Vägtullarna är det enda som sinkar resan söderut. Inga köer uppstår. Men pengarna ska fram. Det senaste stoppet kostar 4:10 euro. Det förra gick på sex euro. I snitt blir det runt en euro för tio kilometer.

Emellanåt möter jag en bil. Men intrycket efter att ha kört bil kors och tvärs genom Spanien under de senaste åren är att de nya påkostade autopistorna nästan helt saknar trafik.

I krisens Spanien väljer många bilister bort de nya och dyra autopistorna. På de slitna tvåfiliga riksvägarna intill är trafiken däremot intensiv. Hastigheten där är begränsad till 80 kilometer, i stället för motorvägarnas 120, och risken för olyckor och trafikstockningar är stor. Men de är gratis.

Prishöjningar i höstas skulle kompensera den minskade trafiken på de nya betalmotorvägarna. Men dyrare tullar ledde till att trafiken minskade ytterligare. Två stora privata motorvägsbolag har nu tvingats ställa in betalningarna och hålls upp av staten. De motorvägsbolag som återstår vädjar nu också om statens hjälp för att klara sina skulder och räntor.

Krisen i Spanien går snart in på sitt femte år och skattepengar som skulle ha behövts för att skapa jobb och hjälpa alla som blivit vräkta från sina nya lägenheter måste nu användas för att hålla igång motorvägar, höghastighetståglinjer, museer och arenor som byggdes under 00-talets febriga byggboom.

Samtidigt som de offentliga byggnationerna får statlig uppbackning för att klara räntorna drabbas den vanliga spanjoren desto hårdare av krisen. Ny statistik visar att sedan krisen startade år 2008 har snart 400 000 vräkningar genomförts i Spanien. Det betyder att varje dag i snitt har runt 500 familjer tvingats gå från hus och hem sedan de inte lyckats betala sina räntor på bostadslånen.

Spaniens mest uppmärksammade byggnad som restes under den överhettade expansiva tioårsperioden är konst- och vetenskapsstaden Ciudad de las Artes y las Ciencias i Valencia. Byggnaden är ett glänsande monument dit arkitekturintresserade vallfärdar för att häpna. Det kostsamma projektet blev klart precis innan byggbubblan sprack. Totalt satsades motsvarande 1,5 miljarder kronor på konstruktionen.

I stället för att bromsa byggbubblan deltog politikerna i festen genom stora infrastruktursatsningar. Hela landet binds nu samman av höghastighetståglinjer där halvtomma svindyra AVE-tåg rusar fram i 350 kilometer. I varje provinshuvudstad finns nybyggda flygplatser som står öde, några av dem har inte tagit emot ett enda flygplan sedan invigningen.

Även motorvägarna ligger som sagt öde. Värst är situationen för den nya betalmotorvägen AP-41 mellan Madrid och Toledo. Den projekterades för 17 000 bilar per dag och skulle dras vidare ända till Córdoba, i dag passerar mindre än en tiondel av den beräknade trafiken och någon fortsättning till Córdoba lär aldrig bli byggd. ”Krisen har gjort de spanska autopistorna till spökvägar,” skriver de spanska tidningarna.

I dag när behovet av offentliga satsningar är stort är allt som behövs redan byggt. Det kommer att dröja innan nya statliga investeringar kan få fart på hjulen.
Spanien har blivit ett land fyllt med monument över ett storslaget förflutet, säger en vän som tidigare applåderade skrytbyggena men som i dag sällar sig till kritikerna.