Lyckad kompromiss
Publicerad 2007-06-01 07:57VINSPALTEN Det verkar som om jag åter får äta upp mina ord. När jag för någon tid sedan skrev om roséviner så tyckte jag att de smakade blaha-blaha med bara några få undantag. Nu får jag ta tillbaka detta och påstå motsatsen.
Jag ska börja från början: I våras spenderade jag och en kompis ett par veckor i Hong Kong. Det är inget fel på min kompis utom en sak, han tycker inte om rött vin. Han vill helst dricka vitt men kan tänka sig en rosé. Själv är jag rödvinare ända in i själen. Jag dricker vitt också, men varje dag?
Till slut blev det en kompromiss och vi beställde rosé till kinesmaten. Det var gott, till och med riktigt gott. Vi beställde in rosé till vietnamesiskt, thai och fusion-mat. Jag började undra om jag hade haft fel alla dessa år. Nu måste jag säga att de viner vi drack var från Australien, Nya Zeeland och Sydamerika och gjorda på andra druvor än jag var van vid från Spanien.
När jag kom hem gick jag runt och provade roséviner och upptäckte att det finns faktiskt riktigt bra viner här också. Långt ifrån alla, men tämligen mycket för att man ska kunna få en glad stund.
Det största området som odlar rosé är Navarra. Där odlar man stora områden med Garnacha-druvan. Den är lätt att odla, kräver ingen speciell jord och ger stor skörd. Nackdelen är att den har lätt att oxideras och surna. Jag har smakat väldigt goda rosé från Navarra, men minst lika ofta har jag stött på sura och tråkiga viner.
Därför har jag tittat runt i landet och jag tycker att jag har hittat några guldkorn. Ta exempelvis Somontano mellan Rioja och Barcelona, där gör Enate sin rosé på 100 procent Cabernet Sauvignon, Olvena sin på 100 procent Merlot och Laus blandar sin rosé med de två druvorna. Just nu dricker jag Vinas del Vero som är en blandning av Tempranillo och Cab. Sauv. och kostar mindre än fem euro i butik.
![]() |
Björn af Geijerstam |
Kommentarer
Endast prenumeranter kan kommentera artiklar. Läs mer!