Regionvalet har haft enorm uppmärksamhet på riksnivå i Spanien, då det har setts som ett styrkeprov mellan regeringschefen Pedro Sánchez och oppositionsledaren Alberto Núñez Feijóo. Den senare lämnade posten som regionpresident i Galicien för två år sedan för att ta över ledningen för Partido Popular och hans post i partiet ansågs hänga i luften.

Visserligen tappade Partido Popular två av sina tidigare 42 mandat, men med drygt 47 procent av rösterna har de åter säkrat egen majoritet. Vänsteranhängarna samlade denna gång sina röster kring regionalistpartiet BNG, som noterade sitt bästa resultat någonsin och fick 25 mandat, med drygt 31 procent av rösterna.

Det blev ett katastrofval för regeringspartierna PSOE och Sumar. Socialistpartiet tappade fem av sina tidigare 14 platser och Sumar lyckades inte erhålla ett enda mandat, trots att deras ledare, arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz, själv är från Galicien. Än värre gick det för Podemos, som kandiderade på egen hand och endast fick 0,26 procent av rösterna. Det var mindre än exempelvis djurrättspartiet PACMA.

Lokalpartiet Democracia Ourensana, lett av den kontroversielle borgmästaren i Ourense Gonzalo Pérez Jácome, lyckades få en plats i regionparlamentet, men inte den vågmästarroll som de hade drömt om.

Valdeltagandet låg på omkring 67 procent, vilket var avsevärt högre än för fyra år sedan, då det rådde pandemi. Det gynnade dock inte som väntat vänstern, åtminstone inte tillräckligt för att få till det maktskifte som enligt vissa opinionsundersökningar var på spel.