I juni publicerade El País resultatet av en omfattande enkät till 50 akademiker i ett 20-tal länder, framför allt i Europa, för att analysera var Vox befinner sig politiskt i jämförelse med den övriga extremhögern. Enligt artikelförfattarna har Vox lyckats finna en framstående nisch i den rådande pandemin med sin strategi att attackera regeringens agerande, inkluderat anklagelser om brottslig vårdslöshet och uppmaningar till massprotester i flera spanska städer. Vox satte sig under våren emot regeringens strikta åtgärder, som de menade utgör ett hot mot medborgarnas frihet. En strategi som i mångt och mycket liknar den som AfD (Alternativ för Tyskland) drivit.

Dock har den europeiska extremhögern knappast en homogen inställning till coronakrisen. Medan experterna diskuterar huruvida pandemin kommer att försvaga dessa partier, eller om de kommer lyckas dra fördelar av det hårda ekonomiska och sociala scenariot, framstår det tydligt att den europeiska extremhögern har många olika ansikten. Trots att partierna sammanfaller framför allt i sitt motstånd mot invandringen, bygger de på flexibla rörelser som ofta anpassar sig allt eftersom, inte minst till sina ”lokala fiender”.

I sin undersökning har El País låtit 50 specialister poängsätta 17 europeiska partier som står till höger om de traditionella konservativa formationerna. Dels deras generella ideologi, dels var de står gällande specifika områden som familjepolitik, ekonomi, sociala och demokratiska värderingar, säkerhet, flyktingpolitik, integrationsfrågor och EU. Enkäten bestod av en skala mellan 0 och 10, där 0 står för extremvänster och 10 för extremhöger.

Resultatet av enkäten, som gjordes innan coronakrisen bröt ut, placerar Vox bland de partier som befinner sig allra längst till höger, såväl när det gäller den generella ideologin (med ett snitt på 8,67) som inom sociala och demokratiska värderingar (8,52), ekonomi (7,04) samt brott och straff (8,71). Partiet sticker iväg ännu mer när det gäller immigrationsfrågor (8,94) och integration (8,93). Vox resultat kan jämföras med Sverigedemokraternas, som sammanfaller helt i immigrations- och integrationsfrågor men de senare ligger två punkter till vänster inom ekonomi och sociala och demokratiska frågor.

Partierna tenderar att föra liknande politik när det gäller flyktingfrågor, där det oftast handlar om att skydda den vita majoritetsbefolkningen och minska antalet flyktingar. Deras socioekonomiska politik skiljer sig dock mer åt. Inom sociala värderingar och demokrati är skillnaderna också stora. Det finns partier som försvarar de mest traditionella och reaktionära värdena som PiS i Polen och EKRE i Estland, samt de med mer moderata positioner som holländska FvD, norska FrP och Sverigedemokraterna.

Vox blev det tredje största partiet i Spanien i senaste riksvalet och beskrivs av experterna som ett parti som är speciellt reaktionärt inom den sociala sfären. De föddes ur en radikalisering av den klassiska konservatismen, snarare än ur en tradition av extremhöger, men befinner sig fortfarande i en process av självdefinition. Det särskiljer sig särskilt när det gäller motståndet mot könspolitik liksom mot den katalanska självständighetsrörelsen.

De 17 partier som analyseras i reportaget fick alla minst tio procent av rösterna i de senaste valen i sina respektive länder. En graf visar vilket stöd varje parti fick och den vanligaste etiketten som enkätdeltagarna givit dem. Sverigedemokraterna fick 17,5 procent och kategoriseras som ett av de radikala högerpopulistiska partierna tillsammans med estniska EKRE, finska PeruS, italienska Lega, österrikiska FPÖ, holländska FvD, holländska PVV, franska RN, tyska AfD och belgiska VB. Vox fick 15,5 procent och kategoriseras som radikalhöger, radikalt högerpopulistiskt parti och extremhöger.

Anföranden om invandring, som är så viktiga för den europeiska ultrahögern, kan i sin tur delas in i tre områden; de sociala problem som de anser att invandringen orsakar (framför allt en påstådd ökning av kriminaliteten och ökade offentliga utgifter), deras politik gällande hur invandringen ska stoppas samt integrationen av de som redan befinner sig i landet eller anländer illegalt.

Under de senaste åren har anti-immigrationsrörelsen präglats av ett särskilt motstånd mot muslimer och flyktingar. Åsikten att invandringen har nått “ohållbara nivåer” är återkommande och några av partierna driver argumentet att det skulle vara mer effektivt och solidariskt att koncentrera hjälpen till flyktingarnas hemländer. Idén om det demografiska skiftet, rädslan att deras samhällen inom några decennier skulle kunna vara i huvudsak muslimska på grund av invandringen, enar också tydligt den europeiska extremhögern.

Vox vill deportera legala invandrare som antingen har begått upprepade lindriga brott eller ett allvarligt brott. De förespråkar i bästa Trumpanda att en mur ska byggas i Ceuta och Melilla samt att illegala flyktingar har försuttit sin chans att någonsin legalisera sin situation i landet. Gällande integrationen vill de premiera invandrare som delar det spanska språket eller andra vänskaps- och kulturella band till Spanien.

De traditionella värdena och idén om att en familj består av en man och en kvinna är centrala för många av dessa partier. Det går hand i hand med ett generellt motstånd mot samkönade äktenskap, abort och aktiv dödshjälp. Angående Vox poängteras partiets reaktionära karaktär som extremt konservativt, försvaret av kärnfamiljen, fientligheten mot feminismen, nykolonialismen och i allmänhet en nostalgisk blick på det förflutna.

En annan egenskap som många av dessa partier har gemensamt är den bestraffande karaktären, inställningen att den allmänna säkerheten har förvandlats till ett problem orsakat av en alltför slapp attityd till brottslingar. Lösningen anses vara strängare straff. På detta område sammanfaller de flesta partier med ett tydligt budskap mot en för vek lagstiftning, för livstidsfängelse och i Vox fall rätten att använda proportionerligt våld i försvar mot brottslingar.

Ekonomin är utan tvekan det område där partierna går mest i sär, med vissa partier som driver en ekonomisk politik nära den socialdemokratiska, däribland SD, medan andra befinner sig i den råaste neoliberalismen. Skillnaderna mellan partierna är stora men även ett och samma parti kan gå från att vara nyliberalistiskt i vissa frågor till interventionistiskt i andra. Exempelvis har Vox enligt experterna ett liberalt ekonomiskt program, men då de nyligen föreslog en allmän utbetalning på hundra euro per barn oavsett inkomstnivå till alla familjer, mjukades resultatet för Vox upp något inom detta område. Trots det hamnar endast tre partier till höger om Vox; norska FRP, schweiziska SVP och holländska FVD. SD ligger näst längst till vänster, endast med polska PiS som mer interventionistisk.

Euroskepticismen är ett annat av de gemensamma dragen inom den radikala europeiska högern. Även här finns dock olika nivåer som kan relateras till den ekonomiska situationen i varje land. På ena sidan finns de mest ödmjuka som klagar på att EU:s överdrivna interventionism undergräver suveräniteten, nationernas essens och föreslår reformer, men utan att ifrågasätta unionens eller Schengens existens. I andra änden befinner sig de som vill lämna EU och Schengen eller i alla fall behandla det via en folkomröstning. Det finns även mellanlägen som de som föreslår att lämna eurosamarbetet eller partier som Vox, som vill ha ett nytt fördrag och att Schengen upphävs.

Partierna är slutligen en produkt av de nationella traditionerna, historia och de socioekonomiska och kulturella sammanhangen. I kategorin egna specialiteter nämns den nordiska fobin mot tiggeri, norska FrP´s uttryckliga stöd för rätten till en judisk stat, holländska FvD´s åsikt att legalisera lätt narkotika och polska PiS starka identifiering med katolska kyrkan. När det gäller Vox har experterna valt att lyfta fram deras korståg mot lagen mot könsrelaterat våld.

Mitt i detta komplexa europeiska panorama över ultrahögern befinner sig alltså Vox, som beskrivs som ett unikt fall då partiet saknar rötter i extremhögern. Partiets uppkomst inifrån etablissemanget och relationen med eliten hindrar det från att anta sociala eller populistiska linjer inom den ekonomiska sfären, vilket kompenseras med ett populistiskt fokus på punktfrågor som familjen, fientlighet mot feminism och nykolonialism. Vox utmärker sig också i den bemärkelsen att partiet fortfarande är under konstruktion, mellan ”trumpismen” och den europeiska ultrahögern samt med egna inslag som motståndet mot den katalanska självständighetsrörelsen. Enligt en av professorerna i enkäten kan Vox vara ett av de farligaste partierna för den europeiska demokratin just nu, då partiet reproducerar många av de splittrade känslorna och idéerna från spanska inbördeskriget.

En annan av deltagarna menar att vad Vox håller på med är att vrida tillbaka "transitionen" (övergången från diktatur till demokrati). Samma person är dock noga med att påpeka att partiet fortfarande är under uppbyggnad, med en frihet att förändra sin politik allt eftersom, tack var en knapphändig teoretisk grund och med en mycket hierarkisk och vertikal organisation. “Vart är de på väg? Det är omöjligt att förutsäga”.