Men oavsett var hur långt man kommit i sin sorgeprocess är det viktigt att ta vara på tillfället och vårda de minnen som den saknade lämnat efter sig. Det är ett sätt att hålla det den saknade gav kvar hos oss. På så sätt kan också hoppet att livet inte tar slut med döden hållas levande hos oss. När minnet av de avlidna lever hos oss kan vi ana att det finns något efter döden.

Det ges få tillfällen under året då vi möter traditioner som lyfter fram vemodet och smärtan. Genom att stanna upp i reflektion över detta och att uttrycka oss i en enkel rit förbereder vi oss för de dagar då vi behöver vara rustade för att möta smärtan. Bland annat därför samlas vi i kyrkorna på alla helgons dag och minns, reflekterar över döden och tänder ljus för de döda.

Det ger oss också möjligheten att konfronteras med vår egen död. Att någon gång betrakta faktumet att också mitt liv på jorden är begränsat kan ge en större mening åt min tillvaro. För oundvikligen kommer frågorna om vad som är viktigast i livet, hur jag prioriterar, vilka mina livsmål är och hur jag ska leva för att uppnå dem. Det är så lätt att glömma detta när livet rullar på i fullt tempo.

Men så är Alla helgons helg framför allt en djupt personlig helg där innehållet i riterna beror så mycket på vad vi upplevt. För en del är den full av glada minnen, för andra blandas dessa minnen med svårare erfarenheter, ytterligare andra vill helst inte minnas. Oavsett vilket är det viktigt att ta vara på riten som kan hjälpa oss antingen att hålla kära minnen vid liv, eller att så småningom kunna försonas med svåra minnen. Därför önskar jag er nu en god helg!

Gud välsigne dig!