Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 39837
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det finns två grundkriterier för att kora någon till Årets Svensk på Costa del Sol. Det räcker med att uppfylla ett av dem för att vara möjlig kandidat till priset, men i Anders Ekmans fall motsvarar han båda villkoren med råge. Det handlar dels om att göra något signifikativt för svenskkolonin på Costa del Sol, dels att bidra till svenskars integration i Spanien.

Estepona är en oas på den generellt charmiga Málagakusten. Det är nog bara Málaga stad som kan konkurrera med Estepona när det gäller den omvandling orten upplevt de senaste drygt tio åren. Som traditionell lillebror till angränsande Marbella har Estepona utvecklat en egen image, under devisen ”Costa del Sols trädgård”. Grönområden och tusentals blomkrukor är bara en del av kommunens ansiktslyftning, som även inkluderar allt fler gågator, ett 60-tal muralmålningar och på sistone även utmärkande byggnader som Orkidariet, det nya rådhuset och utsiktstornet Mirador del Carmen.

Parallellt med ortens utveckling har allt fler utlänningar fått upp ögonen för denna plats till att skaffa semesterboende eller bo hela året i. Många av dem är svenskar och andra nordbor, som i Estepona Nórdico har en av de mest dynamiska skandinaviska organisationerna på Costa del Sol. Ett flertal eldsjälar är aktiva i klubben och en av dem är Anders Ekman, även om han själv är relativt ny i gänget. Han har dock snabbt bidragit till att erbjuda deltagarna en unik möjlighet att lära sig mycket om Estepona och Spanien.
–Det var vid en sammankomst som jag nämnde att jag tidigare arbetat som reseledare för Vingresor på Mallorca, Gran Canaria och Lanzarote. Jag blev då tillfrågad om jag inte kunde leda några promenader i centrum. Då jag var relativt nyinflyttad bad jag om lite tid för att förbereda mig och ägnade några månader åt att läsa på om själva orten, berättar Anders.

Han satte ihop helt egna program, utifrån vad han själv tycker är intressant och viktigt att känna till. Det första evenemanget döpte Anders till ”Estepona och havet” och den bestod av en promenad i hamnen med mycket prat om fisket, hamnarna, färjor till Afrika och olika fiskarter. Detta utvecklades senare till ”Fisklunch/Fiskauktion”. Den inleds som rubriken antyder med en fisklunch i en typisk spansk restaurang, följt av ett besök i fiskehallen i hamnen, i samband med att dagens fångst lastas av och säljs. Evenemanget blev genast så populärt att Anders fick arrangera det närmast varje vecka under flera månader, alltid fullbokat. 
–Detta arrangerar jag tillsammans med det spanska eventföretaget Turismo Marinero Costa del Sol, som berättar om den lokala fiskesektorn och även arrangerar båtturer.

Snart efterfrågade Esteponasvenskar andra lokala arrangemang i Anders regi och han var inte sen att svara. Sina gedigna kunskaper om Spanien kompletterade han med att läsa på allt mer om sin nya hemkommun och så tillkom andra guidade promenader, som ”Estepona och kulturen”, liksom ”Esteponas plats i historien”.
–Jag tycker att Spanien är den bästa platsen i världen och det är väldigt roligt att få dela med mig av det jag själv lärt mig. 

Anders egen passion för Spanien började i tonåren och på distans. Hans intresse för landet väcktes av några vykort som en kamrat skickade varje sommar från Torremolinos, där denne semestrade. De exotiska fotografierna på palmer och flamencodansare lockade och 1974 tågluffade Anders till Barcelona. Det blev hans första kontakt med det som senare skulle komma att bli hans nya hemland. Först tog han jobb som reseledare och senare flyttade han till Madrid, där han blev kvar i drygt tre decennier.
–Jag älskar Madrid. Där finns allt och dessutom hela övriga Spanien bara ett par timmars resa bort.

Anders Ekman strävar efter att informera, men också i minst lika hög grad efter att inspirera sina deltagare. Evenemangen fungerar för många som en dörröppnare, där de ges inledande kunskaper och tips för att själva fortsätta utforska och uppleva mer av Spanien.
–Språket är naturligtvis en viktig nyckel för integration. Men du behöver inte lära dig flytande spanska för att komma väldigt långt. Spanjorerna är oerhört flexibla och tacksamma och bara de märker att du försöker tala med dem på deras språk blir du genast ännu bättre bemött.

Det räcker enligt Anders med att kunna några få ord på spanska för att komma väldigt långt. Framför allt är två uttryck viktiga.
–Du ska strö generöst med ”por favor” och ”gracias”, precis som vi fick lära oss i skolan att alltid säga ”please” på engelska, betonar han.

Jämte språket är också attityden viktig. Anders uppmanar sina landsmän att lyfta blicken, se spanjorerna i ögonen och presentera sig själva när de besöker butiken eller blir betjänade i något annat sammanhang. Apropå butiker så brinner Anders också för den lokala handeln och han har sina egna stambutiker, där han känner personalen vid namn.

Trots att han är engagerad i Estepona Nórdico och hjälper den växande nordiska kolonin att integrera sig, ser Anders på den stora inflyttningen med blandade känslor.
–Jag brukar halv på skämt, halvt på allvar, rekommendera svenskar som frågar andra orter på Costa del Sol att slå sig ner på. Inget ont om mina landsmän, men det är bekymmersamt när lokalbefolkningen trycks undan. Ett samhälle är trots allt dess invånare, menar han.

Samma blandade känslor har Anders Ekman även när det gäller den stora omvandlingen av Estepona. 
–Tillväxt är inte alltid liktydigt med utveckling. Estepona har i många bemärkelser upplevt en mycket positiv förändring, men inte allt är av godo.

Anders undviker medvetet att gå in på politik. I Estepona styr sedan 2011 José María García Urbano (PP), som är en av de borgmästare som hyser störst stöd i hela Spanien. Han är mycket omtyckt i kommunen, men det finns en del som menar att Estepona håller på att förlora sin själ.

En annan promenad som Anders Ekman satt ihop och som han fått ge säsongsprägel är ”Fiestas och traditioner”. Där betonar han att förutom alla festligheter som arrangeras på riksnivå i Spanien så har Estepona, liksom Spaniens övriga drygt 8.000 kommuner, flera egna festligheter under året. 
– Populärast är nog de kulinariska arrangemangen. Tapasrundorna är så eftertraktade att jag ibland får arrangera två i veckan.

Enligt Anders är många av nordborna i Estepona nyfikna och villiga att integrera sig. Han har en kärngrupp som är återkommande deltagare, medan andra skriver upp sig på enskilda promenader.

Det är inte bara på organiserade evenemang som Anders Ekman vägleder sina landsmän på västra Costa del Sol. Han är också mycket aktiv på Facebook och publicerar regelbundet intressanta inlägg i gruppen ”Svenskar/Swedes in Estepona”, som har nära 9.000 gruppvänner. Det gäller allt från säsongsfrukter som är särskilt goda och billiga för tillfället till traditioner som få känner till. Nu på senhösten rekommenderar han exempelvis att prova de goda rostade kastanjerna, som den lokala damen i Estepona erbjuder på gatan sedan många år.

När Sydkusten ringde upp Anders Ekman för att meddela att han valts som mottagare av årets utmärkelse lät han uppriktigt förvånad. Framför allt menade Anders att han är relativt nyinflyttad på kusten. Det krävs dock ingen livslång insats för att göra sig förtjänt av priset. På de få år som Anders bott i Estepona och ännu kortare tid som han lett promenader har han inspirerat hundratals nordbor att lära sig mer om Spanien och älska landet lika mycket som han själv.

Om Anders var häpen när han fick beskedet om Sydkustens utmärkelse så blev han det ännu mer inför nyheten att det från och med i år införs ett tillägg på prissumman, på 400 euro. Medan pristagaren själv fortsatt erhåller 600 euro ska den nya tilläggssumman gå till något välgörande ändamål. Vilket avgörs av pristagaren. Anders Ekman har valt att årets bidrag ska gå till hjälporganisationen Cáritas Estepona.
– De gör ett ovärderligt arbete för kommunens mest utsatta, förklarar han. 

Själv får Anders som sagt en check på 600 euro samt ett diplom som styrker att han förärats med den prestigefyllda utmärkelsen ”Årets Svensk på Costa del Sol 2023”. I skrivande stund är det inte fastställt när och var priset kommer att överräckas, men det  blir med all säkerhet i Estepona.

Motivering:

Anders Ekman tilldelats utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2023 för sitt outtröttliga arbete med att dela med sig av sina djupa kunskaper om Spanien och på det sättet väcka sina landsmäns intresse och hjälpa dem att integrera sig i sitt andra hemland. Med sina många skräddarsydda promenader i Estepona och initierade inlägg på sociala nätverk är Anders en inspiratör för många nordbor, som uppmuntras att fortsätta att lära sig mer om Spanien.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som sedan 1992 delas ut av tidningen Sydkusten till en person, grupp av personer eller till organisationer/företag som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Från och med i år består priset förutom av ett diplom och en check på 600 euro, av ett bidrag på ytterligare 400 euro som går till något välgörande ändamål, enligt pristagarens önskemål.

SK-tv:


            [ingress] => För tre år sedan anlände göteborgaren Anders Ekman till Estepona, efter 32 år i Madrid. Han gjorde det för att koppla av, men i ett obevakat ögonblick undslapp det honom att han varit reseledare i Spanien en gång i tiden. Det blev upptakten till en mängd unika arrangemang i Anders regi, som alla syftar till till öka kännedomen hos nordbor för Spanien i allmänhet och Estepona i synnerhet. Hans insats belönas nu med Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2023, som i år höjer insatsen.
            [headline] => Anders öppnar dörren till Spanien
            [page] => 0
            [modified] => 20231204070049
            [created] => 20231116191632
            [publishStart] => 20231204070000
            [publishStop] => 20240514201659
            [fullArticle] => Anders öppnar dörren till Spanien För tre år sedan anlände göteborgaren Anders Ekman till Estepona, efter 32 år i Madrid. Han gjorde det för att koppla av, men i ett obevakat ögonblick undslapp det honom att han varit reseledare i Spanien en gång i tiden. Det blev upptakten till en mängd unika arrangemang i Anders regi, som alla syftar till till öka kännedomen hos nordbor för Spanien i allmänhet och Estepona i synnerhet. Hans insats belönas nu med Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2023, som i år höjer insatsen. Det finns två grundkriterier för att kora någon till Årets Svensk på Costa del Sol. Det räcker med att uppfylla ett av dem för att vara möjlig kandidat till priset, men i Anders Ekmans fall motsvarar han båda villkoren med råge. Det handlar dels om att göra något signifikativt för svenskkolonin på Costa del Sol, dels att bidra till svenskars integration i Spanien.

Estepona är en oas på den generellt charmiga Málagakusten. Det är nog bara Málaga stad som kan konkurrera med Estepona när det gäller den omvandling orten upplevt de senaste drygt tio åren. Som traditionell lillebror till angränsande Marbella har Estepona utvecklat en egen image, under devisen ”Costa del Sols trädgård”. Grönområden och tusentals blomkrukor är bara en del av kommunens ansiktslyftning, som även inkluderar allt fler gågator, ett 60-tal muralmålningar och på sistone även utmärkande byggnader som Orkidariet, det nya rådhuset och utsiktstornet Mirador del Carmen.

Parallellt med ortens utveckling har allt fler utlänningar fått upp ögonen för denna plats till att skaffa semesterboende eller bo hela året i. Många av dem är svenskar och andra nordbor, som i Estepona Nórdico har en av de mest dynamiska skandinaviska organisationerna på Costa del Sol. Ett flertal eldsjälar är aktiva i klubben och en av dem är Anders Ekman, även om han själv är relativt ny i gänget. Han har dock snabbt bidragit till att erbjuda deltagarna en unik möjlighet att lära sig mycket om Estepona och Spanien.
–Det var vid en sammankomst som jag nämnde att jag tidigare arbetat som reseledare för Vingresor på Mallorca, Gran Canaria och Lanzarote. Jag blev då tillfrågad om jag inte kunde leda några promenader i centrum. Då jag var relativt nyinflyttad bad jag om lite tid för att förbereda mig och ägnade några månader åt att läsa på om själva orten, berättar Anders.

Han satte ihop helt egna program, utifrån vad han själv tycker är intressant och viktigt att känna till. Det första evenemanget döpte Anders till ”Estepona och havet” och den bestod av en promenad i hamnen med mycket prat om fisket, hamnarna, färjor till Afrika och olika fiskarter. Detta utvecklades senare till ”Fisklunch/Fiskauktion”. Den inleds som rubriken antyder med en fisklunch i en typisk spansk restaurang, följt av ett besök i fiskehallen i hamnen, i samband med att dagens fångst lastas av och säljs. Evenemanget blev genast så populärt att Anders fick arrangera det närmast varje vecka under flera månader, alltid fullbokat. 
–Detta arrangerar jag tillsammans med det spanska eventföretaget Turismo Marinero Costa del Sol, som berättar om den lokala fiskesektorn och även arrangerar båtturer.

Snart efterfrågade Esteponasvenskar andra lokala arrangemang i Anders regi och han var inte sen att svara. Sina gedigna kunskaper om Spanien kompletterade han med att läsa på allt mer om sin nya hemkommun och så tillkom andra guidade promenader, som ”Estepona och kulturen”, liksom ”Esteponas plats i historien”.
–Jag tycker att Spanien är den bästa platsen i världen och det är väldigt roligt att få dela med mig av det jag själv lärt mig. 

Anders egen passion för Spanien började i tonåren och på distans. Hans intresse för landet väcktes av några vykort som en kamrat skickade varje sommar från Torremolinos, där denne semestrade. De exotiska fotografierna på palmer och flamencodansare lockade och 1974 tågluffade Anders till Barcelona. Det blev hans första kontakt med det som senare skulle komma att bli hans nya hemland. Först tog han jobb som reseledare och senare flyttade han till Madrid, där han blev kvar i drygt tre decennier.
–Jag älskar Madrid. Där finns allt och dessutom hela övriga Spanien bara ett par timmars resa bort.

Anders Ekman strävar efter att informera, men också i minst lika hög grad efter att inspirera sina deltagare. Evenemangen fungerar för många som en dörröppnare, där de ges inledande kunskaper och tips för att själva fortsätta utforska och uppleva mer av Spanien.
–Språket är naturligtvis en viktig nyckel för integration. Men du behöver inte lära dig flytande spanska för att komma väldigt långt. Spanjorerna är oerhört flexibla och tacksamma och bara de märker att du försöker tala med dem på deras språk blir du genast ännu bättre bemött.

Det räcker enligt Anders med att kunna några få ord på spanska för att komma väldigt långt. Framför allt är två uttryck viktiga.
–Du ska strö generöst med ”por favor” och ”gracias”, precis som vi fick lära oss i skolan att alltid säga ”please” på engelska, betonar han.

Jämte språket är också attityden viktig. Anders uppmanar sina landsmän att lyfta blicken, se spanjorerna i ögonen och presentera sig själva när de besöker butiken eller blir betjänade i något annat sammanhang. Apropå butiker så brinner Anders också för den lokala handeln och han har sina egna stambutiker, där han känner personalen vid namn.

Trots att han är engagerad i Estepona Nórdico och hjälper den växande nordiska kolonin att integrera sig, ser Anders på den stora inflyttningen med blandade känslor.
–Jag brukar halv på skämt, halvt på allvar, rekommendera svenskar som frågar andra orter på Costa del Sol att slå sig ner på. Inget ont om mina landsmän, men det är bekymmersamt när lokalbefolkningen trycks undan. Ett samhälle är trots allt dess invånare, menar han.

Samma blandade känslor har Anders Ekman även när det gäller den stora omvandlingen av Estepona. 
–Tillväxt är inte alltid liktydigt med utveckling. Estepona har i många bemärkelser upplevt en mycket positiv förändring, men inte allt är av godo.

Anders undviker medvetet att gå in på politik. I Estepona styr sedan 2011 José María García Urbano (PP), som är en av de borgmästare som hyser störst stöd i hela Spanien. Han är mycket omtyckt i kommunen, men det finns en del som menar att Estepona håller på att förlora sin själ.

En annan promenad som Anders Ekman satt ihop och som han fått ge säsongsprägel är ”Fiestas och traditioner”. Där betonar han att förutom alla festligheter som arrangeras på riksnivå i Spanien så har Estepona, liksom Spaniens övriga drygt 8.000 kommuner, flera egna festligheter under året. 
– Populärast är nog de kulinariska arrangemangen. Tapasrundorna är så eftertraktade att jag ibland får arrangera två i veckan.

Enligt Anders är många av nordborna i Estepona nyfikna och villiga att integrera sig. Han har en kärngrupp som är återkommande deltagare, medan andra skriver upp sig på enskilda promenader.

Det är inte bara på organiserade evenemang som Anders Ekman vägleder sina landsmän på västra Costa del Sol. Han är också mycket aktiv på Facebook och publicerar regelbundet intressanta inlägg i gruppen ”Svenskar/Swedes in Estepona”, som har nära 9.000 gruppvänner. Det gäller allt från säsongsfrukter som är särskilt goda och billiga för tillfället till traditioner som få känner till. Nu på senhösten rekommenderar han exempelvis att prova de goda rostade kastanjerna, som den lokala damen i Estepona erbjuder på gatan sedan många år.

När Sydkusten ringde upp Anders Ekman för att meddela att han valts som mottagare av årets utmärkelse lät han uppriktigt förvånad. Framför allt menade Anders att han är relativt nyinflyttad på kusten. Det krävs dock ingen livslång insats för att göra sig förtjänt av priset. På de få år som Anders bott i Estepona och ännu kortare tid som han lett promenader har han inspirerat hundratals nordbor att lära sig mer om Spanien och älska landet lika mycket som han själv.

Om Anders var häpen när han fick beskedet om Sydkustens utmärkelse så blev han det ännu mer inför nyheten att det från och med i år införs ett tillägg på prissumman, på 400 euro. Medan pristagaren själv fortsatt erhåller 600 euro ska den nya tilläggssumman gå till något välgörande ändamål. Vilket avgörs av pristagaren. Anders Ekman har valt att årets bidrag ska gå till hjälporganisationen Cáritas Estepona.
– De gör ett ovärderligt arbete för kommunens mest utsatta, förklarar han. 

Själv får Anders som sagt en check på 600 euro samt ett diplom som styrker att han förärats med den prestigefyllda utmärkelsen ”Årets Svensk på Costa del Sol 2023”. I skrivande stund är det inte fastställt när och var priset kommer att överräckas, men det  blir med all säkerhet i Estepona.

Motivering:

Anders Ekman tilldelats utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2023 för sitt outtröttliga arbete med att dela med sig av sina djupa kunskaper om Spanien och på det sättet väcka sina landsmäns intresse och hjälpa dem att integrera sig i sitt andra hemland. Med sina många skräddarsydda promenader i Estepona och initierade inlägg på sociala nätverk är Anders en inspiratör för många nordbor, som uppmuntras att fortsätta att lära sig mer om Spanien.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som sedan 1992 delas ut av tidningen Sydkusten till en person, grupp av personer eller till organisationer/företag som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Från och med i år består priset förutom av ett diplom och en check på 600 euro, av ett bidrag på ytterligare 400 euro som går till något välgörande ändamål, enligt pristagarens önskemål.

SK-tv:

 För tre år sedan flyttade Anders Ekman från inlandets Madrid till kustsamhället Estepona. Den första promenaden han arrangerade för landsmän var ”Estepona och havet” och senare arrangerade han både fisklunch och besök på fiskauktionen. Anders brinner för det genuint spanska och den lokala handeln. Han tar bland annat med grupper till sin personliga frukt- och grönsaksbutik. Foto: Privat Estepona har genomgått en enorm förvandling och det mesta är positivt, men inte allt. Anders är orolig för att lokalbefolkningen kan tryckas undan av den växande andelen utlänningar. Estepona kallas numera för ”Costa del Sols trädgård”, med både tusentals blomkrukor, många parker och en mängd gågator. Till och med den gamla riksvägen har stängts av för trafik. Anders Ekmans promenader för medlemmar i Estepona Nórdico är populära och han strävar efter att inte bara informera utan kanske ännu mer att inspirera till att lära sig mer om Spanien. Foto: Privat Efter 32 år i Madrid, som han älskar, stortrivs Anders nu i Estepona. Mest populära är förmodligen de matinslag som Anders Ekman arrangerar. Det gäller såväl fiskelunchen som tapasrundorna. De senare arrangerar han ibland två gånger i veckan. Foto: Privat 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 39828
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det spanska landskapet bjuder på många fina chanser till storfångster. Från Atlanten i norr till Medelhavet i sydöst finns vidsträckta kustområden med utmärkta förutsättningar för sportfiske. I inlandet är det dessutom gott om både vattenmagasin och floder. 

Christer Johansson är författare till boken “Sportfiske i Spanien – en fiskeguide”, som gavs ut 2000. Hans intresse för sportfiske lockade honom söderut. Under årens lopp har han rest Spanien runt för att fiska.
–Det är ett land som erbjuder en fantastisk variation av sportfiske. Personligen föredrar jag Galicien, Kantabrien och Asturien.

Landets olika områden har olika utbud av arter. I de norra regionerna finns gott om öring och havsabborre. Det vilda kustlandskapet vid Atlanten i Galicien är känt för sitt havsfiske. Likaså bjuder Asturien och Kantabrien vid Biscayabukten på flera platser för sportfiskaren. 
–I norr finns spännande laxfiske. Tyvärr har beståndet av Atlantlax minskat ända från Norge hela vägen ner till Galicien, fortsätter Christer.

Den som istället vill testa på fiske i Medelhavet har chans att fånga spännande arter som guldmakrill, tunnina och svärdfisk. Eller varför inte testa på att ge sig ut med kastspöet för att fånga några bläckfiskar? Förflyttar vi oss till Andalusiens kust går det att hitta några arter som känns igen från Sverige, som makrill och havsabborre.

Runt om i landet går det även att utöva utmärkt sötvattensfiske. Det Spanien saknar i sjöar tar landet nämligen igen i vattenmagasin. Fiskarter som karp, abborre och insjööring har placerats ut i de här vattnen för sportfiskets skull. Christer berättar att vattenmagasinen också brukar vara bra bassvatten. Just bass, eller “black bass” som den heter på engelska, är hans personliga favorit att fånga.
–Jag föredrar bassfiske. Det är en typ av abborre som kom till Spanien på 1950-talet. Den placerades i vattenmagasin med syftet att kunna sportfiskas. Sedan dess har den spridit sig från Aragonien till Andalusien.
–Tar vi istället en region som Extremadura så finns där fantastiska gäddvatten, fortsätter han.

Vad gäller sötvatten så går det självklart också att hitta fina floder för fiske. Den som utan tvekan toppar listan är Ebro, som sträcker sig från Kantabrien till Tarragona. Det spännande med Ebro är att fisket är så varierat. Där floden mynnar ut i Medelhavet uppstår ett delta där vattnet är saltare och har en högre temperatur. Längre upp är det istället kallare sötvatten. Det innebär att det i samma flod går att få alltifrån gös och abborre till långfenad tonfisk och guldsparid på kroken. En del siktar istället på att fånga någon av de gigantiska malar som simmar omkring här – det är riktiga bjässar som kan väga en bra bit över 100 kilo.
–Malarna äter något enormt. De har gap stora som sopnedkast. På vissa ställen har gösbeståndet tagit skada av malarnas utbredning, berättar Christer.

Beroende på vad som fiskas, och var, används olika tekniker. Vanliga kastspön fungerar utmärkt på många platser, antingen från båt eller från land. Flugfiske är också populärt på sina håll, bland annat utövas det mycket i Ebrofloden. En annan typ av fiske som har blivit på modet i Spanien är kajakfiske – vilket är precis vad det låter som, att fiska från en kajak. Det praktiseras i både söt- och saltvatten.
–Det är ett väldigt billigt och roligt sätt att fiska på, berättar Manolo Ramírez, delägare i fiskeklubben “Náutico de Estepona” på Costa del Sol.
–Utrustningen är densamma som om du kastar från en båt, men du kommer mycket närmare bytet. Det är en häftig känsla. Det enda problemet är om du får en riktig stor firre på kroken. Då kan det bli lite ostabilt i kajaken, skrattar han.

För den som inte har tillgång till egen utrustning finns det flera företag runt om i landet som erbjuder uthyrning av spön och drag av olika slag. Det går även att boka in sig på en tur på en fiskebåt eller hyra en kajak.

Manolo Ramírez själv föredrar att satsa på just storfångsten.
–Min favoritfisk är utan tvekan tonfisk, både att fiska och äta. De kan bli riktiga bjässar. Mitt rekord är när jag drog upp en som vägde 275 kilo. Det är en rejäl adrenalinkick. Alla sportfiskare borde prova på att fiska tonfisk någon gång i livet.

Det är viktigt att känna till att den blåfenade tonfisken är fridlyst. Det är därför förbjudet att fiska den med syfte att ta upp och döda den. Enligt Manolo har Spanien fram tills nyligen inte haft en omfattande tradition av så kallad “catch and release”. Metoden går ut på att fisken fångas, eventuellt mäts och fotograferas, för att sedan släppas tillbaka i vattnet. Tanken är att detta ska hjälpa till att bevara artbeståndet. Tekniken är dock inte heltokontroversiell, dels för att djuren lider när de fastnar på kroken, dels för att så många som 30 procent av de fiskar som släpps tillbaka dör av sina skador.

Manolo Ramírez berättar att det dock finns en fin tradition bland fritidsfiskare att värna havsmiljön.
–Hittar vi plast när vi är ute och fiskar så plockar vi alltid upp det.

För den som vill testa på fiske i Spanien finns det några saker att tänka på vad gäller tillstånd och regelverk. Varje autonom region har särskilda licenser som sportfiskare behöver ansöka om, vilket ungefär motsvarar ett svenskt fiskekort.
–Det finns två olika typer av licenser, en för fiske från land och en för fiske från båt, säger Manolo Ramírez.

Det är även bra att känna till att regionernas fiskesäsonger, och tillika fiskeförbud, kan skilja sig åt. Likaså varierar det från region till region hur många kilo fiskaren kan ta upp per tillfälle. Det bästa är helt enkelt att höra av sig till en fiskeklubb i regionen för att få hjälp att få alla tillstånd i ordning. Christer Johansson menar att det inte behöver vara så krångligt.
–Förr i tiden var det bökigare. Då kunde det ta flera dagar innan du fick din licens.

Enligt honom skiljer sig kulturen kring sportfiske i Spanien inte nämnvärt från Sverige.
–Fixar du ett par spön och rullar så löser sig resten. Det behövs inte så mycket mer.

Däremot är inställningen till vad som är matfisk lite annorlunda.
–Jag skulle vilja påstå att spanjorerna är lite bortskämda. De vill ha fisk från havet och äter inte gärna gädda, skrattar han.

Manolo Ramírez vill avslutningsvis välkomna svenskar att komma och prova på sportfiske i Spanien.
–För människor från norra Europa är fisket här i syd ett riktigt himmelrike. Bra chanser till fångst kombinerat med varmt och soligt väder!
            [ingress] => Spaniens varierade natur, med alltifrån floder och sötvattenmagasin till långa kuststräckor både i norr och söder, gör landet till en dröm för sportfiskaren.
–Att fiska här är ett riktigt paradis, säger Manolo Ramírez, som driver en fiskeklubb i Estepona.
            [headline] => Testa fiskelyckan i Spanien
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180717
            [created] => 20231114191457
            [publishStart] => 20231204065700
            [publishStop] => 20240512201459
            [fullArticle] => Testa fiskelyckan i Spanien Spaniens varierade natur, med alltifrån floder och sötvattenmagasin till långa kuststräckor både i norr och söder, gör landet till en dröm för sportfiskaren.
–Att fiska här är ett riktigt paradis, säger Manolo Ramírez, som driver en fiskeklubb i Estepona. Det spanska landskapet bjuder på många fina chanser till storfångster. Från Atlanten i norr till Medelhavet i sydöst finns vidsträckta kustområden med utmärkta förutsättningar för sportfiske. I inlandet är det dessutom gott om både vattenmagasin och floder. 

Christer Johansson är författare till boken “Sportfiske i Spanien – en fiskeguide”, som gavs ut 2000. Hans intresse för sportfiske lockade honom söderut. Under årens lopp har han rest Spanien runt för att fiska.
–Det är ett land som erbjuder en fantastisk variation av sportfiske. Personligen föredrar jag Galicien, Kantabrien och Asturien.

Landets olika områden har olika utbud av arter. I de norra regionerna finns gott om öring och havsabborre. Det vilda kustlandskapet vid Atlanten i Galicien är känt för sitt havsfiske. Likaså bjuder Asturien och Kantabrien vid Biscayabukten på flera platser för sportfiskaren. 
–I norr finns spännande laxfiske. Tyvärr har beståndet av Atlantlax minskat ända från Norge hela vägen ner till Galicien, fortsätter Christer.

Den som istället vill testa på fiske i Medelhavet har chans att fånga spännande arter som guldmakrill, tunnina och svärdfisk. Eller varför inte testa på att ge sig ut med kastspöet för att fånga några bläckfiskar? Förflyttar vi oss till Andalusiens kust går det att hitta några arter som känns igen från Sverige, som makrill och havsabborre.

Runt om i landet går det även att utöva utmärkt sötvattensfiske. Det Spanien saknar i sjöar tar landet nämligen igen i vattenmagasin. Fiskarter som karp, abborre och insjööring har placerats ut i de här vattnen för sportfiskets skull. Christer berättar att vattenmagasinen också brukar vara bra bassvatten. Just bass, eller “black bass” som den heter på engelska, är hans personliga favorit att fånga.
–Jag föredrar bassfiske. Det är en typ av abborre som kom till Spanien på 1950-talet. Den placerades i vattenmagasin med syftet att kunna sportfiskas. Sedan dess har den spridit sig från Aragonien till Andalusien.
–Tar vi istället en region som Extremadura så finns där fantastiska gäddvatten, fortsätter han.

Vad gäller sötvatten så går det självklart också att hitta fina floder för fiske. Den som utan tvekan toppar listan är Ebro, som sträcker sig från Kantabrien till Tarragona. Det spännande med Ebro är att fisket är så varierat. Där floden mynnar ut i Medelhavet uppstår ett delta där vattnet är saltare och har en högre temperatur. Längre upp är det istället kallare sötvatten. Det innebär att det i samma flod går att få alltifrån gös och abborre till långfenad tonfisk och guldsparid på kroken. En del siktar istället på att fånga någon av de gigantiska malar som simmar omkring här – det är riktiga bjässar som kan väga en bra bit över 100 kilo.
–Malarna äter något enormt. De har gap stora som sopnedkast. På vissa ställen har gösbeståndet tagit skada av malarnas utbredning, berättar Christer.

Beroende på vad som fiskas, och var, används olika tekniker. Vanliga kastspön fungerar utmärkt på många platser, antingen från båt eller från land. Flugfiske är också populärt på sina håll, bland annat utövas det mycket i Ebrofloden. En annan typ av fiske som har blivit på modet i Spanien är kajakfiske – vilket är precis vad det låter som, att fiska från en kajak. Det praktiseras i både söt- och saltvatten.
–Det är ett väldigt billigt och roligt sätt att fiska på, berättar Manolo Ramírez, delägare i fiskeklubben “Náutico de Estepona” på Costa del Sol.
–Utrustningen är densamma som om du kastar från en båt, men du kommer mycket närmare bytet. Det är en häftig känsla. Det enda problemet är om du får en riktig stor firre på kroken. Då kan det bli lite ostabilt i kajaken, skrattar han.

För den som inte har tillgång till egen utrustning finns det flera företag runt om i landet som erbjuder uthyrning av spön och drag av olika slag. Det går även att boka in sig på en tur på en fiskebåt eller hyra en kajak.

Manolo Ramírez själv föredrar att satsa på just storfångsten.
–Min favoritfisk är utan tvekan tonfisk, både att fiska och äta. De kan bli riktiga bjässar. Mitt rekord är när jag drog upp en som vägde 275 kilo. Det är en rejäl adrenalinkick. Alla sportfiskare borde prova på att fiska tonfisk någon gång i livet.

Det är viktigt att känna till att den blåfenade tonfisken är fridlyst. Det är därför förbjudet att fiska den med syfte att ta upp och döda den. Enligt Manolo har Spanien fram tills nyligen inte haft en omfattande tradition av så kallad “catch and release”. Metoden går ut på att fisken fångas, eventuellt mäts och fotograferas, för att sedan släppas tillbaka i vattnet. Tanken är att detta ska hjälpa till att bevara artbeståndet. Tekniken är dock inte heltokontroversiell, dels för att djuren lider när de fastnar på kroken, dels för att så många som 30 procent av de fiskar som släpps tillbaka dör av sina skador.

Manolo Ramírez berättar att det dock finns en fin tradition bland fritidsfiskare att värna havsmiljön.
–Hittar vi plast när vi är ute och fiskar så plockar vi alltid upp det.

För den som vill testa på fiske i Spanien finns det några saker att tänka på vad gäller tillstånd och regelverk. Varje autonom region har särskilda licenser som sportfiskare behöver ansöka om, vilket ungefär motsvarar ett svenskt fiskekort.
–Det finns två olika typer av licenser, en för fiske från land och en för fiske från båt, säger Manolo Ramírez.

Det är även bra att känna till att regionernas fiskesäsonger, och tillika fiskeförbud, kan skilja sig åt. Likaså varierar det från region till region hur många kilo fiskaren kan ta upp per tillfälle. Det bästa är helt enkelt att höra av sig till en fiskeklubb i regionen för att få hjälp att få alla tillstånd i ordning. Christer Johansson menar att det inte behöver vara så krångligt.
–Förr i tiden var det bökigare. Då kunde det ta flera dagar innan du fick din licens.

Enligt honom skiljer sig kulturen kring sportfiske i Spanien inte nämnvärt från Sverige.
–Fixar du ett par spön och rullar så löser sig resten. Det behövs inte så mycket mer.

Däremot är inställningen till vad som är matfisk lite annorlunda.
–Jag skulle vilja påstå att spanjorerna är lite bortskämda. De vill ha fisk från havet och äter inte gärna gädda, skrattar han.

Manolo Ramírez vill avslutningsvis välkomna svenskar att komma och prova på sportfiske i Spanien.
–För människor från norra Europa är fisket här i syd ett riktigt himmelrike. Bra chanser till fångst kombinerat med varmt och soligt väder! Spanien har många vattenreservoarer fisk inplanterats för sportfiske, som Conde del Guadalhorce i Málaga.  Det finns två olika typer av fiskekort och de administreras av de respektive autonoma regionerna. Sporfiskaren Manolo Ramírez med sin fångst. Vissa sorters tonfisk är dock skyddade och måste kastas tillbaka i havet. Foto: Privat Christer Johansson, från Våxtorp, har gjort många fiskeresor till Spanien och gav ut boken “Sportfiske i Spanien – en fiskeguide” år 2000. I floden Ebro går det att få riktigt stora malar på kroken. Fisken trycker dock tillbaka andra arter, som exempelvis gös. Foto: Christer Johansson Manolo Ramírez gillar kajakfiske, som innebär att man kommer mycket närmare fiskarna. Foto: Privat Flugfiske är en populär teknik. Här utövas det i en fors i La Rioja. Foto: Christer Johansson 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 39855
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Cava har sedan länge varit en av Spaniens exportsuccéer. Förra året såldes hela 249 miljoner flaskor av det mousserande vinet. Namnet kommer från de underjordiska källare där vinet förvaras, som brukade kallas just “cavas”.

Cavan började framställas i Spanien i slutet av 1800-talet. Det var en man vid namn Josep Raventós Fatjó som begav sig till Frankrike för att studera tillverkningsmetoden för champagne, för att få reda på hur bubblorna i vinet kom till. Han återvände till sin hemstad i Katalonien och 1872 tillverkade han vad som anses vara det första exemplaret av en flaska cava. Femton år senare drabbades ett vinområde i närheten, det så kallade Pénedésdistriktet, av omfattande förstörelse på grund av skadedjur. Några av vinproducenterna började då experimentera med gröna druvor och i och med detta fick cavan ett uppsving. År 1911 konsumerade spanjorerna mer inhemskt producerad mousserande dryck än importerad.

Katalonien är än idag den största producenten av cava – hela 90 procent av tillverkningen sker i just Penedésområdet, som ligger strax söder om Barcelona. Därutöver framställs drycken i liten skala i bland annat regionerna Rioja, Navarra, Baskien och Valencia.

Drycken kvalitets- och ursprungsskyddas genom märkningen Denominación de Origen, D.O. Det betyder att det finns ett flertal kriterier för att ett mousserande vin ska få kallas cava, till exempel rörande druvornas ursprung. Det är inte vilka druvor som helst som får användas. De nio tillåtna sorterna är macabeo, xarel-lo, parellada, chardonnay, subirat parent, garnacha tinta, trepat, pinot noir och monastrell. De fyra sistnämnda är blåa druvor som kan användas för att göra rosé-cava. Chardonnay och pinot noir har sitt ursprung i Frankrike, men har på senare tid blivit allt vanligare i cavaproduktionen.

Processen för att framställa drycken innefattar två jäsningsprocesser. I den första omgången omvandlas druvorna till vin. Därpå följer en andra jäsning på flaska. Cava har samma framställningsprocess som champagne. Den brukar kallas för “den traditionella metoden” och innebär att vinet ska jäsa i samma flaska som det sedan säljs i (vilket kan jämföras med italiensk prosecco som istället lagras på ståltankar och därför ofta är billigare).

Cavan ska lagras på jästfällning i minst nio månader. Är lagringstiden över 15 månader får flaskan etiketten “Reserva”. Det finns dessutom kategorin “Gran Reserva”, vilket är flaskor som lagrats i över 30 månader. Lagringstiden påverkar dryckens komplexitet – kortare tid ger generellt en ungdomlig, fruktig smak, medan en längre jäsning ger mer nyanserade smakupplevelser. Eftersom vinet legat på jästfällning har cava, precis som champagne, ofta brödiga toner, till skillnad från proseccon som brukar gå mer åt det fruktiga hållet.

Maria Casanovas Giró är direktör för vingården Bohigas, som ligger i kommunen Òdena i Katalonien. Det är en familjedriven vingård som har gått i arv i generationer. Gården har funnits i över 800 år.
–Det var min farfars bror som började producera cava här i början av 1900-talet, berättar hon.
Med undantag av ett stopp under det spanska inbördeskriget har familjen sedan dess förfinat framställningen av drycken. I nuläget producerar bodegan omkring 500.000 flaskor cava om året.

Bohigas anordnar också en rad spännande aktiviteter på sin vingård. Här kan besökare få möjligheten att göra sin egen cava eller prova olika cavasorter ihop med ett urval vällagrade ostar. Fenomenet med vinturism, eller “enoturismo” som det heter på spanska, har blivit alltmer populärt i Spanien. Det ger besökarna en chans att både smaka på vinerna, samt få en inblick i hur tillverkningen går till.
–Vi försöker anpassa eventen efter kundernas önskemål, säger Maria.

Vad är hemligheten bakom att tillverka en bra cava?
–Knepet är egentligen bara att låta naturen göra sitt. Vi har ett fantastiskt mikroklimat här som är perfekt för att odla druvor. Hemligheten, utöver druvornas kvalitet, är att ha rätt temperatur och låta drycken jäsa långsamt, helst 20-24 månader. Då bildas små, fina bubblor.

Cava är traditionellt torr, men finns även i söta varianter. Den delas in i sju olika kategorier, baserat på sockerhalten. Den torraste är Brut Nature, som ska ha max tre gram socker per liter, därpå följer Extra Brut, Brut, Extra Seco, Seco, Semiseco och slutligen Dulce, som med sina 50 gram socker per liter är den sötaste varianten. 

Varför tror du att cava har blivit så populärt?
–Det känns festligt med kolsyra. Vi förknippar det med högtider. Till skillnad från champagne svider cava dessutom inte så mycket i plånboken. Det är inte en lyxartikel på samma sätt, utan tillgänglig för de flesta.

Att skåla med mousserande viner är sedan länge populärt. Den bubbliga drycken symboliserar exklusivitet och rikedom. I Spanien är cava ett populärt inslag under jul- och nyårsfirandet. Vilken sort rekommenderar då Maria Casanovas Giró till högtiderna?
–Ska cava drickas till en måltid skulle jag föreslå någon av de torraste varianterna, som Brut Nature eller Extra Brut. Är det däremot bara för att skåla så kan det vara gott med ett lite sötare alternativ. Till efterrätter passar det inte med en för torr variant, utan välj minst en Brut. 

Den bubbliga drycken passar generellt bra till salta, feta maträtter – så den är ett bra val till julbordet. Den friska smaken gifter sig även fint ihop med lätta skaldjursrätter och charkbrickan. En flaska cava räcker gott och väl till ett glas var för sex personer. Blir det något över kan flaskan sparas i kylen. Med en champagneförslutare håller innehållet sig fräscht i upp till fyra dygn.

Enligt rekommendationerna ska alkoholhalten för en cava ligga på 10,8 – 12,8 procent. Nuförtiden finns det dessutom ett allt större utbud av alkoholfria mousserande varianter att välja bland. Till exempel har varumärket Freixenet både en flaska med vitt mousserande vin och en med rosé som är helt utan alkohol.

Skål och god jul och gott nytt år önskar vi från Sydkusten!
            [ingress] => Till jul och nyår flödar cavan i Spanien – drycken som är landets svar på champagne.
–Det finns något smått hypnotiserande med bubblor. Det är både lyxigt och roligt, säger Maria Casanovas Giró, som driver bodegan Bohigas.
            [headline] => Skåla in det nya året med cava
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180726
            [created] => 20231119111659
            [publishStart] => 20231204065600
            [publishStop] => 20240517121659
            [fullArticle] => Skåla in det nya året med cava Till jul och nyår flödar cavan i Spanien – drycken som är landets svar på champagne.
–Det finns något smått hypnotiserande med bubblor. Det är både lyxigt och roligt, säger Maria Casanovas Giró, som driver bodegan Bohigas. Cava har sedan länge varit en av Spaniens exportsuccéer. Förra året såldes hela 249 miljoner flaskor av det mousserande vinet. Namnet kommer från de underjordiska källare där vinet förvaras, som brukade kallas just “cavas”.

Cavan började framställas i Spanien i slutet av 1800-talet. Det var en man vid namn Josep Raventós Fatjó som begav sig till Frankrike för att studera tillverkningsmetoden för champagne, för att få reda på hur bubblorna i vinet kom till. Han återvände till sin hemstad i Katalonien och 1872 tillverkade han vad som anses vara det första exemplaret av en flaska cava. Femton år senare drabbades ett vinområde i närheten, det så kallade Pénedésdistriktet, av omfattande förstörelse på grund av skadedjur. Några av vinproducenterna började då experimentera med gröna druvor och i och med detta fick cavan ett uppsving. År 1911 konsumerade spanjorerna mer inhemskt producerad mousserande dryck än importerad.

Katalonien är än idag den största producenten av cava – hela 90 procent av tillverkningen sker i just Penedésområdet, som ligger strax söder om Barcelona. Därutöver framställs drycken i liten skala i bland annat regionerna Rioja, Navarra, Baskien och Valencia.

Drycken kvalitets- och ursprungsskyddas genom märkningen Denominación de Origen, D.O. Det betyder att det finns ett flertal kriterier för att ett mousserande vin ska få kallas cava, till exempel rörande druvornas ursprung. Det är inte vilka druvor som helst som får användas. De nio tillåtna sorterna är macabeo, xarel-lo, parellada, chardonnay, subirat parent, garnacha tinta, trepat, pinot noir och monastrell. De fyra sistnämnda är blåa druvor som kan användas för att göra rosé-cava. Chardonnay och pinot noir har sitt ursprung i Frankrike, men har på senare tid blivit allt vanligare i cavaproduktionen.

Processen för att framställa drycken innefattar två jäsningsprocesser. I den första omgången omvandlas druvorna till vin. Därpå följer en andra jäsning på flaska. Cava har samma framställningsprocess som champagne. Den brukar kallas för “den traditionella metoden” och innebär att vinet ska jäsa i samma flaska som det sedan säljs i (vilket kan jämföras med italiensk prosecco som istället lagras på ståltankar och därför ofta är billigare).

Cavan ska lagras på jästfällning i minst nio månader. Är lagringstiden över 15 månader får flaskan etiketten “Reserva”. Det finns dessutom kategorin “Gran Reserva”, vilket är flaskor som lagrats i över 30 månader. Lagringstiden påverkar dryckens komplexitet – kortare tid ger generellt en ungdomlig, fruktig smak, medan en längre jäsning ger mer nyanserade smakupplevelser. Eftersom vinet legat på jästfällning har cava, precis som champagne, ofta brödiga toner, till skillnad från proseccon som brukar gå mer åt det fruktiga hållet.

Maria Casanovas Giró är direktör för vingården Bohigas, som ligger i kommunen Òdena i Katalonien. Det är en familjedriven vingård som har gått i arv i generationer. Gården har funnits i över 800 år.
–Det var min farfars bror som började producera cava här i början av 1900-talet, berättar hon.
Med undantag av ett stopp under det spanska inbördeskriget har familjen sedan dess förfinat framställningen av drycken. I nuläget producerar bodegan omkring 500.000 flaskor cava om året.

Bohigas anordnar också en rad spännande aktiviteter på sin vingård. Här kan besökare få möjligheten att göra sin egen cava eller prova olika cavasorter ihop med ett urval vällagrade ostar. Fenomenet med vinturism, eller “enoturismo” som det heter på spanska, har blivit alltmer populärt i Spanien. Det ger besökarna en chans att både smaka på vinerna, samt få en inblick i hur tillverkningen går till.
–Vi försöker anpassa eventen efter kundernas önskemål, säger Maria.

Vad är hemligheten bakom att tillverka en bra cava?
–Knepet är egentligen bara att låta naturen göra sitt. Vi har ett fantastiskt mikroklimat här som är perfekt för att odla druvor. Hemligheten, utöver druvornas kvalitet, är att ha rätt temperatur och låta drycken jäsa långsamt, helst 20-24 månader. Då bildas små, fina bubblor.

Cava är traditionellt torr, men finns även i söta varianter. Den delas in i sju olika kategorier, baserat på sockerhalten. Den torraste är Brut Nature, som ska ha max tre gram socker per liter, därpå följer Extra Brut, Brut, Extra Seco, Seco, Semiseco och slutligen Dulce, som med sina 50 gram socker per liter är den sötaste varianten. 

Varför tror du att cava har blivit så populärt?
–Det känns festligt med kolsyra. Vi förknippar det med högtider. Till skillnad från champagne svider cava dessutom inte så mycket i plånboken. Det är inte en lyxartikel på samma sätt, utan tillgänglig för de flesta.

Att skåla med mousserande viner är sedan länge populärt. Den bubbliga drycken symboliserar exklusivitet och rikedom. I Spanien är cava ett populärt inslag under jul- och nyårsfirandet. Vilken sort rekommenderar då Maria Casanovas Giró till högtiderna?
–Ska cava drickas till en måltid skulle jag föreslå någon av de torraste varianterna, som Brut Nature eller Extra Brut. Är det däremot bara för att skåla så kan det vara gott med ett lite sötare alternativ. Till efterrätter passar det inte med en för torr variant, utan välj minst en Brut. 

Den bubbliga drycken passar generellt bra till salta, feta maträtter – så den är ett bra val till julbordet. Den friska smaken gifter sig även fint ihop med lätta skaldjursrätter och charkbrickan. En flaska cava räcker gott och väl till ett glas var för sex personer. Blir det något över kan flaskan sparas i kylen. Med en champagneförslutare håller innehållet sig fräscht i upp till fyra dygn.

Enligt rekommendationerna ska alkoholhalten för en cava ligga på 10,8 – 12,8 procent. Nuförtiden finns det dessutom ett allt större utbud av alkoholfria mousserande varianter att välja bland. Till exempel har varumärket Freixenet både en flaska med vitt mousserande vin och en med rosé som är helt utan alkohol.

Skål och god jul och gott nytt år önskar vi från Sydkusten! Cava dricks inte minst vid festliga tillfällen i Spanien. Den bör serveras väl kyld och i höga glas, för att bevara aromen och bubblorna. Det finns en mängd varianter, från extremt torr till söt. Bodegan Bohigas ligger i Katalonien, där nästan all cava produceras. Hela 90 procent av produktionen är förlagt till området Penedés. Cava har fått sitt namn av de vinkällare där drycken lagras. Produktionen startade under andra halvan av 1800-talet och enligt Maria Casanovas handlar det om att låta naturen göra sitt. Den cava som produceras av Bohigas är till största delen gjord på druvan Xarel-lo, som är en av totalt nio druvsorter som är tillåtna av ursprungsbeteckningen.  
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 39772
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => På 1980-talet drabbades Spanien av vad som brukar kallas en heroinepidemi. Missbruket spred sig som en löpeld bland samhällets ungdomar. Det gick så långt att det senare har benämnts som en förlorad generation.Vad var det som hände? För att förstå det måste vi sätta oss in i den rådande samhällsandan. 

I dokumentären “Drogas en Madrid: la epidemia de la heroína” (“Droger i Madrid: heroinepidemin”) berättas det hur Spanien, med start i början av 1960-talet, på två årtionden gick från en stängd diktatur till att öppna upp sig för omvärlden. Den ökande turismen innebar också ett ökat inflöde av droger. Redan på 1970-talet blev det vanligare att ungdomar utforskade olika former av narkotika, alltifrån cannabis till LSD. Det blev en form av rebellhandling för att göra uppror mot den moralkonservativa Francoregimen.

Vi förflyttar oss vidare till 1980-talet. Årtiondet efter Francos död präglades spansk ungdomskultur av en experimentell anda. Samhället befann sig i förändring och det var en kokande kittel med ett uppdämt behov av att slänga av sig diktaturens bojor. Det var särskilt en rörelse som representerade uppbrottet med den gamla ordningen – “La Movida madrileña”, en kulturell strömning som började i Madrid och sedan spred sig till andra delar av landet. Artister och konstnärer producerade kontroversiell (med den tidens mått) musik, film, konst och fotografi. En av frontfigurerna var den senare kände regissören Pedro Almodóvar.

Men “La Movida” bestod tyvärr inte bara av kulturskapande. Bland de festande ungdomarna som sökte frigörelse blev droger snabbt ett vanligt inslag. Det var inte bara heroin som flödade – även kokain, amfetamin och framförallt alkohol var ett vanligt inslag. För att verkligen förstå samtidsandan och hur normaliserat det var med droganvändning kan nämnas att Madrids borgmästare Enrique Tierno Galván i ett invigningstal av en rockfestival 1984 utbröt “¡Rockeros: el que no esté colocado, que se coloque!”, vilket betyder “Rockare: den som inte redan är hög bör bli hög nu!”

Parallellt med den subversiva ungdomskulturen befann sig Spanien i en socialt tuff situation. Ekonomin hade inte återhämtat sig helt efter oljekrisen 1973, när nästa oljekris slog till 1979. Arbetslösheten steg i slutet av 70-talet och nådde 21,5 procent 1985, enligt uppgifter från El País. Samtidigt befann sig landet i en politiskt instabil situation med en pågående omvandling mot demokrati.

I den tidigare nämnda dokumentären beskrivs hur situationen var extra tuff för arbetarklassens söner och döttrar i Madrids förorter. Drogerna skulle snabbt få ett så starkt grepp om den unga generationen. Det lättillgängliga heroinet blev en verklighetsflykt från den vardag som för många verkade hopplös. Men det som för många började som ett sätt att nå ett himmelskt rus blev snabbt en mardrömsliknande spiral ner i fördärvet.

Tusentals unga vuxna drabbades av drogepidemin. Exakt hur många som fastnade i missbruk kanske vi aldrig kommer få veta. Uppskattningar visar att det på 80-talet fanns mellan 60.000 och 125.000 heroinmissbrukare, enligt rapporten “Opioides en España. Ni repunte de heroína ni crisis de opioides a la americana”, som publicerades av Spaniens folkhälsomyndighet 2019. Första gången det rapporterades att någon dött av en överdos var 1976. År 1991 var antalet döda i överdoser 813. I en artikel i El País från 1984 beskrevs hur en av 500 spanjorer konsumerade heroin. 

Missbruket av droger ledde också till att kriminaliteten sköt i höjden. Att upprätthålla ett missbruk var dyrt. Ett gram heroin kostade ungefär 20.000 pesetas under 1980-talet, enligt dokumentären. I mitten av årtiondet var 90 procent av de som satt i fängelse där på grund av drogrelaterade brott.

Heroinmissbruket var givetvis en stor risk i sig, men utöver det ledde användningen av nålar till spridningen av HIV och aids. Det första fallet av aids i Spanien upptäcktes 1982. Fyra år senare kartlades de första fallen av sjukdomen bland heroinmissbrukare. År 1989 var en majoritet av de insjuknade (sex av tio) heroinmissbrukare.

Spanska myndigheter har i efterhand fått kritik för att det tog så lång tid för dem att reagera och sätta in preventiva åtgärder mot droganvändningen. Samhällets svar var till en början främst polisiärt. Först 1985 inrättade regeringen den så kallade “Plan Nacional sobre Drogas” – en plan för att samordna insatserna riktade mot spridningen av droger.

Heroinepidemin innebar en tragedi även för de närstående. Föräldrar såg sina barn gå ner sig i missbruk, hamna i fängelse eller i värsta fall dö av överdoser. Till slut ledde frustrationen och vanmakten till bildandet av “Madres Unidas contra la Droga” (Förenade mammor mot droger). De fordrade att staten och samhället skulle agera och inte enbart lägga ansvaret på individerna. De genomförde bland annat en stor demonstration i Madrid 1987.

Det var först på 1990-talet som situationen vände. I den tidigare nämnda rapporten från Spaniens folkhälsomyndighet framkommer det att det berodde på flera faktorer. Dels ökade allmänhetens medvetenhet om heroinets extrema risker. Sjukvården blev dessutom bättre rustad för att tidigt kunna sätta in resurser. En ytterligare faktor var de program där missbrukare erbjöds metadon för att lindra abstinensbesvär. Rapportens författare menar att risken för att en ny heroinepidemi ska uppstå i Spanien är väldigt liten.

Fakta om heroin:

• Heroin är en opiat som kommer från opiumvallmo.
• Opiumvallmo har en starkt smärtstillande och berusande effekt och har använts av människor i tusentals år.
• Heroin är starkt beroendeframkallande och brukare utvecklar snabbt en tolerans, vilket leder till att de måste öka dosen för att nå samma rus. Det gör risken för överdoser stor.
• Abstinenssymtomen kan bestå av illamående, muskelvärk, diarré, svettningar, tandvärk, uttorkning, sömnsvårigheter, ångest, personlighetsstörningar och depression.

Källa: Beroendecentrum Stockholm


            [ingress] => Efter Francos död fullkomligt exploderade ungdomskulturen i Spanien. Det var en tid av experimenterande och frigörelse – men med en mörk baksida. Det här är historien om tiden då heroinet höll Spaniens ungdomar i ett järngrepp.
            [headline] => Missbruket som ökade med demokratin
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180734
            [created] => 20231106183311
            [publishStart] => 20231204065500
            [publishStop] => 20240504193359
            [fullArticle] => Missbruket som ökade med demokratin Efter Francos död fullkomligt exploderade ungdomskulturen i Spanien. Det var en tid av experimenterande och frigörelse – men med en mörk baksida. Det här är historien om tiden då heroinet höll Spaniens ungdomar i ett järngrepp. På 1980-talet drabbades Spanien av vad som brukar kallas en heroinepidemi. Missbruket spred sig som en löpeld bland samhällets ungdomar. Det gick så långt att det senare har benämnts som en förlorad generation.Vad var det som hände? För att förstå det måste vi sätta oss in i den rådande samhällsandan. 

I dokumentären “Drogas en Madrid: la epidemia de la heroína” (“Droger i Madrid: heroinepidemin”) berättas det hur Spanien, med start i början av 1960-talet, på två årtionden gick från en stängd diktatur till att öppna upp sig för omvärlden. Den ökande turismen innebar också ett ökat inflöde av droger. Redan på 1970-talet blev det vanligare att ungdomar utforskade olika former av narkotika, alltifrån cannabis till LSD. Det blev en form av rebellhandling för att göra uppror mot den moralkonservativa Francoregimen.

Vi förflyttar oss vidare till 1980-talet. Årtiondet efter Francos död präglades spansk ungdomskultur av en experimentell anda. Samhället befann sig i förändring och det var en kokande kittel med ett uppdämt behov av att slänga av sig diktaturens bojor. Det var särskilt en rörelse som representerade uppbrottet med den gamla ordningen – “La Movida madrileña”, en kulturell strömning som började i Madrid och sedan spred sig till andra delar av landet. Artister och konstnärer producerade kontroversiell (med den tidens mått) musik, film, konst och fotografi. En av frontfigurerna var den senare kände regissören Pedro Almodóvar.

Men “La Movida” bestod tyvärr inte bara av kulturskapande. Bland de festande ungdomarna som sökte frigörelse blev droger snabbt ett vanligt inslag. Det var inte bara heroin som flödade – även kokain, amfetamin och framförallt alkohol var ett vanligt inslag. För att verkligen förstå samtidsandan och hur normaliserat det var med droganvändning kan nämnas att Madrids borgmästare Enrique Tierno Galván i ett invigningstal av en rockfestival 1984 utbröt “¡Rockeros: el que no esté colocado, que se coloque!”, vilket betyder “Rockare: den som inte redan är hög bör bli hög nu!”

Parallellt med den subversiva ungdomskulturen befann sig Spanien i en socialt tuff situation. Ekonomin hade inte återhämtat sig helt efter oljekrisen 1973, när nästa oljekris slog till 1979. Arbetslösheten steg i slutet av 70-talet och nådde 21,5 procent 1985, enligt uppgifter från El País. Samtidigt befann sig landet i en politiskt instabil situation med en pågående omvandling mot demokrati.

I den tidigare nämnda dokumentären beskrivs hur situationen var extra tuff för arbetarklassens söner och döttrar i Madrids förorter. Drogerna skulle snabbt få ett så starkt grepp om den unga generationen. Det lättillgängliga heroinet blev en verklighetsflykt från den vardag som för många verkade hopplös. Men det som för många började som ett sätt att nå ett himmelskt rus blev snabbt en mardrömsliknande spiral ner i fördärvet.

Tusentals unga vuxna drabbades av drogepidemin. Exakt hur många som fastnade i missbruk kanske vi aldrig kommer få veta. Uppskattningar visar att det på 80-talet fanns mellan 60.000 och 125.000 heroinmissbrukare, enligt rapporten “Opioides en España. Ni repunte de heroína ni crisis de opioides a la americana”, som publicerades av Spaniens folkhälsomyndighet 2019. Första gången det rapporterades att någon dött av en överdos var 1976. År 1991 var antalet döda i överdoser 813. I en artikel i El País från 1984 beskrevs hur en av 500 spanjorer konsumerade heroin. 

Missbruket av droger ledde också till att kriminaliteten sköt i höjden. Att upprätthålla ett missbruk var dyrt. Ett gram heroin kostade ungefär 20.000 pesetas under 1980-talet, enligt dokumentären. I mitten av årtiondet var 90 procent av de som satt i fängelse där på grund av drogrelaterade brott.

Heroinmissbruket var givetvis en stor risk i sig, men utöver det ledde användningen av nålar till spridningen av HIV och aids. Det första fallet av aids i Spanien upptäcktes 1982. Fyra år senare kartlades de första fallen av sjukdomen bland heroinmissbrukare. År 1989 var en majoritet av de insjuknade (sex av tio) heroinmissbrukare.

Spanska myndigheter har i efterhand fått kritik för att det tog så lång tid för dem att reagera och sätta in preventiva åtgärder mot droganvändningen. Samhällets svar var till en början främst polisiärt. Först 1985 inrättade regeringen den så kallade “Plan Nacional sobre Drogas” – en plan för att samordna insatserna riktade mot spridningen av droger.

Heroinepidemin innebar en tragedi även för de närstående. Föräldrar såg sina barn gå ner sig i missbruk, hamna i fängelse eller i värsta fall dö av överdoser. Till slut ledde frustrationen och vanmakten till bildandet av “Madres Unidas contra la Droga” (Förenade mammor mot droger). De fordrade att staten och samhället skulle agera och inte enbart lägga ansvaret på individerna. De genomförde bland annat en stor demonstration i Madrid 1987.

Det var först på 1990-talet som situationen vände. I den tidigare nämnda rapporten från Spaniens folkhälsomyndighet framkommer det att det berodde på flera faktorer. Dels ökade allmänhetens medvetenhet om heroinets extrema risker. Sjukvården blev dessutom bättre rustad för att tidigt kunna sätta in resurser. En ytterligare faktor var de program där missbrukare erbjöds metadon för att lindra abstinensbesvär. Rapportens författare menar att risken för att en ny heroinepidemi ska uppstå i Spanien är väldigt liten.

Fakta om heroin:

• Heroin är en opiat som kommer från opiumvallmo.
• Opiumvallmo har en starkt smärtstillande och berusande effekt och har använts av människor i tusentals år.
• Heroin är starkt beroendeframkallande och brukare utvecklar snabbt en tolerans, vilket leder till att de måste öka dosen för att nå samma rus. Det gör risken för överdoser stor.
• Abstinenssymtomen kan bestå av illamående, muskelvärk, diarré, svettningar, tandvärk, uttorkning, sömnsvårigheter, ångest, personlighetsstörningar och depression.

Källa: Beroendecentrum Stockholm

 Demokratiseringsprocessen i Spanien präglades också av stor social- och ekonomisk oro. Det lättillgängliga heroinet blev en verklighetsflykt från den vardag som för många verkade hopplös. Heroinepidemin innebar en tragedi även för de närstående. Föräldrar såg sina barn gå ner sig i missbruk, hamna i fängelse eller i värsta fall dö av överdoser. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 39714
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Förmodligen hundratusentals människor har vid det här laget upptäckt de hänförande trakterna vid El Chorro och Ardales. Den nya ”Kungsleden” invigdes 2015 och sedan dess är lediga tider för att gå på landgångarna hett eftertraktade. Caminito del rey är ett måstebesök, men om du redan har gjort den så passa på att se dig om ytterligare i de fantastiska omgivningarna.

Det finns en mängd olika vandringsleder runt och även ovanför Caminto del rey. Ett tidigare tips vi skrivit om är sandstensformationerna och det historiska samhället Bobastro. Till skillnad mot landgångarna behövs varken bokning eller betalning för att njuta av de övriga stigarna.

Denna cirkulära (eller snarare kvadratiska) vandring startar på samma plats som när man besöker Caminito del rey, det vill säga intill lantrestaurangen ”El Kiosko”. Den är ett utmärkt ställe att starta på med en stärkande frukost eller att avsluta på med en läcker lunch, eller en eftermiddagskaffe om man valt att ha picknick med sig. Vi går genom den långa, smala tunneln i berget som utgör en spektakulär inledning på vandringen och som tar oss in i dalen. Därefter följer vi en kurvig otrafikerad jordväg med vacker utsikt över ån Embalse del Gitanejo. Innan vi kommer fram till entrén till Caminito del rey tar vi stigen som leder upp till höger.

Här börjar nu en stigning som inte känns särskilt ansträngande, då vägen ringlar sig i långa kurvor och gör lutningen mer än uthärdlig. Vyn är hänförande åt alla håll och spontant vänder vi oss om flera gånger för att beundra de olika topparna runt om. Där vägen tar slut tar en stig vid till Las Buitreras, som är utsiktsplatsen rakt ovanför Caminito del rey. Som namnet på platsen antyder kan man här få syn på gamar och deras bon, men även tågrälsen och kanske något tåg på linjen Málaga-Sevilla. Försök dock inte få syn på snabbtåget AVE, för det går rakt igenom berget där vi står.

Vi vänder tillbaka en liten bit och fortsätter sedan till vänster på en smal stig som går längs en bergskam västerut, i riktning mot den topp som vi har rakt framför oss. Vi har redan kommit så pass högt upp att det inte heller här är någon särskilt ansträngande klättring och efter en 90 graders sväng till höger når vi snart nästa topp, som är ”El Convento”. Här har vi en vidunderlig 360 graders utsikt där vi norrut ser tre av Málagaprovinsens totalt sju vattenreservoarer.

Vi går åter tillbaka i våra egna steg och fortsätter rakt fram, i riktning söderut. När vi kommer till bergskammen ser vi samhället El Chorro nere i dalen, med sin vattenreservoar och tågstation, där Caminito del rey slutar. På bergskrönet framför oss ser vi ett torn. Det är kontrollstationen för en vattenkraftsanläggning som pumpar upp vatten från El Chorro till en stor damm på berget när eltaxan är låg, och som släpper ner vattnet för att alstra och sälja energi när taxan är hög!

Här följer vi stigen västerut och kommer in i en vacker furuskog. Den leder i sin tur till Pico de la Cueva, som är ännu en topp med vacker utsikt och med en liten grotta i sitt innanmäte. Därefter byter landskapet åter skepnad och vi kommer till kalt område med spännande sandstensformationer som vetter norrut. Detta är den idealiska platsen att avnjuta en eventuellt medtagen matsäck och njuta av utsikten.

Den sista biten går norrut, parallellt med bilvägen. Här är det åter frodig skog och på vår högra sida har vi nya spännande bergsformationer. Beroende på hur trötta vi är vid det här laget kan vi antingen ta oss ner och gå den sista biten på asfalten (håll till vänster!), men det bästa är att fortsätta på den smala och kuperade stigen, som går intill bergskammen. 

El Chorro
GPS: 36.931613, -4.801778
Längd: 9 km (cirkulär)
Höjdskillnad: 425 meter
Svårighetsgrad: Medel
            [ingress] => Som vi nämnt tidigare i denna artikelserie finns det mycket mer att se vid Caminito del rey än enbart landgångarna . Vi återvänder därför till detta område vid El Chorro, i Málagas inland, för att uppleva en mycket varierad cirkulär rutt.
            [headline] => Caminito utan landgångar
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180742
            [created] => 20231029175131
            [publishStart] => 20231204065400
            [publishStop] => 20240426185159
            [fullArticle] => Caminito utan landgångar Som vi nämnt tidigare i denna artikelserie finns det mycket mer att se vid Caminito del rey än enbart landgångarna . Vi återvänder därför till detta område vid El Chorro, i Málagas inland, för att uppleva en mycket varierad cirkulär rutt. Förmodligen hundratusentals människor har vid det här laget upptäckt de hänförande trakterna vid El Chorro och Ardales. Den nya ”Kungsleden” invigdes 2015 och sedan dess är lediga tider för att gå på landgångarna hett eftertraktade. Caminito del rey är ett måstebesök, men om du redan har gjort den så passa på att se dig om ytterligare i de fantastiska omgivningarna.

Det finns en mängd olika vandringsleder runt och även ovanför Caminto del rey. Ett tidigare tips vi skrivit om är sandstensformationerna och det historiska samhället Bobastro. Till skillnad mot landgångarna behövs varken bokning eller betalning för att njuta av de övriga stigarna.

Denna cirkulära (eller snarare kvadratiska) vandring startar på samma plats som när man besöker Caminito del rey, det vill säga intill lantrestaurangen ”El Kiosko”. Den är ett utmärkt ställe att starta på med en stärkande frukost eller att avsluta på med en läcker lunch, eller en eftermiddagskaffe om man valt att ha picknick med sig. Vi går genom den långa, smala tunneln i berget som utgör en spektakulär inledning på vandringen och som tar oss in i dalen. Därefter följer vi en kurvig otrafikerad jordväg med vacker utsikt över ån Embalse del Gitanejo. Innan vi kommer fram till entrén till Caminito del rey tar vi stigen som leder upp till höger.

Här börjar nu en stigning som inte känns särskilt ansträngande, då vägen ringlar sig i långa kurvor och gör lutningen mer än uthärdlig. Vyn är hänförande åt alla håll och spontant vänder vi oss om flera gånger för att beundra de olika topparna runt om. Där vägen tar slut tar en stig vid till Las Buitreras, som är utsiktsplatsen rakt ovanför Caminito del rey. Som namnet på platsen antyder kan man här få syn på gamar och deras bon, men även tågrälsen och kanske något tåg på linjen Málaga-Sevilla. Försök dock inte få syn på snabbtåget AVE, för det går rakt igenom berget där vi står.

Vi vänder tillbaka en liten bit och fortsätter sedan till vänster på en smal stig som går längs en bergskam västerut, i riktning mot den topp som vi har rakt framför oss. Vi har redan kommit så pass högt upp att det inte heller här är någon särskilt ansträngande klättring och efter en 90 graders sväng till höger når vi snart nästa topp, som är ”El Convento”. Här har vi en vidunderlig 360 graders utsikt där vi norrut ser tre av Málagaprovinsens totalt sju vattenreservoarer.

Vi går åter tillbaka i våra egna steg och fortsätter rakt fram, i riktning söderut. När vi kommer till bergskammen ser vi samhället El Chorro nere i dalen, med sin vattenreservoar och tågstation, där Caminito del rey slutar. På bergskrönet framför oss ser vi ett torn. Det är kontrollstationen för en vattenkraftsanläggning som pumpar upp vatten från El Chorro till en stor damm på berget när eltaxan är låg, och som släpper ner vattnet för att alstra och sälja energi när taxan är hög!

Här följer vi stigen västerut och kommer in i en vacker furuskog. Den leder i sin tur till Pico de la Cueva, som är ännu en topp med vacker utsikt och med en liten grotta i sitt innanmäte. Därefter byter landskapet åter skepnad och vi kommer till kalt område med spännande sandstensformationer som vetter norrut. Detta är den idealiska platsen att avnjuta en eventuellt medtagen matsäck och njuta av utsikten.

Den sista biten går norrut, parallellt med bilvägen. Här är det åter frodig skog och på vår högra sida har vi nya spännande bergsformationer. Beroende på hur trötta vi är vid det här laget kan vi antingen ta oss ner och gå den sista biten på asfalten (håll till vänster!), men det bästa är att fortsätta på den smala och kuperade stigen, som går intill bergskammen. 

El Chorro
GPS: 36.931613, -4.801778
Längd: 9 km (cirkulär)
Höjdskillnad: 425 meter
Svårighetsgrad: Medel Den här mycket varierade rutten bjuder bland annat på hänförande klippformationer. Stigningen längs den cirklande vägen är bekväm och utsikten vidunderlig. Liksom i andra delar av El Chorro finns här sandstensklippor. Den idealiska platsen för att avnjuta medhavd matsäck har utsikt norrut. Vandringen startar genom samma smala tunnel som leder till de kända landgångarna vid Caminito del rey.
 Vy över Desfiladero de los Gaitanes, som är det bergspass där Caminito del rey byggts. Vi tar oss upp till utsiktsplatsen ovanför. Vid Ardales finns tre av de sammanlagt sju vattenreservoarerna i Málagaprovinsen. Vind och vatten har genom århundraden bildat säregna formationer i sandstenen, som en gång i tiden utgjorde havsbotten. Formationerna benämns ”Tafonis”. Sista delen av vandringen går längs en ravin som är som en naturlig stenkatedral. Snarare än cirkulär är detta en kvadratisk rutt. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 39806
            [sectionId] => 146
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Pablo Ruiz Picasso föddes 1881, vid Plaza de la Merced. Barndomen präglades av en tidig upptäckt och odling av hans konstnärliga talang. Picassos far, José Ruiz Blasco, var konstlärare och traditionell målare, vilket tidigt introducerade Picasso i konstens värld. Redan som barn visade pojken enastående förmåga i teckning och måleri, vilket hans far uppmuntrade.

Stadens arkitektur, dess livliga gator och den medelhavsinfluerade kulturen bidrog till att forma hans tidiga verk. Picassos familj lämnade Málaga för La Coruña när Picasso endast var tio år gammal, men han hade redan då utfört sina första konstnärliga verk. De bestod av traditionella motiv, såsom landskap och porträtt, som han utförde med en mognad och skicklighet som överträffade många vuxna konstnärers. 

Pablo Picasso uppges ha återvänt till sin födelsestad på sommarvistelser i tonåren, men efter år 1900 finns inga fler besök registrerade. Familjen flyttade vidare från la Coruña till Barcelona och Picasso skulle senare bosätta sig och utvecklas som konstnär i Paris.

På grund av att Pablo Picasso senare skulle bannlysas av Francoregimen på grund av sina politiska åsikter var det först i mitten på 1980-talet som konstnärens rötter i Málaga började uppmärksammas och idag är konstnären stadens största dragplåster. Efter invigningen av Fundación Picasso 1988 och Museo Picasso Málaga 2003 har Málaga befäst sin plats som en ledande kulturell destination, både nationellt och internationellt. 

Enligt en studie från 2017 har de turister som besöker Málaga för dess museer, särskilt de med kopplingar till Picasso, en ekonomisk inverkan på 547 miljoner euro. Museo Picasso Málaga har förvandlats till det mest besökta konstcentret i hela Andalusien och planerar att vid årets slut nå nio miljoner besökare, sedan det slog upp sina dörrar. Det skriver tidningen El Confidencial. 

Museo-Casa Natal de Picasso har haft 111.766 besökare mellan januari och september i år, där 75 procent är internationella turister. Av dessa är 55 procent européer. Museets intäkter förväntas mer än fördubblas i år.

En särskild hyllning till Picasso arrangeras av Hotel Anantara Villa Padierna, som erbjuder ett paket kallat ”Picasso Experience”. Det består av två nätters logi i det exklusiva hotellet, SPA med massage, middag bestående av Picassos spanska favoriträtter och en heldag i Málaga. Den senare består av transfer, privat guide och besök i Picassomuseet, Casa Natal de Picasso, konstnärens dopkyrka, katedralen samt La Alcazaba. Det avslutas med en middag med lokala specialiteter i den kända bodega-restaurangen El Pimpi, intill romerska teatern.

Mer information:
https://www.anantara.com/en/villa-padierna-marbella

Se SK-tv:


            [ingress] => I år har det varit dubbelt jubileum för Málagas kända konstnär Pablo Picasso. I april var det nämligen 50 år sedan konstnären avled och den 27 oktober firade Museo Picasso Málaga 20 år. Sydkusten besökte konstsamlingen dagen till ära, i regi av lyxhotellet Anantara Villa Padierna som fram till och med mars 2024 erbjuder sina gäster en ”Picasso Experience”.
            [headline] => Komplett Picasso-upplevelse
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180750
            [created] => 20231111130420
            [publishStart] => 20231204065300
            [publishStop] => 20240509140459
            [fullArticle] => Komplett Picasso-upplevelse I år har det varit dubbelt jubileum för Málagas kända konstnär Pablo Picasso. I april var det nämligen 50 år sedan konstnären avled och den 27 oktober firade Museo Picasso Málaga 20 år. Sydkusten besökte konstsamlingen dagen till ära, i regi av lyxhotellet Anantara Villa Padierna som fram till och med mars 2024 erbjuder sina gäster en ”Picasso Experience”. Pablo Ruiz Picasso föddes 1881, vid Plaza de la Merced. Barndomen präglades av en tidig upptäckt och odling av hans konstnärliga talang. Picassos far, José Ruiz Blasco, var konstlärare och traditionell målare, vilket tidigt introducerade Picasso i konstens värld. Redan som barn visade pojken enastående förmåga i teckning och måleri, vilket hans far uppmuntrade.

Stadens arkitektur, dess livliga gator och den medelhavsinfluerade kulturen bidrog till att forma hans tidiga verk. Picassos familj lämnade Málaga för La Coruña när Picasso endast var tio år gammal, men han hade redan då utfört sina första konstnärliga verk. De bestod av traditionella motiv, såsom landskap och porträtt, som han utförde med en mognad och skicklighet som överträffade många vuxna konstnärers. 

Pablo Picasso uppges ha återvänt till sin födelsestad på sommarvistelser i tonåren, men efter år 1900 finns inga fler besök registrerade. Familjen flyttade vidare från la Coruña till Barcelona och Picasso skulle senare bosätta sig och utvecklas som konstnär i Paris.

På grund av att Pablo Picasso senare skulle bannlysas av Francoregimen på grund av sina politiska åsikter var det först i mitten på 1980-talet som konstnärens rötter i Málaga började uppmärksammas och idag är konstnären stadens största dragplåster. Efter invigningen av Fundación Picasso 1988 och Museo Picasso Málaga 2003 har Málaga befäst sin plats som en ledande kulturell destination, både nationellt och internationellt. 

Enligt en studie från 2017 har de turister som besöker Málaga för dess museer, särskilt de med kopplingar till Picasso, en ekonomisk inverkan på 547 miljoner euro. Museo Picasso Málaga har förvandlats till det mest besökta konstcentret i hela Andalusien och planerar att vid årets slut nå nio miljoner besökare, sedan det slog upp sina dörrar. Det skriver tidningen El Confidencial. 

Museo-Casa Natal de Picasso har haft 111.766 besökare mellan januari och september i år, där 75 procent är internationella turister. Av dessa är 55 procent européer. Museets intäkter förväntas mer än fördubblas i år.

En särskild hyllning till Picasso arrangeras av Hotel Anantara Villa Padierna, som erbjuder ett paket kallat ”Picasso Experience”. Det består av två nätters logi i det exklusiva hotellet, SPA med massage, middag bestående av Picassos spanska favoriträtter och en heldag i Málaga. Den senare består av transfer, privat guide och besök i Picassomuseet, Casa Natal de Picasso, konstnärens dopkyrka, katedralen samt La Alcazaba. Det avslutas med en middag med lokala specialiteter i den kända bodega-restaurangen El Pimpi, intill romerska teatern.

Mer information:
https://www.anantara.com/en/villa-padierna-marbella

Se SK-tv:

 Museo Picasso Málaga firade sina 20 år den 27 oktober med gratis entré och många passade på att besöka både den fasta och temporära utställningen. Idag finns ett flertal museer som hyllar Málagas kände konstnär. Vardagsrummet i Picassos födelsehem vid Plaza de la Merced, med konstverk som tillhörde familjens samling. Anantara Villa Padiernas ”Picasso Experience” bjuder på en mängd detaljer som hyllar konstnärens minne. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 39807
            [sectionId] => 146
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => För andra året i rad hölls SWEA:s företagsmässa i kongresspalatset i Marbella, där det var rymligt trots det rekordstora antalet utställare. Som vanligt bjöd alla utställare på dricka och tilltugg och det fanns allt från bubbel  till pepparkakor, kanelbullar, köttbullssnittar och ibéricoskinka som skars upp på plats. 

SWEA-damerna, under ledning av ”mässgeneralen” Monica Silverstrand, gjorde ett jättejobb, både inför och under mässan. Lotterna sålde slut, med enorma priser som lockbeten och de flera hundra besökarna underhölls med levande musik. 

SK-tv:


            [ingress] => Aldrig tidigare har SWEA Marbella haft så många utställare på sin populära företagsmässa som i år. Hela 65 olika företag presenterade 9 november sina produkter och tjänster, sålde och bjöd på godsaker.
            [headline] => Rekordmånga deltagare i SWEA-mässan
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180800
            [created] => 20231111183801
            [publishStart] => 20231204065200
            [publishStop] => 20240509193859
            [fullArticle] => Rekordmånga deltagare i SWEA-mässan Aldrig tidigare har SWEA Marbella haft så många utställare på sin populära företagsmässa som i år. Hela 65 olika företag presenterade 9 november sina produkter och tjänster, sålde och bjöd på godsaker. För andra året i rad hölls SWEA:s företagsmässa i kongresspalatset i Marbella, där det var rymligt trots det rekordstora antalet utställare. Som vanligt bjöd alla utställare på dricka och tilltugg och det fanns allt från bubbel  till pepparkakor, kanelbullar, köttbullssnittar och ibéricoskinka som skars upp på plats. 

SWEA-damerna, under ledning av ”mässgeneralen” Monica Silverstrand, gjorde ett jättejobb, både inför och under mässan. Lotterna sålde slut, med enorma priser som lockbeten och de flera hundra besökarna underhölls med levande musik. 

SK-tv:

 SWEA Marbellas ordförande Elins Sundström med Bente Erlandsson.  Mathias Bosaeus och Fabian Siller från Fastighetsbyrån Marbella/Estepona.  Keramiker Anette Fahrman.  Granatäpplen, avokados, apelsiner, citroner, paprika och pumpa från Finca Solmark. En kör sjöng bland annat ABBA-låtar. Emelie Nixon från Quality by Nixon (tandblekning) och konstnärinnan Kattis Palmnäs. Ulf Hedendahl med fru Lena. Jennifer Burai är försäkringsagent för Liberty Seguros. Klas Ström från Costarentals hade lagat egna goda köttbullar som han bjöd på. José Antonio och Manolo från Finca Solmark delade ut ekologiska frukter och grönsaker till besökarna. Ruben Larsen från Haga Kapital. Vinicius DaSilva och Patric Nilsson från Golf Service.  Jenny Pettersson från Henoo designs till höger med Mie Torp. Susanne och Stig von Bahr var några av de många besökarna. Kyrkoherde Anders Roos med Kyrkorådets ordförande Helena Idsäter informerade om kyrkans verksamhet på Costa del Sol.  Systrarna Camilla och Johanna Wikström erbjuder catering. I år signerade Sydkustens Mats Björkman exemplar på både svenska och spanska av sin historiska roman Fem veckor i Granada. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 39750
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det är långfredagen 1922. Konstnärerna Sigge Jernmark och Ninni Billing anländer på kvällen till Granada med sina ryggsäckar, stafflin  och målarutrustning. De är nyförlovade och har rest runt i Spanien de senaste veckorna på något av en tidig bröllopsresa, där de njuter av livet och varandra, samt fångar tillvaron med sina penslar.

Samma planer har de vid ankomsten till den legendomspunna staden. Det de inte anar är att Ninni har mindre än fem veckor kvar att leva. Drygt 70 år senare finner den kände reseledaren Olle Jacobsson en övergiven grav i kyrkogården San José, ovanför palatset Alhambra. Det blir starten på denna berättelse, när Olle tar kontakt med just Mats Björkman för att tillsammans försöka ta reda på vem denna okända svenska var och varför hon begravdes just här.

Cinco semanas en Granada är inte en översättning till spanska av romanen. Det är den anpassade versionen för de spanska läsarna, skriven av författaren själv, som är född och uppväxt i Spanien.
–Medan jag skrev originalversionen kände jag att den här historien behöver nå även den spanska publiken. Parallellt med att marknadsföra den svenska romanen har jag därför skrivit på en spansk variant, berättar Mats Andrés Björkman, som signerar med även sitt spanska mellannamn.

Boken har fått mycket gott omdöme i Sverige och kommit att klassas som en pusselroman. Läsaren kastas mellan nutid och början av 1900-talet, medan hen successivt erhåller pusselbitar som bidrar till att reda ut mysteriet.
–Jag har ägnat fyra års research enbart åt romanen, utan att räkna in de drygt två år i slutet på 1990-talet när Olle Jacobsson och jag fick material till flera artiklar i Sydkusten, förklarar Mats.

Boken är full av utdrag och citat från såväl artiklar i Sydkusten som i dåtidens tidningar i Granada. Läsaren bjuds även på klipp från brev, reseböcker och framför allt från ett under många år undangömt och illustrerat manuskript av Sigge Jernmark, som var avgörande för att den här berättelse skulle bli känd.
–Jag har anpassat den spanska versionen för de inhemska läsarna. I den behöver jag inte förklara spanska fenomen, men däremot svenska. Jag har även ägnat större fokus i den nya versionen åt Granadas historia och massmedia. Karaktärerna liksom den röda tråden är dock samma i båda versionerna.

Det senare gör att många inte minst granadabor lär lockas att följa i karaktärernas fotspår, när de läst ut romanen. Många skandinaver har redan besökt Granada och några av de mer än 40 platser som finns utmärkta på en interaktiv karta på Mats Björkmans hemsida, där olika scener i romanen - och i verkliga livet - utspelade sig för hundra år sedan.

Cinco semanas en Granada ges ut av förlaget Círculo Rojo och boken finns att beställa på nätet hos Amazon, FNAC och El Corte Inglés. Den kan även köpas i ett flertal bokbutiker i Granada. Det går vidare att beställa signerade exemplar, precis som av den svenska versionen, på författarens egen hemsida.

Mer information:
https://matsbjorkman.com
            [ingress] => I maj 2022 gav Sydkustens chefredaktör Mats Björkman ut den historiska romanen ”Fem veckor i Granada”, baserad på verkliga händelser. I oktober i år kom den spanska versionen ut, anpassad för den spanska publiken.
            [headline] => Boknytt: Spansk historia med svensk koppling
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180808
            [created] => 20231104171600
            [publishStart] => 20231204065100
            [publishStop] => 20240502181559
            [fullArticle] => Boknytt: Spansk historia med svensk koppling I maj 2022 gav Sydkustens chefredaktör Mats Björkman ut den historiska romanen ”Fem veckor i Granada”, baserad på verkliga händelser. I oktober i år kom den spanska versionen ut, anpassad för den spanska publiken. Det är långfredagen 1922. Konstnärerna Sigge Jernmark och Ninni Billing anländer på kvällen till Granada med sina ryggsäckar, stafflin  och målarutrustning. De är nyförlovade och har rest runt i Spanien de senaste veckorna på något av en tidig bröllopsresa, där de njuter av livet och varandra, samt fångar tillvaron med sina penslar.

Samma planer har de vid ankomsten till den legendomspunna staden. Det de inte anar är att Ninni har mindre än fem veckor kvar att leva. Drygt 70 år senare finner den kände reseledaren Olle Jacobsson en övergiven grav i kyrkogården San José, ovanför palatset Alhambra. Det blir starten på denna berättelse, när Olle tar kontakt med just Mats Björkman för att tillsammans försöka ta reda på vem denna okända svenska var och varför hon begravdes just här.

Cinco semanas en Granada är inte en översättning till spanska av romanen. Det är den anpassade versionen för de spanska läsarna, skriven av författaren själv, som är född och uppväxt i Spanien.
–Medan jag skrev originalversionen kände jag att den här historien behöver nå även den spanska publiken. Parallellt med att marknadsföra den svenska romanen har jag därför skrivit på en spansk variant, berättar Mats Andrés Björkman, som signerar med även sitt spanska mellannamn.

Boken har fått mycket gott omdöme i Sverige och kommit att klassas som en pusselroman. Läsaren kastas mellan nutid och början av 1900-talet, medan hen successivt erhåller pusselbitar som bidrar till att reda ut mysteriet.
–Jag har ägnat fyra års research enbart åt romanen, utan att räkna in de drygt två år i slutet på 1990-talet när Olle Jacobsson och jag fick material till flera artiklar i Sydkusten, förklarar Mats.

Boken är full av utdrag och citat från såväl artiklar i Sydkusten som i dåtidens tidningar i Granada. Läsaren bjuds även på klipp från brev, reseböcker och framför allt från ett under många år undangömt och illustrerat manuskript av Sigge Jernmark, som var avgörande för att den här berättelse skulle bli känd.
–Jag har anpassat den spanska versionen för de inhemska läsarna. I den behöver jag inte förklara spanska fenomen, men däremot svenska. Jag har även ägnat större fokus i den nya versionen åt Granadas historia och massmedia. Karaktärerna liksom den röda tråden är dock samma i båda versionerna.

Det senare gör att många inte minst granadabor lär lockas att följa i karaktärernas fotspår, när de läst ut romanen. Många skandinaver har redan besökt Granada och några av de mer än 40 platser som finns utmärkta på en interaktiv karta på Mats Björkmans hemsida, där olika scener i romanen - och i verkliga livet - utspelade sig för hundra år sedan.

Cinco semanas en Granada ges ut av förlaget Círculo Rojo och boken finns att beställa på nätet hos Amazon, FNAC och El Corte Inglés. Den kan även köpas i ett flertal bokbutiker i Granada. Det går vidare att beställa signerade exemplar, precis som av den svenska versionen, på författarens egen hemsida.

Mer information:
https://matsbjorkman.com Mats Andrés Björkman har tidigare guidat i bland annat Granada och det har blivit många besök i staden när han gjort research för sin roman, som är baserad på verkliga händelser. Cinco semanas en Granada är inte en översättning till spanska av romanen, utan den anpassade versionen för de spanska läsarna, skriven av författaren själv som är född och uppväxt i Spanien. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 39845
            [sectionId] => 57
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det är hög tid att sluta ifrågasätta om det är korrekt att kalla Vox för ”extremt” eller ”högerradikalt”. I flera veckor har radikaler, uppmuntrade av Vox, demonstrerat utanför socialistpartiet PSOE:s huvudkontor på Calle de Ferraz i Madrid, liksom andra partikontor runt om i Spanien. Deras utseende och paroller kan göra vem som helst mörkrädd och medan Partido Popular endast tvetydigt tagit avstånd från de radikala demonstranterna så har Vox öppet stött dem och istället kritiserat polisen som försöker upprätthålla ordningen.

Trots alla manifestationer runt om i Spanien i protest mot Pedro Sánchez uppgörelser med de katalanska separatistpartierna, så har han alltså lyckats bli omvald för en ny mandatperiod som regeringschef. Framgången beror inte så mycket på de påstådda eftergifterna, som den bakomvarande anledningen till att åtta vitt skilda grupper i parlamentet varit villiga att rösta fram honom. Det som enar dem är att samtliga avskyr Vox.

Oavsett vad man tycker om Pedro Sánchez kan ingen förneka att han är en sällsynt skicklig strateg. Med facit i hand var det ett mästerligt drag att kalla till nyval bara timmar efter vänsterns svidande nederlag i kommun- och regionvalen den 28 maj. Sánchez dagar vid makten verkade på valnatten vara räknade, men han hade kapacitet att förutse vad som skulle ske och slå mynt av det.

För även om Partido Popular skördade stora framgångar i främst regionvalen, var det tydligt att partiet skulle bli avhängigt av Vox i ett flertal områden. Sánchez och hans rådgivare förstod att om de kallade till nyval till slutet av juli så skulle valkampanjen sammanfalla med alla uppgörelser mellan PP och Vox, vilket mycket riktigt inträffade. Omedelbara konsekvenser av det radikala partiets agenda, som förnekande av kvinnovåld och censur av kulturevenemang, väckte ramaskri och livade upp den dittills slumrande vänstern.

Socialistpartiet och deras koalitionspartner Sumar, som varit nere för räkning, lyckades förhindra att högern fick den majoritet som de nästan tagit ut i förskott. Händelserna efter riksvalet den 23 juli spelade också som planerat Sánchez i händerna. PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo fick snabbt stöd av Vox som kandidat till regeringschef. Även om det skedde utan krav på att ingå i en framtida regering så var avtalet tillräckligt för att övriga dörrar skulle skulle slås igen för högerblocket. Feijóo säkrade 172 röster, men behövde minst 176 för att komma till makten. 

Även om man tillhör de som firar att extremhögern hålls borta från landets regering så finns också objektiva argument för att bäva inför den mandatperiod som nu startar. Carles Puigdemont. kommer nämligen avsiktligt göra livet surt för Sánchez, för att vinna sympatier hos de radikala separatisterna. I den bemärkelsen konkurrerar nämligen Junts med ERC, under devisen ”Ju sämre, desto bättre!”
            [ingress] => (Ledare i decembernumret av tidningen SK.) Det har talats, skrivits och framför allt skrikits så mycket om den planerade amnestin av de katalanska separatisterna att få begrundat den verkliga orsaken till att Pedro Sánchez lyckats bli omvald till regeringschef. Jämte socialistledarens nu väl styrkta uthållighet är skälet till att han sitter kvar vid makten det breda motståndet i Spanien mot högerextrema Vox.
            [headline] => Sánchez räddad av Vox
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180818
            [created] => 20231117165500
            [publishStart] => 20231204065000
            [publishStop] => 20240515175459
            [fullArticle] => Sánchez räddad av Vox (Ledare i decembernumret av tidningen SK.) Det har talats, skrivits och framför allt skrikits så mycket om den planerade amnestin av de katalanska separatisterna att få begrundat den verkliga orsaken till att Pedro Sánchez lyckats bli omvald till regeringschef. Jämte socialistledarens nu väl styrkta uthållighet är skälet till att han sitter kvar vid makten det breda motståndet i Spanien mot högerextrema Vox. Det är hög tid att sluta ifrågasätta om det är korrekt att kalla Vox för ”extremt” eller ”högerradikalt”. I flera veckor har radikaler, uppmuntrade av Vox, demonstrerat utanför socialistpartiet PSOE:s huvudkontor på Calle de Ferraz i Madrid, liksom andra partikontor runt om i Spanien. Deras utseende och paroller kan göra vem som helst mörkrädd och medan Partido Popular endast tvetydigt tagit avstånd från de radikala demonstranterna så har Vox öppet stött dem och istället kritiserat polisen som försöker upprätthålla ordningen.

Trots alla manifestationer runt om i Spanien i protest mot Pedro Sánchez uppgörelser med de katalanska separatistpartierna, så har han alltså lyckats bli omvald för en ny mandatperiod som regeringschef. Framgången beror inte så mycket på de påstådda eftergifterna, som den bakomvarande anledningen till att åtta vitt skilda grupper i parlamentet varit villiga att rösta fram honom. Det som enar dem är att samtliga avskyr Vox.

Oavsett vad man tycker om Pedro Sánchez kan ingen förneka att han är en sällsynt skicklig strateg. Med facit i hand var det ett mästerligt drag att kalla till nyval bara timmar efter vänsterns svidande nederlag i kommun- och regionvalen den 28 maj. Sánchez dagar vid makten verkade på valnatten vara räknade, men han hade kapacitet att förutse vad som skulle ske och slå mynt av det.

För även om Partido Popular skördade stora framgångar i främst regionvalen, var det tydligt att partiet skulle bli avhängigt av Vox i ett flertal områden. Sánchez och hans rådgivare förstod att om de kallade till nyval till slutet av juli så skulle valkampanjen sammanfalla med alla uppgörelser mellan PP och Vox, vilket mycket riktigt inträffade. Omedelbara konsekvenser av det radikala partiets agenda, som förnekande av kvinnovåld och censur av kulturevenemang, väckte ramaskri och livade upp den dittills slumrande vänstern.

Socialistpartiet och deras koalitionspartner Sumar, som varit nere för räkning, lyckades förhindra att högern fick den majoritet som de nästan tagit ut i förskott. Händelserna efter riksvalet den 23 juli spelade också som planerat Sánchez i händerna. PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo fick snabbt stöd av Vox som kandidat till regeringschef. Även om det skedde utan krav på att ingå i en framtida regering så var avtalet tillräckligt för att övriga dörrar skulle skulle slås igen för högerblocket. Feijóo säkrade 172 röster, men behövde minst 176 för att komma till makten. 

Även om man tillhör de som firar att extremhögern hålls borta från landets regering så finns också objektiva argument för att bäva inför den mandatperiod som nu startar. Carles Puigdemont. kommer nämligen avsiktligt göra livet surt för Sánchez, för att vinna sympatier hos de radikala separatisterna. I den bemärkelsen konkurrerar nämligen Junts med ERC, under devisen ”Ju sämre, desto bättre!” Pedro Sánchez har ännu en gång visat prov på enastående politisk uthållighet, men den nya mandatperioden riskerar att bli en mardröm för honom. Foto: PSOE 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 39860
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det jag kanske avundas spanjorerna allra mest är deras lättsamhet. Deras oerhörda förmåga att fokusera på skratt, glädje och humor oberoende av kontexten. Spanjorer kan klaga, kritisera och svartmåla (inte minst politiker), men den mellanmänskliga direkta kontakten bygger nästan alltid på värme, öppenhet och just glädje i stunden. De är mästare på att lägga eventuella problem och sorger åt sidan och njuta av varandra och av nuet, oavsett det är med nära vänner, ytliga bekanta eller en fullständig främling.

Nästa drag som jag önskar jag hade mer av är spanjorernas generositet. Den naturlighet med vilken de ofta sätter sin egen bekvämlighet åt sidan för andras skull. Det kan vara familj eller vänner men även främlingar. De är liksom alltid beredda att gå den där extra milen för andra och har ingen inbygd varningsklocka som gör dem vaksamma på att någon kanske skulle utnyttja dem. De funderar aldrig på vad de eventuellt kan få i gengäld. Medan en svensk frågar sig om det verkligen är nödvändigt att ställa upp eller gripa in, kastar sig en spanjor handlöst in i situationen och bidrar med det den kan.

Den spanska enkelheten är en annan attraktiv egenskap jag kan drömma om. Vi svenskar är livsnjutare, precis som spanjorerna är det, men jag menar att vi har mycket större krav på vad som skapar njutet. Det kan handla om mat, umgänge, aktiviteter, inredning, mode. Svenskar är bra på vardagslyx. Det ska vara mysigt, fint, gott och speciellt och vi anstränger oss gärna för att få till det oavsett det är måndag eller lördag. En spanjor är mycket mer nöjd med att saker och ting liksom bara är som de är. Det behöver inte vara mysigt eller kännas lyxigt. Det är bra ändå.

I samma linje är spanjorer experter på att koka soppa på en spik och då menar jag bokstavligen. Nästan i alla fall. De kan få till en komplett och fantastisk måltid av i princip ingenting. Medan svenskarna ständigt experimenterar med nya ingredienser och de senaste trendrecepten, är det de enkla råvarorna som står i centrum för en spanjor. En skivad tomat med salt och olivolja blir den mest utsökta förrätten. En tallrik med ost eller skinka får en gäst att känna sig kungligt behandlad. Ägg i alla dess former blir tillsammans med endast potatis, en favoritmåltid. En färsk frukt på en tallrik, en delikat efterrätt.

Den villkorslösa kärleken och lojaliteten mot familjen är kanske det allra mest utmärkande för spanjorerna och det är något jag kan avundas. De är så storsinta, kan ha synpunkter och konflikter men familjen är alltid familjen och det räcker hela vägen för att acceptera medlemmarna som de är. Vi svenskar är mycket mer dömande, ställer större krav på att våra nära relationer ska ge oss någonting. För oss är blod inte tjockare än vatten, vi kan bryta en familjerelation som dränerar oss. Något jag tycker är sunt. Men det finns något så vackert, grundläggande och självklart i spanjorernas förbehållslösa acceptans och band till familjen.

Sist men inte minst önskar jag att jag likt spanjorerna kunde stå över stressen. Jag säger inte att den inte existerar, men jag har hittills under mina 20 år här inte träffat på en enda spanjor som gått in i väggen. Medan de flesta svenskar jag känner har gjort det minst en gång eller i alla fall har diverse fysiska eller psykiska symptom på stress. Spanjorerna har större anledning till att vara stressade, men det är som att stress inte biter på dem. Jag tror hemligheten är att de är bättre på att dela upp livet i olika segment, att befinna sig här och nu och lägga annat åt sidan för ögonblicket. De lever inte för jobbet och accepterar i högre grad sådant de helt enkelt inte kan påverka.
            [ingress] => Denna höst firar jag 20-års jubileum i Spanien och i mångt och mycket är jag mer spansk än svensk vid det här laget. Jag äter på spanska tider, överdriver som en äkta “malagueño”, sätter mig alltid i skuggan och kan utan problem börja snacka med någon på gatan. Men det finns saker jag fortfarande inte anammat fullt ut och som jag önskar jag hade mer av i mig.
            [headline] => Den avundsvärda spanskheten
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180829
            [created] => 20231120144511
            [publishStart] => 20231204064900
            [publishStop] => 20240518154559
            [fullArticle] => Den avundsvärda spanskheten Denna höst firar jag 20-års jubileum i Spanien och i mångt och mycket är jag mer spansk än svensk vid det här laget. Jag äter på spanska tider, överdriver som en äkta “malagueño”, sätter mig alltid i skuggan och kan utan problem börja snacka med någon på gatan. Men det finns saker jag fortfarande inte anammat fullt ut och som jag önskar jag hade mer av i mig. Det jag kanske avundas spanjorerna allra mest är deras lättsamhet. Deras oerhörda förmåga att fokusera på skratt, glädje och humor oberoende av kontexten. Spanjorer kan klaga, kritisera och svartmåla (inte minst politiker), men den mellanmänskliga direkta kontakten bygger nästan alltid på värme, öppenhet och just glädje i stunden. De är mästare på att lägga eventuella problem och sorger åt sidan och njuta av varandra och av nuet, oavsett det är med nära vänner, ytliga bekanta eller en fullständig främling.

Nästa drag som jag önskar jag hade mer av är spanjorernas generositet. Den naturlighet med vilken de ofta sätter sin egen bekvämlighet åt sidan för andras skull. Det kan vara familj eller vänner men även främlingar. De är liksom alltid beredda att gå den där extra milen för andra och har ingen inbygd varningsklocka som gör dem vaksamma på att någon kanske skulle utnyttja dem. De funderar aldrig på vad de eventuellt kan få i gengäld. Medan en svensk frågar sig om det verkligen är nödvändigt att ställa upp eller gripa in, kastar sig en spanjor handlöst in i situationen och bidrar med det den kan.

Den spanska enkelheten är en annan attraktiv egenskap jag kan drömma om. Vi svenskar är livsnjutare, precis som spanjorerna är det, men jag menar att vi har mycket större krav på vad som skapar njutet. Det kan handla om mat, umgänge, aktiviteter, inredning, mode. Svenskar är bra på vardagslyx. Det ska vara mysigt, fint, gott och speciellt och vi anstränger oss gärna för att få till det oavsett det är måndag eller lördag. En spanjor är mycket mer nöjd med att saker och ting liksom bara är som de är. Det behöver inte vara mysigt eller kännas lyxigt. Det är bra ändå.

I samma linje är spanjorer experter på att koka soppa på en spik och då menar jag bokstavligen. Nästan i alla fall. De kan få till en komplett och fantastisk måltid av i princip ingenting. Medan svenskarna ständigt experimenterar med nya ingredienser och de senaste trendrecepten, är det de enkla råvarorna som står i centrum för en spanjor. En skivad tomat med salt och olivolja blir den mest utsökta förrätten. En tallrik med ost eller skinka får en gäst att känna sig kungligt behandlad. Ägg i alla dess former blir tillsammans med endast potatis, en favoritmåltid. En färsk frukt på en tallrik, en delikat efterrätt.

Den villkorslösa kärleken och lojaliteten mot familjen är kanske det allra mest utmärkande för spanjorerna och det är något jag kan avundas. De är så storsinta, kan ha synpunkter och konflikter men familjen är alltid familjen och det räcker hela vägen för att acceptera medlemmarna som de är. Vi svenskar är mycket mer dömande, ställer större krav på att våra nära relationer ska ge oss någonting. För oss är blod inte tjockare än vatten, vi kan bryta en familjerelation som dränerar oss. Något jag tycker är sunt. Men det finns något så vackert, grundläggande och självklart i spanjorernas förbehållslösa acceptans och band till familjen.

Sist men inte minst önskar jag att jag likt spanjorerna kunde stå över stressen. Jag säger inte att den inte existerar, men jag har hittills under mina 20 år här inte träffat på en enda spanjor som gått in i väggen. Medan de flesta svenskar jag känner har gjort det minst en gång eller i alla fall har diverse fysiska eller psykiska symptom på stress. Spanjorerna har större anledning till att vara stressade, men det är som att stress inte biter på dem. Jag tror hemligheten är att de är bättre på att dela upp livet i olika segment, att befinna sig här och nu och lägga annat åt sidan för ögonblicket. De lever inte för jobbet och accepterar i högre grad sådant de helt enkelt inte kan påverka. Spanjorerna är mästare att skapa en festmåltid av enkla råvaror och inte minst på att låta den glädjefyllda samvaron gå före allting annat. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 39865
            [sectionId] => 392
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Sant är att det finns verkliga dramer i världen. Förutom de stora glömda konflikterna står vi i västvärlden inför den oförståeliga ryska invasionen av Ukraina och den senaste månadens krig mellan Israel och Hamas. Det finns inga ord för att beskriva lidandet hos så många oskyldiga människor och jag frågar mig ofta vad jag själv kan göra. Samtidigt vägrar jag att spela spelet att behöva att ta parti för ett land framför ett annat, eller i mitt eget land välja en ideologi mot en annan. Så jag positionerar mig tydligt till förmån för dem som har lidit förlusten av en nära anhörig, för dem som måste söka skydd undan bomberna eller för dem som har förlorat sin frihet. Resten är bara oväsen, för mig på tok för mycket.

Det kan låta trivialt, men jag föredrar att fokusera på röran med de kommande julmåltiderna, framför oväsendet som de som lider av bomberna hör, liksom det  som medierna översvämmar oss med varje dag. Jag vet inte hur många måltider jag har de kommande veckorna, men bara tanken på dem får mig att dels skratta och dels känna mig lite stressad. 

Jag vet inte hur det är för er, men det här med julmåltider har gått över styr för oss spanjorer. Vi älskar att träffas för en måltid! Det handlar inte bara om jobbmåltiden eller de under julens främsta dagar. Jag har det också med olika vängrupper, roddklubben, ett utbildningsprogram jag deltar i och naturligtvis med familjen. För oss spanjorer är detta en mycket allvarsam fråga. Vi pratar om familjen på julen! 

Allt börjar hemma veckor i förväg, med att bestämma vilken familj vi ska fira julafton med; det vill säga min frus föräldrar eller mina syskon. Beroende på beslutet firas jul påföljande dag med den andra familjen. Processen upprepas när det gäller nyårsafton och nyårsdagen. Men det slutar inte där, utan blir ännu mer komplicerat då vi också samlas med mina syskon och syskonbarn den 5 januari, vid ”Reyes”, för att äta nästa dag med min frus familj. Samma eftermiddag träffas vi igen med min familj för att ge varandra presenter. Vi träffar alltså samma personer flera gånger under en period på två veckor, ibland flera gånger samma dag! Lägg därtill alltså måltider med vänner, kusiner, arbetskollegor, sportkamrater och det är möjligt att jag glömmer någon. Med detta sagt vill jag inte att ni ska tro att jag klagar, jag delar bara dessa tankar som ett sätt att förbereda mig mentalt.

Sanningen är att majoriteten av dessa sammankomster är mycket trevliga. Som ni vet är spanjorerna inte kända för att tystlåtna, vilket innebär att det brukar vara mycket oväsen vid dessa måltider, särskilt de som hålls på en restaurang. Det gör i sin tur att man måste prata väldigt högt och ju längre kvällen går och någon kanske tar ett glas vin för mycket, blir oväsendet ännu större. En annan spansk egenskap är att vi älskar att diskutera, framför allt om ämnet är fotboll eller politik. Det här året ser ut att bli hett och att det stora samtalsämnet lovar bli Katalonien och amnestin. Bara tanken gör mig redan trött…

Som vanligt kommer det också att säljas gott om jullotter under dessa måltider. Jag vet inte om ni vet det, men jullotteriet är något väldigt spanskt. Det är något som förenar oss alla oavsett om vi är anhängare av Real Madrid eller FC Barcelona, bor på Kanarieöarna eller i Galicien, eller ännu mer intressant, om du är för eller emot Kataloniens självständighet. Det firas varje år den 22 december och är en djupt rotad tradition under dessa juldagar. Även om du inte brukar spela på lotteri, är det vanligt att någon kommer och säljer lotter till dig för någon välgörenhetsändamål vid dessa måltider före det datumet. Det är svårt för mig att säga nej till välgörenhet och ofta slutar det med att jag spenderar lika mycket på lotter som på själva måltiden.

Det finns en sista utmaning vid dessa måltider som inte heller kan viftas bort. Det är allt annat än enkelt att bryta upp! Med det menar jag att om du tror att en måltid eller middag är över, tar du miste. Även om de så gått fyra eller fem timmar finns det som regel någon vän eller släkting som utbrister: “men varför vill du gå så tidigt? Detta kan hända klockan två eller tre på morgonen, när du har samlats klockan åtta på kvällen. Och tro inte att det tar fem minuter att ta farväl. Ofta mellan att jag sagt att jag ska gå och verkligen går har det förflutit mellan 30 och 40 minuter.

De närmaste veckorna kommer jag som sagt mer än en gång behöva prata högt. Men jag föredrar definitivt det buller som väntar mig, som ärligt talat låter som musik i mina öron, jämfört med oväsendet som andra hör i andra delar av världen.

Från hjärtat önskar jag er alla God Jul och Gott Nytt År!
            [ingress] => Det är inte lätt dessa dagar att välja ett ämne att reflektera över. Världen ställer allt på huvudet och fyller oss bara med rädslor och oro. Spanien har i månader, eller kanske ännu längre, varit indraget i en kontinuerlig politisk och ideologisk strid. Jag skrev om detta i min senaste kolumn och kommer inte att upprepa det denna gång, eftersom jag är så trött på allt oväsen.
            [headline] => Buller att föredra i jultider
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180837
            [created] => 20231121102742
            [publishStart] => 20231204064800
            [publishStop] => 20240519112759
            [fullArticle] => Buller att föredra i jultider Det är inte lätt dessa dagar att välja ett ämne att reflektera över. Världen ställer allt på huvudet och fyller oss bara med rädslor och oro. Spanien har i månader, eller kanske ännu längre, varit indraget i en kontinuerlig politisk och ideologisk strid. Jag skrev om detta i min senaste kolumn och kommer inte att upprepa det denna gång, eftersom jag är så trött på allt oväsen. Sant är att det finns verkliga dramer i världen. Förutom de stora glömda konflikterna står vi i västvärlden inför den oförståeliga ryska invasionen av Ukraina och den senaste månadens krig mellan Israel och Hamas. Det finns inga ord för att beskriva lidandet hos så många oskyldiga människor och jag frågar mig ofta vad jag själv kan göra. Samtidigt vägrar jag att spela spelet att behöva att ta parti för ett land framför ett annat, eller i mitt eget land välja en ideologi mot en annan. Så jag positionerar mig tydligt till förmån för dem som har lidit förlusten av en nära anhörig, för dem som måste söka skydd undan bomberna eller för dem som har förlorat sin frihet. Resten är bara oväsen, för mig på tok för mycket.

Det kan låta trivialt, men jag föredrar att fokusera på röran med de kommande julmåltiderna, framför oväsendet som de som lider av bomberna hör, liksom det  som medierna översvämmar oss med varje dag. Jag vet inte hur många måltider jag har de kommande veckorna, men bara tanken på dem får mig att dels skratta och dels känna mig lite stressad. 

Jag vet inte hur det är för er, men det här med julmåltider har gått över styr för oss spanjorer. Vi älskar att träffas för en måltid! Det handlar inte bara om jobbmåltiden eller de under julens främsta dagar. Jag har det också med olika vängrupper, roddklubben, ett utbildningsprogram jag deltar i och naturligtvis med familjen. För oss spanjorer är detta en mycket allvarsam fråga. Vi pratar om familjen på julen! 

Allt börjar hemma veckor i förväg, med att bestämma vilken familj vi ska fira julafton med; det vill säga min frus föräldrar eller mina syskon. Beroende på beslutet firas jul påföljande dag med den andra familjen. Processen upprepas när det gäller nyårsafton och nyårsdagen. Men det slutar inte där, utan blir ännu mer komplicerat då vi också samlas med mina syskon och syskonbarn den 5 januari, vid ”Reyes”, för att äta nästa dag med min frus familj. Samma eftermiddag träffas vi igen med min familj för att ge varandra presenter. Vi träffar alltså samma personer flera gånger under en period på två veckor, ibland flera gånger samma dag! Lägg därtill alltså måltider med vänner, kusiner, arbetskollegor, sportkamrater och det är möjligt att jag glömmer någon. Med detta sagt vill jag inte att ni ska tro att jag klagar, jag delar bara dessa tankar som ett sätt att förbereda mig mentalt.

Sanningen är att majoriteten av dessa sammankomster är mycket trevliga. Som ni vet är spanjorerna inte kända för att tystlåtna, vilket innebär att det brukar vara mycket oväsen vid dessa måltider, särskilt de som hålls på en restaurang. Det gör i sin tur att man måste prata väldigt högt och ju längre kvällen går och någon kanske tar ett glas vin för mycket, blir oväsendet ännu större. En annan spansk egenskap är att vi älskar att diskutera, framför allt om ämnet är fotboll eller politik. Det här året ser ut att bli hett och att det stora samtalsämnet lovar bli Katalonien och amnestin. Bara tanken gör mig redan trött…

Som vanligt kommer det också att säljas gott om jullotter under dessa måltider. Jag vet inte om ni vet det, men jullotteriet är något väldigt spanskt. Det är något som förenar oss alla oavsett om vi är anhängare av Real Madrid eller FC Barcelona, bor på Kanarieöarna eller i Galicien, eller ännu mer intressant, om du är för eller emot Kataloniens självständighet. Det firas varje år den 22 december och är en djupt rotad tradition under dessa juldagar. Även om du inte brukar spela på lotteri, är det vanligt att någon kommer och säljer lotter till dig för någon välgörenhetsändamål vid dessa måltider före det datumet. Det är svårt för mig att säga nej till välgörenhet och ofta slutar det med att jag spenderar lika mycket på lotter som på själva måltiden.

Det finns en sista utmaning vid dessa måltider som inte heller kan viftas bort. Det är allt annat än enkelt att bryta upp! Med det menar jag att om du tror att en måltid eller middag är över, tar du miste. Även om de så gått fyra eller fem timmar finns det som regel någon vän eller släkting som utbrister: “men varför vill du gå så tidigt? Detta kan hända klockan två eller tre på morgonen, när du har samlats klockan åtta på kvällen. Och tro inte att det tar fem minuter att ta farväl. Ofta mellan att jag sagt att jag ska gå och verkligen går har det förflutit mellan 30 och 40 minuter.

De närmaste veckorna kommer jag som sagt mer än en gång behöva prata högt. Men jag föredrar definitivt det buller som väntar mig, som ärligt talat låter som musik i mina öron, jämfört med oväsendet som andra hör i andra delar av världen.

Från hjärtat önskar jag er alla God Jul och Gott Nytt År! ”Det här med julmåltider har gått över styr för oss spanjorer”, skriver Nacho Mata. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 39759
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Bodega Malvajio är lite anonym och svår att hitta, men om man tar sikte på flyttfirman Brittania, i Las Lagunas de Mijas, så finns Malvajio runt hörnet i samma byggnad. Man förstår varför dom själva kallar sina viner ”Vino de Garaje”.

Antonio Mérida har drivit Bodega Malvajio sedan 2011. Antonio är en mycket kunnig och hängiven vinmakare som jag nu fått nöjet att stifta närmare bekantskap med. Från början höll de till på ett annat ställe i Mijas, men när verksamheten behövde utvidgas flyttade de till nuvarande större lokal. Namnet på bodegan reagerade jag för initialt, men Antonio menar att det kom till som ett skämt vid uppstarten. I Mijas benämner man nämligen en person som bringar otur för andra som en ”Malvajio”.

Tomas Fryklöf är en vinprofil från Västerås som, på samma sätt som jag själv, sedan länge tillbringar stora delar av året på Solkusten. Tomas stötte på Antonio för sju år sedan och fattade direkt tycke för vinerna. Han började delta i verksamheten och importera bodegans viner till Sverige. Sedan några år tillbaka är nu Tomas också delägare i bodegan.

Odlingen av druvor började i mycket liten skala i Osunillas, strax utanför Mijas. Här odlar de fortfarande lite cabernet sauvignon och syrah. Dock är ju markpriserna på Costa del Sol höga så bodegan har satsat på mer odlingsmark uppe vid Mollina, utanför Antequera. Här har de nu tio hektar odling av druvorna cabernet sauvignon, merlot, syrah, chardonnay, pedro ximenez, colombard och moscatel. Produktionen börjar närma sig trettiotusen flaskor per år, vilket är imponerande. 

Vinproduktionen är ekologisk, men de har av kostnadsskäl valt att inte certifiera sig. Svavel är en godkänd tillsats även vid ekologisk produktion, men även här är de ytterst restriktiva och tillsätter undantagsvis bara några få milligram. Det ekologiska tänkandet syns redan i vingården, där höns och getter spatserar runt. De är också sparsamma med att filtrera vinerna. Kraftigare filtrering för att klarna ett vin gör ju också att en del av doft och smak försvinner. Enda nackdelen med ett ofiltrerat vin är att det ibland bildas sediment i flaskan. Om man vill få bort eventuellt ”grums” kan man ju annars alltid dekantera vinet eller låta bli att hälla upp de sista dropparna i flaskan. 

Vid mitt besök fick jag även prova vin direkt ur tankar och ekfat från kommande årgång. Redan här kändes det att vinerna var goda och kommer att bli mycket bra. Flera är dessutom mycket lagringsbara. Antonio hade själv nyligen provat en flaska från 2011 av deras toppvin Canibal Tinto, gjort på syrah och cabernet sauvignon. Han menade att det precis hade uppnått perfekt mognad. 

Bodegan producerar ett förvånansvärt brett sortiment av viner, alltifrån en trevlig rosé till komplexa ekfatslagrade chardonnayer och syrah/cabernet-cuveér. Ett nytt kommande inslag är ett mousserande vin gjort på metoden ”ancestral/pet-nat”, det vill säga jäst bara en gång. Jag fick prova en icke helt färdigjäst ”prototyp” av detta vin. Riktigt trevligt, även om det fortfarande var lite sött eftersom jäsningen ej var riktigt färdig.

Till min stora glädje visar det sig att Antonio delar min fascination av sherry-viner. Vingården i Mollina ligger ju inte långt ifrån Montilla-Morilles, där de också gör sherry-liknande viner. Här dock med druvan pedro ximenez, inte på palomino som i Jerez. Antonio visade mig på ett gammalt ekfat i ett hörn av bodegan där han gör sin egen ”sherry”, men här baserad på druvan moscatel. Det är normalt inte så lätt att få till ett fungerande jästflortäcke i faten utanför Jerez, men Antonio bevisar att det faktiskt fungerar även i Mijas. Detta är inget vin som planeras att säljas, utan görs enbart för eget bruk. Jag får dock ett smakprov, trots att vinet bara lagrats halva tiden av de åtta år som Antonio har som mål. Det kommer nog att bli riktigt bra, även om karaktären skiljer sig en del från en palomino-sherry från Jerez.

Bodegan säljer mest vin till restauranger, men man håller på att bygga ut med flera distributörer. Roali i Mijas samt Quintero i Estepona är några sådana. Själv har jag tidigare köpt Malvajios viner från Golf y Vinos, som bara ligger ett par kvarter från bodegan. Man kan självklart även göra ett besök hos Malvajio och köpa direkt på plats. Då får man ju även träffa den karismatiske Antonio.

I Sverige kan man köpa vinerna via privatimport (Smaksinnet.se) och ibland även via beställningssortimentet.

Några tips på viner från Bodega Malvajio:

Vino de Parcela Canibal Tinto 2019
Canibal är bodegans toppvin som fått tillbringa 28 månader på nya franska ekfat, därefter 20 månader på flaska. Druvorna syrah och cabernet sauvignon kommer från den ursprungliga lilla vingården i Mijas. Handplockade druvor som sedan får spontan-jäsa helt ekologiskt. Enbart 700 flaskor tillverkas per år. Fantastiskt elegant och komplext vin där man i doft och smak kan känna mörka bär, timjan, läder, kryddighet och en mycket lång eftersmak med mjuka tanniner.

Kostar 38 euro. Passa på och köp om du får tag på detta exklusiva vin.

Flor de Malvajio 2022
Detta är ett något enklare vin, men som ändå fått tillbringa sju månader på 225-liters nya ekfat och därefter sex månader på flaska innan de säljs. Vinet är gjort på druvorna syrah och merlot från vingården i Mollina. 

Vinet är jäst naturligt och mycket varsamt filtrerat. Ett trevligt och lättdrucket vin med mycket frukt av mörka bär, lite timjan och en medellång mjuk eftersmak. Ett prisvärt vin som passar till alltifrån pasta till olika kötträtter.

Kostar cirka elva euro.

Malapipa Vino de Garaje 2022
Detta är bodegans lite enklare vita vin. Deras mer exklusiva chardonnay lagras sex månader på ekfat, men detta vin buteljeras direkt från stålfaten. Druvorna som används är moscatel, colombard och pedro ximenez. Druvorna kommer från vinfältet i Mollina.

Det här är ett torrt friskt vitt vin som producerats med en ekologisk naturlig jäsning. Vi känner i doft och smak lite citrus, gröna äpplen och mineralitet. Ett vin som passar till mat från havet.

Kostar cirka tolv euro.
            [ingress] => Att det produceras bra viner i Mijas är något som inte många känner till. Viner från Bodega Malvajio har jag dock tipsat om tidigare. En visit till bodegan har därför funnits på min agenda sedan en tid tillbaka. När jag dessutom nyligen fick veta att en vin-bekant från Västerås är delägare i bodegan så blev jag bara tvungen att göra ett studiebesök. 
            [headline] => Spansk-svensk bodega i Mijas
            [page] => 0
            [modified] => 20231202180844
            [created] => 20231105190559
            [publishStart] => 20231204064700
            [publishStop] => 20240503200559
            [fullArticle] => Spansk-svensk bodega i Mijas Att det produceras bra viner i Mijas är något som inte många känner till. Viner från Bodega Malvajio har jag dock tipsat om tidigare. En visit till bodegan har därför funnits på min agenda sedan en tid tillbaka. När jag dessutom nyligen fick veta att en vin-bekant från Västerås är delägare i bodegan så blev jag bara tvungen att göra ett studiebesök.  Bodega Malvajio är lite anonym och svår att hitta, men om man tar sikte på flyttfirman Brittania, i Las Lagunas de Mijas, så finns Malvajio runt hörnet i samma byggnad. Man förstår varför dom själva kallar sina viner ”Vino de Garaje”.

Antonio Mérida har drivit Bodega Malvajio sedan 2011. Antonio är en mycket kunnig och hängiven vinmakare som jag nu fått nöjet att stifta närmare bekantskap med. Från början höll de till på ett annat ställe i Mijas, men när verksamheten behövde utvidgas flyttade de till nuvarande större lokal. Namnet på bodegan reagerade jag för initialt, men Antonio menar att det kom till som ett skämt vid uppstarten. I Mijas benämner man nämligen en person som bringar otur för andra som en ”Malvajio”.

Tomas Fryklöf är en vinprofil från Västerås som, på samma sätt som jag själv, sedan länge tillbringar stora delar av året på Solkusten. Tomas stötte på Antonio för sju år sedan och fattade direkt tycke för vinerna. Han började delta i verksamheten och importera bodegans viner till Sverige. Sedan några år tillbaka är nu Tomas också delägare i bodegan.

Odlingen av druvor började i mycket liten skala i Osunillas, strax utanför Mijas. Här odlar de fortfarande lite cabernet sauvignon och syrah. Dock är ju markpriserna på Costa del Sol höga så bodegan har satsat på mer odlingsmark uppe vid Mollina, utanför Antequera. Här har de nu tio hektar odling av druvorna cabernet sauvignon, merlot, syrah, chardonnay, pedro ximenez, colombard och moscatel. Produktionen börjar närma sig trettiotusen flaskor per år, vilket är imponerande. 

Vinproduktionen är ekologisk, men de har av kostnadsskäl valt att inte certifiera sig. Svavel är en godkänd tillsats även vid ekologisk produktion, men även här är de ytterst restriktiva och tillsätter undantagsvis bara några få milligram. Det ekologiska tänkandet syns redan i vingården, där höns och getter spatserar runt. De är också sparsamma med att filtrera vinerna. Kraftigare filtrering för att klarna ett vin gör ju också att en del av doft och smak försvinner. Enda nackdelen med ett ofiltrerat vin är att det ibland bildas sediment i flaskan. Om man vill få bort eventuellt ”grums” kan man ju annars alltid dekantera vinet eller låta bli att hälla upp de sista dropparna i flaskan. 

Vid mitt besök fick jag även prova vin direkt ur tankar och ekfat från kommande årgång. Redan här kändes det att vinerna var goda och kommer att bli mycket bra. Flera är dessutom mycket lagringsbara. Antonio hade själv nyligen provat en flaska från 2011 av deras toppvin Canibal Tinto, gjort på syrah och cabernet sauvignon. Han menade att det precis hade uppnått perfekt mognad. 

Bodegan producerar ett förvånansvärt brett sortiment av viner, alltifrån en trevlig rosé till komplexa ekfatslagrade chardonnayer och syrah/cabernet-cuveér. Ett nytt kommande inslag är ett mousserande vin gjort på metoden ”ancestral/pet-nat”, det vill säga jäst bara en gång. Jag fick prova en icke helt färdigjäst ”prototyp” av detta vin. Riktigt trevligt, även om det fortfarande var lite sött eftersom jäsningen ej var riktigt färdig.

Till min stora glädje visar det sig att Antonio delar min fascination av sherry-viner. Vingården i Mollina ligger ju inte långt ifrån Montilla-Morilles, där de också gör sherry-liknande viner. Här dock med druvan pedro ximenez, inte på palomino som i Jerez. Antonio visade mig på ett gammalt ekfat i ett hörn av bodegan där han gör sin egen ”sherry”, men här baserad på druvan moscatel. Det är normalt inte så lätt att få till ett fungerande jästflortäcke i faten utanför Jerez, men Antonio bevisar att det faktiskt fungerar även i Mijas. Detta är inget vin som planeras att säljas, utan görs enbart för eget bruk. Jag får dock ett smakprov, trots att vinet bara lagrats halva tiden av de åtta år som Antonio har som mål. Det kommer nog att bli riktigt bra, även om karaktären skiljer sig en del från en palomino-sherry från Jerez.

Bodegan säljer mest vin till restauranger, men man håller på att bygga ut med flera distributörer. Roali i Mijas samt Quintero i Estepona är några sådana. Själv har jag tidigare köpt Malvajios viner från Golf y Vinos, som bara ligger ett par kvarter från bodegan. Man kan självklart även göra ett besök hos Malvajio och köpa direkt på plats. Då får man ju även träffa den karismatiske Antonio.

I Sverige kan man köpa vinerna via privatimport (Smaksinnet.se) och ibland även via beställningssortimentet.

Några tips på viner från Bodega Malvajio:

Vino de Parcela Canibal Tinto 2019
Canibal är bodegans toppvin som fått tillbringa 28 månader på nya franska ekfat, därefter 20 månader på flaska. Druvorna syrah och cabernet sauvignon kommer från den ursprungliga lilla vingården i Mijas. Handplockade druvor som sedan får spontan-jäsa helt ekologiskt. Enbart 700 flaskor tillverkas per år. Fantastiskt elegant och komplext vin där man i doft och smak kan känna mörka bär, timjan, läder, kryddighet och en mycket lång eftersmak med mjuka tanniner.

Kostar 38 euro. Passa på och köp om du får tag på detta exklusiva vin.

Flor de Malvajio 2022
Detta är ett något enklare vin, men som ändå fått tillbringa sju månader på 225-liters nya ekfat och därefter sex månader på flaska innan de säljs. Vinet är gjort på druvorna syrah och merlot från vingården i Mollina. 

Vinet är jäst naturligt och mycket varsamt filtrerat. Ett trevligt och lättdrucket vin med mycket frukt av mörka bär, lite timjan och en medellång mjuk eftersmak. Ett prisvärt vin som passar till alltifrån pasta till olika kötträtter.

Kostar cirka elva euro.

Malapipa Vino de Garaje 2022
Detta är bodegans lite enklare vita vin. Deras mer exklusiva chardonnay lagras sex månader på ekfat, men detta vin buteljeras direkt från stålfaten. Druvorna som används är moscatel, colombard och pedro ximenez. Druvorna kommer från vinfältet i Mollina.

Det här är ett torrt friskt vitt vin som producerats med en ekologisk naturlig jäsning. Vi känner i doft och smak lite citrus, gröna äpplen och mineralitet. Ett vin som passar till mat från havet.

Kostar cirka tolv euro. Bodega Malvajio producerar ett förvånansvärt brett sortiment av viner, alltifrån en trevlig rosé till komplexa ekfatslagrade chardonnayer och syrah/cabernet-cuveér. Foto: Björn Andersson Antonio Mérida är en mycket kunnig och hängiven vinmakare som har drivit Bodega Malvajio sedan 2011. Foto: Björn Andersson Bodegans ekologiska tänkande syns redan i vingården, där höns och getter spatserar runt. Foto: Björn Andersson 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 39850
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Det är hög tid att sluta ifrågasätta om det är korrekt att kalla Vox för ”extremt” eller ”högerradikalt”. I flera veckor har radikaler, uppmuntrade av Vox, demonstrerat utanför socialistpartiet PSOE:s huvudkontor på Calle Ferraz i Madrid, liksom andra partikontor runt om i Spanien. Deras utseende och paroller kan göra vem som helst mörkrädd och medan Partido Popular endast tvetydigt tagit avstånd från de radikala demonstranterna så har Vox öppet stött dem och istället kritiserat polisen som försöker upprätthålla ordningen. Vox-ledaren Santiago Abascal har eldat på manifestationerna genom att dyka upp bland demonstranterna, nyligen ackompanjerad av den ökände amerikanske tv-reportern Tucker Carlson, tidigare på FOX News.

Trots alla manifestationer runt om i Spanien i protest mot Pedro Sánchez uppgörelser med de katalanska separatistpartierna, så har han alltså lyckats bli omvald för en ny mandatperiod som regeringschef. Framgången beror inte så mycket på de påstådda eftergifterna, som den bakomvarande anledningen till att åtta vitt skilda grupper i parlamentet varit villiga att rösta fram honom. Det som enar dem är att samtliga avskyr Vox.

Oavsett vad man tycker om Pedro Sánchez kan ingen förneka att han är en sällsynt skicklig strateg. Med facit i hand var det ett mästerligt drag att kalla till nyval bara timmar efter vänsterns svidande nederlag i kommun- och regionvalen den 28 maj. Sánchez dagar vid makten verkade på valnatten vara räknade, men han hade kapacitet att förutse vad som skulle ske och slå mynt av det.

För även om Partido Popular skördade stora framgångar i främst regionvalen, var det tydligt att partiet skulle bli avhängigt av Vox i ett flertal områden. Sánchez och hans rådgivare förstod att om de kallade till nyval till slutet av juli så skulle valkampanjen sammanfalla med alla uppgörelser mellan PP och Vox, vilket mycket riktigt inträffade. Omedelbara konsekvenser av det radikala partiets agenda, som förnekande av kvinnovåld och censur av kulturevenemang, väckte ramaskri och livade upp den dittills slumrande vänstern.

Socialistpartiet och deras koalitionspartner Sumar, som varit nere för räkning, lyckades förhindra att högern fick den majoritet som de nästan tagit ut i förskott. Händelserna efter riksvalet den 23 juli spelade också som planerat Sánchez i händerna. PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo fick snabbt stöd av Vox som kandidat till regeringschef. Även om det skedde utan krav på att ingå i en framtida regering så var avtalet tillräckligt för att övriga dörrar skulle skulle slås igen för högerblocket. Feijóo säkrade 172 röster, men behövde minst 176 för att komma till makten. 

PP-ledaren har otaliga gånger kallat Pedro Sánchez för lögnhals, men Feijóo har själv ett flertal gånger avslöjats med att fara med osanningar. En av de största lögnerna är påståendet om att han självmant avstått från att utses till regeringschef, för att han inte är villig att ”vika sig” på samma sätt som Pedro Sánchez för att erhålla nödvändiga röster. Sanningen är dock den att det var praktiskt omöjligt för PP-ledaren att vinna en enda röst till, så länge han hade Vox i sin ringhörna.

Det är just Vox spöke som fått så radikalt skilda grupper i parlamentet sluta upp bakom Pedro Sánchez. Faktum är att de konservativa partierna är i majoritet i parlamentet i dagsläget, men varken baskiska PNV eller katalanska Junts per Cat kan tänka sig att släppa fram en regering avhängig av Vox. Förklaringen är busenkel, då Vox öppet förklarar att de vill förbjuda alla regionalistpartier.

Så mycket avskyr vänstern (och alltså en del av högern) Vox, att de är beredda att svälja en ytterst kontroversiell amnesti av de katalanska separatisterna som fick hela Spanien i gungning i oktober 2017.

Även om man tillhör de som firar att extremhögern hålls borta från landets regering så finns också objektiva argument för att bäva inför den mandatperiod som nu startar. För vänsterregeringens största huvudvärk kommer faktiskt inte vara högeroppositionen, även om den garanterat kommer fortsätta att stå på barrikaderna. Nej, den verkliga plågoanden befinner sig än så länge utomlands och heter Carles Puigdemont. Han kommer nämligen avsiktligt göra livet surt för Sánchez, för att vinna sympatier hos de radikala separatisterna. I den bemärkelsen konkurrerar nämligen Junts med ERC, under devisen ”Ju sämre, desto bättre!”
            [ingress] => Det har talats, skrivits och framför allt skrikits så mycket om den planerade amnestin av de katalanska separatisterna att få begrundat den verkliga orsaken till att Pedro Sánchez lyckats bli omvald till regeringschef. Jämte socialistledarens nu väl styrkta uthållighet är skälet till att han sitter kvar vid makten det breda motståndet i Spanien mot högerextrema Vox.
            [headline] => Sánchez räddad av Vox (Förlängd version)
            [page] => 0
            [modified] => 20231203135647
            [created] => 20231117180130
            [publishStart] => 20231204064600
            [publishStop] => 20240515175459
            [fullArticle] => Sánchez räddad av Vox (Förlängd version) Det har talats, skrivits och framför allt skrikits så mycket om den planerade amnestin av de katalanska separatisterna att få begrundat den verkliga orsaken till att Pedro Sánchez lyckats bli omvald till regeringschef. Jämte socialistledarens nu väl styrkta uthållighet är skälet till att han sitter kvar vid makten det breda motståndet i Spanien mot högerextrema Vox. Det är hög tid att sluta ifrågasätta om det är korrekt att kalla Vox för ”extremt” eller ”högerradikalt”. I flera veckor har radikaler, uppmuntrade av Vox, demonstrerat utanför socialistpartiet PSOE:s huvudkontor på Calle Ferraz i Madrid, liksom andra partikontor runt om i Spanien. Deras utseende och paroller kan göra vem som helst mörkrädd och medan Partido Popular endast tvetydigt tagit avstånd från de radikala demonstranterna så har Vox öppet stött dem och istället kritiserat polisen som försöker upprätthålla ordningen. Vox-ledaren Santiago Abascal har eldat på manifestationerna genom att dyka upp bland demonstranterna, nyligen ackompanjerad av den ökände amerikanske tv-reportern Tucker Carlson, tidigare på FOX News.

Trots alla manifestationer runt om i Spanien i protest mot Pedro Sánchez uppgörelser med de katalanska separatistpartierna, så har han alltså lyckats bli omvald för en ny mandatperiod som regeringschef. Framgången beror inte så mycket på de påstådda eftergifterna, som den bakomvarande anledningen till att åtta vitt skilda grupper i parlamentet varit villiga att rösta fram honom. Det som enar dem är att samtliga avskyr Vox.

Oavsett vad man tycker om Pedro Sánchez kan ingen förneka att han är en sällsynt skicklig strateg. Med facit i hand var det ett mästerligt drag att kalla till nyval bara timmar efter vänsterns svidande nederlag i kommun- och regionvalen den 28 maj. Sánchez dagar vid makten verkade på valnatten vara räknade, men han hade kapacitet att förutse vad som skulle ske och slå mynt av det.

För även om Partido Popular skördade stora framgångar i främst regionvalen, var det tydligt att partiet skulle bli avhängigt av Vox i ett flertal områden. Sánchez och hans rådgivare förstod att om de kallade till nyval till slutet av juli så skulle valkampanjen sammanfalla med alla uppgörelser mellan PP och Vox, vilket mycket riktigt inträffade. Omedelbara konsekvenser av det radikala partiets agenda, som förnekande av kvinnovåld och censur av kulturevenemang, väckte ramaskri och livade upp den dittills slumrande vänstern.

Socialistpartiet och deras koalitionspartner Sumar, som varit nere för räkning, lyckades förhindra att högern fick den majoritet som de nästan tagit ut i förskott. Händelserna efter riksvalet den 23 juli spelade också som planerat Sánchez i händerna. PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo fick snabbt stöd av Vox som kandidat till regeringschef. Även om det skedde utan krav på att ingå i en framtida regering så var avtalet tillräckligt för att övriga dörrar skulle skulle slås igen för högerblocket. Feijóo säkrade 172 röster, men behövde minst 176 för att komma till makten. 

PP-ledaren har otaliga gånger kallat Pedro Sánchez för lögnhals, men Feijóo har själv ett flertal gånger avslöjats med att fara med osanningar. En av de största lögnerna är påståendet om att han självmant avstått från att utses till regeringschef, för att han inte är villig att ”vika sig” på samma sätt som Pedro Sánchez för att erhålla nödvändiga röster. Sanningen är dock den att det var praktiskt omöjligt för PP-ledaren att vinna en enda röst till, så länge han hade Vox i sin ringhörna.

Det är just Vox spöke som fått så radikalt skilda grupper i parlamentet sluta upp bakom Pedro Sánchez. Faktum är att de konservativa partierna är i majoritet i parlamentet i dagsläget, men varken baskiska PNV eller katalanska Junts per Cat kan tänka sig att släppa fram en regering avhängig av Vox. Förklaringen är busenkel, då Vox öppet förklarar att de vill förbjuda alla regionalistpartier.

Så mycket avskyr vänstern (och alltså en del av högern) Vox, att de är beredda att svälja en ytterst kontroversiell amnesti av de katalanska separatisterna som fick hela Spanien i gungning i oktober 2017.

Även om man tillhör de som firar att extremhögern hålls borta från landets regering så finns också objektiva argument för att bäva inför den mandatperiod som nu startar. För vänsterregeringens största huvudvärk kommer faktiskt inte vara högeroppositionen, även om den garanterat kommer fortsätta att stå på barrikaderna. Nej, den verkliga plågoanden befinner sig än så länge utomlands och heter Carles Puigdemont. Han kommer nämligen avsiktligt göra livet surt för Sánchez, för att vinna sympatier hos de radikala separatisterna. I den bemärkelsen konkurrerar nämligen Junts med ERC, under devisen ”Ju sämre, desto bättre!” Pedro Sánchez har ännu en gång visat prov på enastående politisk uthållighet, men den nya mandatperioden riskerar att bli en mardröm för honom. Foto: PSOE 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 39906
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den nya boken "Tierra firme" (Fast grund) släpps den 4 december genom förlaget Península, som är en del av Grupo Planeta. Utgivningen sammanfaller med början på socialistledarens nya mandatperiod och är en uppföljare på "Manual de resistencia" (Handbok i uthållighet) från 2019, som var den första boken att publiceras av en sittande spansk regeringschef.

I "Tierra firme" reflekterar Sánchez över utmaningarna och prestationerna under hans ledning, bland dem att bilda Spaniens första koalitionsregering sedan demokratins återinförande, hanteringen av coronapandemin och dess följder, kriget i Ukraina, samt andra kriser som vulkanutbrottet på La Palma. Boken belyser också de stora förändringarna i miljöpolitiken, kampen mot sociala klyftor och den digitala övergången som centrala teman.

Förlaget understryker att boken inte bara dokumenterar Pedro Sánchez regeringstid utan också utforskar framtidsutsikterna för Spanien. Med särskild fokus på de reformer som redan är igång, belyser Sánchez hur dessa kan leda till en stabil och säker framtid för landet. 
            [ingress] => För andra gången sedan Pedro Sánchez kom till makten 2018 ger han ut ett litterärt verk, som enligt egen utsago utgör en direkt kommunikationskanal med läsaren.
            [headline] => Pedro Sánchez ger ut ny bok
            [page] => 0
            [modified] => 20231201094023
            [created] => 20231129130512
            [publishStart] => 20231203170000
            [publishStop] => 20240527140559
            [fullArticle] => Pedro Sánchez ger ut ny bok För andra gången sedan Pedro Sánchez kom till makten 2018 ger han ut ett litterärt verk, som enligt egen utsago utgör en direkt kommunikationskanal med läsaren. Den nya boken "Tierra firme" (Fast grund) släpps den 4 december genom förlaget Península, som är en del av Grupo Planeta. Utgivningen sammanfaller med början på socialistledarens nya mandatperiod och är en uppföljare på "Manual de resistencia" (Handbok i uthållighet) från 2019, som var den första boken att publiceras av en sittande spansk regeringschef.

I "Tierra firme" reflekterar Sánchez över utmaningarna och prestationerna under hans ledning, bland dem att bilda Spaniens första koalitionsregering sedan demokratins återinförande, hanteringen av coronapandemin och dess följder, kriget i Ukraina, samt andra kriser som vulkanutbrottet på La Palma. Boken belyser också de stora förändringarna i miljöpolitiken, kampen mot sociala klyftor och den digitala övergången som centrala teman.

Förlaget understryker att boken inte bara dokumenterar Pedro Sánchez regeringstid utan också utforskar framtidsutsikterna för Spanien. Med särskild fokus på de reformer som redan är igång, belyser Sánchez hur dessa kan leda till en stabil och säker framtid för landet.  Efter ”handboken i uthållighet” ger Sánchez nu ut en ny bok på ”fast grund”. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 39912
            [sectionId] => 23
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Juryn har inte funnit tillräckliga bevis för att styrka att de två åtalade, av vilka en suttit häktad i nästan fyra år, skulle ha utfört mordet. Det var den 21 januari 2019 som en företagare som drev flera verksamheter i Puerto Banús sköts ihjäl när han körde in på sin parkering i området Las Petunias, i San Pedro Alcántara. Enligt åklagaren väntade de två åtalade plus ytterligare minst en person på offret vid tretiden på natten och öppnade eld mot bilen i vilken han satt. Mannen avled på platsen.

Åtalet yrkade på livstids fängelse och uppgav att de två åtalade anlitats i Holland och rest till Costa del Sol i syfte att mörda företagaren. De skulle ha förberett dådet noggrant i flera dagar innan de utförde det, när företagaren kom hem på natten. Senare ska de ha bränt en stulen flyktbil och det är endast för antändandet av denna som en av de åtalade befinns skyldig. Det skriver tidningen Diario Sur.
            [ingress] => De två åtalade för ett beställningsmord i Marbella har friats av en folkjury och endast en av dem fälls för mordbrand.
            [headline] => Åtalade för maffiamord friade
            [page] => 0
            [modified] => 20231201094010
            [created] => 20231130112958
            [publishStart] => 20231203120000
            [publishStop] => 20240528122959
            [fullArticle] => Åtalade för maffiamord friade De två åtalade för ett beställningsmord i Marbella har friats av en folkjury och endast en av dem fälls för mordbrand. Juryn har inte funnit tillräckliga bevis för att styrka att de två åtalade, av vilka en suttit häktad i nästan fyra år, skulle ha utfört mordet. Det var den 21 januari 2019 som en företagare som drev flera verksamheter i Puerto Banús sköts ihjäl när han körde in på sin parkering i området Las Petunias, i San Pedro Alcántara. Enligt åklagaren väntade de två åtalade plus ytterligare minst en person på offret vid tretiden på natten och öppnade eld mot bilen i vilken han satt. Mannen avled på platsen.

Åtalet yrkade på livstids fängelse och uppgav att de två åtalade anlitats i Holland och rest till Costa del Sol i syfte att mörda företagaren. De skulle ha förberett dådet noggrant i flera dagar innan de utförde det, när företagaren kom hem på natten. Senare ska de ha bränt en stulen flyktbil och det är endast för antändandet av denna som en av de åtalade befinns skyldig. Det skriver tidningen Diario Sur. Maffiamordet vid Las Petunias förblir ouppklarat. Foto: Google Maps 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)