Klubben är från Stockholm och består av män i sina bästa år. Varje år gör man en resa till något lämplig vindistrikt. Det här året var det Olle Lundberg i Mijas som skulle få ner klubben och som undrade om jag kunde anordna en liten vinresa. Efter lite planerande och pratande med bodegor och hotel fick vi ihop ett trevlig paket.

Vi träffades en torsdagsmorgon i november vid den hyrda bussen i Mijas. Vi var elva stycken, nio medlemmar av Sörplarna, jag och en chaufför, i en 20-sitsig buss. Med den startade vi färden mot Manilva. Den sköna, breda motorvägen blev där till en smalare och skumpigare  grusväg som tog oss till Gaucín och Rikard Enkvists bodega Cezar.

Rikard Enkvist startade bodegan 1999 och tio år senare blev han Sydkustens ”Årets Svensk”. Tyvärr var inte Rikard själv hemma, men vi möttes av hans enolog Vicente som har varit med honom från start. Han är uppvuxen i Argentina men pratar bra engelska. Vi började vårt besök med att titta in i kapellet och se en film som gjorts av Kåge Gimtell om bodegan.

Vingården är liten, med knappt två hektar odlad mark. Den ligger på 650 meters höjd över havet och i en sydvästlig sluttning med utsikt ner emot Colmenar och den tåglinje som går mellan Algeciras och Ronda. Här odlas enbart Tempranillo-druva. För hans vita vin och andra rödvinssorter köper Rickard in från kontrakterade odlare i Manilva och Ronda. Sammanlagt så ligger Rickards produktion på runt 50 000 flaskor om året.

Vicente visade oss runt bland gnistrande fermenteringsfat i stål och mognadsfat i ek. Efter rundvandringen var det dags för provsmakning. Rickard är mest känd för två av sina viner, hans gran reserva Sueños Ultimos och dessertvinet Eleonor, gjort på soltorkade druvor. Vi provade alla hans viner! Höjdpunkten var dock när Vicente öppnade en flaska gran reserva från 2004, det första året de gjorde vinet kommersiellt och har vunnit många priser. Det var strålande!

Efter ett snabbt besök i gårdsbutiken stuvade vi in oss i bussen igen. Nu skulle vi till andra sidan av Ronda och besöka Cortijo Los Aguilares. Där blev vi mötta av Bibi Garcia, en ung enolog som sprudlade av energi. Det här är en betydligt större gård än Rickards, med närmare 800 hektar mark. Det mesta är för de svartfotade grisarna, som lever på ekollon, men 19 hektar är för vinodling. Här odlar de också Tempranillo men även Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrrah, Petit Verdot och Pinot Noir. Det är just Pinot Noir som gjort Aguilares känt utanför Spanien. I den tävling om världens bästa Pinot Noir som sker årligen i Schweiz, har de lyckats vinna flera guldmedaljer.

Vi började med den obligatoriska rundvandringen för att se på stålfat och ektunnor. Med den klar drog vi oss in till provsmakningen. Bibi hade förberett tre viner. En rosé och två röda – deras mest kommersiella viner. De två första, med de inspirerande namnen Rosado och Tinto, var oklanderliga, men inga banbrytande viner och dessutom till ett pris av elva euro styck. Det tredje vinet Pago El Espino, för 19 euro, var betydligt bättre.

Men var fanns Pinot Noir? Den var slut, fick vi veta. Till slut lyckades vi beställa in en magnumflaska Pinot Noir från årgång 2011, till ett tillägg av 50 euro. Detta blev bodegans höjdpunkt. Den tillsammans med den fantastiska pata negra-skinka som serverades till.

Övernattning i Ronda och sedan in i bussen igen. Den här gången tog vi en avstickare till bodegan Huerta de Albalá, som ligger utanför Arcos de la Frontera i Cádizprovinsen. Bodegan är ny, grundades år 2002, och är ett förverkligande av Vicente Taberner Carsis stora dröm. Den nittio hektar stora gården har 75 hektar till vinodling och du känner igen deras flaskor med den stiliserade hästen.
Barbazul är det mycket prisvänliga vinet, runt sju euro, som kommer i tre versioner.

Det vita Barbazul är 100 procent Chardonnay och lätt med en smak av citrus. Barbazul Rosé är ett perfekt sommar- och grillvin. Barbazul Tinto är ett kraftigare vin som trots sin låga ålder har en rejäl pondus. Taberner #1 är storebror i familjen och har fått 95 poäng av Parker, det bästa som ett bordsvin i Andalusien har fått och därav priset runt 65 euro! Själv tycker jag inte att skillnaden på den och den normala Taberner är så stor. Jag köper hellre tre normala för 18 euro än en #1.

Nu fortsatte resan till Jerez, bodegan González Byass och de högsta poänger från Parker. En av Sörplarna, Jan Palmblad, hade ordnat med att vi skulle bli varmt välkomnade och det blev vi också. Våran ciceron var exportchefen och han höll i vårt besök. Vi fick ett eget turisttåg som körde oss runt.

González Byass är fortfarande ett familjeföretag och har över 800 hektar med odlade druvor. De har 85 000 ekfat och bara produktionen av ett av deras viner, Tio Pepe, går till över sju miljoner flaskor årligen. När vi sedan kom till provningen och fick mer än femton olika sherryviner att prova så var det nästan i bästa laget. Som tur var hade vi inte långt till hotellet och en sen siesta.

Nästa dag bar det hem igen via Trafalgar och en god lunch i Zahara de los Atunes. Efter det var det inte bara Sörplarna som reste i bussen, det var också snarkarna!

Fyra adresser om du vill göra en liknande vinresa:

http://www.enkvistwines.com
http://www.cortijolosaguilares.com
http://www.huertadealbala.com
http://www.gonzalezbyass.com




Tre riktigt goda viner
 
Cune Verdejo
Rueda 2014
 
Det vita vinet i Rioja har minskat betydligt. Från att ha upptagit en tredjedel av produktionen är det nu nere på en tiondel. Den senaste som flyttat sin vita produktion till Rueda är Cune och lyckats. Denna 100 procent Verdejo är frisk och pigg och har den där lite grapefruktbittra eftersmaken som kännetecknar druvan. Runt 4,50 euro.
 
Pagos de Araiz Crianza
Navarra 2013
 
Det var Leif Högberg i Fuengirola som tyckte att jag skulle prova det här vinet. Från Olite, söder om Pamplona, kommer det och är en blandning av Tempranillo, Cabernet Sauvignon och Merlot. Jag tycker att vinet är fyllt av ungdomlighet och lite småtufft. Jag köpte det från bodegan och då får man lägga till ungefär en euro för transport. Själva vinet kostar under sex euro.
 
Dominio de Tares Cepas Viejas
Mencia 2011
 
Om Araiz är ungdom så är detta vin ett slag för den mogna druvan. Här har vinrankan fått växa i minst 60 år och det märks. Mörkt bigaroröd i färgen och doftar av röda och svarta bär. Potent och med lång eftersmak. Dekantera flaskan och servera den lite svalare än röda viner brukar, så får du mest ut av vinet. Runt 13 euro.