Min idé är att berätta mer i detalj om min senaste Camino i kommande vloggar. Den här gången har jag gått den så kallade engelska leden, ”Camino Inglés”, som startar norr om Santiago de Compostela i den galiciska hamnstaden Ferrol. Det är en hänförande känsla att vandra i samma spår som pilgrimmer gjort i mer än tusen år och även om tiderna naturligtvis förändrats, liksom landskapet, så handlar det om historiska leder som bevittnat miljontals människoöden. Det är svårt att gå Camino de Santiago oberörd. Upplevelsen är så stark att att den till och med är vanebildande och mer än en pilgrim gör om erfarenheten. Jag är nu en av dem!

Det var i april 2015 som jag fick lust att vandra själv några dagar och fick idén att göra de första fem dagsetapperna av Vía de la Plata, den vallfärdsled till Santiago de Compostela som startar i Sevilla. Min idé var alls inte att göra hela den 861 kilometer långa vandringen till den galiciska regionhuvudstaden, men trots värmeslag första dagen, utslag på hela benen och enorma vattenblåsor på fötterna var jag snabbt fängslad av upplevelsen. När jag efter fem dagar nådde mitt slutmål Monesterio, i Badajozprovinsen, visste jag att jag skulle återvända.

Fem månader senare var jag tillbaka och gick ytterligare fem etapper, till Mérida, och bit för bit betade jag sedan av en av de längsta pilgrimslederna. Det blev åtta omgångar totalt och den sista bestod av elva dagars vandring, från Puebla de Sanabria (Zamora) till Santiago de Compostela, dit jag anlände 24 september 2021. Ett sex år långt äventyr som blev en riktig livsupplevelse och som jag bland annat hållit föredrag om.

Det är en obeskrivlig känsla att lämna sin ”comfort zone” och ge sig ut på vandring med all packning på ryggen mil efter mil, omgiven av hänförande natur och i sällskap endast av sina egna tankar. På vägen träffar man intressanta människor från världens alla hörn som har olika individuella skäl till att gå pilgrimsvandringen. Några gör det av djupt religiösa skäl, för att sona eller tacka för något till aposteln Jakob, andra utövar vad som kan benämnas lantturism med en stor dos motion.

Allt fler upptäcker det som är så unikt med att gå Camino de Santiago och antalet utstakade leder växer konstant. Idag kan man i princip starta från vilket som helst hörn av Iberiska halvön, medan den mest kända och populära leden utgår från södra Frankrike och går över Pyrenéerna. Vissa leder är mer utvecklade än andra och de skiljer sig också stort i karaktär. Det är en enorm skillnad på att vandra exempelvis över det enorma slättlandet i Extremadura, där det kan vara många mil mellan olika samhällen och inga som helst träd som erbjuder skugga, till det kuperade och frodiga Galicien där det väntar en bar i princip runt varje hörn.

Denna gång har jag vandrat i sex dagar i både regn och sol. Jag har lärt känna fantastiska människor från ett dussintal olika länder och sista dagen var vi fem stycken som blev sittande på en uteservering i Santiago hela eftermiddagen och filosoferade om vår pilgrimsvandring och livet i allmänhet. En i sällskapet, en ung man från Valencia, bad oss beskriva den gångna veckan med ett enda ord. Efter att ha funderat en stund kom ordet för mig, verbet ”fluir” (flowing). För det var nämligen vad allt gjorde för mig denna pilgrimsvandring, det flöt. Precis som regnet som föll de första dagarna och vattnet i de porlande bäckarna som medföljde resten av pilgrimsvandringen.

Jag berättar som sagt mer i kommande vloggar. ¡Buen Camino!