Äntligen var det dags

MAGNUS SALOMONSSON Till sist lyckas Spanien i ett fotbollsmästerskap. Spanien säkrade EM-titeln genom 1-0 mot Tyskland, men redan före finalen var spanjorerna segrare. För äntligen har man lyckats.

Efter alla år av stolpe ut, insläppta mål i slutet av matcherna, domarmotgångar, oförklarliga ras i spelet så fort det blir slutspel är det plötsligt tvärtom. Nu faller målen i motståndarburen i matchsluten, spelet blir bara bättre ju längre turneringen går, straffarna sitter, domsluten bekommer inte laget. Plötsligt är man inne i flytet som saknats så många gånger. Det spanska laget har visat sig själva och världen att man faktiskt är så bra som man i alla år trott, men inte riktigt kunnat visa.

Glädjen över detta är påtaglig både i laget men också i hela samhället. Efter alla år av besvikelser får man äntligen nu uttrycka sin glädje över att det man älskar går så bra. Och visst är det så att glädjen blir än större tack vare den tråkiga historia man har i de stora mästerskapen. Motgångarna ger en djupare klangbotten till glädjen när framgången kommer. Den som alltid lyckas kanske inte fullt ut förstår hur stort och fantastiskt det är. Talande var bilderna efter respektive semifinal. De tyska spelarna, vana vid att alltid gå långt i mästerskapen, var visserligen glada. Men de gick ganska snabbt av planen utan några större glädjescener. Men det spanska laget kunde inte sluta kramas, hoppa, dansa, sjunga och verkade aldrig vilja lämna arenan.

Livet är fullt av motgångar för oss alla. Och de är viktiga för oss. Inte så att vi ska söka dem och plåga oss själva. Utan för att vi lär oss av dem. Och när framgången kommer blir glädjen och tacksamheten så mycket större. Och i framgångens stund kan vi se tillbaka på det som varit och hantera den nya situationen med nödvändig ödmjukhet.

Vi svenskar har precis firat midsommar. Denna högtid som är så viktig för oss. Då vi får fira glädjen, livet, lusten och fruktsamheten. Men även denna högtid har sin bakgrund i motgångar och svårigheter. När vi dansar kring den grönskande, blommande midsommarstången på midsommarafton är det inte många som tänker på att man en fredag tre månader tidigare var samlade kring samma kors. Fast det då på långfredagen var naket, sterilt och endast förkunnade död och plåga. Men det var då de glädjens frön som blommar för fullt på midsommar föddes. När Gud själv gick in i det svåraste och delade det med oss. När livet besegrade allt som vill bryta ner och fördärva.

Därför kan vi glädjas så mycket åt livets kraft, skönhet och lust. Med en glädje fylld av tacksamhet och ödmjukhet.

Gud välsigne dig!

Magnus Salomonsson