Det är valtider i Spanien och alla politiker, kampanjmakare och politiska journalister har sedan månader tillbaka varit sysselsatta med sina rackarspel. Söndagen den 22 maj är det regionalval och kommunalval. Det finns många viktiga frågor som väljarna ska ta ställning till:

• Hur blir det med skatten, skolan, sjukvården, socialpolitiken, lokaltrafiken?
• Hur blir den politiska sammansättningen i tretton av landets regionala parlament?
• Vilka kandidater blir regionalpresidenter i dessa tretton regioner?
• Vilka får förtroendet att bli borgmästare och kommunalråd och vilka måste avgå?

De fyra historiska landskapen Baskien, Katalonien, Galicien och Andalusien har som bekant egna valdagar till sina regionala parlament, men i städerna och kommunerna är det val även där.

Det finns alltså en hel del att fundera över vid en kopp kaffe. Jag slår mig ner vid ett fönsterbord och beställer café cortado och en napolitana med vaniljkräm. Kaffet kostar 2:30 euro, bullen 1:90 euro.

Vid nästan alla bord sitter större och mindre grupper inbegripna i djupa samtal. Det diskuteras, argumenteras och pokuleras vilt runt kaffekopparna och konjakskuporna. Och hela tiden anländer nya diskussionssugna gäster.

Det är svåra tider i Spanien. Arbetslöshetssifforna visar ingen förbättring. Var femte spanjor är fortfarande utan jobb. Inflation hotar. Det är nedskärningar och besparingar.

Men det allvarligaste problemet är kanske ändå att en stor del av den politiska debatten handlar om annat än regional- och lokal politik. I valrörelsen har tonen mellan de två stora rikspartierna nu nått en alarmerande aggressiv nivå. De politiserade dagstidningarna driver kampanjer. Rena personangrepp hör till vardagen.

Bland oberoende journalister, politiska bedömare och diplomater här i Madrid har det alltid sagts att Zapatero är en betydligt mer slipad maktpolitiker än han ger intryck av. Just när Socialistpartiet PSOE verkade vara helt utslaget på grund av Zapateros impopularitet meddelade han överraskande att han inte skulle ställa upp som premiärministerkandidat i parlamentsvalet 2012. Han ska fortsätta som regeringschef mandatperioden slut. Men därefter ska någon annan ta över.

Zapateros uttalande fick den politiska nyhetsförmedlingen att ändra fokus. Inte en dag utan nya spekulationer om vem som ska bli PSOE:s nye ledare. Kanske blir det den ärrade inrikesministern Alfredo Pérez Rubalcaba? Kanske blir det den tuffa och pigga försvarsministern Carme Chacón? Zapatero lyckades med sin list.

Opinionsundersökningarna visar förstås fortfarande att Partido Populars ledare Mariano Rajoy kommer att bilda regering efter valet i mars 2012. Men samma undersökningar visar att han troligen inte får egen majoritet. Blir det katalanska CiU som blir de stora vinnarna?

Här dyker mina kollegor upp och diskussionerna om vem som vinner och vem som förlorar sätter igång på allvar. Under mer än en sekel har en stor del av Spaniens intellektuella haft Café Comercial som stamställe. Det märks inte denna kväll, då mycket dumt blir sagt bland alla spekulationer. Om dessa väggar ändå kunde tala, tänker jag.