Boken har skrivits av Erik Olsson, 62-årig migrationsforskare inom samhällsvetenskap, som sedan tio år tillbaka arbetar vid Stockholms universitet. Han kommer tidigare från Linköpings universitet och bor numera i Järvsö.

Varför har du skrivit denna bok?
– Jag är som sagt migrationsforskare. Som sådan är man nyfiken på hur migration går till och vad den kan ha för konsekvenser. Jag har varit involverad i en rad olika studier de senaste 30 åren. En stor del av min forskning har handlat om hur de chilenska flyktingarna etablerade sig i Sverige, diasporiserades där och hur de försökte återvandra. Efter en tid började idén om att undersöka hur de många svenskar som flyttat utomlands agerat, bildat gemenskap och på olika sätt klarat sig. Jag har för övrigt själv varit utlandssvensk en gång i tiden. När vi fick forksningsanslag kunde jag förverkliga denna plan och så småningom blev det en bok – vilket inte var helt klart från början.

Vem vänder den sig till?
– Boken är skriven i ett akademiskt sammanhang och har naturligtvis akademiker i åtanke. Framförallt tänker jag mig att studenter ska få behållning av att läsa boken. Men jag har medvetet försökt undvika att krångla till saker och ting i onödan. Det finns tillfällen till en del begreppsmässiga utflykter som jag inte tagit för att inte tappa de icke-specialintresserade läsarna. Stilen är nog lite lättare än vad akademiska texter tenderar att vara. Jag hoppas därför att den intresserade allmänheten ska få utbyte av detta och särskilt de som själva har anknytning till Spaniensverige. Läsarna får avgöra om jag har lyckats i mitt uppsåt.

Vad är det som gör att svenskkolonin i Spanien efter mer än 50 år fortsatt är föremål för studier?
– Som migrationsforskare tänker man inte riktigt som att det är färdigforskat så snart det gjorts studier. Det är sant att svenskarna etablerade sig i olika delar av Spanien för snart 60 år sedan, men mycket har skett sedan dess och det finns anledning att tro att det sociala livet tar nya former. Det har gjorts flera forskningsstudier av svenskarnas liv i Spanien, framförallt på senare tid. Jag lägger nog dock ett litet annat perspektiv på detta än vad exempelvis Per Gustafson, Annie Woube och Anna Gavanas gjort före mig. Deras forskning är utmärkt, men med mitt perspektiv (transnationalism, diaspora, social mobilisering) inbillar jag mig att det är lite andra sidor av det svenska i Spanien som blir belysta.

Vilka är dina främsta slutsatser?
– Svår fråga. En mycket generell slutsats är att föreningarna och andra organisationer (som till exempel kyrkan) går i spetsen för ett slags diasporisering. Det betyder att de bidrar till något som sedimenterar det svenska som gemenskap genom att dra in dem i olika sociala och kulturella aktiviteter och genom information och serviceförmedling verka för ett bekvämt och hanterligt vardagsliv för framförallt svenskar. För att göra det har åtminstone de stora föreningarna – som tillsammans organiserar tusentals Spaniensvenskar – siktat in sig på ett socialt liv som byggs kring livsstil, (pensions-)ålder och framförallt något som uppfattats som ”svenskt”. Detta trots att föreningarna i allmänhet uppträder som ”nordiska” föreningar som ska verka för ”alla”.
– Det är dock viktigt att understryka att min undersökning inte omfattar de individuella sätten att leva i Spanien. Att föreningar och andra organisationer sätter sin prägel på livsstilen betyder inte att svenskarna i södra Spanien sväljer detta ”erbjudande” med hull och hår. Jag tror de flesta har ganska avgränsade kontakter med föreningarna och kyrkan – de vänder sig dit när de har nytta av dem – och i övrigt går sin egen väg i Spanien. Det finns en massa olika sätt att leva på som svensk ”migrant” i Spanien.

Du beskriver kolonierna både på Costa del Sol och Costa Blanca. Vilka är enligt dig de största skillnaderna mellan dem?
– Jag har inte studerat kolonierna som sådana. Man kan notera vissa smärre skillnader i befolkningen, exempelvis att det är lite större andel pensionerade i Costa Blanca. De var dock kanske mer lika än vad jag föreställt mig. Det finns en del skillnader mellan de större föreningarnas verksamhet som kanske också uttrycker vissa skillnader i kolonierna. Föreningarna i Costa Blanca tycks i högre grad än de sociala föreningarna på Costa del Sol vara inriktade på de mer kommersiella inslagen av att förmedla och sälja service och tjänster. Detta kan ju spegla demografin med en lite yngre befolkning på Costa del Sol men det kan också spegla tillgängligheten på utbudet. Jag har en känsla av att kolonin på Costa del Sol också är mer etablerad med flera generationer som lever ett liv som Spaniensvensk (men de finns på båda kusterna).

Har du själv någon relation till Spanien, vid sidan av bokprojektet?
– Jag har egentligen inga speciella relationer till Spanien mer än att jag besökt landet många gånger – både i tjänsten och som privatperson. Under 90-talet studerade jag spanska i Sevilla någon månad och senare så var jag också under någon månad gästforskare vid Sevillas universitet. Sedan blev det denna studie då jag förutom mina tvåveckorsvisiter ett par gånger per år också fick tillfälle att stanna under några längre perioder. På köpet av denna studie fick jag också goda vänner bland de svenskar som bor där. Jag gillar det spanska samhället och miljöerna där.

Erik Olsson planerar ett nytt besök i Spanien till hösten och är öppen för att gästa eventuella föreningar som kan vara intresserade av att diskutera studien med honom.

Ladda hem boken:
https://www.stockholmuniversitypress.se