Ni som känner mig vet vilka nära band jag har med Sverige. Andra kanske har läst någon av mina tidigare kolumner och har noterat att jag är förälskad i ert land. Det har hunnit gå många år nu sedan jag började arbeta med svenska kunder och resa regelbundet till Sverige, främst till Stockholmsområdet, där jag bodde med min fru och barn under ett år. För flera år sedan började jag studera svenska som hobby. Min lärarinna insisterar på att jag nu kan hävda att jag behärskar språket, även om det ännu är på ett mycket bristfälligt sätt. Sant är dock att det blir bättre för varje dag. Jag tror att lektionerna i svenska har hjälpt mig att bättre förstå ert land, era sedvänjor och er mentalitet. För mig är det dessutom ett sätt att visa den respekt och förkärlek jag har för Sverige. När jag ibland får höra om svenskar som har bott i Spanien i många år och som inte talar vårt språk tänker jag att det skulle hjälpa dem att förstå så mycket av vår kultur och vårt sätt att se på livet. Jag vill därför uppmuntra er alla att lämna er ”comfort zone” och börja läsa spanska.

Min fru och jag har funderat många gånger på att köpa en liten lägenhet i Stockholm och utnyttja den, på samma sätt som många av er har ett hus i Spanien för att kunna tillbringa olika säsonger i båda länderna. Kanske den dagen kommer, men under tiden roar jag mig med att se på Hemnet och samtidigt konstatera att huspriserna i Stockholm inte gör annat än stiger!

Lolas resa nu tror jag kommer att utgöra ett vägskäl. Hon har alltid sagt att hon velat studera ekonomi och internationella relationer utomlands. Det var hon som beslutade i slutet av förra året att hon skulle till Sverige. Efter att ha sökt på olika universitet som erbjöd de ämnen som intresserar henne på engelska, fann hon läroverket i Jönköping och första året ska hon gå en anpassningskurs i Gränna. De senaste månaderna har Lola visat att hon vet vad hon vill och hon längtar efter att få börja. Det hindrar dock inte att hon, när det väl drar ihop sig, plötsligt känner en del tvivel och är ledsen över att behöva ta farväl av oss och sina vänner. Jag föreställer mig att livet i en liten by som Gränna under detta första år kommer att skilja sig mycket mot det som exempelvis väntar några av hennes vänninor i Madrid eller Granada. I slutänden är det dock erfarenheterna som räknas, de nya dörrar som öppnas och som kommer att utgöra stora möjligheter för henne.

Som far kan jag inte förneka att de här sista dagarna före hennes resa är förknippade med inte så lite svårmod. Hur mycket jag än försöker utge mig för att vara världsmedborgare, så är jag väldigt mycket spanjor. Och vi spanjorer har svårt att släppa taget om våra barn. Sant är att vi hemma försökt uppfostra våra i frihet att göra vad de själva vill och få dem att inse att det finns så mycket mer än enbart livet under södra Spaniens sol. Därav vår ”galna idé” att bo i Stockholm under ett år, som gav oss enbart positiva erfarenheter. Lola återvänder till landet där hon som väldigt liten fick lära sig att det inte spelar någon roll var du föds, vilket språk du talar, vilken ras du tillhör eller vilken tro du har. När allt kommer omkring delar vi alla samma känslor och har mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt.

Så här vill jag för dig Lola önska lycka till! Jag vet att du kommer att ta vara på och njuta av tillfället, att du kommer att finna nya vänner och, framför allt, känna dig hemma. För i vår familj är Sverige en viktig del av vårt hem.