Placement ID: 9
Loaded 1 banners.
Incremented banner views for 865

Placement ID: 10
Loaded 1 banners.
Incremented banner views for 866
Onsdag 15 apr
Kontrasten mellan marknaden i Cusco och den svenska matbutiken med inplastade livsmedel kan inte vara större.
Kontrasten mellan marknaden i Cusco och den svenska matbutiken med inplastade livsmedel kan inte vara större. Foto: Depositphotos
Dela:

Matpresenter från andra sidan jorden

15 apr 2026 | 06:59

PLUS ANNIKA ELWING Något som jag verkligen saknar det här året långt bort från Spanien är maten. Det är den jag tänker på nu när jag är på jobbresa på andra sidan jordklotet, och funderar på hur jag ska kunna ta hem allt det goda jag ser på marknaden till min familj.

PLUS ANNIKA ELWING Något som jag verkligen saknar det här året långt bort från Spanien är maten. Det är den jag tänker på nu när jag är på jobbresa på andra sidan jordklotet, och funderar på hur jag ska kunna ta hem allt det goda jag ser på marknaden till min familj.

Den spanska maten är något vi ständigt pratar om hemma, det här året som vi provar att bo i Sverige. Barnen har sina favoriträtter de saknar. Olika typer av skaldjur, bläckfisk, grytor, pastarätter, frukter, sparris. Sambon tittar ledset på inplastade köttbitar i mataffären, på dyra grönsaker och den obefintliga fiskdisken, och saknar att kunna laga sina andalusiska rätter.
Det tänker jag på när jag går omkring på oändliga matmarknader i Sydamerika och ser allt jag vill köpa med mig hem till min familj.

Jag jobbar som reseledare två veckor i Peru. Det är intensivt, oerhört tröttande och fantastiskt roligt på samma gång. En fin grupp. Ett privilegium att vara här. Jag önskar att jag vore här på semester själv, precis som de.

Jag befinner mig på drömdestinationen, men medan gruppen vilar mellan besök på Machu Picchu, vassöar och stadsvandringar, äter lunch på trevliga restauranger, sover i bussen eller besöker museum, jobbar jag. Letar efter en lämplig restaurang för gruppen på kvällen, efter vägen till tågstationen som jag ska leda oss till nästa dag, går en sen kväll till badet vid de varma källorna och informerar mig, förbereder guidningar och har kontakt med hotell och lokalguider. Följer med till apotek och till sjukhus, fixar syrgas, kontaktar chaufförer om glömda saker, översätter och ger druvsocker och magsjuketabletter till dem som behöver. Jag gör det med glädje, tro inget annat, men det är som sagt intensivt.

En dag känner jag mig helt slut. Jag skulle ha följt med på en utflykt, men huvudet värker för tredje dagen i rad, jag är trött så jag ser suddigt, och att i det tillståndet gå upp på ett berg på 5.100 meters höjd känns omöjligt. Utflykten dit är inte obligatorisk, jag låter lokalguiden ta den själv, han är pålitlig och professionell. Istället tar jag sovmorgon, äter frukost i lugn och ro, har telefonen på om någon behöver nå mig och njuter av den lediga tiden. Det är inte planerat, men jag går till den stora San Pedro-marknaden i Cusco, där vi befinner oss.

Området för kommersen är stort. Under tak hittar man en stor hantverksmarknad samt en matdel, och en hel marknadsgata med bara stånd där man beställer fruktjuicer som mixas på plats. Jag är oerhört försiktig med magen, vill inte riskera magsjuka när jag är ute begränsad tid med gruppen, men njuter av minnet av de där juicerna, jag har druckit många.

Vid små ambulerande vagnar säljs majs med ost, glasspinnar, popcorn och grillspett som grillas på plats. Marknaden breder ut sig långt utanför byggnaden och omfattar hela kvarter. Kvinnor med långa, svarta flätor och traditionella kläder sitter på marken med vad de har att sälja. Små ungar sitter i knäet eller springer runt och leker. Någon ammar. I ett hörn sitter en mamma som bara har två stora, flådda kycklingar att sälja.

Här trivs jag. Här känner jag mig på ett märkligt sätt hemma, antagligen efter att i tjugoårsåldern ha bott ett år i Bolivia, där inga butiker fanns, där man köpte allting på marknaden.

Jag går försiktigt för att inte trampa på någon eller något. Från köttgatan kommer lukter som näsan inte gillar, av kött som hängt ute hela dagen. Jag drar mig bort till frukterna och grönsakerna. Det är ett himmelrike för mig som bara har handlat i svenska matbutiker det senaste året. Här finns allt man behöver. Ett oändligt antal försäljare av mandariner, apelsiner och bananer i olika storlekar, allt ligger i högar framför kvinnorna som väger allt på sina medhavda vågar. Jag ber att få smaka på en liten mandarin i jakt på den oerhört lilla och smakrika frukt som jag en gång åt och aldrig kan glömma.

Mangofrukterna är enorma, likaså den krämiga papayan, för att inte tala om avokadon som är en dröm för den som tycker om avokado. En vecka tidigare åt jag mitt livs godaste guacamole, en rätt som jag helt hade lämnat bakom mig genom Sverigeflytten. Detta eftersom det är näst intill omöjligt att få tag på god avokado i Sverige och för att det som svenska livsmedelsbutiker erbjuder i form av färdig guacamole är så sorgligt att man får lust att gråta.

Granatäpplena är stora och fullproppade med lysande röda kärnor inuti. Inte ens Spanien har en sådan kvalitet. Underbara vattenmeloner som lockar med färg och saftighet, ananas och jordgubbar.

På nästa gata tar grönsakerna vid. Oändliga mängder av potatis och rotfrukter, högar med kryddväxter och färska bönor av alla slag. Säckar med torkade bönor, kikärtor, quinoa och vit, frystorkad potatis. Här finns allt för att laga fantastisk mat.

Jag tänker på barnen därhemma, som jag alltid gör, vill ta med dem till Peru, och eftersom det är omöjligt vill jag åtminstone fylla resväskan med sådant de tycker om. Granatäpplen, vattenmeloner, ananas, drakfrukt och minibananer. I resten av utrymmet ska det ligga bladväxter, buketter av kryddväxter, bönor och grönsaker till sambon. I utrymmet som blir över ska jag lägga godsaker till mig själv: massor med krämig avokado, papaya och cocablad att göra te av.

Det är bara timmar innan flygtransfern ska gå. Jag söker på nätet om jag verkligen får ta med mig granatäpplet som jag köpt till barnen. Cocablad verkar vara hopplöst. Vad hände förresten med påsen med cocablad som jag fick på första hotellet? Den har varit med mig i höjdsjukepåsen i två veckors tid, jag tror till och med att väskan börjar lukta cocablad och det blir svårt att ta sig förbi tullhundarna. Men var sjutton är bladen? Gjorde jag mig av med dem som jag hade tänkt? Nu gäller det att leta noga för att inte av misstag råka ta med en påse blad som en omtänksam servitris gett min höjdsjuka grupp.

Leta, leta och packa om. Sedan hoppas jag hinna med en promenad till Kärleksparken i Lima och se ut över Stilla havet innan det är dags att åka hem. I morgon får jag äntligen träffa barnen.

Kommentarer

Ingen kommentar ännu - bli först att kommentera!

Kommentera

Ingen kommentar ännu - eller boka någon av våra Plus-tjänster för att kunna kommentera!




Placement ID:
Loaded 14 banners.
Incremented banner views for 859


Placement ID: 12
Loaded 3 banners.
Incremented banner views for 851,867,839