Det fanns mycket att lära. Jag minns när jag beställde min första kötträtt och stirrade ordlöst på biffen som låg ensam och naken på tallriken. Mina svenska smaklökar var förstörda av starka kryddor och gräddiga såser. Jag tyckte det var torftigt. Nu har jag lärt mig njuta varje enskild råvaras smak och störs av för mycket distraktioner. Medan jag blivit mer spansk har Málaga mött mig på halva vägen och släppt in fler influenser utifrån. Som “sushiman” har jag äntligen flera bra alternativ att välja på. Favoriten har varit Asako (www.restauranteasako.com) på Carretería, vars kreatörer förenar Asien med Medelhavet och även har öppnat en lillebror längre ned på samma gata, Tapadaki.

Favoritsushin i Málaga är dock numera Oniyanma på San Juan de Letran, mellan Cervantes och Plaza de la Merced. Ett typiskt spanskt hål i väggen där man trängs stående, men maten är superb och priserna de mest överkomliga om vi talar sushi i Spanien. Grannen Austin Tonic erbjuder en kul fusion mellan indiskt, orientaliskt och andalusiskt.

Jag älskar att det i Málaga centrum finns så många tapasbarer och restauranger och känslan av att det hela tiden poppar upp nya. Jag vill veta att de finns där. Men egentligen är jag trogen som en hund och går fortfarande till samma ställen som för åtta år sedan. Bland mina första gastronomiska minnen i Málaga finns tapasbaren Pepa y Pepe, på Calle Granada och den friterade fiskens hemmahamn Quitapenas. Andra favoriter som står sig är svenskägda Citron och Lechuga, vid Plaza de la Merced och Ruccula på Carretería. Clandestino på Niño de Guevara och Vino Mio på Álamos. Och El Pimpi förstås! Med sin ”tabla de jamón y queso”, oliverna, minitoasts och endiver med roquefortost och valnötter. Här var jag på min första spanska dejt, med militären Pedro!

Med åren har nya favoriter lagts till listan, La Casa del Perro (www.lacasadelperro.org), ett av mina första möten med det verkligt kreativa Málagaköket och Alea (www.restaurantealea.com) som ständigt överraskar med vad man kan göra med de andalusiska råvarorna. Pulpo à la gallega äts på Málagas bästa galiciska krog, Candamil (www.candamil.es). På MR 1 (www.restaurantemr1.com) bjöds jag på en oförglömlig födelsedagsmiddag efter en klassisk konsert på Cervantes och på mystiska Reina Zinghara (www.lareinazingara.com) avslutade jag en romantisk middag med att spås min framtid.

Málagas eget Soho är en märklig mix av trånga smutsgrå gator med sexbutiker och andra tvivelaktiga verksamheter, och sprillans nyrenoverade hus i gammal stil, konstgallerier, advokatkontor och konsulat. Av en slump hamnade jag på La Mensula, Trinidad Grund, redan i januari 2004. En liten juvel i slummen och jag har lyckats förvåna flera vänner genom att släpa dem längs med dessa Málagas bakgator för att bjuda in dem i värmen på en högklassig krog. Restaurangdel med vita dukar och färsk fisk i kyldisk samt tapasdel med bästa spanska skinkan, stekt svamp eller äggröra med grön sparris och skinka.

Idag rör jag mig oftast i mina hemtrakter El Palo och Pedregalejo. Tapas äter jag på El Lagar, Avenida Salvador Allende. Kött, argentinskt förstås, på La Paloma på Pedregalejos strandpromenad och El Gaucho I på parallellgatan Jábega. Sardinspett och salmonetes på Miguelito el Cariñoso och paella på Entremares (www.restaurante-entremares.com) i El Palo. De har hela 19 olika sorters paella och fideuà. Svårslaget.