Under andra halvan av 1930-talet befann sig Europa i kaos. Den ideologiska och politiska kartan höll på att ritas om i många länder. Spanien var inget undantag. Den demokratiskt valda regeringen hade störtats i ett kuppförsök och sedan 1936 rasade ett inbördeskrig i landet. På ena sidan stod republikanerna som bestod av en splittrad koalition av kommunister, socialister, högerliberala och anarkister. På den andra sidan samlades fascister, konservativa och nationalister under ledning av general Franco.

Det spanska inbördeskriget uppmärksammades i internationell media och konflikten engagerade. Hitler såg det som ett utmärkt tillfälle att testa sina nya vapen. Något som kom att resultera i bombningen av civila i den baskiska staden Guernica. Vänsteropinionen såg kriget som en avgörande kraftmätning mellan fascism och demokrati. Det började strömma till människor från hela världen för att slåss på republikanernas sida. De över 40.000 frivilliga organiserades i de så kallade internationella brigaderna. Bland dem fanns celebriteter som Ernest Hemingway och George Orwell.

En annan som ville hjälpa till på republikanernas sida var Kajsa Rothman från Karlstad. Hon var inte vilken svenska som helst. Förutom att vara kvinna, vilket var anmärkningsvärt nog i en militär konflikt under denna tid, var hon den första svenska medborgaren som anmälde sig som frivillig. Vid inbördeskrigets utbrott befann hon sig i Barcelona, där hon bodde sedan två år tillbaka och drev en liten resebyrå som han var delägare i. Kajsa var inte politiskt organiserad, men en kväll hörde hon på radion om militärens kuppförsök. Redan morgonen därpå, den 18 juli 1936, anmälde hon sig som frivillig på den republikanska sidan. Helt plötsligt befann sig denna värmländska mitt i stridens hetta – som sjuksköterska vid fronten.

Inbördeskriget var inte Kajsas första äventyr. Hon föddes i Karlstad 1903. Hennes pappa var journalist och hon drömde om att gå i hans fotspår. Pappan hade dock andra planer för sin dotter och ville att hon ska bli sjukgymnast. Men Kajsa gick sin egen väg. Efter att ha tagit examen i Uppsala begav hon sig ut på resande fot i Europa. Hennes äventyrslusta tog henne till Paris där hon jobbade som barnflicka. Efter några månader tröttnade hon och sökte sig till ett något mindre konventionellt yrke – professionell maratondansare. Det var en danstävling där den som dansade under längst tid vann. En tävling som kunde pågå i dagar.

Under tre år dansade sig Kajsa omkring i Europa. Parallellt besannade hon sin dröm och arbetade som journalist. Därefter begav hon sig till Rumänien för att jobba som guvernant, för att år 1934 flytta till Barcelona. Hon var då 33 år gammal. Hennes resande hade gjort att hon talade flera språk: engelska, spanska, tyska, franska, italienska, rumänska, armeniska och till och med lite arabiska. Det var en stor fördel när hon nu befann sig mitt i den blodiga konflikt som hade fångat hela världens intresse.

Under inbördeskrigets lopp fick Kajsa flera olika uppgifter och hon spelade en viktig roll i kommunikationsarbetet. Hon tog tillvara på sin journalistiska erfarenhet, bedrev radiosändningar för skandinaviska medier och skrev artiklar om krigets brutalitet för tidningarna Solidaritet och Karlstads Tidning. Hon var också pressattaché åt den spanska regeringen vid kontakt med utländska journalister.

Med tiden började hon även engagera sig för de barn som blivit föräldralösa i kriget. Det fanns barnhem både i Spanien och Frankrike och Kajsa hjälpte till att organisera omhändertagandet av barnen. En verksamhet som finansierades med stöd av den svenska spanienhjälpen, en hjälpkommitté som samlade in pengar till de spanienfrivilliga. Utöver detta hade hon tid att skriva en bok. Hennes skildring av kriget “Spanska barn ritar om kriget” kom ut 1937.

Det dröjde inte länge innan hennes insatser blev vida kända. Hon fick flera smeknamn. “Röda Kajsa” på grund av sina åsikter och sin hårfärg och i internationella medier kallades hon “Swedish Kajsa”. När hon 1938 tillfälligt lämnade Spanien för ett Sverigebesök mottogs hon av tusentals människor på tågstationen. Under sin tid i Sverige hann hon ge inte mindre än 135 föredrag där hon berättade om sina upplevelser.

Kajsa Rothman blev inte kvar länge i Sverige utan återvände till Spanien, där republikanerna led allt fler förluster. Vid krigets slut hade över en halv miljon människor förlorat livet i konflikten. Båda sidor hade begått fruktansvärda övergrepp och många av de döda var civila. Den 1 april 1939 utropade sig Franco och hans parti falangisterna till krigets segrare. Det blev starten på den 36 år långa diktatur som bestod fram till Francos död 20 november 1975.

Många av de som stred på republikanernas sida flydde Spanien. En av dem var Kajsa. Precis som 600.000 andra tog hon sig över gränsen till Frankrike. Där arbetade hon under ett tid på ett flyktingläger. Den som trodde att Kajsas äventyr slutade här misstar sig. När en grupp spanjorer skulle flytta till Mexiko bestämde hon sig för att följa med. För att kunna bo kvar i Mexiko ingick hon ett skenäktenskap. Efter att ha gift sig med en tjänsteman vid utbildningsdepartementet blev hon Señora Kajsa Rothman de Rosas.

Hon bosatte sig i Tequisquiapan som ligger en bit norr om Mexico City. Där kastade hon sig in i nya projekt och öppnade både en bar med en väninna och en skola för barn från ursprungsbefolkningen. I och med det fick hon upp ögonen för ursprungsbefolkningens historia. Under de kommande åren jobbade hon som turistguide bland Mayafolkets ruiner i Yucatán, dit hon flyttade på grund av klimatet.

Hennes sista kamp i livet blev mot den cancer som långsamt växte i hennes bröst. Hon opererades, men cancern kom tillbaka. Hon flyttade tillbaka till Tequisquiapan där hon bodde sin sista tid i livet. Kajsa dog 1969. När hon skulle begravas var hela byn på plats för att hedra henne.

Under sitt 66 år långa liv spelade Kajsa Rothman en viktig roll i flera av de mest skälvande momenten i Europas historia. När nyheten om hennes död nådde Sverige ska en av hennes närmsta väninnor ha sagt: ”Jag kan inte fatta att hon är död. Hon av alla, hon passar inte att vara död.”


Fakta om inbördeskriget

Spanska inbördeskriget pågick 1936-1939. De två stridande sidorna delas in i republikaner och nationalister. Den republikanska sidan led av inbördes konflikter mellan olika fraktioner, något som beskrivs som en bidragande orsak till att de förlorade kriget.

Båda sidor fick stöd utifrån. Tyskland och Italien sände trupper och vapen till nationalisterna. Republikanerna fick stöd från Sovjetunionen och Mexiko och spanienfrivilliga från hela världen. Majoriteten av de svenska spanienfrivilliga kom från Stockholm och Göteborg. De tog sig till Spanien genom att korsa bergskedjan Pyrenéerna nattetid.

Inbördeskriget har i efterhand kommit att ses som en sammandrabbning mellan radikala vänster- och högerkrafter samt upptakten till andra världskriget.