Hur skulle Gud annars ha gjort?

OLLE FRANZÉN I våra kyrkor har vi just firat första söndagen i Advent och hört berättas om hur Jesus kom ridande ner för Olivberget och människorna ropade: Hosianna. Det är en text som bryter in på kyrkoårets första dag och går händelserna i förväg.

Men snart ska vi sätta upp vår julkrubba och ännu en jul ta del av berättelsen om en fattig familj, utan bostad, om en mycket ung trött kvinna med värkar. Josef och Maria kom till Betlehem där alla var upptagna av sitt. Pengar och affärer var viktiga, då som nu. Där kommer Gud till oss, som ett litet barn. Kunde det ske på något annat vis? Om detta lilla barn säger Bibelordet: Han är Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Ibland har man undrat; måste Jesus födas i Betlehem? Varför inte i Jerusalem som var en välkänd stad. Betlehem nämns knappt i Bibeln, mer än i samband med Jesu födelse. Men just här finns nog svaret på frågan. När Gud vill komma till oss så gör han det i det enkla och obetydliga. I en krubba, i ett stall, som ett litet barn. Ingen behöver vara rädd för en nyfödd som läggs hjälplös i vårt knä.

Små barn kramar vi och tar till vårt hjärta. Så nära vill Gud vara oss. Så älskad. Änglarna sjöng av glädje på ängen i Betlehem: Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. Herdarna hälsade på i stallet. Vise män färdades långt för att uppvakta den nye kungen. Trots att de var visa förstod de först inte att det var i ett stall de skulle finna honom.

Snart tvingades familjen på flykt till främmande land.
Det finns många Betlehem i vår värld; och många små Jesusbarn som far riktigt illa. Är det kanske om dem Gud vill påminna oss i jul?

Detta är det sista bidraget från oss.
Vi vill nu passa på att tacka församlingen i Fuengirola för det fina mottagandet vi fick och det stora förtroendet vi känt. Kyrkan i Fuengirola har en mycket viktig uppgift och här finns många goda krafter. Nu hälsar vi det nya prästparet, Angelica och Mattias Andersson välkomna och hoppas att de ska trivas lika bra som vi gjort och att de ska stanna riktigt länge.

Kerstin och Olle Franzén

Olle Franzén