Studien från Fedea motsäger flera av huvudargumenten som brukas för att sprida främlingsfientlighet. Invandrare tar inte jobb som efterfrågas av spanjorer och bidrar inte heller till låga löner. Dessutom använder invandrare offentliga tjänster, såsom sjukvård, i liknande utsträckning som infödda spanjorer, i motsats till vad som hävdas av partier som Vox.

Opinionsundersökningar från Instituto 40dB och det statliga sociologiska institutet CIS anger att 57 procent av spanjorerna anser att det finns "för många" invandrare i landet. Dessutom förknippar 75 procent invandring med negativa konsekvenser. Däremot visar personlig erfarenhet att många spanjorer har en positiv uppfattning om invandrare i sin omgivning, oavsett politisk tillhörighet. Fedeas studie, som leds av Raquel Carrasco, professor i ekonomi vid Universidad Carlos III i Madrid, tar upp denna motsägelse och förklarar att många av dessa farhågor bygger på missuppfattningar, rapporterar tidningen El País.

Carrascos rapport betonar att det inte finns några tydliga bevis för att invandring leder till sämre arbetsmöjligheter för lokalbefolkningen. En analys av arbetsmarknaden från 2008 visade att invandring inte har någon betydande negativ effekt på de inföddas sysselsättning. Resultaten stämmer överens med vad liknande forskning funnit, särskilt inom Europa. Vidare pekar en studie från 2016 på att invandring kan förbättra den övergripande arbetsproduktiviteten och att dess påverkan på de inföddas löner är i stort sett neutral.

Fedeas rapport belyser också att invandrare ofta har kortare arbetslöshetsperioder än infödda spanjorer, särskilt män. Detta tros bero på att invandrare i större utsträckning är pressade av ekonomiska omständigheter, vilket gör att de snabbare accepterar arbeten, ofta inom sektorer med låg kvalifikation eller tillfälliga kontrakt.

När det gäller invandrares användning av offentliga tjänster, framhäver Carrasco att det inte finns några större skillnader mellan invandrare och infödda i samma åldersgrupper vad gäller vårdbesök och sjukhusvistelser. Invandrare har däremot sämre tillgång till specialistvård och söker sig oftare till akutmottagningar. Detta kan förklaras av att invandrare generellt sett är yngre och därmed har lägre behov av komplex sjukvård.

En annan viktig aspekt av studien är sambandet mellan invandring och kriminalitet. Carrasco konstaterar att trots den ökade invandringen under de senaste åren har Spanien inte noterat någon anmärkningsvärd ökning av brottsligheten. Statistik från inrikesministeriet visar tvärtom att brottsligheten har minskat något, trots det fortsatta inflödet av migranter. Även om brottsfrekvensen är högre bland invandrare än infödda, förklaras detta främst av att en stor del av invandrarna är unga män med låg utbildning – en demografisk grupp som globalt sett har högre brottslighet.

Fedeas studie avslutas med ett antal rekommendationer för att hantera invandringen på ett sätt som gynnar både ekonomin och samhället. Carrasco betonar vikten av att utveckla integrationspolitik som gör det möjligt för invandrare att delta fullt ut i samhället. Dessutom menar hon att invandringen bör styras och kontrolleras bättre, till exempel genom att anpassa inflödet av migranter efter arbetsmarknadens behov och att skapa mer ordnade migrationsprocesser. Slutligen understryker Carrasco vikten av ett europeiskt samarbete, eftersom invandring är en transnationell fråga som kräver gemensamma insatser och lösningar.

Genom att sprida mer korrekt information och arbeta med långsiktiga integrationslösningar kan Spanien, enligt Fedea, fortsätta att dra nytta av invandringen utan att äventyra den sociala sammanhållningen eller den ekonomiska stabiliteten, skriver El País.