Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 41817
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Fifflet har kunnat avslöjas genom att skatteinspektörer skickat hundratusentals meddelanden årligen till fastighetsägare med uthyrningsinkomster. Kampanjen har ökat skatteintäkterna och förbättrat kontrollen av de registrerade hyresuppgifterna, skriver tidningen El Diario.

Skattemyndigheten har börjat använda sig av så kallad ”big data" för att identifiera hyresvärdar som annonserar på plattformar som Idealista, Airbnb och Booking. I senare skeden har skatteinspektörerna även inkluderat information från hyresförmedlingsplattformar direkt i fastighetsägarnas inkomstdeklarationer.

Sammanlagt har detta arbete lett till en ökning av skattemyndighetens intäkter med 878 miljoner euro under de första sex åren som metoden brukats. Mellan 2022 och 2023 har ytterligare 147 miljoner euro drivits in, vilket totalt överstiger en miljard euro.

I dagsläget har över tre miljoner spanska hushåll inkomster från uthyrning av fastigheter, vilket genererar cirka två miljarder euro i årliga skatteintäkter. Skatteverket använder även ”big data” för att utforma strategier för att underlätta för hushåll vars inkomster inte har hållit jämna steg med hyresprisutvecklingen.
            [ingress] => Den spanska skattemyndigheten, Agencia Tributaria, har spårat ej deklarerade hyresintäkter på en miljard euro sedan 2016. Det rör sig om intäkter från uthyrning av såväl bostäder som affärslokaler och garage. 
            [headline] => Utbredd svart uthyrning
            [page] => 0
            [modified] => 20241021090839
            [created] => 20241006101140
            [publishStart] => 20241022070000
            [publishStop] => 20250404101159
            [fullArticle] => Utbredd svart uthyrning Den spanska skattemyndigheten, Agencia Tributaria, har spårat ej deklarerade hyresintäkter på en miljard euro sedan 2016. Det rör sig om intäkter från uthyrning av såväl bostäder som affärslokaler och garage.  Fifflet har kunnat avslöjas genom att skatteinspektörer skickat hundratusentals meddelanden årligen till fastighetsägare med uthyrningsinkomster. Kampanjen har ökat skatteintäkterna och förbättrat kontrollen av de registrerade hyresuppgifterna, skriver tidningen El Diario.

Skattemyndigheten har börjat använda sig av så kallad ”big data" för att identifiera hyresvärdar som annonserar på plattformar som Idealista, Airbnb och Booking. I senare skeden har skatteinspektörerna även inkluderat information från hyresförmedlingsplattformar direkt i fastighetsägarnas inkomstdeklarationer.

Sammanlagt har detta arbete lett till en ökning av skattemyndighetens intäkter med 878 miljoner euro under de första sex åren som metoden brukats. Mellan 2022 och 2023 har ytterligare 147 miljoner euro drivits in, vilket totalt överstiger en miljard euro.

I dagsläget har över tre miljoner spanska hushåll inkomster från uthyrning av fastigheter, vilket genererar cirka två miljarder euro i årliga skatteintäkter. Skatteverket använder även ”big data” för att utforma strategier för att underlätta för hushåll vars inkomster inte har hållit jämna steg med hyresprisutvecklingen. Bruket av ”big data” har ökat kontrollen av uthyrningar och ökat det spanska skatteverkets indrivning. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 41853
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Mannen klättrar vigt upp i palmen och skär av en stor klase med dadlar. Staketet är två meter högt men han slänger över hela dadelklasen som jag fångar innan jag kastar över mina cigarettpaket. Jag går ombord med en gren full av kvistar som var och en har en hel drös med dadlar. Det är säkert tusen små frukter varav endast ett fåtal är mogna. När jag kommer till hytten tar jag ut mina fåtaliga plagg ur garderoben och trycker ihop dem till en boll som jag lägger på hyllan och sedan hänger jag upp dadelstocken i en repstump.  
  
De väldiga pumparna har gjort sitt och fartyget ligger betydligt djupare i vattenlinjen. Vår nästa destination är Venedig. När vi kommit en bit ut i Persiska viken är det kväll och där ser jag ett annat stort fartyg som ligger för ankar. Vi förtöjer vid detta fartyg för här skall vi bunkra bränsle till de egna maskinerna. 

Det står en stank kring detta fartyg. Allt är sunkigt, rostigt, omålat och smutsigt. Namnet är British Prestige och det tillhör koncernen British Petroleum Det som vi kallar BP. På tankdäck vimlar det av halvnakna mörkhyade män. Några av dem ägnar sig åt att fiska sin föda med långa spön. De flesta är utmärglade och allt vittnar om fattigdom och nöd. 
–Dom där är gratis arbetskraft. Dom äter och skiter i samma fat, säger en av matroserna.

På kobryggan, två meter över deras huvuden, visar sig ibland de engelska fartygsbefälen som promenerar i vita byxor vit kavaj och vit uniformsmössa på huvudet. 

Vi är tillbaka i Medelhavet. Dadlarna mognar i allt större takt i mitt klädskåp. Jag börjar ledsna på dem men nu öppnas dörren titt som tätt och män ur besättningen tittar in och går iväg med en näve dadlar. Hela besättningen äter dadlar. Det värsta är att det rinner som en tunn, klibbig sirap från dadelstocken och ner på golvet där jag bara har ett par stövlar. 
  
Ankomsten till Venedig är magnifik. Vi går med tre knops fart genom lagunen och in i Canal Grande eller Storgatan som de gamla matroserna kallar den. Alla som har frivakt, maskinister, ekonomi- och däckspersonal är samlade midskepps vid styrbords reling. Även erfarna sjömän, som varit här tidigare, njuter av anblicken. En sagovärld. 

Det är skymning och utsikten är helt overklig. Som i en dröm. Dogens palats, kyrkokupoler och tornspiror. Allt i olika färgnyanser och fasadbelyst. Allt detta vilar på över en miljon ekpålar. Inte en gata, bara kanaler och trappbroar. Här hade jag aldrig blivit biltjuv, snarare gondoltjuv. Jag kan se mig själv komma stakande i en stulen gondol med en polisgondol i kölvattnet. Efter Canal Grande fortsätter vi i samma fart genom lagunen till fastlandet där vi förtöjer i oljehamnen.

Att ta oss in till staden vid denna sena tidpunkt är ganska meningslöst, men en maskinist som heter Arild tycker att han och jag skall gå iland och uppsöka en bar som han känner till. Han är en gladlynt typ som alltid flinar för sig själv och har ett stort rodnande ärr i pannan. Han är måttligt nykter men jag hänger på. 

Arild är på ett strålande humör men rör sig lite ostadigt. Efter några hundra meter finner vi den lilla baren och kliver in. I dörren möter vi ett gäng besökare som är på väg ut. Vid bardisken sitter en sömnig bartender och bläddrar i en tidning och vid ett bord sitter ett par ungdomar omslingrade. Arild beställer en vodka lime och jag gör som han. Jag tänder en cigarett och han ber att få låna min tändsticksask som han sedan, i ren distraktion, stoppar ner i sin vänstra kavajficka. 

Vi slår oss ner vid ett bord mitt i lokalen. Bartendern fortsätter med sin tidning medan ungdomarna småhånglar. Vi får in ytterligare varsin grogg och Arild börjar bli sömnig. Han hänger med huvudet och är knappast talbar. Ungdomarna smyger ut och vi är ensamma. Min vän halvsover, då jag vill tända min andra cigarett men saknar tändstickor. Då minns jag att Arild lagt dem i sin vänstra kavajficka. Jag reser mig och sticker ner handen i hans ficka, men just då kommer svenskhataren Ole in:
–Va fan gör du, svenskjävel! Varför rotar du i hans fickor?
 
Jag försöker förklara men Ole är inte mottaglig. Han verkar minst sagt hotfull och jag förbereder mig på handgemäng men Arild tittar upp och tar mig i försvar. Ole har dock fått vatten på sin svenskhatarkvarn. Redan nästa dag har han spridit ut ett rykte om att han överraskat mig när jag försökt muddra Arilds fickor, men när Arild och jag förklarar saken försvinner alla misstankar. All right, jag är en biltjuv som gör inbrott i kiosker men att stjäla från kompisar är mig helt främmande. Jag snackar med Arild som känner Ole sedan länge.
–Skit i det, Ole är lite knepig och förresten är han inte norrman, han är svensk.
–E han, nähä, säger jag förvånad.
–Jo, för fan, han är svensk. Men han skämdes så in i helvete när Sverige svek Norge under ockupationen så han stack till Norge och var med i motståndsrörelsen. Han tog bort ett l i sitt namn så det blev Ole istället för Olle och sen dess hatar han både Sverige och svenskar. 

I land jobbar vi sju till fem som på de flesta verkstäder. Efter jobbet drar jag och Berra in till stan. Vi är två snorvalpar som plötsligt fått obegränsad tillgång till sprit och cigaretter. Vi finner en restaurang och är helt överväldigade över hur många olika flaskor det finns på hyllorna i baren. 

Så sitter vi vid ett bord och äter en pasta med skinka och parmesan. Berra blir alltmer högljudd och jag märker att andra gäster börjar bli irriterade. En hovmästare kommer med notan och vill köra ut oss. Vi förstår inte ett ord av det han säger men Berra protesterar. Jag betalar och leder ut honom med milt våld. Väl ute är det mig han är förbannad på. Han vill in på krogen igen, men jag ställer mig i vägen. Han får upp en kniv. 
–Du e ju för fan inte klok, skriker jag och träffar honom med en knuten näve mitt i ansiktet samtidigt som hans kniv träffar min mage. Han far baklänges, tappar kniven och blir liggande. Jag sparkar ner kniven i en kanal och går därifrån. 

Jag har sett Berra för sista gången. På min vita tröja har jag ett litet hål och en fem centimeters blodfläck och ett litet sår alldeles ovanför naveln, på sin höjd en centimeter djupt.

I min vänstra ficka har jag en rejäl bunt med sedlar av olika valörer i valutan lire som jag inte förstår mig på. Pengarna har jag fått ombord med motiveringen att jag skall köpa en gitarr. Förmodligen är det så gott som allt jag har att fordra i hyra.

Senare, samma kväll, när jag är ombord igen, träffar jag en gammal matros som heter Svein och som ondgör sig över att fartyget skall gå chartrat mellan Persiska viken och Australien i flera år. Det vill han inte veta av och då håller jag med honom. 

Eftersom jag är omyndig får jag inte mönstra av i sydeuropeisk hamn och dit räknas Venedig. En annan passus säger att jag inte får mönstra av förrän efter sex månader och så länge har jag inte varit ombord. Svein tänker bli akterseglad och rymma och det tycker jag är märkligt. Han borde ju kunna mönstra av. Vad vet jag? Hur som helst beslutar vi att bli akterseglade. Jag hämtar min sjösäck med ett fåtal ägodelar och vid tiotiden på natten lämnar vi fartyget och tar oss in till staden.

Jag tvivlar på att min sedelbunt skall räcka till en tågbiljett hem till Sverige men Svein förklarar:
–Du behöver bara lifta till Genua. Där finns ett konsulat. Dom fixar så du kommer hem. 

Väl inne i staden igen hamnar vi naturligtvis på en krog och den lindrigt nyktra matrosen får för sig att han skall sälja saker som han har i sin sjösäck. Han går runt bland borden och erbjuder sina ägodelar till olika gäster. Affärerna gå tydligen trögt men nu har han siktat in sig på en annan krog vid samma torg där det finns betydligt fler gäster. 
–Sitt kvar du. Jag kommer tillbaka. 
  
Han sneddar över torget och in på den andra krogen. Jag tar en grogg till och väntar. Efter en halvtimme ser jag en polisbil stanna utanför den krog där han befinner sig. Två poliser springer in. Jag går dit för att se vad som händer. Väl framme ser jag Svein komma ut med en polis vid var arm. Han ropar på mig och strax sitter vi båda i polisbilen. Jag undrar om vi är arresterade med de hjälpsamma poliserna skjutsar oss tillbaka till fartyget och ser till att vi går ombord. Sedan far de sin väg. Väl uppe på däck tar Svein tag i mig och säger med myndig stämma.
–Nu följer du med upp till styrman!

Först förstår jag ingenting men sedan fattar jag att han vill rädda sitt eget skinn genom att påskina att jag försökt att rymma men att han fångat in mig. Jag vägrar att gå med honom och för andra gången denna kväll hamnar jag i slagsmål. Vi är båda berusade. Han drar och sliter i mig och hur det går till vet jag inte riktigt men han faller baklänges och daskar bakhuvudet i durken med en ljudlig smäll. Från att ha varit bråkig är han nu märkvärdigt stilla och tystlåten. I slagsmålet har jag tappat min ena sandal som tydligen fallit överbord. 

Jag springer ner i min hytt och finner att Berra inte kommit ombord. Jag tar på mig mina gummistövlar som jag har i garderoben. De är alldeles kladdiga av intorkad dadelsaft. Jag tar mig i land och halvspringer några hundra meter efter kajkanten. När jag känner mig säkrare drar jag byxbenen utanpå stövelskaften innan jag för tredje gången denna kväll tar mig in till staden.

Fortsättning följer.
            [ingress] => BENGT SÄNDH  (Fortsättning från förra veckan.) Jag går tillbaka mot fartyget och följer staketet. Då ser jag en man på andra sidan. Dadlar har jag bara smakat någon gång vid jul och minns att de var goda. Jag ropar hallå till mannen och pekar på närmsta palm. Han håller upp två fingrar och säger någonting om cigarett. Jag tar upp två cigaretter men han ruskar på huvudet och jag förstår att han menar två paket. Jag går ombord och kommer tillbaka med två paket Chesterfield som jag visar honom. 
            [headline] => Tumult i Venedig
            [page] => 0
            [modified] => 20241021085936
            [created] => 20241011084938
            [publishStart] => 20241022065900
            [publishStop] => 20250409084459
            [fullArticle] => Tumult i Venedig BENGT SÄNDH  (Fortsättning från förra veckan.) Jag går tillbaka mot fartyget och följer staketet. Då ser jag en man på andra sidan. Dadlar har jag bara smakat någon gång vid jul och minns att de var goda. Jag ropar hallå till mannen och pekar på närmsta palm. Han håller upp två fingrar och säger någonting om cigarett. Jag tar upp två cigaretter men han ruskar på huvudet och jag förstår att han menar två paket. Jag går ombord och kommer tillbaka med två paket Chesterfield som jag visar honom.  Mannen klättrar vigt upp i palmen och skär av en stor klase med dadlar. Staketet är två meter högt men han slänger över hela dadelklasen som jag fångar innan jag kastar över mina cigarettpaket. Jag går ombord med en gren full av kvistar som var och en har en hel drös med dadlar. Det är säkert tusen små frukter varav endast ett fåtal är mogna. När jag kommer till hytten tar jag ut mina fåtaliga plagg ur garderoben och trycker ihop dem till en boll som jag lägger på hyllan och sedan hänger jag upp dadelstocken i en repstump.  
  
De väldiga pumparna har gjort sitt och fartyget ligger betydligt djupare i vattenlinjen. Vår nästa destination är Venedig. När vi kommit en bit ut i Persiska viken är det kväll och där ser jag ett annat stort fartyg som ligger för ankar. Vi förtöjer vid detta fartyg för här skall vi bunkra bränsle till de egna maskinerna. 

Det står en stank kring detta fartyg. Allt är sunkigt, rostigt, omålat och smutsigt. Namnet är British Prestige och det tillhör koncernen British Petroleum Det som vi kallar BP. På tankdäck vimlar det av halvnakna mörkhyade män. Några av dem ägnar sig åt att fiska sin föda med långa spön. De flesta är utmärglade och allt vittnar om fattigdom och nöd. 
–Dom där är gratis arbetskraft. Dom äter och skiter i samma fat, säger en av matroserna.

På kobryggan, två meter över deras huvuden, visar sig ibland de engelska fartygsbefälen som promenerar i vita byxor vit kavaj och vit uniformsmössa på huvudet. 

Vi är tillbaka i Medelhavet. Dadlarna mognar i allt större takt i mitt klädskåp. Jag börjar ledsna på dem men nu öppnas dörren titt som tätt och män ur besättningen tittar in och går iväg med en näve dadlar. Hela besättningen äter dadlar. Det värsta är att det rinner som en tunn, klibbig sirap från dadelstocken och ner på golvet där jag bara har ett par stövlar. 
  
Ankomsten till Venedig är magnifik. Vi går med tre knops fart genom lagunen och in i Canal Grande eller Storgatan som de gamla matroserna kallar den. Alla som har frivakt, maskinister, ekonomi- och däckspersonal är samlade midskepps vid styrbords reling. Även erfarna sjömän, som varit här tidigare, njuter av anblicken. En sagovärld. 

Det är skymning och utsikten är helt overklig. Som i en dröm. Dogens palats, kyrkokupoler och tornspiror. Allt i olika färgnyanser och fasadbelyst. Allt detta vilar på över en miljon ekpålar. Inte en gata, bara kanaler och trappbroar. Här hade jag aldrig blivit biltjuv, snarare gondoltjuv. Jag kan se mig själv komma stakande i en stulen gondol med en polisgondol i kölvattnet. Efter Canal Grande fortsätter vi i samma fart genom lagunen till fastlandet där vi förtöjer i oljehamnen.

Att ta oss in till staden vid denna sena tidpunkt är ganska meningslöst, men en maskinist som heter Arild tycker att han och jag skall gå iland och uppsöka en bar som han känner till. Han är en gladlynt typ som alltid flinar för sig själv och har ett stort rodnande ärr i pannan. Han är måttligt nykter men jag hänger på. 

Arild är på ett strålande humör men rör sig lite ostadigt. Efter några hundra meter finner vi den lilla baren och kliver in. I dörren möter vi ett gäng besökare som är på väg ut. Vid bardisken sitter en sömnig bartender och bläddrar i en tidning och vid ett bord sitter ett par ungdomar omslingrade. Arild beställer en vodka lime och jag gör som han. Jag tänder en cigarett och han ber att få låna min tändsticksask som han sedan, i ren distraktion, stoppar ner i sin vänstra kavajficka. 

Vi slår oss ner vid ett bord mitt i lokalen. Bartendern fortsätter med sin tidning medan ungdomarna småhånglar. Vi får in ytterligare varsin grogg och Arild börjar bli sömnig. Han hänger med huvudet och är knappast talbar. Ungdomarna smyger ut och vi är ensamma. Min vän halvsover, då jag vill tända min andra cigarett men saknar tändstickor. Då minns jag att Arild lagt dem i sin vänstra kavajficka. Jag reser mig och sticker ner handen i hans ficka, men just då kommer svenskhataren Ole in:
–Va fan gör du, svenskjävel! Varför rotar du i hans fickor?
 
Jag försöker förklara men Ole är inte mottaglig. Han verkar minst sagt hotfull och jag förbereder mig på handgemäng men Arild tittar upp och tar mig i försvar. Ole har dock fått vatten på sin svenskhatarkvarn. Redan nästa dag har han spridit ut ett rykte om att han överraskat mig när jag försökt muddra Arilds fickor, men när Arild och jag förklarar saken försvinner alla misstankar. All right, jag är en biltjuv som gör inbrott i kiosker men att stjäla från kompisar är mig helt främmande. Jag snackar med Arild som känner Ole sedan länge.
–Skit i det, Ole är lite knepig och förresten är han inte norrman, han är svensk.
–E han, nähä, säger jag förvånad.
–Jo, för fan, han är svensk. Men han skämdes så in i helvete när Sverige svek Norge under ockupationen så han stack till Norge och var med i motståndsrörelsen. Han tog bort ett l i sitt namn så det blev Ole istället för Olle och sen dess hatar han både Sverige och svenskar. 

I land jobbar vi sju till fem som på de flesta verkstäder. Efter jobbet drar jag och Berra in till stan. Vi är två snorvalpar som plötsligt fått obegränsad tillgång till sprit och cigaretter. Vi finner en restaurang och är helt överväldigade över hur många olika flaskor det finns på hyllorna i baren. 

Så sitter vi vid ett bord och äter en pasta med skinka och parmesan. Berra blir alltmer högljudd och jag märker att andra gäster börjar bli irriterade. En hovmästare kommer med notan och vill köra ut oss. Vi förstår inte ett ord av det han säger men Berra protesterar. Jag betalar och leder ut honom med milt våld. Väl ute är det mig han är förbannad på. Han vill in på krogen igen, men jag ställer mig i vägen. Han får upp en kniv. 
–Du e ju för fan inte klok, skriker jag och träffar honom med en knuten näve mitt i ansiktet samtidigt som hans kniv träffar min mage. Han far baklänges, tappar kniven och blir liggande. Jag sparkar ner kniven i en kanal och går därifrån. 

Jag har sett Berra för sista gången. På min vita tröja har jag ett litet hål och en fem centimeters blodfläck och ett litet sår alldeles ovanför naveln, på sin höjd en centimeter djupt.

I min vänstra ficka har jag en rejäl bunt med sedlar av olika valörer i valutan lire som jag inte förstår mig på. Pengarna har jag fått ombord med motiveringen att jag skall köpa en gitarr. Förmodligen är det så gott som allt jag har att fordra i hyra.

Senare, samma kväll, när jag är ombord igen, träffar jag en gammal matros som heter Svein och som ondgör sig över att fartyget skall gå chartrat mellan Persiska viken och Australien i flera år. Det vill han inte veta av och då håller jag med honom. 

Eftersom jag är omyndig får jag inte mönstra av i sydeuropeisk hamn och dit räknas Venedig. En annan passus säger att jag inte får mönstra av förrän efter sex månader och så länge har jag inte varit ombord. Svein tänker bli akterseglad och rymma och det tycker jag är märkligt. Han borde ju kunna mönstra av. Vad vet jag? Hur som helst beslutar vi att bli akterseglade. Jag hämtar min sjösäck med ett fåtal ägodelar och vid tiotiden på natten lämnar vi fartyget och tar oss in till staden.

Jag tvivlar på att min sedelbunt skall räcka till en tågbiljett hem till Sverige men Svein förklarar:
–Du behöver bara lifta till Genua. Där finns ett konsulat. Dom fixar så du kommer hem. 

Väl inne i staden igen hamnar vi naturligtvis på en krog och den lindrigt nyktra matrosen får för sig att han skall sälja saker som han har i sin sjösäck. Han går runt bland borden och erbjuder sina ägodelar till olika gäster. Affärerna gå tydligen trögt men nu har han siktat in sig på en annan krog vid samma torg där det finns betydligt fler gäster. 
–Sitt kvar du. Jag kommer tillbaka. 
  
Han sneddar över torget och in på den andra krogen. Jag tar en grogg till och väntar. Efter en halvtimme ser jag en polisbil stanna utanför den krog där han befinner sig. Två poliser springer in. Jag går dit för att se vad som händer. Väl framme ser jag Svein komma ut med en polis vid var arm. Han ropar på mig och strax sitter vi båda i polisbilen. Jag undrar om vi är arresterade med de hjälpsamma poliserna skjutsar oss tillbaka till fartyget och ser till att vi går ombord. Sedan far de sin väg. Väl uppe på däck tar Svein tag i mig och säger med myndig stämma.
–Nu följer du med upp till styrman!

Först förstår jag ingenting men sedan fattar jag att han vill rädda sitt eget skinn genom att påskina att jag försökt att rymma men att han fångat in mig. Jag vägrar att gå med honom och för andra gången denna kväll hamnar jag i slagsmål. Vi är båda berusade. Han drar och sliter i mig och hur det går till vet jag inte riktigt men han faller baklänges och daskar bakhuvudet i durken med en ljudlig smäll. Från att ha varit bråkig är han nu märkvärdigt stilla och tystlåten. I slagsmålet har jag tappat min ena sandal som tydligen fallit överbord. 

Jag springer ner i min hytt och finner att Berra inte kommit ombord. Jag tar på mig mina gummistövlar som jag har i garderoben. De är alldeles kladdiga av intorkad dadelsaft. Jag tar mig i land och halvspringer några hundra meter efter kajkanten. När jag känner mig säkrare drar jag byxbenen utanpå stövelskaften innan jag för tredje gången denna kväll tar mig in till staden.

Fortsättning följer. Det blir många förvecklingar för Bengt i legendariska Venedig. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 41606
            [sectionId] => 146
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Finanstidningen Cinco Días rapporterar att Mercadonas försäljning har ökat med 7,3 miljarder euro, vilket är dubbelt så mycket som alla konkurrenter tillsammans. En analys av de finansiella resultaten för Mercadona, Carrefour, Lidl, Eroski, Dia och Alcampo visar att alla utom Dia ökade sina intäkter med tvåsiffriga procenttal fram till slutet av 2023. Mercadona toppade listan med en försäljningsökning på nästan 29 procent jämfört med 2021, till totalt 32,8 miljarder euro. Detta gör att Mercadona nu har nästan en miljard euro mer i omsättning än sina närmaste konkurrenter tillsammans, vilket aldrig tidigare har hänt.

Mercadona, som leds av den valencianske företagaren Juan Roig, har även lyckats öka sin nettovinst med 48 procent och sitt rörelseresultat med 45 procent under denna period. Vid slutet av 2023 var deras rörelsemarginal 3,7 procent av intäkterna, jämfört med 3,27 procent år 2021. En del av framgången beror på kraftiga prishöjningar, som Roig öppet erkände under en presentation i mars 2023. Trots att prishöjningarna har fått kritik, har företaget försvarat sina vinstnivåer som nödvändiga.

En vändpunkt för Mercadona inträffade i april 2023 när företaget annonserade en prissänkning på 500 produkter, vilket gav kunderna en årlig besparing på i genomsnitt 150 euro. Denna strategi vände trenden av en fallande marknadsandel och ökade den till 26,8 procent i juli 2023.
            [ingress] => Under två år med extremt hög inflation har Mercadona stärkt sin ställning som Spaniens ledande livsmedelskedja. Företaget är det enda av de största aktörerna på den spanska dagligvarumarknaden som lyckats öka både försäljning, vinst och marknadsandelar sedan 2021. 
            [headline] => Spansk livsmedelskedja stärker sin ledning
            [page] => 0
            [modified] => 20241020113345
            [created] => 20240830090415
            [publishStart] => 20241021170000
            [publishStop] => 20250226080459
            [fullArticle] => Spansk livsmedelskedja stärker sin ledning Under två år med extremt hög inflation har Mercadona stärkt sin ställning som Spaniens ledande livsmedelskedja. Företaget är det enda av de största aktörerna på den spanska dagligvarumarknaden som lyckats öka både försäljning, vinst och marknadsandelar sedan 2021.  Finanstidningen Cinco Días rapporterar att Mercadonas försäljning har ökat med 7,3 miljarder euro, vilket är dubbelt så mycket som alla konkurrenter tillsammans. En analys av de finansiella resultaten för Mercadona, Carrefour, Lidl, Eroski, Dia och Alcampo visar att alla utom Dia ökade sina intäkter med tvåsiffriga procenttal fram till slutet av 2023. Mercadona toppade listan med en försäljningsökning på nästan 29 procent jämfört med 2021, till totalt 32,8 miljarder euro. Detta gör att Mercadona nu har nästan en miljard euro mer i omsättning än sina närmaste konkurrenter tillsammans, vilket aldrig tidigare har hänt.

Mercadona, som leds av den valencianske företagaren Juan Roig, har även lyckats öka sin nettovinst med 48 procent och sitt rörelseresultat med 45 procent under denna period. Vid slutet av 2023 var deras rörelsemarginal 3,7 procent av intäkterna, jämfört med 3,27 procent år 2021. En del av framgången beror på kraftiga prishöjningar, som Roig öppet erkände under en presentation i mars 2023. Trots att prishöjningarna har fått kritik, har företaget försvarat sina vinstnivåer som nödvändiga.

En vändpunkt för Mercadona inträffade i april 2023 när företaget annonserade en prissänkning på 500 produkter, vilket gav kunderna en årlig besparing på i genomsnitt 150 euro. Denna strategi vände trenden av en fallande marknadsandel och ökade den till 26,8 procent i juli 2023. Mercadona toppar statistiken på alla fronter, i jämförelse med övriga dagligvarubolag i Spanien. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 41892
            [sectionId] => 23
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Larmcentralen 112 fick, enligt tidningen Málaga Hoy, in de första samtalen kort innan klockan 17.30, med över ett dussin personer som rapporterade om branden. Elden hade startat i ett av de parkerade fordonen och spridit sig snabbt till sju andra bilar som stod intill. Den berörda parkeringsplatsen, intill sanddynorna vid Artola och stranden Cabopino, var full av bilar vid tillfället, och många av de drabbade fordonen uppges tillhöra uthyrningsfirmor eller utländska ägare.

Tre brandbilar från Marbella deltog i insatsen och arbetade intensivt för att släcka elden samt kyla ner området efteråt. Enligt uppgifter från brandkåren hanterades situationen effektivt och branden nådde varken omgivande byggnader eller den närliggande skogen.

Polisen utreder nu en misstänkt, som är ägare till ett av de fordon som brann. Personen greps på plats och fördes bort för vidare förhör. Enligt Málaga Hoy har han erkänt att han intog droger i bilen och råkade antända densamma med en tändare..

#Incendio ayer de 8 coches en el aparcamiento de la playa de Cabopino en #Marbella. Salida de vehículo ligero, BUP y nodriza. Ataque inicial con manguera de 45 buscando el máximo caudal táctico. Buena actuación rápida que evita una propagación a la zona de arboleda #Bomberos pic.twitter.com/9XNPNi9y2f
— Ricardo Martín ۞ (@RicardoBonela) October 19, 2024
 
            [ingress] => Sammanlagt åtta bilar som stod parkerade vid landgångarna i Cabopino brann på eftermiddagen den 18 oktober. Räddningstjänsten var snabbt på plats och kunde undvika personskador samt att fler bilar nåddes av lågorna.
            [headline] => Åtta bilar övertända på strandparkering
            [page] => 0
            [modified] => 20241021074256
            [created] => 20241020112729
            [publishStart] => 20241021120000
            [publishStop] => 20250418112759
            [fullArticle] => Åtta bilar övertända på strandparkering Sammanlagt åtta bilar som stod parkerade vid landgångarna i Cabopino brann på eftermiddagen den 18 oktober. Räddningstjänsten var snabbt på plats och kunde undvika personskador samt att fler bilar nåddes av lågorna. Larmcentralen 112 fick, enligt tidningen Málaga Hoy, in de första samtalen kort innan klockan 17.30, med över ett dussin personer som rapporterade om branden. Elden hade startat i ett av de parkerade fordonen och spridit sig snabbt till sju andra bilar som stod intill. Den berörda parkeringsplatsen, intill sanddynorna vid Artola och stranden Cabopino, var full av bilar vid tillfället, och många av de drabbade fordonen uppges tillhöra uthyrningsfirmor eller utländska ägare.

Tre brandbilar från Marbella deltog i insatsen och arbetade intensivt för att släcka elden samt kyla ner området efteråt. Enligt uppgifter från brandkåren hanterades situationen effektivt och branden nådde varken omgivande byggnader eller den närliggande skogen.

Polisen utreder nu en misstänkt, som är ägare till ett av de fordon som brann. Personen greps på plats och fördes bort för vidare förhör. Enligt Málaga Hoy har han erkänt att han intog droger i bilen och råkade antända densamma med en tändare..

#Incendio ayer de 8 coches en el aparcamiento de la playa de Cabopino en #Marbella. Salida de vehículo ligero, BUP y nodriza. Ataque inicial con manguera de 45 buscando el máximo caudal táctico. Buena actuación rápida que evita una propagación a la zona de arboleda #Bomberos pic.twitter.com/9XNPNi9y2f
— Ricardo Martín ۞ (@RicardoBonela) October 19, 2024
  Foto: Ägaren till en av de utbrända bilarna greps på plats och utreds av polisen. Foto: @RicardoBonela/X 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 41893
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den största tidigare höjningen av försäkringskostnaderna i Spanien inträffade i februari 2002, när premierna steg med 7,3 procent på årsbasis. För att sätta de senaste siffrorna i perspektiv har den årliga prishöjningen på bilförsäkringar under de senaste två decennierna legat på en relativt stabil nivå, runt tre procent per år. Den plötsliga och kraftiga ökningen avser främst de obligatoriska motorfordonsförsäkringarna, som omfattar skador orsakade av trafikhändelser, rapporterar tidningen El País.

Denna kraftiga prishöjning beror på en rad faktorer, enligt försäkringsbranschen. Försäkringsbolagen har under de senaste åren lidit betydande ekonomiska förluster som en följd av stigande inflation, ökad olycksstatistik och, i viss mån, felaktiga strategiska beslut. Högre kostnader för reparationer och ersättningar har tvingat bolagen att justera sina priser kraftigt för att täcka sina förluster.

Ytterligare en bidragande orsak är den ökade skadefrekvensen på vägarna, som enligt statistiken har stigit markant de senaste åren. Olyckor, både lindriga och allvarliga, har blivit vanligare, vilket medför högre kostnader för försäkringsbolagen. Denna utveckling har satt ytterligare press på branschen att höja premierna för att balansera de stigande utgifterna.

Försäkringsbolagen står nu inför utmaningen att behålla sina kunder, då många bilägare upplever de nya premierna som orimligt höga. En del har redan börjat leta efter billigare alternativ eller överväger att minska omfattningen av sina försäkringar för att kunna hålla sina kostnader nere.
            [ingress] => Försäkringsbolagen i Spanien har genomfört den största prishöjningen någonsin på bilförsäkringar. Enligt uppgifter från den nationella statistikmyndigheten INE har bilförsäkringspremierna höjts i år med tio procent och räknat de senaste två åren har priserna stigit med nästan 17 procent.
            [headline] => Chockhöjning av trafikpremierna
            [page] => 0
            [modified] => 20241020112945
            [created] => 20241020112853
            [publishStart] => 20241021070000
            [publishStop] => 20250418112859
            [fullArticle] => Chockhöjning av trafikpremierna Försäkringsbolagen i Spanien har genomfört den största prishöjningen någonsin på bilförsäkringar. Enligt uppgifter från den nationella statistikmyndigheten INE har bilförsäkringspremierna höjts i år med tio procent och räknat de senaste två åren har priserna stigit med nästan 17 procent. Den största tidigare höjningen av försäkringskostnaderna i Spanien inträffade i februari 2002, när premierna steg med 7,3 procent på årsbasis. För att sätta de senaste siffrorna i perspektiv har den årliga prishöjningen på bilförsäkringar under de senaste två decennierna legat på en relativt stabil nivå, runt tre procent per år. Den plötsliga och kraftiga ökningen avser främst de obligatoriska motorfordonsförsäkringarna, som omfattar skador orsakade av trafikhändelser, rapporterar tidningen El País.

Denna kraftiga prishöjning beror på en rad faktorer, enligt försäkringsbranschen. Försäkringsbolagen har under de senaste åren lidit betydande ekonomiska förluster som en följd av stigande inflation, ökad olycksstatistik och, i viss mån, felaktiga strategiska beslut. Högre kostnader för reparationer och ersättningar har tvingat bolagen att justera sina priser kraftigt för att täcka sina förluster.

Ytterligare en bidragande orsak är den ökade skadefrekvensen på vägarna, som enligt statistiken har stigit markant de senaste åren. Olyckor, både lindriga och allvarliga, har blivit vanligare, vilket medför högre kostnader för försäkringsbolagen. Denna utveckling har satt ytterligare press på branschen att höja premierna för att balansera de stigande utgifterna.

Försäkringsbolagen står nu inför utmaningen att behålla sina kunder, då många bilägare upplever de nya premierna som orimligt höga. En del har redan börjat leta efter billigare alternativ eller överväger att minska omfattningen av sina försäkringar för att kunna hålla sina kostnader nere. Kraftigt stigande kostnader och den även en växande olycksfrekvens anges som orsak till de kraftigt höjda försäkringspriserna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 41785
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Det ska kanske betonas att händelsen som jag nu ska återge inträffade innan jag fick spanskt medborgarskap. I september var jag ute på min tredje pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Denna gång hade jag valt den så kallade Portugisiska leden, som jag startade i Oporto och betade av till hälften (125 kilometer) på sex dagar. Få saker är så befriande och får mig att känna mig mer levande än när jag vandrar med mitt pick och pack på ryggen. Då är jag helt ute ur min ”comfort zone” och mina traditionella roller. På ”Caminon” är jag bara en av många pilgrimer.

Det senare bör man ha i åtanke när jag nu ska berätta denna förvecklingshistoria. Efter tre dagars vandring från Oporto anlände jag till den pittoreska staden Ponte de Lima, där jag tog in på det kommunala härberget för pilgrimer. Fem euro per person kostar det, vilket inkluderar sängplats i en stor sovsal och tillgång till gemensamma badrum och toaletter.

Jag checkade in som pilgrim nummer 36 för dagen och hänvisades till en sal med skråtak och drygt 30 bäddar. För ovanlighetens skull var det på detta härberge inte tvåvåningssängar, utan enkelbäddar i två rader på vardera långsidan. Som vanligt däremot, efter incheckning, gick jag direkt och duschade efter att ha ställt min ryggsäck vid angiven säng. Den dagen hade jag ”endast” vandrat 19,5 kilometer, men hade trots allt varit på språng i drygt sex timmar.

När jag kom tillbaka från duschen hörde jag röster i salen på svenska. Snett emot min säng fanns det två kvinnor och en man som samspråkade med norrländsk brytning. Jag valde att inte ge mig tillkänna, eftersom jag under min pilgrimsvandring som sagt vill vara anonym. Däremot var det en tysk pilgrim som glatt gav sig tillkänna och berättade för den svenska trion, som visade sig vara från Östersund, att han läst svenska på universitetet i Köln.

På kvällen hade jag en trevlig middag i en restaurang i den historiska stadskärnan, tillsammans med tre italienare som jag lärt känna under vandringen. Som vanligt i dessa sammanhang var jag i säng strax efter nio på kvällen (härberget stänger dörrarna 22.00).

Pilgrimer har för vana att stiga upp tidigt på morgonen och jag brukar vara bland de första. Klockan var runt 05.30 när jag vaknade och det visade sig att svenskarna i sovsalen också var morgonpigga. Vi utbytte några ord på engelska medan vi gjorde oss i ordning för att påbörja dagens vandring. Det var fortfarande mörkt ute.

Efter en vacker morgonvandring i drygt två timmar, där jag fått hälsa solen välkommen upp, kom jag äntligen fram till ett öppet litet café. Där satt de två svenskorna vid ett av de små runda uteborden. Jag gick in och beställde min frukost vid baren och satte mig sedan vid det enda lediga bordet, som låg i skugga. Det var ganska kyligt på morgonen, så när jag såg att svenskorna började samla ihop sina saker för att återuppta vandringen frågade jag dem - åter på engelska - om bordet blev ledigt. ”Visst, sätt dig du i solen”, var deras vänliga svar på samma språk.

Den här dagen var det toppenväder och då det varslats om omfattande regn till nästa dag, valde jag att gå längre än vad som var tänkt från början. Detta för att korta ner den planerade sträckan i väntad nederbörd, som skulle utgöra min sista dag för denna gång. Ändringen gjorde att jag fick boka in mig på privat härbärge, som jag anlände till efter drygt 32 kilometers vandring. Där mötte jag genast den svenske mannen och valde att fortsätta tala engelska. 

På det privata härberget erbjöd värdarna en gemensam hemlagad middag. Medan jag satt och väntade på denna ute på terrassen satte sig en storväxt man intill mig. Han presenterade sig och visade sig vara finne. Här blev jag lite ställd och tänkte att om jag presenterade mig som Mats skulle min nationalitet nog ganska snabbt avslöjas. Istället hälsade jag med mitt spanska förnamn, Andrés. Vi samtalade en kort stund på engelska och jag berättade sanningsenligt att jag bor i Spanien, utan att ge några närmare detaljer.

När vi blev kallade till middag fann jag att det var två stora bord och vid det ena satt redan den svenske mannen i mitten. Jag valde därför att sätta mig bredvid två damer vid det andra bordet. I samma ögonblick som jag sjönk ner i stolen insåg jag däremot att jag hamnat intill de två svenskorna. Här fick jag nästan panik, vilket jag kämpade med att dölja. 

Damerna var väldigt glada och pratsamma. Jag svarade så fåordigt jag kunde på deras frågor och försökte hålla mer konversation med de två pilgrimer som satt på min motsatta sida, som märkligt nog var två taiwaneser som inte kände varandra sedan tidigare, utan som råkats mötas på härberget (de hade inte undanhållit sin nationalitet för varandra..!).

Jag minns inte en mer obekväm middag än den jag upplevde denna kväll. Hela tiden befarade jag att jag skulle få någon fråga från svenskorna som skulle röja min bluff. Jag höll konversationen vid ett minimum och skyllde på mina ömmande fötter (inte någon lögn i sig), när jag bröt upp från bordet först av alla, så snart jag ätit upp efterrätten.

Väl i säng hade jag en djup obehagskänsla. Det var svårt att sätta fingret på varför exakt, eftersom jag i grunden varken ljugit eller gjort något annat skamligt. Våndan över att behöva genomlida samma situation till frukost nästa dag gjorde dock att jag innan jag somnade fattade ett beslut. Jag skulle berätta för svenskarna på morgonen om den dråpliga situationen.

Sagt och gjort. I frukostmatsalen träffade jag först mannen. Damerna hade inte vaknat ännu. Det blev att jag berättade för honom om den ansträngda situationen kvällen före. Han tog det väl och knappt hade jag lättat mitt hjärta för honom förrän den ena av damerna kom ner till matsalen. Samma utläggning fick göras för henne, och upprepas en tredje gång när den sista i sällskapet dök upp yrvaken. Den senare tappade hakan när jag berättade att jag också var svensk. Det hade ingen av dem anat.

Damerna bekräftade däremot att de uppfattat mig som ganska dryg vid middagen… Så går det när man försöker göra sig svensk för att inte avslöja att man är just det! Eller var, kanske jag ska tillägga numera...
            [ingress] => MATS BJÖRKMAN  Denna gång ska jag berätta en ganska pinsam historia, där jag försatte mig i en situation som jag inte var kapabel att reda ut på ett värdigt sätt. Rubriken på veckans blogg syftar på ett väldigt vanligt spanskt uttryck, ”göra sig svensk” (hacerse el sueco), som betyder ungefär att spela dum. Dum var jag när jag ”gjorde mig svensk” och det paradoxala i historien är att mitt syfte var precis raka motsatsen.
            [headline] => Göra sig svensk
            [page] => 0
            [modified] => 20241020102601
            [created] => 20240930165046
            [publishStart] => 20241021065900
            [publishStop] => 20250310081159
            [fullArticle] => Göra sig svensk MATS BJÖRKMAN  Denna gång ska jag berätta en ganska pinsam historia, där jag försatte mig i en situation som jag inte var kapabel att reda ut på ett värdigt sätt. Rubriken på veckans blogg syftar på ett väldigt vanligt spanskt uttryck, ”göra sig svensk” (hacerse el sueco), som betyder ungefär att spela dum. Dum var jag när jag ”gjorde mig svensk” och det paradoxala i historien är att mitt syfte var precis raka motsatsen. Det ska kanske betonas att händelsen som jag nu ska återge inträffade innan jag fick spanskt medborgarskap. I september var jag ute på min tredje pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Denna gång hade jag valt den så kallade Portugisiska leden, som jag startade i Oporto och betade av till hälften (125 kilometer) på sex dagar. Få saker är så befriande och får mig att känna mig mer levande än när jag vandrar med mitt pick och pack på ryggen. Då är jag helt ute ur min ”comfort zone” och mina traditionella roller. På ”Caminon” är jag bara en av många pilgrimer.

Det senare bör man ha i åtanke när jag nu ska berätta denna förvecklingshistoria. Efter tre dagars vandring från Oporto anlände jag till den pittoreska staden Ponte de Lima, där jag tog in på det kommunala härberget för pilgrimer. Fem euro per person kostar det, vilket inkluderar sängplats i en stor sovsal och tillgång till gemensamma badrum och toaletter.

Jag checkade in som pilgrim nummer 36 för dagen och hänvisades till en sal med skråtak och drygt 30 bäddar. För ovanlighetens skull var det på detta härberge inte tvåvåningssängar, utan enkelbäddar i två rader på vardera långsidan. Som vanligt däremot, efter incheckning, gick jag direkt och duschade efter att ha ställt min ryggsäck vid angiven säng. Den dagen hade jag ”endast” vandrat 19,5 kilometer, men hade trots allt varit på språng i drygt sex timmar.

När jag kom tillbaka från duschen hörde jag röster i salen på svenska. Snett emot min säng fanns det två kvinnor och en man som samspråkade med norrländsk brytning. Jag valde att inte ge mig tillkänna, eftersom jag under min pilgrimsvandring som sagt vill vara anonym. Däremot var det en tysk pilgrim som glatt gav sig tillkänna och berättade för den svenska trion, som visade sig vara från Östersund, att han läst svenska på universitetet i Köln.

På kvällen hade jag en trevlig middag i en restaurang i den historiska stadskärnan, tillsammans med tre italienare som jag lärt känna under vandringen. Som vanligt i dessa sammanhang var jag i säng strax efter nio på kvällen (härberget stänger dörrarna 22.00).

Pilgrimer har för vana att stiga upp tidigt på morgonen och jag brukar vara bland de första. Klockan var runt 05.30 när jag vaknade och det visade sig att svenskarna i sovsalen också var morgonpigga. Vi utbytte några ord på engelska medan vi gjorde oss i ordning för att påbörja dagens vandring. Det var fortfarande mörkt ute.

Efter en vacker morgonvandring i drygt två timmar, där jag fått hälsa solen välkommen upp, kom jag äntligen fram till ett öppet litet café. Där satt de två svenskorna vid ett av de små runda uteborden. Jag gick in och beställde min frukost vid baren och satte mig sedan vid det enda lediga bordet, som låg i skugga. Det var ganska kyligt på morgonen, så när jag såg att svenskorna började samla ihop sina saker för att återuppta vandringen frågade jag dem - åter på engelska - om bordet blev ledigt. ”Visst, sätt dig du i solen”, var deras vänliga svar på samma språk.

Den här dagen var det toppenväder och då det varslats om omfattande regn till nästa dag, valde jag att gå längre än vad som var tänkt från början. Detta för att korta ner den planerade sträckan i väntad nederbörd, som skulle utgöra min sista dag för denna gång. Ändringen gjorde att jag fick boka in mig på privat härbärge, som jag anlände till efter drygt 32 kilometers vandring. Där mötte jag genast den svenske mannen och valde att fortsätta tala engelska. 

På det privata härberget erbjöd värdarna en gemensam hemlagad middag. Medan jag satt och väntade på denna ute på terrassen satte sig en storväxt man intill mig. Han presenterade sig och visade sig vara finne. Här blev jag lite ställd och tänkte att om jag presenterade mig som Mats skulle min nationalitet nog ganska snabbt avslöjas. Istället hälsade jag med mitt spanska förnamn, Andrés. Vi samtalade en kort stund på engelska och jag berättade sanningsenligt att jag bor i Spanien, utan att ge några närmare detaljer.

När vi blev kallade till middag fann jag att det var två stora bord och vid det ena satt redan den svenske mannen i mitten. Jag valde därför att sätta mig bredvid två damer vid det andra bordet. I samma ögonblick som jag sjönk ner i stolen insåg jag däremot att jag hamnat intill de två svenskorna. Här fick jag nästan panik, vilket jag kämpade med att dölja. 

Damerna var väldigt glada och pratsamma. Jag svarade så fåordigt jag kunde på deras frågor och försökte hålla mer konversation med de två pilgrimer som satt på min motsatta sida, som märkligt nog var två taiwaneser som inte kände varandra sedan tidigare, utan som råkats mötas på härberget (de hade inte undanhållit sin nationalitet för varandra..!).

Jag minns inte en mer obekväm middag än den jag upplevde denna kväll. Hela tiden befarade jag att jag skulle få någon fråga från svenskorna som skulle röja min bluff. Jag höll konversationen vid ett minimum och skyllde på mina ömmande fötter (inte någon lögn i sig), när jag bröt upp från bordet först av alla, så snart jag ätit upp efterrätten.

Väl i säng hade jag en djup obehagskänsla. Det var svårt att sätta fingret på varför exakt, eftersom jag i grunden varken ljugit eller gjort något annat skamligt. Våndan över att behöva genomlida samma situation till frukost nästa dag gjorde dock att jag innan jag somnade fattade ett beslut. Jag skulle berätta för svenskarna på morgonen om den dråpliga situationen.

Sagt och gjort. I frukostmatsalen träffade jag först mannen. Damerna hade inte vaknat ännu. Det blev att jag berättade för honom om den ansträngda situationen kvällen före. Han tog det väl och knappt hade jag lättat mitt hjärta för honom förrän den ena av damerna kom ner till matsalen. Samma utläggning fick göras för henne, och upprepas en tredje gång när den sista i sällskapet dök upp yrvaken. Den senare tappade hakan när jag berättade att jag också var svensk. Det hade ingen av dem anat.

Damerna bekräftade däremot att de uppfattat mig som ganska dryg vid middagen… Så går det när man försöker göra sig svensk för att inte avslöja att man är just det! Eller var, kanske jag ska tillägga numera... Veckans dråpliga historia startar i denna sovsal, i ett kommunalt pilgrimshärbärge i norra Portugal. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 41613
            [sectionId] => 388
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Sepsis, blodförgiftning, är en allvarlig infektion som sprider sig snabbt i kroppen, och kräver omedelbar behandling för att minska dödligheten. För varje timme som behandlingen försenas ökar dödsrisken med sju procent. På senare år har sjukhusen utvecklat "Kod Sepsis", ett protokoll som hjälper läkare att snabbare identifiera och behandla blodförgiftning. Men en ny AI-algoritm som utvecklats av Universitetssjukhuset Son Llàtzer på Mallorca har visat sig vara ännu mer effektiv. Algoritmen kan upptäcka tecken på sepsis upp till 24 timmar tidigare än de befintliga protokollen och har en träffsäkerhet på 96 procent.

Algoritmen analyserar en mängd olika data, inklusive patientens hjärtfrekvens, temperatur, laboratorieresultat och läkemedelsanvändning, och uppdaterar sin analys var 15:e minut. Om den upptäcker en ökad risk för sepsis larmar den läkare så att behandlingen kan påbörjas omedelbart. Denna tidiga intervention har potential att minska dödligheten avsevärt.

Projektets framgång har snabbt lett till att algoritmen börjat implementeras på andra sjukhus i Spanien, bland dem Hospital 12 de Octubre i Madrid och Complejo Universitario de Albacete. Eftersom algoritmen kontinuerligt lär sig och anpassar sig till nya patientdata, är den i konstant utveckling och förbättras ständigt.

Trots de lovande resultaten betonar experter att det inte är enkelt att införa AI inom vården. Varje sjukhus måste genomföra egna tester för att säkerställa att algoritmerna fungerar under deras specifika förhållanden och med deras patientdemografi. Ändå visar den tidiga användningen av AI för sepsisdiagnos på Mallorca att teknologin kan spela en avgörande roll i framtidens sjukvård, rapporterar tidningen El País.
            [ingress] => En unik algoritm baserad på artificiell intelligens har implementerats på Universitetssjukhuset Son Llàtzer på Mallorca. Den kan upptäcka blodförgiftning 24 timmar tidigare än med hittillsvarande metoder, vilket är avgörande för att rädda många liv.
            [headline] => Banbrytande sjukvård på Mallorca
            [page] => 0
            [modified] => 20241018101222
            [created] => 20240901102424
            [publishStart] => 20241020170000
            [publishStop] => 20250228092459
            [fullArticle] => Banbrytande sjukvård på Mallorca En unik algoritm baserad på artificiell intelligens har implementerats på Universitetssjukhuset Son Llàtzer på Mallorca. Den kan upptäcka blodförgiftning 24 timmar tidigare än med hittillsvarande metoder, vilket är avgörande för att rädda många liv. Sepsis, blodförgiftning, är en allvarlig infektion som sprider sig snabbt i kroppen, och kräver omedelbar behandling för att minska dödligheten. För varje timme som behandlingen försenas ökar dödsrisken med sju procent. På senare år har sjukhusen utvecklat "Kod Sepsis", ett protokoll som hjälper läkare att snabbare identifiera och behandla blodförgiftning. Men en ny AI-algoritm som utvecklats av Universitetssjukhuset Son Llàtzer på Mallorca har visat sig vara ännu mer effektiv. Algoritmen kan upptäcka tecken på sepsis upp till 24 timmar tidigare än de befintliga protokollen och har en träffsäkerhet på 96 procent.

Algoritmen analyserar en mängd olika data, inklusive patientens hjärtfrekvens, temperatur, laboratorieresultat och läkemedelsanvändning, och uppdaterar sin analys var 15:e minut. Om den upptäcker en ökad risk för sepsis larmar den läkare så att behandlingen kan påbörjas omedelbart. Denna tidiga intervention har potential att minska dödligheten avsevärt.

Projektets framgång har snabbt lett till att algoritmen börjat implementeras på andra sjukhus i Spanien, bland dem Hospital 12 de Octubre i Madrid och Complejo Universitario de Albacete. Eftersom algoritmen kontinuerligt lär sig och anpassar sig till nya patientdata, är den i konstant utveckling och förbättras ständigt.

Trots de lovande resultaten betonar experter att det inte är enkelt att införa AI inom vården. Varje sjukhus måste genomföra egna tester för att säkerställa att algoritmerna fungerar under deras specifika förhållanden och med deras patientdemografi. Ändå visar den tidiga användningen av AI för sepsisdiagnos på Mallorca att teknologin kan spela en avgörande roll i framtidens sjukvård, rapporterar tidningen El País. AI-teknik som utvecklats på på Universitetssjukhuset Son Llàtzer på Mallorca har snabbt börjat implementeras på flera andra sjukhus. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 41891
            [sectionId] => 255
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => 
            [ingress] => Den 19 oktober 2024 firades den första upplagan av "Nordens dag" vid strandpromenaden i Estepona. Arrangör var föreningen Estepona Nórdico, som togs på sängen av den stora uppslutningen. Här erbjöds det ett flertal uppträdanden och nordiska stånd. Intervju med ordföranden i Estepona Nórdico Ulf Hedendahl och Spanienkännaren Anders Ekman. Reporter: Richard Björkman.
            [headline] => Nordens dag i Estepona 🇸🇪🇳🇴🇩🇰🇫🇮
            [page] => 0
            [modified] => 20241020103355
            [created] => 20241020102753
            [publishStart] => 20241020150000
            [publishStop] => 20250417105959
            [fullArticle] => Nordens dag i Estepona 🇸🇪🇳🇴🇩🇰🇫🇮 Den 19 oktober 2024 firades den första upplagan av "Nordens dag" vid strandpromenaden i Estepona. Arrangör var föreningen Estepona Nórdico, som togs på sängen av den stora uppslutningen. Här erbjöds det ett flertal uppträdanden och nordiska stånd. Intervju med ordföranden i Estepona Nórdico Ulf Hedendahl och Spanienkännaren Anders Ekman. Reporter: Richard Björkman.  Klicka nedan för att se videon. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 41887
            [sectionId] => 23
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Både offret och den misstänkte gärningsmannen uppges vara hemlösa av utländskt ursprung, som bott i en icke färdigbyggd byggnad nära sjukhuset Costa del Sol. Enligt tidningen Málaga Hoy, som citerar poliskällor, uppstod en hetsig diskussion mellan offret och den misstänkte. Mitt under bråket utdelade den misstänkte flera knivhugg mot 39-åringen.

Flera personer bor i den övergivna fastigheten och en annan av dem ringde larmtjänsten vid 23-tiden på onsdagskvällen, för att anmäla knivdådet. När räddningspersonalen anlände var dock 39-åringen redan avliden på grund av de allvarliga skadorna.

Polisen, som anlände strax efter larmet, kunde snabbt lokalisera och gripa den misstänkte gärningsmannen nära platsen för brottet. Enligt poliskällor befinner sig den 48-åriga mannen nu i polisens förvar i väntan på att ställas inför rätta.

Ett flertal våldsamma händelser har inträffat på västra Costa del Sol den senaste tiden. Bara några dagar tidigare hittades en rumänsk man död i ett lanthus i Estepona, som också hade blivit knivhuggen och misshandlad. Polisen undersöker om det finns några kopplingar mellan de två händelserna.
            [ingress] => En 39-årig man har avlidit efter att ha blivit knivhuggen i en övergiven fastighet i Marbella, i en incident som inträffade på kvällen den 16 oktober. En 48-årig man greps strax efter händelsen av polisen, som misstänkt för dådet. 
            [headline] => Bråk mellan hemlösa slutade i dråp
            [page] => 0
            [modified] => 20241018100819
            [created] => 20241018100622
            [publishStart] => 20241020120000
            [publishStop] => 20250416100659
            [fullArticle] => Bråk mellan hemlösa slutade i dråp En 39-årig man har avlidit efter att ha blivit knivhuggen i en övergiven fastighet i Marbella, i en incident som inträffade på kvällen den 16 oktober. En 48-årig man greps strax efter händelsen av polisen, som misstänkt för dådet.  Både offret och den misstänkte gärningsmannen uppges vara hemlösa av utländskt ursprung, som bott i en icke färdigbyggd byggnad nära sjukhuset Costa del Sol. Enligt tidningen Málaga Hoy, som citerar poliskällor, uppstod en hetsig diskussion mellan offret och den misstänkte. Mitt under bråket utdelade den misstänkte flera knivhugg mot 39-åringen.

Flera personer bor i den övergivna fastigheten och en annan av dem ringde larmtjänsten vid 23-tiden på onsdagskvällen, för att anmäla knivdådet. När räddningspersonalen anlände var dock 39-åringen redan avliden på grund av de allvarliga skadorna.

Polisen, som anlände strax efter larmet, kunde snabbt lokalisera och gripa den misstänkte gärningsmannen nära platsen för brottet. Enligt poliskällor befinner sig den 48-åriga mannen nu i polisens förvar i väntan på att ställas inför rätta.

Ett flertal våldsamma händelser har inträffat på västra Costa del Sol den senaste tiden. Bara några dagar tidigare hittades en rumänsk man död i ett lanthus i Estepona, som också hade blivit knivhuggen och misshandlad. Polisen undersöker om det finns några kopplingar mellan de två händelserna. Den halvfärdiga fastigheten nära sjukhuset Costa del Sol bebos av ett flertal hemlösa personer. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 41856
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Studien från Fedea motsäger flera av huvudargumenten som brukas för att sprida främlingsfientlighet. Invandrare tar inte jobb som efterfrågas av spanjorer och bidrar inte heller till låga löner. Dessutom använder invandrare offentliga tjänster, såsom sjukvård, i liknande utsträckning som infödda spanjorer, i motsats till vad som hävdas av partier som Vox.

Opinionsundersökningar från Instituto 40dB och det statliga sociologiska institutet CIS anger att 57 procent av spanjorerna anser att det finns "för många" invandrare i landet. Dessutom förknippar 75 procent invandring med negativa konsekvenser. Däremot visar personlig erfarenhet att många spanjorer har en positiv uppfattning om invandrare i sin omgivning, oavsett politisk tillhörighet. Fedeas studie, som leds av Raquel Carrasco, professor i ekonomi vid Universidad Carlos III i Madrid, tar upp denna motsägelse och förklarar att många av dessa farhågor bygger på missuppfattningar, rapporterar tidningen El País.

Carrascos rapport betonar att det inte finns några tydliga bevis för att invandring leder till sämre arbetsmöjligheter för lokalbefolkningen. En analys av arbetsmarknaden från 2008 visade att invandring inte har någon betydande negativ effekt på de inföddas sysselsättning. Resultaten stämmer överens med vad liknande forskning funnit, särskilt inom Europa. Vidare pekar en studie från 2016 på att invandring kan förbättra den övergripande arbetsproduktiviteten och att dess påverkan på de inföddas löner är i stort sett neutral.

Fedeas rapport belyser också att invandrare ofta har kortare arbetslöshetsperioder än infödda spanjorer, särskilt män. Detta tros bero på att invandrare i större utsträckning är pressade av ekonomiska omständigheter, vilket gör att de snabbare accepterar arbeten, ofta inom sektorer med låg kvalifikation eller tillfälliga kontrakt.

När det gäller invandrares användning av offentliga tjänster, framhäver Carrasco att det inte finns några större skillnader mellan invandrare och infödda i samma åldersgrupper vad gäller vårdbesök och sjukhusvistelser. Invandrare har däremot sämre tillgång till specialistvård och söker sig oftare till akutmottagningar. Detta kan förklaras av att invandrare generellt sett är yngre och därmed har lägre behov av komplex sjukvård.

En annan viktig aspekt av studien är sambandet mellan invandring och kriminalitet. Carrasco konstaterar att trots den ökade invandringen under de senaste åren har Spanien inte noterat någon anmärkningsvärd ökning av brottsligheten. Statistik från inrikesministeriet visar tvärtom att brottsligheten har minskat något, trots det fortsatta inflödet av migranter. Även om brottsfrekvensen är högre bland invandrare än infödda, förklaras detta främst av att en stor del av invandrarna är unga män med låg utbildning – en demografisk grupp som globalt sett har högre brottslighet.

Fedeas studie avslutas med ett antal rekommendationer för att hantera invandringen på ett sätt som gynnar både ekonomin och samhället. Carrasco betonar vikten av att utveckla integrationspolitik som gör det möjligt för invandrare att delta fullt ut i samhället. Dessutom menar hon att invandringen bör styras och kontrolleras bättre, till exempel genom att anpassa inflödet av migranter efter arbetsmarknadens behov och att skapa mer ordnade migrationsprocesser. Slutligen understryker Carrasco vikten av ett europeiskt samarbete, eftersom invandring är en transnationell fråga som kräver gemensamma insatser och lösningar.

Genom att sprida mer korrekt information och arbeta med långsiktiga integrationslösningar kan Spanien, enligt Fedea, fortsätta att dra nytta av invandringen utan att äventyra den sociala sammanhållningen eller den ekonomiska stabiliteten, skriver El País.
            [ingress] => En ny rapport från finansinstitutet Fedea slår hål på flera vanliga fördomar om invandringens påverkan på arbetsmarknaden. Den visar att invandrare varken tar jobb från den inhemska befolkningen eller sänker deras löner. 
            [headline] => Jobbstudie tar död på myter om invandrare
            [page] => 0
            [modified] => 20241018101242
            [created] => 20241011122420
            [publishStart] => 20241020070000
            [publishStop] => 20250409122459
            [fullArticle] => Jobbstudie tar död på myter om invandrare En ny rapport från finansinstitutet Fedea slår hål på flera vanliga fördomar om invandringens påverkan på arbetsmarknaden. Den visar att invandrare varken tar jobb från den inhemska befolkningen eller sänker deras löner.  Studien från Fedea motsäger flera av huvudargumenten som brukas för att sprida främlingsfientlighet. Invandrare tar inte jobb som efterfrågas av spanjorer och bidrar inte heller till låga löner. Dessutom använder invandrare offentliga tjänster, såsom sjukvård, i liknande utsträckning som infödda spanjorer, i motsats till vad som hävdas av partier som Vox.

Opinionsundersökningar från Instituto 40dB och det statliga sociologiska institutet CIS anger att 57 procent av spanjorerna anser att det finns "för många" invandrare i landet. Dessutom förknippar 75 procent invandring med negativa konsekvenser. Däremot visar personlig erfarenhet att många spanjorer har en positiv uppfattning om invandrare i sin omgivning, oavsett politisk tillhörighet. Fedeas studie, som leds av Raquel Carrasco, professor i ekonomi vid Universidad Carlos III i Madrid, tar upp denna motsägelse och förklarar att många av dessa farhågor bygger på missuppfattningar, rapporterar tidningen El País.

Carrascos rapport betonar att det inte finns några tydliga bevis för att invandring leder till sämre arbetsmöjligheter för lokalbefolkningen. En analys av arbetsmarknaden från 2008 visade att invandring inte har någon betydande negativ effekt på de inföddas sysselsättning. Resultaten stämmer överens med vad liknande forskning funnit, särskilt inom Europa. Vidare pekar en studie från 2016 på att invandring kan förbättra den övergripande arbetsproduktiviteten och att dess påverkan på de inföddas löner är i stort sett neutral.

Fedeas rapport belyser också att invandrare ofta har kortare arbetslöshetsperioder än infödda spanjorer, särskilt män. Detta tros bero på att invandrare i större utsträckning är pressade av ekonomiska omständigheter, vilket gör att de snabbare accepterar arbeten, ofta inom sektorer med låg kvalifikation eller tillfälliga kontrakt.

När det gäller invandrares användning av offentliga tjänster, framhäver Carrasco att det inte finns några större skillnader mellan invandrare och infödda i samma åldersgrupper vad gäller vårdbesök och sjukhusvistelser. Invandrare har däremot sämre tillgång till specialistvård och söker sig oftare till akutmottagningar. Detta kan förklaras av att invandrare generellt sett är yngre och därmed har lägre behov av komplex sjukvård.

En annan viktig aspekt av studien är sambandet mellan invandring och kriminalitet. Carrasco konstaterar att trots den ökade invandringen under de senaste åren har Spanien inte noterat någon anmärkningsvärd ökning av brottsligheten. Statistik från inrikesministeriet visar tvärtom att brottsligheten har minskat något, trots det fortsatta inflödet av migranter. Även om brottsfrekvensen är högre bland invandrare än infödda, förklaras detta främst av att en stor del av invandrarna är unga män med låg utbildning – en demografisk grupp som globalt sett har högre brottslighet.

Fedeas studie avslutas med ett antal rekommendationer för att hantera invandringen på ett sätt som gynnar både ekonomin och samhället. Carrasco betonar vikten av att utveckla integrationspolitik som gör det möjligt för invandrare att delta fullt ut i samhället. Dessutom menar hon att invandringen bör styras och kontrolleras bättre, till exempel genom att anpassa inflödet av migranter efter arbetsmarknadens behov och att skapa mer ordnade migrationsprocesser. Slutligen understryker Carrasco vikten av ett europeiskt samarbete, eftersom invandring är en transnationell fråga som kräver gemensamma insatser och lösningar.

Genom att sprida mer korrekt information och arbeta med långsiktiga integrationslösningar kan Spanien, enligt Fedea, fortsätta att dra nytta av invandringen utan att äventyra den sociala sammanhållningen eller den ekonomiska stabiliteten, skriver El País. Ett flertal undersökningar motsäger att invandrare skulle ha en negativ inverkan på den spanska arbetsmarknaden. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 41868
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => De senaste fynden har väckt nya frågor om den berömda navigatörens bakgrund och ursprung, något som fortfarande är ett av historiens stora mysterier. Studien, som leds av den rättsmedicinska professorn José Antonio Lorente vid Granadas universitet, har genomförts i samarbete med laboratorier från flera länder, bland dem USA, Australien, Italien och Mexiko. I en dokumentär som sändes den 12 oktober på statliga RTVE, presenteras de senaste upptäckterna och de forskningsprocesser som legat till grund för slutsatserna. 

Projektet har pågått sedan 2001 och 25 olika potentiella platser som skulle kunna vara Columbus födelseort har undersökts. Det inkluderar italienska Genua, platser i Portugal och flera områden i Spanien. Slutligen har forskarna kunnat begränsa möjligheterna till åtta möjliga platser och studien håller som sannolikt att Columbus hade sina rötter i den västligaste delen av Medelhavsområdet, vilket pekar mot sefardiska judiska förfäder, rapporterar tidningen El País.

En av de viktigaste ledtrådarna som stöder denna teori är att Columbus DNA inte matchar några av de personer i Genua-området som forskarna testat. Detta ifrågasätter den hittills mest accepterade hypotesen om att Columbus skulle ha fötts i Genua. Enligt dokumentären finns det inga bevarade släktled eller nedärvda kvarlevor som skulle kunna kopplas till Columbus i Genua, och hans användning av spanska i sina skrifter, snarare än italienska eller genovesiska, har länge ansetts vara en gåta. Forskarna noterar även att namnet Columbus (Colón eller Colombo) ofta användes som ett efternamn för övergivna barn i Italien, vilket ytterligare komplicerar hans härkomst.

Enligt historikern Francesc Albardaner, som länge har försvarat teorin om att Columbus var en jude som skenkonverterade till kristendomen, ger de nya DNA-upptäckterna stöd åt denna hypotes. Albardaner menar att Columbus, som levde i en tid av intensiv religiös förföljelse, särskilt efter judarnas utvisning från Spanien 1492, troligen dolde sitt ursprung för att undvika inkvisitionen. I dokumentären framhålls också att Columbus fick stöd från Luis Santángel, en konverterad jude som var nära rådgivare till den katolske kungen Ferdinand II. Det var genom denna kontakt som Columbus fick chansen att presentera sin vision om en västlig sjöväg till Indien för drottning Isabella I, vilket till slut ledde till hans expedition till den nya världen.

Den senaste forskningen har också avslöjat en annan överraskande upptäckt om Columbus familjeförhållanden. Det visar sig nämligen att Diego Colón, som länge ansetts vara Columbus yngre bror, i själva verket var en avlägsen släkting, troligen en kusin i femte eller sjätte led. Samtidigt har forskarna bekräftat den nära fader-son-relationen mellan Columbus och hans son Hernando. Båda är begravda i katedralen i Sevilla.

Dokumentären lyfter fram att trots många försök att identifiera Columbus ursprung genom åren, har de senaste DNA-resultaten gett mer konkreta svar än någonsin tidigare. Forskarna har undersökt möjliga släktskap med personer från olika delar av Medelhavet och Europa, men har konsekvent funnit att Columbus genetiska spår leder tillbaka till Iberiska halvön, och specifikt till sefardiska judar. Trots att forskningen visar att Columbus genetiska profil är förenlig med ett sefardiskt ursprung, betonar en del experter att DNA visserligen kan visa en persons etniska och geografiska härkomst, men inte exakt var personen föddes.

Denna teori om Columbus som sefardisk jude ger en möjlig förklaring till många av de mysterier som omgivit hans liv. I dokumentären spekuleras det i att Columbus beslut att dölja sitt ursprung kan ha varit en överlevnadsstrategi i en tid då religiösa minoriteter, särskilt judar, förföljdes intensivt. Sjöfararens samarbete med konverterade judar och hans försiktiga beteende i offentliga sammanhang pekar på att han kan ha levt i ständig rädsla för att hans sanna identitet skulle avslöjas.

Samtidigt kvarstår många frågor om Columbus exakta födelseplats och tidiga liv. Medan dokumentären ger en överblick av forskningsresultaten, påpekar experterna att vidare studier behövs för att dra definitiva slutsatser. De forskare som deltagit i projektet vid Granadas universitet hoppas att deras fynd snart kommer att publiceras i en internationellt erkänd vetenskaplig tidskrift, så att de tekniska detaljerna kan granskas och diskuteras av andra forskare. Flera experter har dock redan ifrågasatt studien, då de menar att det inte går att dra så detaljerade slutsatser enbart av DNA-resultat.
            [ingress] => Efter mer än två decennier av forskning har forskare vid Granadas universitet avslöjat nya resultat som tyder på att Christofer Columbus kan ha haft judiskt sefardiskt ursprung. Noggranna analyser av DNA från Columbus DNA och Y-kromosomer från hans son Hernando Colón, har forskarna funnit spår som pekar på att hans genetiska profil är förenlig med ett judiskt ursprung, specifikt från sefardiska judar på Iberiska halvön. 
            [headline] => Columbus uppges ha varit förtäckt jude
            [page] => 0
            [modified] => 20241018101902
            [created] => 20241013112912
            [publishStart] => 20241020065900
            [publishStop] => 20240815182859
            [fullArticle] => Columbus uppges ha varit förtäckt jude Efter mer än två decennier av forskning har forskare vid Granadas universitet avslöjat nya resultat som tyder på att Christofer Columbus kan ha haft judiskt sefardiskt ursprung. Noggranna analyser av DNA från Columbus DNA och Y-kromosomer från hans son Hernando Colón, har forskarna funnit spår som pekar på att hans genetiska profil är förenlig med ett judiskt ursprung, specifikt från sefardiska judar på Iberiska halvön.  De senaste fynden har väckt nya frågor om den berömda navigatörens bakgrund och ursprung, något som fortfarande är ett av historiens stora mysterier. Studien, som leds av den rättsmedicinska professorn José Antonio Lorente vid Granadas universitet, har genomförts i samarbete med laboratorier från flera länder, bland dem USA, Australien, Italien och Mexiko. I en dokumentär som sändes den 12 oktober på statliga RTVE, presenteras de senaste upptäckterna och de forskningsprocesser som legat till grund för slutsatserna. 

Projektet har pågått sedan 2001 och 25 olika potentiella platser som skulle kunna vara Columbus födelseort har undersökts. Det inkluderar italienska Genua, platser i Portugal och flera områden i Spanien. Slutligen har forskarna kunnat begränsa möjligheterna till åtta möjliga platser och studien håller som sannolikt att Columbus hade sina rötter i den västligaste delen av Medelhavsområdet, vilket pekar mot sefardiska judiska förfäder, rapporterar tidningen El País.

En av de viktigaste ledtrådarna som stöder denna teori är att Columbus DNA inte matchar några av de personer i Genua-området som forskarna testat. Detta ifrågasätter den hittills mest accepterade hypotesen om att Columbus skulle ha fötts i Genua. Enligt dokumentären finns det inga bevarade släktled eller nedärvda kvarlevor som skulle kunna kopplas till Columbus i Genua, och hans användning av spanska i sina skrifter, snarare än italienska eller genovesiska, har länge ansetts vara en gåta. Forskarna noterar även att namnet Columbus (Colón eller Colombo) ofta användes som ett efternamn för övergivna barn i Italien, vilket ytterligare komplicerar hans härkomst.

Enligt historikern Francesc Albardaner, som länge har försvarat teorin om att Columbus var en jude som skenkonverterade till kristendomen, ger de nya DNA-upptäckterna stöd åt denna hypotes. Albardaner menar att Columbus, som levde i en tid av intensiv religiös förföljelse, särskilt efter judarnas utvisning från Spanien 1492, troligen dolde sitt ursprung för att undvika inkvisitionen. I dokumentären framhålls också att Columbus fick stöd från Luis Santángel, en konverterad jude som var nära rådgivare till den katolske kungen Ferdinand II. Det var genom denna kontakt som Columbus fick chansen att presentera sin vision om en västlig sjöväg till Indien för drottning Isabella I, vilket till slut ledde till hans expedition till den nya världen.

Den senaste forskningen har också avslöjat en annan överraskande upptäckt om Columbus familjeförhållanden. Det visar sig nämligen att Diego Colón, som länge ansetts vara Columbus yngre bror, i själva verket var en avlägsen släkting, troligen en kusin i femte eller sjätte led. Samtidigt har forskarna bekräftat den nära fader-son-relationen mellan Columbus och hans son Hernando. Båda är begravda i katedralen i Sevilla.

Dokumentären lyfter fram att trots många försök att identifiera Columbus ursprung genom åren, har de senaste DNA-resultaten gett mer konkreta svar än någonsin tidigare. Forskarna har undersökt möjliga släktskap med personer från olika delar av Medelhavet och Europa, men har konsekvent funnit att Columbus genetiska spår leder tillbaka till Iberiska halvön, och specifikt till sefardiska judar. Trots att forskningen visar att Columbus genetiska profil är förenlig med ett sefardiskt ursprung, betonar en del experter att DNA visserligen kan visa en persons etniska och geografiska härkomst, men inte exakt var personen föddes.

Denna teori om Columbus som sefardisk jude ger en möjlig förklaring till många av de mysterier som omgivit hans liv. I dokumentären spekuleras det i att Columbus beslut att dölja sitt ursprung kan ha varit en överlevnadsstrategi i en tid då religiösa minoriteter, särskilt judar, förföljdes intensivt. Sjöfararens samarbete med konverterade judar och hans försiktiga beteende i offentliga sammanhang pekar på att han kan ha levt i ständig rädsla för att hans sanna identitet skulle avslöjas.

Samtidigt kvarstår många frågor om Columbus exakta födelseplats och tidiga liv. Medan dokumentären ger en överblick av forskningsresultaten, påpekar experterna att vidare studier behövs för att dra definitiva slutsatser. De forskare som deltagit i projektet vid Granadas universitet hoppas att deras fynd snart kommer att publiceras i en internationellt erkänd vetenskaplig tidskrift, så att de tekniska detaljerna kan granskas och diskuteras av andra forskare. Flera experter har dock redan ifrågasatt studien, då de menar att det inte går att dra så detaljerade slutsatser enbart av DNA-resultat. De senaste DNA-rönen skulle förklara varför Columbus ursprung höljts i dunkel. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 41866
            [sectionId] => 390
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Bostadspriserna i Las Palmas har stigit med nästan nio procent bara i år, och hyresnivåerna är bland de högsta i Spanien. Det har gjort det nästintill omöjligt för många, särskilt pensionärer och lågavlönade, att hitta ett hem.

Rafael, en 82-årig pensionär, är en av de som nu bor på en båt i huvudstaden på Gran Canaria. Efter att ha arbetat som journalist i 30 år och levt i sin dotters lägenhet, var hon tvungen att sälja lägenheten. Genom att hitta en penningstark köpare fick Rafael en säljprovision på cirka 20.000 euro som möjliggjorde köpet av en liten segelbåt, i vilken han bott sedan dess. "Det är det enda alternativet jag har", säger han, och förklarar att han betalar mindre än 100 euro i månaden för sin båtplats, vilket inkluderar el, vatten och tillgång till duschar och toaletter i hamnen, skriver tidningen El País.

Den höga inflyttningen till Kanarieöarna, främst från andra delar av Europa, i kombination med turismens växande påverkan, har gjort bostadssituationen allt mer ansträngd. Korttidsuthyrning, särskilt till turister, har drivit upp priserna och många har tvingats lämna sina hem. Mellan januari och september i år steg hyrorna med nästan nio procent och i områden som San Bartolomé de Tirajana och Arona på Teneriffa kan priserna vara upp till 19 euro per kvadratmeter.

Trots att det är olagligt att vistas permanent på en båt i hamnen, bor för närvarande 259 personer officiellt i båtar i Las Palmas. De uppger att de lever värdiga liv, men hamnmyndigheterna försöker hindra fler från att flytta in på båtar och har även förbjudit korttidsuthyrning av båtar genom plattformar som Airbnb.

Trots hinder och motstånd från myndigheterna fortsätter allt fler att välja båtlivet som en sista utväg. För vissa har båtlivet blivit den enda lösningen i ett alltmer otillgängligt bostadslandskap på Kanarieöarna.
            [ingress] => Skyhöga bostadskostnader i Las Palmas, på Gran Canaria, tvingar allt fler invånare att flytta till båtar. Trots att hamnordningar officiellt inte tillåter permanent boende på båtar, har det blivit en sista utväg för många som inte har råd med de höga hyrorna i staden. 
            [headline] => Öbor tvingas bo i båtar
            [page] => 0
            [modified] => 20241018101149
            [created] => 20241013112552
            [publishStart] => 20241019170000
            [publishStop] => 20250411112559
            [fullArticle] => Öbor tvingas bo i båtar Skyhöga bostadskostnader i Las Palmas, på Gran Canaria, tvingar allt fler invånare att flytta till båtar. Trots att hamnordningar officiellt inte tillåter permanent boende på båtar, har det blivit en sista utväg för många som inte har råd med de höga hyrorna i staden.  Bostadspriserna i Las Palmas har stigit med nästan nio procent bara i år, och hyresnivåerna är bland de högsta i Spanien. Det har gjort det nästintill omöjligt för många, särskilt pensionärer och lågavlönade, att hitta ett hem.

Rafael, en 82-årig pensionär, är en av de som nu bor på en båt i huvudstaden på Gran Canaria. Efter att ha arbetat som journalist i 30 år och levt i sin dotters lägenhet, var hon tvungen att sälja lägenheten. Genom att hitta en penningstark köpare fick Rafael en säljprovision på cirka 20.000 euro som möjliggjorde köpet av en liten segelbåt, i vilken han bott sedan dess. "Det är det enda alternativet jag har", säger han, och förklarar att han betalar mindre än 100 euro i månaden för sin båtplats, vilket inkluderar el, vatten och tillgång till duschar och toaletter i hamnen, skriver tidningen El País.

Den höga inflyttningen till Kanarieöarna, främst från andra delar av Europa, i kombination med turismens växande påverkan, har gjort bostadssituationen allt mer ansträngd. Korttidsuthyrning, särskilt till turister, har drivit upp priserna och många har tvingats lämna sina hem. Mellan januari och september i år steg hyrorna med nästan nio procent och i områden som San Bartolomé de Tirajana och Arona på Teneriffa kan priserna vara upp till 19 euro per kvadratmeter.

Trots att det är olagligt att vistas permanent på en båt i hamnen, bor för närvarande 259 personer officiellt i båtar i Las Palmas. De uppger att de lever värdiga liv, men hamnmyndigheterna försöker hindra fler från att flytta in på båtar och har även förbjudit korttidsuthyrning av båtar genom plattformar som Airbnb.

Trots hinder och motstånd från myndigheterna fortsätter allt fler att välja båtlivet som en sista utväg. För vissa har båtlivet blivit den enda lösningen i ett alltmer otillgängligt bostadslandskap på Kanarieöarna. Hittills har hamnmyndigheten i Las Palmas sett mellan fingrarna, då det officiellt är förbjudet att bo i en förtöjd båt i Spanien. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 41886
            [sectionId] => 38
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det ena dödsfallet inträffade under sprintdistansen, där den brittiska deltagaren föll ihop under löpningen och avled på platsen vid 16.15-tiden. Den mexikanska deltagaren insjuknade under simmomentet och avled kort därefter, trots försök för att rädda hans liv. 

Tävlingsledningen har meddelat att dödsfallen inte berodde på olyckor, utan på hjärtstillestånd. Enligt tidningen La Opinión de Málaga valde arrangörerna att inte delge några personuppgifter enligt de anhörigas önskemål, även om det mexikanska triathlonförbundet har identifierat den mexikanska deltagaren i ett Facebook-inlägg.

VM i triathlon, som i år hålls i Torremolinos, har lockat totalt 5.500 deltagare från över 80 länder, fördelade i 120 olika delegationer. Evenemanget inleddes med en ceremoni dagen före den första tävlingen, där deltagare från hela världen marscherade genom stadens gator i en färgglad nationsparad. Under medaljutdelningen på torsdagskvällen hölls en tyst minut för att hedra de två avlidna deltagarna.

Tävlingarna fortsätter under helgen, och finalerna avslutas söndag den 20 oktober.
            [ingress] => Två deltagare i finalen av världsmästerskapet i triathlon i Torremolinos avled den 17 oktober efter att ha drabbats av hjärtstillestånd. Deltagarna, som tävlade i åldersgrupper för veteraner, var en brittisk man på 57 år och en mexikansk man på 79 år.
            [headline] => Dödsfall under världsmästerskapet
            [page] => 0
            [modified] => 20241018100610
            [created] => 20241018100448
            [publishStart] => 20241019120000
            [publishStop] => 20250416100459
            [fullArticle] => Dödsfall under världsmästerskapet Två deltagare i finalen av världsmästerskapet i triathlon i Torremolinos avled den 17 oktober efter att ha drabbats av hjärtstillestånd. Deltagarna, som tävlade i åldersgrupper för veteraner, var en brittisk man på 57 år och en mexikansk man på 79 år. Det ena dödsfallet inträffade under sprintdistansen, där den brittiska deltagaren föll ihop under löpningen och avled på platsen vid 16.15-tiden. Den mexikanska deltagaren insjuknade under simmomentet och avled kort därefter, trots försök för att rädda hans liv. 

Tävlingsledningen har meddelat att dödsfallen inte berodde på olyckor, utan på hjärtstillestånd. Enligt tidningen La Opinión de Málaga valde arrangörerna att inte delge några personuppgifter enligt de anhörigas önskemål, även om det mexikanska triathlonförbundet har identifierat den mexikanska deltagaren i ett Facebook-inlägg.

VM i triathlon, som i år hålls i Torremolinos, har lockat totalt 5.500 deltagare från över 80 länder, fördelade i 120 olika delegationer. Evenemanget inleddes med en ceremoni dagen före den första tävlingen, där deltagare från hela världen marscherade genom stadens gator i en färgglad nationsparad. Under medaljutdelningen på torsdagskvällen hölls en tyst minut för att hedra de två avlidna deltagarna.

Tävlingarna fortsätter under helgen, och finalerna avslutas söndag den 20 oktober. Världsmästerskapet i Torremolinos skakades den första tävlingsdagen av två tragedier. Foto: @worldtriathlon/X 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 41888
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => PP-ledningen i Sevilla har fått stöd av partiet Vox, som tidigare var emot förslaget men ändrade sin hållning efter att deras krav på ytterligare utvärdering och justering av begränsningarna inför framtiden godkändes. Samtidigt möter beslutet motstånd från vänsterpartier och från boendeföreningar, som menar att den nya lagen inte går tillräckligt långt för att begränsa problemet. De befarar att regleringen kommer att leda till att problemen sprider sig till andra delar av staden. 

Enligt tidningen El País innebär regleringen att Sevilla delas in i tre zoner, baserat på andelen turistlägenheter. I elva av stadens centrala kvarter, däribland Santa Cruz, Triana och San Bartolomé, blir det förbjudet att utfärda fler licenser. I andra områden där andelen turistlägenheter ligger mellan fem och tio procent, som San Julián och San Bernardo, införs strikta kontroller. I de återstående 94 stadsdelarna gäller inga restriktioner alls, vilket kritiker menar riskerar att skapa en stor ökning av turistlägenheter i dessa områden.

Motståndarna till lagen, särskilt vänsterpartierna Podemos och PSOE, pekar på att beslutet kan resultera i att upp till 22.700 nya turistlägenheter godkänns, vilket innebär färre bostäder för fastboende. Många invånare ser det som ett hot mot deras levnadsmiljö och varnar för att centrumets förvandling till ett turistparadis nu riskerar att spridas till hela staden.
            [ingress] => Kommunledningen i Sevilla har infört en ny reglering för att begränsa antalet turistlägenheter, trots starkt motstånd från lokala invånare som menar att problemet istället kommer att spridas till andra delar av den andalusiska huvudstaden. Lagen förbjuder utfärdandet av nya licenser i många delar av stadens historiska centrum, liksom i stadsdelen Triana, och begränsar andelen turistlägenheter till högst tio procent av alla bostäder i de berörda områdena.
            [headline] => Begränsning av turistlägenheter i centrala Sevilla
            [page] => 0
            [modified] => 20241018101123
            [created] => 20241018100832
            [publishStart] => 20241019070000
            [publishStop] => 20250416100859
            [fullArticle] => Begränsning av turistlägenheter i centrala Sevilla Kommunledningen i Sevilla har infört en ny reglering för att begränsa antalet turistlägenheter, trots starkt motstånd från lokala invånare som menar att problemet istället kommer att spridas till andra delar av den andalusiska huvudstaden. Lagen förbjuder utfärdandet av nya licenser i många delar av stadens historiska centrum, liksom i stadsdelen Triana, och begränsar andelen turistlägenheter till högst tio procent av alla bostäder i de berörda områdena. PP-ledningen i Sevilla har fått stöd av partiet Vox, som tidigare var emot förslaget men ändrade sin hållning efter att deras krav på ytterligare utvärdering och justering av begränsningarna inför framtiden godkändes. Samtidigt möter beslutet motstånd från vänsterpartier och från boendeföreningar, som menar att den nya lagen inte går tillräckligt långt för att begränsa problemet. De befarar att regleringen kommer att leda till att problemen sprider sig till andra delar av staden. 

Enligt tidningen El País innebär regleringen att Sevilla delas in i tre zoner, baserat på andelen turistlägenheter. I elva av stadens centrala kvarter, däribland Santa Cruz, Triana och San Bartolomé, blir det förbjudet att utfärda fler licenser. I andra områden där andelen turistlägenheter ligger mellan fem och tio procent, som San Julián och San Bernardo, införs strikta kontroller. I de återstående 94 stadsdelarna gäller inga restriktioner alls, vilket kritiker menar riskerar att skapa en stor ökning av turistlägenheter i dessa områden.

Motståndarna till lagen, särskilt vänsterpartierna Podemos och PSOE, pekar på att beslutet kan resultera i att upp till 22.700 nya turistlägenheter godkänns, vilket innebär färre bostäder för fastboende. Många invånare ser det som ett hot mot deras levnadsmiljö och varnar för att centrumets förvandling till ett turistparadis nu riskerar att spridas till hela staden. Den nya förordningen fokuserar på de kvarter i Sevilla där antalet turistlägenheter är som störst, men utesluter andra områden från restriktioner. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 41881
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Man kan tycka vad man vill om att dagens barn och ungdomar (och vuxna med för den delen), lever lite grand som slavar under sina olika digitala apparater. Vi står alla handfallna när något inträffar med dem och det är som om vår värld som vi känner den skakas om lite. Vi tar för givet att tekniken ska fungera och blir mycket upprörda när så inte är fallet.

I min sons skola (en internationell privatskola) har det varit krav på att de ska ha någon form av padda med sig sedan flera år. Iván fyller 11 år i år och jag minns inte vilket år han började ha med sin iPad till skolan, men det borde vara ungefär för fem år sedan. Varje inledning av läsåret har barn och föräldrar fått skriva under en ansvarsdeklaration om att paddan under skoltid endast får användas till det som lärarna indikerar. Det är strikt förbjudet att chatta och spela.

Framför allt har de använts i projektarbeten då en stor del av skolarbetet hittills har gått ut på att göra research och samla information. De har även gjort olika ”slides” och presentationer samt utgår ifrån en internetbaserad plattform med både elev- och föräldrainloggning och där alltifrån läxor till betyg läggs upp.

Vad jag vill ha sagt med detta är att skolan är helt beroende av att barnen har med sig sina paddor samt att de har tillgång till dem utanför skolan. Vi har dock själva fått inhandla dem.

Strax före sommarlovet fick vi information om att ett nytt system skulle införas från och med hösten. Dels hade ledningen beslutat att alla skulle vara tvungna att gå över till Apple (något som sedan drogs tillbaka, även Android skulle godkännas, dock efter att en del föräldrar införskaffat en iPad enkom på grund av skolans instruktioner). Dels skulle en så kallad MDM (Mobile Device Management) installeras på barnens alla paddor och bärbara datorer för att göra ”miljön säkrare”. 

I september informerades vi skriftligen samt verbalt på läsårets inledande föräldramöte om hur det hela skulle gå till. Ett visst datum var alla barnen tvungna att ta med sig sina ”devices” helt tomma för att installationen skulle kunna göras. Det var bara att göra en säkerhetskopia (för att efter installationen kunna ladda ned allt innehåll igen - utanför skoltid skulle inga funktioner beröras alls) och tömma paddan helt. 

Under mötet var det en del föräldrar som ifrågasatte och protesterade mot åtgärden. De menade att det var ett intrång i privat egendom och att om skolan ville ha möjlighet att styra, borde de förse barnen med datorer/paddor som endast skulle användas i skolan.

Protesterna viftades bort med att det inte var rätt forum för diskussion. Och med lugnande ord om att det ju enbart var i skolan apparaterna skulle falla under den installerade styrningen.

Jag som vet att allt som skolan förser våra barn med i slutändan ändå måste betalas av oss - ingenting är gratis i en privatskola - tänkte att jag föredrog en och samma ”device” och jag skakade stilla och mycket naivt på huvudet åt protesterna. Jag kunde inte förmå mig att bli upprörd. Tyckte utan att fundera så långt, att det var väl bara bra om ”miljön blev säkrare”. Men jag funderade aldrig riktigt på vad det innebar i praktiken och rimligheten i om det skulle fungera så som sades.

Jag tömde enligt instruktionerna Iváns padda sent en söndag. Planeringen som gjorts var inte fantastisk och installationen gjordes stötvis. Det skulle dröja till fredagen innan vi fick tillbaka den. Och då utan något MDM. Det visade sig nämligen att paddorna inte alls fungerade utanför skoltid. De var helt och hållet styrda och i händerna på skolan. Vi skulle bli tvungna att be om lov för varje app som skulle laddas ned. Föräldrachatten gick varm med hundratals meddelanden varje eftermiddag och kväll.

Det framgick av de första att få tillbaka paddorna med MDM att de inte kunde användas alls utanför skolan. En efter en begärde då att systemet skulle avinstalleras. Och vi var allt fler som drog i bromsen och sade nej tack, detta är inte vad ni sålt in till oss. Under tiden infördes ett förbud för de barn som inte hade MDM, mot att använda paddorna i skolan. Vilket satte käppar i hjulen för flera av barnen som då inte kunde göra de uppgifter de ålagts av sina lärare.

Mycket rörigt var det.

Efter drygt en vecka gick till slut skolledningen ut och meddelade att installationen avbrutits, att de fått felaktig information från leverantören om hur systemet skulle fungera och att de skulle återkomma med en annan lösning. Så mycket tid och pengar som gått åt till ingen nytta och inte minst stressat upp alla elever i onödan. Eller möjligen var det föräldrarna som led mest. Inget stressar ju som teknikstrul.

Som sagt, att vara utan sin padda kanske bara är nyttigt, men det är inte skolans beslut att avgöra hur barnen nyttjar sina paddor utanför skoltid. De har ingen aning om vad och av vem den används där. Till att börja med är Iváns padda faktiskt min och jag kanske vill kunna använda den när han inte gör det. Men framför allt är en stor del av fritidslivet kopplat till paddan på olika sätt. Iván tittar på YouTube, spelar med kompisarna, snackar med kompisarna, spelar piano, lär sig franska på Duolingo, och så vidare. Om detta är rätt eller inte är en helt annan debatt.

Det får vi ta en annan gång. Liksom den spännande upplösningen gällande skolledningens nästa drag. Lärdomen av denna smärre katastrof kan ju vara att det är bättre att inte bara tänka efter före utan även att provköra, ett nytt system som ska införas bland hundratals användare. Att planlöst testa sig fram är inte okej bara för att det handlar om barn.
            [ingress] => CARIN OSVALDSSON  Tänk er en hel skola där barnens privata iPads - som används som verktyg i skolan - samlas in för att omprogrammeras så att de endast kan användas på ett begränsat sätt under skoltid. Tänk er att det visar sig att dessa privata ägodelar sedan inte fungerar som de ska utanför skoltid. Vad tror ni händer då?

            [headline] => Ett digitalt misslyckande
            [page] => 0
            [modified] => 20241017100206
            [created] => 20241017100150
            [publishStart] => 20241019065900
            [publishStop] => 20250414103959
            [fullArticle] => Ett digitalt misslyckande CARIN OSVALDSSON  Tänk er en hel skola där barnens privata iPads - som används som verktyg i skolan - samlas in för att omprogrammeras så att de endast kan användas på ett begränsat sätt under skoltid. Tänk er att det visar sig att dessa privata ägodelar sedan inte fungerar som de ska utanför skoltid. Vad tror ni händer då?
 Man kan tycka vad man vill om att dagens barn och ungdomar (och vuxna med för den delen), lever lite grand som slavar under sina olika digitala apparater. Vi står alla handfallna när något inträffar med dem och det är som om vår värld som vi känner den skakas om lite. Vi tar för givet att tekniken ska fungera och blir mycket upprörda när så inte är fallet.

I min sons skola (en internationell privatskola) har det varit krav på att de ska ha någon form av padda med sig sedan flera år. Iván fyller 11 år i år och jag minns inte vilket år han började ha med sin iPad till skolan, men det borde vara ungefär för fem år sedan. Varje inledning av läsåret har barn och föräldrar fått skriva under en ansvarsdeklaration om att paddan under skoltid endast får användas till det som lärarna indikerar. Det är strikt förbjudet att chatta och spela.

Framför allt har de använts i projektarbeten då en stor del av skolarbetet hittills har gått ut på att göra research och samla information. De har även gjort olika ”slides” och presentationer samt utgår ifrån en internetbaserad plattform med både elev- och föräldrainloggning och där alltifrån läxor till betyg läggs upp.

Vad jag vill ha sagt med detta är att skolan är helt beroende av att barnen har med sig sina paddor samt att de har tillgång till dem utanför skolan. Vi har dock själva fått inhandla dem.

Strax före sommarlovet fick vi information om att ett nytt system skulle införas från och med hösten. Dels hade ledningen beslutat att alla skulle vara tvungna att gå över till Apple (något som sedan drogs tillbaka, även Android skulle godkännas, dock efter att en del föräldrar införskaffat en iPad enkom på grund av skolans instruktioner). Dels skulle en så kallad MDM (Mobile Device Management) installeras på barnens alla paddor och bärbara datorer för att göra ”miljön säkrare”. 

I september informerades vi skriftligen samt verbalt på läsårets inledande föräldramöte om hur det hela skulle gå till. Ett visst datum var alla barnen tvungna att ta med sig sina ”devices” helt tomma för att installationen skulle kunna göras. Det var bara att göra en säkerhetskopia (för att efter installationen kunna ladda ned allt innehåll igen - utanför skoltid skulle inga funktioner beröras alls) och tömma paddan helt. 

Under mötet var det en del föräldrar som ifrågasatte och protesterade mot åtgärden. De menade att det var ett intrång i privat egendom och att om skolan ville ha möjlighet att styra, borde de förse barnen med datorer/paddor som endast skulle användas i skolan.

Protesterna viftades bort med att det inte var rätt forum för diskussion. Och med lugnande ord om att det ju enbart var i skolan apparaterna skulle falla under den installerade styrningen.

Jag som vet att allt som skolan förser våra barn med i slutändan ändå måste betalas av oss - ingenting är gratis i en privatskola - tänkte att jag föredrog en och samma ”device” och jag skakade stilla och mycket naivt på huvudet åt protesterna. Jag kunde inte förmå mig att bli upprörd. Tyckte utan att fundera så långt, att det var väl bara bra om ”miljön blev säkrare”. Men jag funderade aldrig riktigt på vad det innebar i praktiken och rimligheten i om det skulle fungera så som sades.

Jag tömde enligt instruktionerna Iváns padda sent en söndag. Planeringen som gjorts var inte fantastisk och installationen gjordes stötvis. Det skulle dröja till fredagen innan vi fick tillbaka den. Och då utan något MDM. Det visade sig nämligen att paddorna inte alls fungerade utanför skoltid. De var helt och hållet styrda och i händerna på skolan. Vi skulle bli tvungna att be om lov för varje app som skulle laddas ned. Föräldrachatten gick varm med hundratals meddelanden varje eftermiddag och kväll.

Det framgick av de första att få tillbaka paddorna med MDM att de inte kunde användas alls utanför skolan. En efter en begärde då att systemet skulle avinstalleras. Och vi var allt fler som drog i bromsen och sade nej tack, detta är inte vad ni sålt in till oss. Under tiden infördes ett förbud för de barn som inte hade MDM, mot att använda paddorna i skolan. Vilket satte käppar i hjulen för flera av barnen som då inte kunde göra de uppgifter de ålagts av sina lärare.

Mycket rörigt var det.

Efter drygt en vecka gick till slut skolledningen ut och meddelade att installationen avbrutits, att de fått felaktig information från leverantören om hur systemet skulle fungera och att de skulle återkomma med en annan lösning. Så mycket tid och pengar som gått åt till ingen nytta och inte minst stressat upp alla elever i onödan. Eller möjligen var det föräldrarna som led mest. Inget stressar ju som teknikstrul.

Som sagt, att vara utan sin padda kanske bara är nyttigt, men det är inte skolans beslut att avgöra hur barnen nyttjar sina paddor utanför skoltid. De har ingen aning om vad och av vem den används där. Till att börja med är Iváns padda faktiskt min och jag kanske vill kunna använda den när han inte gör det. Men framför allt är en stor del av fritidslivet kopplat till paddan på olika sätt. Iván tittar på YouTube, spelar med kompisarna, snackar med kompisarna, spelar piano, lär sig franska på Duolingo, och så vidare. Om detta är rätt eller inte är en helt annan debatt.

Det får vi ta en annan gång. Liksom den spännande upplösningen gällande skolledningens nästa drag. Lärdomen av denna smärre katastrof kan ju vara att det är bättre att inte bara tänka efter före utan även att provköra, ett nytt system som ska införas bland hundratals användare. Att planlöst testa sig fram är inte okej bara för att det handlar om barn. Föräldrakontroll är nog så bra, men när det är skolan som går in och styr över privata "devices", är det en gräns som passeras. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)