De subsaharianos som kommer är generellt respektfulla och vill jobba. Behovet av arbetskraft på de kanariska öarna ökar och vi bör ta vara på det yrkeskunnande som migranterna besitter. Gran Canaria lever av turism och majoriteten av hotellstäderskorna är latinamerikanskor, afrikanskor och muslimer.  Det viktigaste är att man integreras i den spanska kulturen. Det som kan bli problematiskt är när migranterna kommer från en kultur där kvinnan har en annorlunda roll än de spanska kvinnorna.


Miriam Suárez på CEAR beskriver för Sydkusten att situationen är komplicerad och menar att det finns både empati och motstånd i frågan.

– Empatin kan relateras till att det kanariska folket själva har ett förflutet som migranter. Motståndet från en del kanariebor riktar sig främst mot båtflyktingar och är grundat i en rädsla för kriminalitet och ekonomiska problem. De som är mest utsatta för främlingsfientlighet är marockanska och afrikanska män. Det tar sig till exempel uttryck i rättfärdigande av de som inte överlever resan över havet, som skylls en högre makt. Fokus bör läggas på att interkulturalitet kan berika och att se ett värde i de som kommer för att förbättra sina familjers liv. 

Enligt Röda Korsets José Antoni Rodríguez Verona tar sig rasism och främlingsfientlighet främst uttryck i sociala medier. På Gran Canaria finns runt tusen bofasta svenskar och flera tusen som lever här under vintermånaderna. Många av dessa är aktiva på exempelvis Facebook. På den anonyma frågan ”Har ni märkt av ökningen av migranter på ön?” varierar svaren från humoristiska kommentarer om att man har sett många svenskar till rena rasistiska påhopp om att ”de” går i grupp och att man inte kan vistas ute av rädsla för att bli attackerad.

För två år sedan gick Anita Svensson, 67, i pension och flyttade till Playa del Inglés. Hon lämnade ett mångkulturellt Malmö och menar att hon känner sig tryggare på Gran Canaria. I det område där hon bor finns många försäljare från andra länder men i övrigt märker hon inte så mycket av den ökade invandringen. 

– När jag promenerar mellan Playa del Inglés och San Agustín har jag sett polisbåtar som patrullerar och i Puerto Rico vakar poliser längst stranden.

Hon har hört talas om hotell som användes som flyktingboenden under pandemin och att det förekom bråk som kanske berodde på att de båtflyktingar som kommer till ön inte vill stanna där, utan fortsätta vidare upp i Europa. 
Samtidigt reflekterar Anita över de många svenskar som bor på ön under delar av året eller på heltid. 

– Man undrar ju vad spanjorerna tycker om oss. Vi är också invandrare på ön och det är inte alla svenskar som tar ansvar och följer regler om NIE-nummer och residencia (hemvist).

En grupp svenskar som jag träffar på ett kafé i San Agustin ger uttryck för den stora skillnaden mellan svenskar som kommer till ön och bidrar med sina pengar, till skillnad från immigranterna som de menar är en ekonomisk belastning. 

De kanarier jag har pratat med uttrycker gärna sina åsikter om den ökade invandringen, men vill vara anonyma. Flera hävdar att man inte längre kan bo i exempelvis Vecindario som det är nu. Det är fullt av moros, ett nedlåtande uttryck för muslimer, och negros, som också är en föga smickrande hänvisning till i det här fallet mörkhyade, på gatorna. Många kanarier har valt att flytta norrut på ön vilket har gjort att det är bostadsbrist i bland annat Telde. Som en följd av det har hyrorna trissats upp. Det finns en rädsla för att hyrorna ska fortsätta stiga, eftersom en stor del av immigranterna bor många tillsammans i en lägenhet. En annan farhåga är att arbetslösheten bland kanarier ska öka, då invandrarna anklagas för att acceptera lägre löner och sämre arbetsvillkor.

En kvinna i Telde undrar hur det är möjligt att det går subsahariska ungdomar i henne sons klass, i en privat skola som man måste betala för att studera i. En man boende på norra delen av ön berättar å sin sida att han har ändrat inställning sedan han började jobba på ett hotell i Playa del Inglés. 

– Nästan alla i köket är marockaner och i matsalen är vi en salig blandning. Jag har fått nya vänner och insett att vi har mer saker gemensamt än som skiljer oss åt. Vi är ju i grund och botten alla människor med behov av trygghet, kärlek och en önskan om ett gott liv.

Text: Catarina Barrameda Flyktingbåtar som samlats vid hamnen i turistorten Arguineguín, i kommunen Mogán på södra Gran Canaria. Mogáns borgmästare Onalia Bueno García menar att det största problemet med flyktingströmmen är alla ensamkommande som uppger att de är under 18 år, fast de i verkligheten är i myndig ålder. Foto: Ayuntamiento de Mogán Den kanariska befolkningen visar solidaritet med de flyktingar som stiger iland på ön, menar José Antoni Rodríguez Verona på Röda Korset. Foto: Privat Anita Svensson, Playa del Inglés, känner större trygghet på Gran Canaria än när hon bodde i Sverige. Foto: Catarina Barrameda 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)