Samtliga oppositionspartier kritiserade reformen, även om den antogs tack vara att några lade ned sina röster. Argumenten varierade dock och medan vänsterpartierna opponerade sig mot sänkningen av avgångsvederlagen efterlyste andra mer avancerade åtgärder.

Flera av de förslag som infördes i Senaten förkastades slutligen. Bland annat ströks ett förslag från katalanska CiU om möjlighet att säga upp en anställd om denne varit frånvarande från sin tjänst upprepade gånger eller under lång tid.

En av de mest kontroversiella punkterna i reformen är möjligheten för företag att säga upp anställda och endast ersätta dem med 20 dagar per arbetat år och maximalt tolv månadslöner, om de kan påvisa att företaget går med förlust eller kommer att gå med förlust. De hittillsvarande 45 ersättningsdagarna per arbetat år sänks till endast 33 för företaget, även om den uppsagde fortfarande ska få ut full ersättning genom en garantifond.