Staden där tre lågor lyser från samma ljus

SPANIEN RIKS I den spanska exklaven Melilla på den nordafrikanska kusten möts kontinenterna inte bara geografiskt, utan även andligt. Här, i en stad där böneutropet blandas med kyrkklockornas klang, råder en unik form av samexistens som utmanar de rubriker vi ofta läser i europeiska medier.

I hjärtat av denna stad med 87.000 invånare ligger Melillas centrala moské, en arkitektonisk pärla och en samlingspunkt för stadens största befolkningsgrupp. Abdeselam Hassan Abselam, som både är gymnasielärare och ansvarig för att ta emot besökare i moskén, beskriver en stad där religionerna inte bara existerar sida vid sida, utan är sammanflätade i vardagen.
— Man kan säga att den muslimska befolkningsgruppen är i majoritet, det är den största gruppen sedan en tid tillbaka, förklarar Abdeselam. Det märks i nästan hela staden. Samtidigt finns det en total blandning och samexistens sedan urminnes tider.

För en utomstående kan Melilla framstå som en paradox. I samma kvarter kan man se en person dricka traditionellt myntate medan grannen vid bordet intill beställer en öl.
— För oss som bor här är det normalt, vi är vana vid det, säger Abdeselam med ett leende. Du kan ha en kristen kollega som beställer en öl medan du dricker te och ni sitter tillsammans. Det skapar ingen konflikt.

Han är noga med att poängtera att även om det finns politiska spänningar, så är de sällan grundade i skilda trosuppfattningar. Enligt Abdeselam används religionen av vissa partier som politiskt slagträ, snarare än att det handlar om faktiska trosmotsättningar.
— Jag brukar säga att det aldrig kommer att finnas en religiös konflikt i Melilla. Politiska partier använder religionen för att få uppmärksamhet, men det är inte en verklig konflikt.

Den muslimska närvaron i Melilla är inte ett nytt fenomen, men vägen till fullt erkännande har varit lång och kantad av juridiska hinder. Under 1800-talet började Spanien öppna upp staden. Sedan erövrandet av kungadömet Granada fanns en rädsla för en muslimsk återerövring av Al-Andalus, men när handeln kom igång insåg spanjorerna att oron var obefogad.
— Muslimer började köpa hus och etablera sig här, förklarar Abdeselam. Men det fanns stora begränsningar. Ofta fick de bo i hus som ägdes av kristna spanjorer eftersom muslimer inte tilläts ha egendomar i sina egna namn.

Dessa hinder levde kvar förvånansvärt länge. Även om det muslimska samfundet var en integrerad del av staden, saknade många fullvärdigt medborgarskap långt in i modern tid.
— Det var inte förrän i slutet av 1980-talet som muslimer i Melilla kunde äga privat egendom i sitt eget namn med en spansk ID-handling. Äldre personer här minns hur hårt de fick kämpa för den rätten.

Som lärare ser Abdeselam det som sin uppgift att motverka de fördomar som ofta sprids i nationell media. Han tar ofta med sina egna elever till synagogor och kyrkor för att de ska se likheterna mellan religionerna och ställa frågor direkt till de som finns där.

Istället för att fokusera på de hotbilder som ofta målas upp i media, betonar Abdeselam den levande andligheten och den djupa tron som karaktäriserar staden. Till skillnad från mer sekulariserade delar av den muslimska världen, beskriver han ett samfund som är genuint engagerat i sitt religiösa liv.
— Det finns väldigt lite sekularisering, de flesta är utövande muslimer, berättar Abdeselam. Här är folk mycket engagerade i moskéerna, som fylls varje fredag. Det finns en stark andlighet i Melilla.

För honom är kunskap det främsta vapnet mot intolerans. Genom att bjuda in besökare till moskén och visa att det inte finns några tabun, hoppas han kunna avdramatisera det som för många känns främmande.
— Mitt mål är att mina elever inte ska ha fördomar. Allt som inte är ens egen religion är inte nödvändigtvis dåligt. Jag brukar sitta med judiska vänner och prata om hur lika vi är, trots att politiker försöker framhäva de små skillnader vi har.

Melillas turistråd (Patronato de Turismo) samordnar en unik vandring för grupper kallad ”De fyra templens rutt”. Det är ett initiativ som syftar till att lyfta fram stadens exceptionella kulturella rikedom och bjuda in besökare till platser som annars kan upplevas som slutna. Abdeselam och hans kollegor tar ofta emot grupper i den centrala moskén.

Vandringen är en pedagogisk resa mellan den kristna kyrkan, den judiska synagogan, den muslimska moskén och det hinduistiska templet. Det sistnämnda representerar en mindre men historiskt viktig grupp handelsfamiljer som också satt sin prägel på staden.

Dessa formella och informella besök är för Abdeselam ett sätt att överbrygga klyftor. Han betonar att inga frågor är för känsliga och att besökarna får en inblick i allt från böneritualer till hur moskén fungerar som ett socialt nav. Det är en rutt som praktiskt demonstrerar det Abdeselam ofta återkommer till: att i Melilla lever religionerna inte bara sida vid sida, utan de bjuder in varandra i sina heligaste rum.

För Abdeselam är detta beviset på att den nationella debatten ofta är skev. Han menar att media och vissa politiska rörelser eldar på konflikter eftersom det säljer, men att verkligheten i Melilla visar på motsatsen: att Islam är en naturlig, rotad och självklar del av den spanska identiteten.
— Kristendom, judendom och Islam är som tre lågor från samma ljus, säger Abdeselam avslutningsvis. Vi har nästan samma rötter. Islam föddes från Ismael, Abrahams son, medan judendom och kristendom föddes från Isak. Vi är bröder.

SK-tv:

Mats Björkman Sydkusten