Listan är lång på de titlar som Ricardo Soriano kunde stoltsera med. Entreprenör, uppfinnare, maskiningenjör, idrottsman, industridesigner, pilot, politiker och filmproducent, för att bara nämna några av dem. Det han främst har blivit ihågkommen för är dock att han sponsrade och lyfte fram turismindustrin i Marbella. Utöver allt detta var han en inbiten Don Juan, vilket skulle komma att bli hans ekonomiska fall. Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Ricardo föddes i Salamanca 1883. Hans pappa var markisen Fernando Soriano y Gaviria, parlamentsledamot, bankman och grundare av Hotel Ritz i Madrid. Ricardos mamma var tyskättlingen Matilde Scholtz von Hermensdorff y de Bear, från Málaga. Han föddes med silversked i mun och ärvde både sin pappas titel som markis samt 90 miljoner pesetas, vilket vid denna tidpunkt var en rejäl förmögenhet.

Han studerade ingenjörsvetenskap och tillbringade en tid på en internatskola i Schweiz, där han bland annat lärde sig flera språk. Efter det startade han tillsammans med en vän bilföretaget Soriano-Pedroso. Företaget kom endast att existera i fem år, mellan 1919 och 1924, men under den tiden producerade de både personbilar samt en racerbil som kunde komma upp i mer än 110 kilometer i timmen. Ricardo tillverkade även en båtmotor vars modell senare kom att ligga till grund för de som den amerikanska armén använde under landstigningen av Normandie. Han var också grundaren av Spaniens första motorcykelföretag.

Ricardo Soriano var tidigt en äventyrare och risktagare, så till den grad att han under kalla kriget kom att misstänkas för att vara spion. Bakgrunden till detta var att han hade ett litet flygplan som han brukade flyga omkring i. På en av sina resor landade han av oklar anledning på ryskt territorium. Det gav upphov till en diplomatisk kris där Sovjetunionen anklagade honom för spioneri. Till slut, efter närmare en månad, lyckades han oskadd ta sig därifrån och kunde fortsätta sin resa.

En annan gång försökte Ricardo sätta rekord i att ensam flyga en luftballong, vilket resulterade i att han kraschlandade i Nordsjön. Där guppade han omkring i flera timmar innan han blev räddad av en fiskebåt. 1931 slog han för övrigt ett världsrekord genom att färdas snabbare på vatten än vad någon annan tidigare gjort.

Hans fäbless för snabba fordon ledde honom också till att intressera sig för sport. Han presenterade slädmodellen “Gredos”, som fick stor uppmärksamhet i europeisk press. Skillnaden mot tidigare slädar var att denna inte var konstruerad i trä utan i stål. Den hade dessutom en torpedliknande form vilket gjorde att den kunde komma upp i en avsevärt högre hastighet.

Ricardo vann själv många lopp med sin uppfinning. Den internationella olympiska kommittén håller honom dessutom som grundaren av den moderna bobsläden. Utöver den uppfann han under åren en rad olika fordon. Det sägs att hans drivkraft till innovationerna inte var av kommersiell karaktär, utan att han uppfann saker för sitt eget höga nöjes skull. Han tog heller aldrig patent på några av sina uppfinningar.

Som om detta inte var nog var Ricardo Soriano även en pionjär inom den spanska filmbranschen. Han var en stor filmfantast och hade ett eget filmbolag, Soriano Films. Hans första film producerades i Frankrike och Ricardo stod för både produktion och regi. Senare öppnade han en biograf på Avenida del Mar i Marbella. Ricardo var vidare god vän med Charlie Chaplin och bjöd en gång honom till Spanien för att han skulle få uppleva tjurfäktning.

Under sitt liv flyttade Ricardo Soriano runt ett stort antal gånger. Han bodde bland annat i Paris, Biarritz, Madrid och Bilbao. Som barn hade han tillbringat några somrar i Ronda, där hans moster hertiginnan av Parcent ägde ett palats. Medan andra världskriget härjade i Europa återvände han till södra Spanien och 1943 anlände han för första gången till Marbella. Han planerade inte att stanna utan ville främst utforska traktens fiskeområden. Ytterligare en av hans fritidsintressen var nämligen att fiska tonfisk. Ricardo blev dock så förtjust i Marbella att han bestämde sig för att bosätta sig där. Det blev en riktig lyckoträff för honom, men framförallt för staden.

Tidigt såg Ricardo Soriano att Marbella hade stor potential att locka turister. Han köpte två lantgårdar vid El Rodeo, ett område på över 220.000 kvadratmeter en mil väster om staden. Där uppförde han Marbellas första hotellkomplex. Tack vare sina kontakter inom aristokratin och överklassen blev platsen snabbt ett populärt resmål.

Han bjöd in både familj och vänner att tillbringa tid i sitt nyfunna semesterparadis. En av dem var hans syskonbarn, prinsen Alfonso de Hohenlohe, som senare tog över stafettpinnen och blev en av Marbellas mest namnkunniga personer som bland annat hotellägare. Under Ricardos inflytande började Marbella förvandlas till den semesterort som vi känner den idag.

Så var det det här med kvinnorna. Ricardo Soriano gifte sig bara en gång, i Notre Dame i Paris. Det skedde med amerikanskan María Italia Blair Mitchell. Paret fick en dotter och äktenskapet varade i 13 år. Ricardo var en känd kvinnotjusare och han hade många älskarinnor. Han var en samlare, men inte av frimärken eller mynt, utan av kvinnligt könshår. En hobby som sägs ha inspirerat regissören Luis García Berlanga till en scen i filmen “La escopeta nacional”, där en markis har precis en sådan samling.

Enligt historikern och författaren Ana María Mata, som skrivit en biografi om Ricardo Soriano, var han stilig, lång, blond, blåögd och dessutom rik och känd. En kombination som fick kvinnorna att flockas kring honom, något som inte bara var till hans fördel. Många av älskarinnorna pumpade honom nämligen på pengar. Något som ledde till att när han dog, 89 år gammal, var han både ensam och totalt ruinerad.

Ett snopet slut på ett innehållsrikt liv kantat av äventyr och glamour. Men minnet av Ricardo Soriano lever vidare i Marbella än idag. Han har nämligen fått den stora avenyn som går genom staden uppkallad efter sig. Tusentals människor kör eller går varje dag på hans gata, men få vet nog vem han egentligen var. Lokalt är han främst känd som en pionjär inom turistsektorn, men mannen bakom Marbellas framgångskoncept var mycket mer än så.